Politiker måste våga framstå som idioter för att få veta mer
Jag satt och diskuterade EU-politik, eller mest politik i största allmänhet med några kompisar tidigare idag. Anledningen var Mark Klambergs inlägg om att Sverige inte ratificerat konventionen om cyberbrott ännu. Det första problemet jag hade var det som för mig kändes som en motsättning — hur kan något som är underskrivet inte vara ratificerat? Jag hade helt enkelt svårt att förstå vad ordet innebar i sammanhanget.
Diskussion utbröt om vad det betyder, och varför det finns, (tack och lov för kamrater som tror på att dela med sig av kunskap). I USA skriver presidenten under, gav någon som exempel, så ratificerar senaten det han kommit överens om. Om jag fattat det rätt — den som skriver under notan är inte den som betalar räkningen så alltså behövs “två” instanser av okej för ett avtal. Jag jämförde det med öppet köp. Någon har visserligen skrivit under konventionen, men Sveriges regering har inte skrivit under på underskriften. Typ.
Det är ganska symptomatiskt att man snubblar över en detalj som denna så fort man ska försöka sätta sig in i något. Man lär sig naturligtvis, om man envisas, men man måste riskera låta som en idiot och tordas ställa frågorna, och inte minst lägga en jäkla massa tid på att förstå.
Sen var det det där med konventionen om cyberbrott. Jag har aldrig hört talas om den. Eller i alla fall registrerat att någon sådan konvention existerar. Som vi skrivit under. Den verkar sannerligen vara riktigt väsentligt att känna till. Vi har ju faktiskt frågat oss själva många gånger — vadan denna stress? Varför tvingar regeringen igenom detta? Och ett svar kan finnas i just avtalet om cyberbrott har Klamberg klurat ut.
DS 2005:6 heter paketet som handlar om att Sverige ska ansluta sig till konventionen om cyberbrott. Det har skrivits om av Datainspektionen, här i internetformat via piratpartiet, i en uppräkning av diverse olika lagar. Återigen måste man inse hur något bara är en liten bit i ett stort sammanhang. Det stora sammanhanget som saknas i politikers kommunikation med folk.
Frågan är om de själva ser den stora bilden. Ursäkter som att det är för sent, vi har pratat så mycket om detta, vi besvarar inte enkäter används för att undvika besvara läxförhörsbrevet, till exempel. Av de svar som kommit in (bra jobbat av dessa) visar det sig att flera inte riktigt förstått vad lagarna har för innehåll, och jag drar slutsatsen att det inte ser den stora bilden heller då.
Kan politiker lida av samma slags “sjuka” som jag gör — inte förstå? Att fastna på små detaljer, få försäkran från annat håll, som säkert inte ljuger men som definitivt inte serverar hela bilden. Är man medveten om att man inte på det minsta vis är insatt i en fråga, då kanske man inte gärna vill besvara den. Det är faktiskt skitjobbigt att se dum ut och kanske ska jag känna mindre ilska över att jag inte får till någon dialog med politikerna.
Inte minst finns det en värld av förväntansfulla som gärna slår ner på dumheten — vi har alla gjort det. Handen på hjärtat, hur många av er har inte sagt något i stil med “han eller hon BORDE faktiskt ha vetat bättre.” Alldeles uppenbart gör ju folk fel, inklusive oss själva.
Nu lutar jag mig mot Mark Klambergs kunskap. Teoretiskt kan det ju faktiskt vara så att han är fel ute, men drar man upp diskussionen, vågar man ha fel offentligt, så lär massor av minor undvikas i längden och kunskapen breddas. Svårigheten att ta sig förbi ord och betydelser, som ratificering, gör ju naturligtvis hela saken etter värre för en sådan som mig, även om jag borde försöka sätta mig in i problematiken. Det är jättelätt att skita i det istället. Skiter politikerna i det de inte förstår också?
De är ju inte mer än människor trots allt, och det finns inget som säger att de klarar av att läsa igenom luntor av lagtext och se fallgroparna. Eller hur de hänger ihop med annan lagstiftning. Kanske vet de om att de brister på den punkten och inte vill skylta med det. Kanske har jag hjälpt till att skapa svårigheter för politisk ärlighet och öppen dialog genom att bli förbannad en gång för mycket.
Så jag försöker härmed föregå med gott exempel och annonsera att jag förstår inte. Jag förstår inte lagtexterna som läggs framför mig, och varje gång jag sätter mig in i dylika texter är det med en stor kraftansträngning, och ett arbete jag inte klarar utan att be andra om hjälp.
Jag är i grund och botten en person med medelmåttig intelligens, om än jag inte är hopplös och kan lära mig när det behövs. Men för att lära mig krävs det att jag inte är rädd för att göra fel. Jag hoppas att det möjligen kan inspirera politiker att tänka om, att bjuda på sin okunskap om det är det de är rädda för. Syftet är ju ändå att lära sig något.
Till och med Klamberg behöver hjälp att dissekera texterna, och alla ni underanvända resurser därute är välkomna att hoppa in. Hjälp honom, mig och alla andra att förstå vad det handlar om, så kanske politikerna får en möjlighet att förstå så småningom också. För hur ska de annars kunna veta?
