Hem » bloggosfären, Bodströms- och Asksamhället, Samhälle

Det ska fan vara anställd

5 October 2008 16 kommentarer

Man ska nog inte hjälpa till att stötta en attityd av att ge arbetsgivare principiell rätt i att förbjuda anställda yttrandefrihet. För ens acceptans av chefens ställning över personalens individuella frihet utnyttjas så dessvärre.

Så när jag läser om Rosa som ska tvingas säga upp sig för att hon bloggar, känner jag mig lite skyldig. Hennes arbetsgivare har plockat upp en signal någonstans ifrån att det är helt okej att trakassera henne pga hennes blogg, där varken företagsnamn eller någons riktiga namn förekommer.

Oftast uttrycks det att “det är klart att man inte får surfa på arbetstid om inte arbetsgivaren godkänt det” eller dylikt, som principiellt ställningstagande. Jag har själv sagt så, en grundläggande respekt för arbetsplatsens regler måste finnas. Underförstått handlar det om att man får betalt för att vara på plats och utföra sitt arbete, och där är man nödvändigtvis inte sig själv närmast.

Men det handlar om ganska stora mått av subjektivitet. Sanningen är väl att om man excellerar på sin arbetsplats och kommer överens så skiter rimligtvis arbetsgivaren i om man tar en bloggpaus istället för en fikapaus. I alla fall om det är en smart chef. Anställda är generellt sett vuxna nog att sköta sitt arbete, visar undersökningar, trots att man gör “privata saker” på arbetstid.

Om fel människor sitter på fel plats, handlar det väldigt mycket om rekryteringsproblem. Dvs, den som rekryterat personalen har ett ansvar för att det fungerar, likväl som den anställde har ett ansvar för att utföra sitt jobb ordentligt. Någonstans på vägen har det slagit över, mer ofta än sällan läggs allt ansvar på den anställda.

Alltför många arbetsgivare verkar se sina anställda som ohederliga latmaskar, som inte är värda någon respekt. Ingen andas något om bristen eller problemen i rekryteringen eller ledarskapet, utan nästan allt fokus ligger på hur man ska få folk att lyda och sluta ifrågasätta.

På sistone har man kunnat läsa om verktyg som arbetsgivare kan få tillgång till för att bättre kontrollera sina anställda. Program som kontrollerar vad de gör och läser på internet — till och med på datorer som de arbetar på hemma. Olagliga GPS-funktioner som berättar var de anställda befinner sig. Rena rama cateringverksamheten för direkt dåliga ledare, skulle jag vilja påstå.

I Frankrike har till och med en självmordsvåg i finansvärlden förklarats av att de anställda kroknar under trycket från sina arbetsgivare medelst konstant kontrollerande. Inga motsvarande verktyg finns för att “bevisa” att en chef är dålig (om nu inte en konstaterad självmordsvåg räcker), inte sällan genom att vara otydlig och inkonsekvent, och behöver ta tag i saker och ting bättre.

Men visst — varför i helsike är det så svårt att söka sig bort från en rutten arbetsplats? Jag önskar att fler hade tillräckligt med skinn på näsan för att söka sig till nya arbetsplatser när personen man jobbar för är en idiot som inte inser att välmående personal är bra business. Det är ju inte som om man gifter sig med sin arbetsplats, och måste stå ut “för barnens skull”.

(Även om jag nog tycker att man ska lämna usla förhållanden också, för just barnens skull.)

Uppdatering; Nu är Rosa Gina Eklund med hela svenska folket – Aftonbladet skriver om händelsen. Dessutom har IT24 publicerat en lista från en doktorsavhandling som handlar om bra och dåliga chefer.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,

16 kommentarer »

Skriv en kommentar!

Add your comment below, or trackback from your own site. You can also subscribe to these comments via RSS.

Håll dig helst till ämnet.

Du kan använda de här koderna:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Du kan ha gravatarer här, om du inte har någon kan du regga en på Gravatar.

CommentLuv badge