Telekomlagen — vad fanken ska vi göra åt våra politiker?
För ett tag sedan snubblade jag över den här artikeln i CSO.idg där det står att “internetleverantörer [ska] lagra och utvärdera sina kunders surfvanor”. Först kände jag viss förvirring — åsyftas telekomlagen, eller kanske rent av handelsavtalet ACTA? När jag kom till tidsaspekten så tänkte att det är väl telekompaketet då. Det är för jävligt att det finns flera alternativ att välja mellan där samma slags övergrepp ska prånglas igenom.
Karl Sigfrid lugnar genom att säga att det kommer att finnas gott om tid och möjligheter att stoppa ACTA. Dessutom har 100 organisationer krävt öppenhet när det gäller förhandlingarna för det avtalet. Det är jättebra. Men när ska politiker upphöra ta direktiv från privata organisationer mot sina egna väljare?
Hur länge och hur ofta ska man behöva försvara den personliga sfären och tankar från insyn?
Jag associerar till Hongkong-filmer där pilar regnar ner över hjälten som på något magiskt vis lyckas slå bort varenda en, hur många de än är. Den sortens magi existerar inte i vår verklighet. Vi måste stå oförberedda och inte sällan slösar vi tid på att undra varför i helvete politiker inte respekterar oss mer än att det ena förslaget efter det andra ramlar in som ser ut på det här viset.
Tid, finns det förresten inte kvar när det gäller telekompaketet. Det är i morgon det ska röstas om det i parlamentet. Fortfarande är jag lite osäker på vad jag kan göra — mer än att skriva här i bloggen, och ett mail fick jag i väg i alla fall. Lönar det sig att dra iväg mail till hela parlamentet eller, inte bara de svenska representanterna? Pågår någon internationell opinionsbildning angående detta?
Sultan har plockat ihop lite läsvärda länkar, Rosemari på arvidfalk tycker att vi ska försöka få till en bloggbävning igen, Mary kanske hjälper till med det med sitt inlägg. Oscar Swartz jobbar på, liksom Henrik Alexandersson. Vill man ha en bävning, är den minsta insatsen som krävs, att man länkar till varandra, så det är lätt för mig att ställa upp på när det gäller det här. Men vad mer? Tröttsamt, är ordet. Det börjar kännas som att politiker måste förbjudas att stifta lagar… för om man ska analysera problemet verkar det vara där det sitter.
Uppdatering; Det verkar som om det lilla hopp vi hade om att de dåliga bitarna ur Telekompaketet skulle kunna tas bort, har sjunkit betänkligt. Tillägget som skulle göras av Eva-Britt Svensson (v) verkar inte finnas tillgängligt så att det kan rekommenderas av de olika grupperna. Läs hos Oscar Swartz varför detta är viktigt, och potentiellt förödande. Experterna anar påtryckningar.
* * *
Andra bloggar om: Telekompaketet, EU, politik, lagstiftare, acta, privatliv, kommunikation, media, samhälle
Varför? Jo jag tror faktiskt att man kan hitta en delförklaring i deras löner och pensionsavtal. Inte då direkt i summorna, även om de kan verka så att politikern tappar verklighetsuppfattning och fjärmar sig från “fattig-svensson”, näe det allvarliga står att finna i hur det påverkar att göra karriärren till det övergripande målet. Det är de inställsamma smilfinkarna utan någon som helst ryggrad som hamnar i beslutande positioner, där alla ideal väger mycket lätt varje gång de står i konflikt med inställsamhaten.
Man kan citera drygt tvåtusenårig visdom här:
Är det nu inte så, att dylika människor som enskilda personer – innan de kommo till makten – ha följande karaktär: antingen vilja de vara tillsammans med smickrare, som äro beredda att lyda dem i allt, eller också, om de själva ha behov av något, ödmjuka de sig och tveka ej att spela vilken roll som helst för att markera sin förtrolighet, men när de väl ha fått, vad de ville, stå de där som främlingar?
-I högsta grad.
I hela sitt liv äro de således aldrig vänner till någon, utan äro alltid antingen en annans herrar eller en annans slavar. Men sann frihet och sann vänskap får den tyranniska naturen aldrig smaka.
-Förvisso.
Kunna vi ej ha rätt att kalla dylika personer för opålitliga?
Jovisst.
Vi kan börja med att gå ur EU.
[...] tycker Emma nu har kommit med det bästa förslaget hittills om vad vi ska göra åt allting från FRA-lagen, [...]
Det hela är absurt, surrealistiskt. Vi har att skrida över block och partigränser, hjälpa varandra, vi som fortfarande tror på demokrati – inte teknokrati – och integritet.