* * *
Andra bloggar om: cyberbrott, FRA, kontrollsamhället, intelligens, dumhet, politik, kommunikation, lagtexter
Sorry att jag inte förklarade skillnaden mellan underteckna och ratificera. Lovar att bättra mig!
Jösses, du har verkligen inte något att be om ursäkt för, Mark. (Men nog framstår du som himla trevlig som gör det!) Tvärtom lärde jag mig ju något idag! ;)
Kan väl känna lite som du också, dessutom har man (de flesta) ett vanligt liv med jobb, dagis, skola, familj också..
Det är ju skitjobbigt att sitta och vara aktiv och försöka förstå, fråga, maila, läsa och ta reda på saker…
Pertys senaste bloggpost..Granska Remissinstanserna!
Ja, det vackra är ju att vi har en lekmannariksdag. Det är sådana som du och jag och alla andra som sitter där.
Allt annat vore förfärligt.
Ändå händer detta märkliga fenomen som vi nu ser och försöker förklara på lite olika sätt, du här med detta att inte våga visa sig dum – och jag genom att påvisa att politiker kanske lever under ett sorts förtryck som inte kan anses vara demokratiskt.
Samtidigt är det de, riksdagsmännen som måste ta ansvaret.
Det finns inga andra. Det är dom som har jobbet.
Anders Widéns senaste bloggpost..Riksdagen vårt största hot mot demokratin
Vad gäller EU så öppnar ratifiering en hel del möjligheter. Eftersom medlemstaterna är suveräna behövs aldrig ett EU-direktiv. Det kan vara bra men det är ingen katastrof om det det upphävs.
Därför skulle man kunna ge medlemstater rätt att dra tillbaks ratifieringar. Så ett EU-direktiv bara är bindande om en viss majoritet ratifierat det och bara *så länge* en majoritet ratifierar det.
Bloggade om det för länge sedan: http://redlib.subcult.org/2008/05/pressent-ratifiering-fr-eu.html
Skulle göra det lite mindre attraktivt att lobba på EU-byråkratin då man skulle få mindre för pengarna och troligen ingenting om man lyckas lobba in riktigt dåliga saker.
RedLibs senaste bloggpost..RockBitch – Fist Fucker
@RedLib:
Intressant förslag. Jag la in en länk till ditt inlägg i en tråd i Piratpartiets forum som handlar just om hur man skulle kunna tänka sig att bygga ett mer demokratiskt EU. Jag hoppas att det i vart fall kan stimulera till att starta en konstruktiv debatt.
Alla som vill är väldigt välkomna att delta i den diskussionen på http://forum.piratpartiet.se/FindPost119068.aspx
Christian Engström (pp)s senaste bloggpost..Så myglar EU bort svensk nätfrihet
Instämmer med både Perty här och med Anders Widén.
Än en gång, vi för ett 2-frontskrig. Eller i 2 nivåer. Samtidigt.
Det är jobbigt, puh.
Suckar mera om detta i:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/10/avgrunden-ppnar-sig-alltmer-i-fra.html
Lars-Ericks senaste bloggpost..Avgrunden öppnar sig alltmer. I FRA-lagens spår.
Två förslag:
1) Starta en kampanj för att undervisa politikerna i “IT och internet”
Då först kan vi diskutera med dem på en någorlunda korrekt nivå.
2) Ta fram ett lackmustest för lagförslag med ett antal kriterier som ska vara uppfyllda för att det inte ska anses som kränkande av privatlivet, demokratin, eller rättssäkerheten.
Alla som skriver under på det testet kan då fritt använda det för att prova sina egna lagförslag.
Tankar?
Rikard,
ett av mina syften när jag klev på detta med att ställa frågor till riksdagen var just att få till en dialog med riksdagsledamöterna om IT och dess konsekvenser för demokrati.
Problemet verkar vara – som Emma är inne på i sin postning – att riksdagsledamöterna har förfärligt svårt att erkänna att de har rätt mycket kvar att lära.
Teknik har demokratiska konsekvenser som du bara kan förstå om du bemödat dig med att också sätta tekniken, åtminstone på ett ytligt plan. Men innan riksdagsledamöterna har insett att de måste lära sig mer har de svårt att se behovet.
mvh /Jan Garefelt
Jan,
Jag är med dig. Jag hade bara ett par tankar och idéer.
Om eleverna inte vill lära sig så får lärarna vara fiffiga och uppfinningsrika. Läxförhöret passar väl in i sådan uppfinningsrikedom, helt klart.
Det gäller att finna vägar att väcka elevernas intresse för ämnet. Förslag mottages villigt ;-)
Kanske fungerar det inte att använda teknik för att starta en dialog om teknik. Kanske får vi tänka i nya banor och visualisera tekniken på något lekfullt sätt. Det var lite i sådana banor som några av oss bakom “Mänskligt internet” (Göteborg i somras) tänkte. (WiKin spammas sönder hela tiden, så jag reserverar mig för att första länken kan vara kass)
Bara en tanke bland många;-)
Rikard
[...] Politiker måste våga framstå som idioter för att få veta mer [...]
[...] för att träna på att försvara dumheter in i minsta detalj och gräva skyttegravar. Jag har tidigare teoretiserat om att det är vi själva som påverkat att utvecklingen blivit såhär — kanske också genom [...]