Mysteriet med de osynliga politikerna
Under våren och sommaren har jag många gånger återkommit till faran i att medborgare ska vara helt genomskinliga och politiker ska verka utan att behöva ta offentligt ansvar. Det är vad utvecklingen leder till, man ska redovisa sig som vanliga människa, och inte kräva något av politiker.
Det är ett ganska dramatiskt skifte i politiken, att man som folkvald upplever det som naturligt att vägra besvara frågor eller förklara sina beslut. Personligen blir jag lite skrajsen över hur fort det gått — eller hur lite jag lagt märke till att det redan var så. Naivt av mig säkert, men inte mindre skrämmande för det.
Farmor Gun tar upp några händelser vi råkat ut för i riksdagssvars-gruppen och konstaterar samtidigt att det vi erfar nu är inte något nytt. Det beror inte på att politikerna inte hör frågorna, som Anders visar. Jag har själv spekulerat i om politiker är rädda för att se dumma ut — att vi som samhälle är medskyldiga till denna situation.
cnab berättar om sina erfarenheter av att ställa frågor till ledamöter och det är en ganska skrämmande läsning. Det handlade om politikers individuella syn på funktionshindrade människors problem i samhället, vilket inte borde vara så kontroversiellt att kunna besvara. 1998, 2002 och 2006 fördes frågorna fram, och som mest fick de 32 procents svarsfrekvens från riksdagen:
Vi upptäckte i vårt arbete att de socialdemokratiska och moderata ledamöterna uttryckligen förbjöds att svara på våra frågor under hela den här 12-årsperioden. De skulle “hänvisa till partisvaren.” Vissa av dessa ledamöter var vänliga att svara individuellt i alla fall. Nu är det inget större bekymmer att få tillgång till de sju riksdagspartiernas svar men det var inte dessa vi var intresserade av den här gången. De var vad de enskilda ledmöter SOM INDIVIDER hade för uppfattning. Men se det var inte den stora majoriteten ledamöter inte alls intresserade av.
Riksdagssvar.se har helt enkelt börjat utvecklas till att bli något mycket större och viktigare än vi som drog igång det förstod från början. Från att vilja veta hur kunskapen står till angående signalspaningslagarna — har det sakta roterat till att bli varse hur lite politiker bryr sig om sina medborgare. Det var nog inte ett långt steg, men det är ändå lite av en uppenbarelse.
Som någon sa — vi betalar våra politiker 53000 kr per månad att representera oss, alla dagar på året, dygnet runt. Varje riksdagsledamot har dessutom medhjälpare som vi avlönar. Vi har mailat och ringt ett otal gånger, men får bara in enstaka svar, av vad man får anta väldigt modiga ledamöter med tanke på omständigheterna. Att inte få några svar har växt till att bli något av en prioriterad fråga. Inte minst med tanke på att vi numer har personval också.
Det känns lite småviktigt att förstå varför de inte svarar, för att förstå hur man bryter den trenden. Men eftersom ingen dialog existerar i egentlig mening mellan politiker och väljare, så är det nästan omöjligt. Det blir spekulationer, nya försök till dialog, och nya blodiga pannor mot den väldiga mur av tystnad riksdagsledamöterna bistår med. Tanken är att vi väljare ska justera oss så att det passar politikerna — men man är noggrann med att inte låta oss veta hur vi ska passa in.
Visst, varje ledamot kan inte sitta och besvara frågor hela tiden. Men från att besvara varenda fråga varenda gång, till att stora flertalet representanter aldrig besvarar alls är det en enorm gråzon. Våra politiker ser oss medborgare som sina fiender, får man nog helt krasst se det som. Om det är rädsla eller arrogans som styr den inställningen är egentligen en bisak.
En medborgare som söker kontakt och dialog kan inte göra rätt. Man är antingen för arg, för dum, störande, för ovidkommande eller bistår ofrivilligt med ursäkter av typen “jag svarar inte på enkäter”, för att man försöker förhålla sig förstående för deras tid och artig i sin dialog.
Då är det kanske inte så konstigt att man på olika sätt anser det vara i sin ordning att belägga oss med den ena integritetskränkande lagen efter den andra. Det är med ilska och sorg man inser att den grundläggande respekt för människor som krävs, inte existerar i tillräcklig omfattning parlamentariskt.
Jag vill mest bara ställa mig framför politiker, sträcka ut fingret och säga “du är avskedad”. Kanske blir det ett bra tema för nästa mailsväng…
* * *
Andra bloggar om: läxförhör, FRA, kontrollsamhället, medborgarrespekt, medborgarförakt, politik, riksdagen
Jag hoppas nån kan få gammelmedia att uppmärksamma den dåliga responsen och svarens attityd hos en del. Detta är nåt som borde visas upp ordentligt inför valet 2010, Vi MÅSTE föra fram, inför väljarna, våra politikers maktfullkomlighet. / Mikke
Instämmer med Mikke. Gammelmedia måste fås att berätta om hur politikerna “avstår” fr att svara. Eller t o m är oförskämda o arroganta i sina svar.
Vet inte vad som är värst: arrogans, okunskap eller ovilja att svara!
Men nog är det märkligt att politikerna ser oss medborgare som motståndare!
Slutsatsen kan bara bli att de, politikerna, ser sig som en del av staten. Den stat som måste kolla oss, så vi inte har egna åsikter.