Anders Widéns last blog post..När personligt mod möter den rädda makten
I Frankrike är politikerna rädda för folket, men i Sverige är folket rädda för politikerna. I EU är både folket och politikerna rädda för lobbyisterna.
Kålans last blog post..Telekompaketet hotar Internet
“Det börjar kännas som att politiker måste förbjudas att stifta lagar…”
Nja, bättre vore nog med bättre integritetsskydd i grundlagen.
[...] Christian Engström, Opassande, FrihetFildelningOchFeminism, Anna Troberg, Anders Mildner, webhackande, Arvid Falk, Argast.Nu, [...]
Kanske dags att försöka införa en författnings domstol som håller koll på lagstiftarna.
http://www.forfattningsdomstol.se/
> Det börjar kännas som att politiker måste förbjudas att stifta lagar… för om man ska analysera problemet verkar det vara där det sitter.
Det är det som är deras jobb, politiker kommer inte att förbjuda sig själva. Spärrelden av övervakningslagar är heller inte det enda som är galet. Om man bedömer att det demokratiska förfallet och misstroendet mot våra politiker är definitivt kanske man skulle diskutera andra taktiker såsom generalstrejker, maskningsaktioner och skattevägran för att se om det finns en framkomlig väg.
yesloves last blog post..USA hotar Ryssland med kärnvapen
Nu har jag i alla fall mailat eu-kompisarna får vi se omd et ger någon utdelning då. alla sitter ju inte jämt vid datorn som vi gör ;-) Sitter och sitter förresten, man är alltid online i alla fall…
Marys last blog post..Vad är det som händer i EU… med Telekom
[...] HAX. KVÄLLS POSTEN. Johanna Nylander. MinaModerataKarameller. Carl Schlyter (mp). opassande. [...]
“Förslaget” om att förbjuda politiker att stifta lagar var i allra högsta grad ironi. Iofs lite trevligt att bli tagen på orden osv, men hade nog inte trott att någon skulle få för sig att jag menade det ordagrant… ;) Dock är det allvar i botten såklart — hur ska man få politiker att värna de som röstat fram dem? Författningsdomstol är jag osäker på, grundlagen har hittills inte i sig varit någon garanti för att den efterlevs. Så vad göra?
[...] emma: “Förslaget” om att förbjuda politiker att stifta lagar var i allra högsta grad ironi. Iofs lite… [...]
Jag förstod nog att du ironiserade, haha.
Ni måste läsa det här på Lars-Ericks blogg – en klok folkpartist som tycker till om FRA-lagen och demokratin.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/09/fra-lagen-hur-br-sdana-frgor-hanteras.html
Det är dagens måsteläsning. Mycket klokt skrivet.
Marys last blog post..Vad är det som händer i EU… med Telekom
En del av svaret på vad vi ska göra åt våra politiker… är att vi behöver nya.
Vi behöver politiker som har trovärdiga visioner om hur ett demokratiskt och rättssäkert IT-samhälle ser ut. Politiker som förstår att mänskliga rättigheter behöver försvaras även i Sverige 2008. Vi behöver uppenbarligen också politiker som inte valts ut bland de anpassligaste exemplaren i riksdagspartiernas valpskolor.
Det skulle vara minst sagt uppfriskande att se Piratpartiet i riksdagen.
“Det börjar kännas som att politiker måste förbjudas att stifta lagar”
Även om detta är något tillspetsat så markerar det ändå att något inte står rätt till bland svenska politiker. Jag vill formulera om det till en fråga, finns det frågor som är alltför viktiga för att överlåtas till politiker och den oundvikliga kohandel som blir följden?
Det saknas uppenbarligen tillräckligt starka incitament för politiker att driva politik som skyddar medborgarnas rättigheter. I valet mellan att vika sig för mobbare och upphovsrättsindustrins lobbyister och att hålla på grundläggande rättigheter så finns det tyvärr väldigt lite som talar för det senare. Vi behöver ett sätt att jämna ut oddsen och återställa(?) ärligheten och ordningen i riksdagen. För att spetsa till det lite så behöver de höga ersättningarna åtföljas av ett straffrättsligt ansvar, när besluten strider mot demokratins grundläggande förutsättningar eller när ledamöter agerar tvärtemot den utlovade politiken så bör de kunna åtalas och dömas till stränga straff, okunskap kan inte ses som en förmildrande omständighet utan som försummelse i arbetet. Vi måste ha en absolut nolltolerans mot den typen av beteende som har visats i FRA frågan!