Läs gärna några av mina texter om detta. T ex:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/10/mste-vi-ta-oss-eu-ocks.html
eller:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/10/vad-jag-krver-av-en-riksdagspolitiker.html
Lars-Ericks senaste bloggpost..Vad menar karln? Reinfeldt alltså.
Detta att ställa politikerna till svars och testa deras kunskap är lysande!
Från politikernas synvinkel är det underförstått att vi skall lita på dem – de vill ju vårt bästa. Det har tidigare delvis, hjälpligt fungerat, från politikernas synvinkel.
Men internet och digitala medier mm har förändrat bilden totalt. Det är en ny vardag, nya vanor, nya synsätt för alltfler människor – och nya möjligheter.
Då börjar regering pådrivna av särintresse, många gånger uppbackade av statsbyråkratin, att angripa det “digitala hotet.” Upphovsrättslobbyisten Pontén säger att man “inte kan lägga sig platt för tekniken.” Underförstått att teknikutvecklingen ska styras i banor som lobbyn har nytta av, inte medborgarna. För att komma tillrätta med medborgarnas “felaktiga” användning av internet behövs bland annat underrättelser och övervakning. Vad som är felaktigt definieras inte av allmänt rättsmedvetande utan av särintressen, där den som tjatar mest med störst resurser och uppbackning av främmande makt vinner – helt oavsett breda medborgarintressen.
Lagstiftarna måste förstå att det är ett nytt spel nu. Gamla konsensus och vad medborgarna tidigare passivt accepterat gäller inte längre. Det politikerna gör eller planerar att göra – FRA, datalagring, särintressepolis mm, påverkar alltför många människor alltför negativt, för att det ska fungera som det gjorde förr.
De måste anpassa sig – på våra villkor. Annars måste vi avskeda dem, som du säger.
Hmm.. Det verkar som det är dags för lite mer mejlande.
Jag tror man ska gå till botten med det här. Hur ska demokrati 2.0 se ut? Vilken policy har de olika partierna för hur kommunikationen ska se ut med väljarna?
Får och ska ledamöter ha en egen åsikt och kunna/krävas/vilja svara på “enkäter”? Varför kan Sifo ringa runt och få svar om saker när riksdags svar inte kan?
Så, jag skulle vilja se en officiell policy från de olika partierna på hur de ska förhålla sig till demokrati2.0 med tjänster som riksdagssvar.se etc.
Detta är ju bara början…
Pertys senaste bloggpost..Granska Remissinstanserna!
Med direktdemokrati får vi en dialog mellan medborgare och politiker. Jag har i o m FRA-lagen insett att jag vill ha mer rösträtt än riksdagsvalet vart 4:e år och jag vill kunna välja min egen representant än de partierna för fram.
Direktdemokratiskt parti i Sverige: Aktivdemokrati.
Om det Perty skriver är rätt så kanske vi ska be Sifo göra undersökningen så att vi får in lite fler svar.
Härlig bild iaf, lånar den gärna för att bifoga i lite mail om det e lungt.
Helt okej, AToTheK.
Filat på ett mail jag skulle vilja skicka till de olika partierna, kom gärna med synpunkter, märk gärna ord eller klura på bättre formuleringar:
—8<—
Hej,
Jag skulle vilja ha eran syn på hur riksdagsledamöter som företräder ert parti skall förhålla sig till medborgare i form av direkt kommunikation. Det finns en mängd rykten och obekräftade uppgifter som hävdar att det är munkavle på vissa frågor och det finns även indikationer på att ledamöter inte får svara på enkäter eller mail som går ut till hela eller delar av riksdagen i vissa och alla frågor.
Så här följer några frågor som jag skulle vilja ha svar på:
Under vilka omständigheter bör man kunna kräva ett enskilt svar från en en enskild riksdagsledamot om politiken?
Under vilka omständigheter bör man _inte_ kunna kräva ett enskilt svar från en riksdagsledamot om politiken?
Anser ni att riksdagsledamotens svar främst bör spegla partiets åsikt eller den enskilda riksdagsledamotens åsikt?
Anser ni att det är skillnad eller bör göras skillnad på vem eller vilka som ställer frågor? (Ex, DN, Sifo, medborgare, bloggare)
Om ja, varför?
—8<—
Pertys senaste bloggpost..Granska Remissinstanserna!
ptjaa, då det enda jag kan påpeka är närmast att liknas vid gnet (er istället för eran) så får du MVG från mig. Såklart, ironin är ju ganska underbar att skicka ett sådant brev och bara få några enstaka svar… :)
Tack,
Tänkte dock skicka det till partierna för en officiell version, men man kanske skulle fråga de enskilda ledamöterna också, kanske?
Hmm. Jag börjar med partierna tror jag..
Pertys senaste bloggpost..Granska Remissinstanserna!
Ja, det är nog smartast.
[...] emma: Ja, det är nog smartast. [...]
Tråkig utveckling när personen inte har någon egentligt egen röst, utan måste hålla sig till partilinjen.
Vafan har det med demokrati att göra?
Rakel, os senaste bloggpost..Läkemedelsbolagen måste regleras mycket hårdare
Ett politiskt system där de folkvalda på fullaste allvar anser att de i första hand representerar Partiet och i andra hand sina väljare är INTE ett demokratiskt system.
Sverige är en toppstyrd skendemokrati!
Direktdemokratiskt parti: Direktdemokraterna.