En historik över de danska antipiratlagarna
Med anledning av mitt förra inlägg, där jag nämner att andra länder infört antipiratlagar kommenterade Ole Husgaard, medborgare i vårt grannland Danmark. Danskarna har under ett flertal år haft den här lagstiftningen som vi kallar antipiratlagen, eller piratjägarlagen — kärt barn har många namn.
Det han skriver vittnar tydligt om varför det är statssanktionerad utpressning det handlar om. Inte minst det där med att specialerbjudanden skickas ut från antipirater — betala hälften nu, och slipp en rättegång. Poängen han gör är att själva systemet förutsätter att ingen som anklagas för olaglig fildelning vågar gå så långt som till rättegång, vilket leder till att antipiraterna kommer undan med precis vad som helst.
Lägg särskilt märke till hur inte en enda spänn av pengar som samlats in nått några artister eller kulturarbetare över huvud taget.
Tyckte att det var så intressant och belysande, att jag ger mig på att översätta hans kommentar, och lägga upp den som en egen postning:
Jag skulle vilja hjälpa dig med lite fakta från Danmark — där antipiraterna har haft möjlighet att få ut namn och adress på kunder från nätoperatörer i flera år.
Det vi sett har varit dåligt: Flera miljoner har betalats av tusentals vanliga medborgare för att undvika rättegångar och minst ett självmord.
Självmordet hände 2001 när IFPI stämde två tonåringar som en del i en kampanj de kallade “Vi stämmer er ända in i helvetet”. Officiellt blev det aldrig kallat självmord, men 16-åringen hade ingen sjukdom och vänner har vittnat om att han led av en svår depression pga att han blev stämd för en summa så hög att han aldrig skulle kunna betala den. IFPI fick identiteten från nätoperatören, som lagen medger. Efter den incidenten organiserade antipiraterna om sig, och ändrade sin strategi.
Det nya blev att hitta människor som genomförde icke-kommersiell fildelning online, skickade brev där de informerade att de hade bevis (skärmdumpar) på genomförda upphovsrättsbrott, och att de skulle stämmas för en stor summa pengar (vanligtvis 60000–250000 danska kronor). Men stämningen skulle inte genomföras om den anklagade skrev under ett papper där de medgav upphovsrättsbrott och gick med på att betala hälften av den begärda summan. Många av breven sändes ut precis före ledigheter, så folk hade inte någon möjlighet att hitta en advokat innan “lågpriserbjudandet” gick ut. På det viset undveks rättegångar och antipiraterna gick dessutom inte vidare om de som mottog breven inte betalade.
Under 2004 ändrade de återigen sin strategi något. Ett av problemen var att det nu börjat bli allmänt känt att inget skulle hända om man fick ett brev och struntade i att betala. Så de drog igång ett par rättsfall. Samtidigt skickade de dessutom ut brev med betalningskrav till fler människor, denna gång med lite lägre summor (genomsnittligt 80000 danska kronor).
De vann målen. Det ena målet för att den anklagade inte dök upp på rättegången och det andra för att den anklagade medgav upphovsrättsintrång. Inte i något av fallen använde domstolen skärmdumpar som bevismaterial. I senare brev som sändes ut till andra människor, skrev dock antipiraterna att domstolen accepterat skärmdumpar som fullgott bevismaterial.
Jag gissar att denna grupp av advokater har samlat ihop åtminstone 30–50 miljoner danska kronor från tusentals medborgare som varit rädda för att behöva betala mer pga en rättegång. (Vi vet inte de exakta siffrorna eftersom dessa är hemliga.) Ingen artist har någonsin sett några pengar; de försvann i form av “advokatkostnader” och “kostnader för teknisk konsultation”.
Lyckligtvis var några stycken modiga nog att gå igenom rättsprocessen. Och nu senast i höstas hade vi ett antal mål där det klart och tydligt sägs att skärmdumpar som “bevis” inte är tillräckligt för att vinna en rättegång. Även om skärmdumpar skulle kunna användas — så kan inte advokaterna med säkerhet bevisa att ägaren av internetlinan är samma person som begått upphovsrättsintrånget.
Det tog närmare åtta år, ett självmord och tusentals uppskrämda människor som betalade miljoner de inte hade behövt att betala. Men nu har vi äntligen fått prejudikat som säger att man inte kan peka ut vem som begått upphovsrättsbrott enbart med hjälp av ett ip-nummer.
Kom ihåg att dansk och svensk lag är väldigt lika. Om du vill ha samma lagstiftning i Sverige, så skulle jag vilja fråga: Hur många självmord, orättvisa betalningar och förstörda liv vill du se innan ni får ett prejudikat?
* * *
Andra bloggar om: fildelning, danmark, piratjägarlagen, antipiratlagen, kontrollsamhället, upphovsrätt, politik
Det där är riktigt jävla otäckt. Fy fan säger jag bara.
Man borde göra en lista nånstans över vilka hemskheter upphovsrättsmaffian har ställt till med. En kort sammanställning liknande den du gjorde om övervakningslagarna. Om jag hinner så kanske jag gör det efter jobbet…
PiratJannes senaste bloggpost..Fattar inte politikerna vad de sysslar med?
[...] update: emmas inlägg om den danska motsvarigheten till piratjägarlagen beskriver hur det ser ut _på riktigt_ efter att en sådan lag trätt i [...]
Jag fick svar från Katarina Brännström (m) på mitt mail igår, med en kopia av ett mail från någon skivbolagskille som hade fått slå igen, med kommentaren “något för dig att tänka på”. Jag kunde inte låta bli att skicka det här inlägget till henne, med samma kommentar. :)
Daniel Brahneborgs senaste bloggpost..Hantering av RSS-länkar
[...] Husgaard skrev ett mycket läsvärt inlägg på bloggen Opassande, där han går igenom hur den här lagstiftingen fungerat i Danmark hittills. Kanske skulle man [...]
[...] Ole Husgaard har sammanfattat vad som hänt i Danmark sedan de fick sådana befogenheter där, och Emma har översatt. Det är ett måste att läsa. Det tog närmare åtta år, ett självmord och tusentals uppskrämda [...]
Jag vill bara passa på att kommentera att den danska upphovsrättslagen närmast är att betrakta som en översättning av den svenska, de är så lika varandra.
Det här beteendet hos APB och IFPI (och deras lokala franchiseorgansationer) ser vi i varje land som infört motsvarande lagstiftning. Det finns ingenting alls som tyder på att det skulle bli annorlunda i Sverige så politikerna som vill införa lagen kan inte skylla ifrån sig med att de inget visste – de vet exakt vad de beslutar om.
Rickard Olssons senaste bloggpost..Wow
När dessa brev kommer att skickas (jag vill inte skriva om, eftersom det är en ganska självklar utveckling) kan inte piratrörelsen kopiera ett sådant brev och sen skicka det vidare till en massa folk? Skapa kaos så att säga :) Om det skickas ut lika många falska brev som riktiga så kanske det blir lika effektivt som FRA är på att hitta terrorister.
Och hela argumentet med att man inte ska ta lagen i egna händer har ju, som en bieffekt, försvagats, kan upphovsrättslobbyn så kan väl vanliga svenssons också? kanske lite extremt, men varför inte? Vad ska vi med polisen till?
[...] på internet Ema har översatt Ole Husgards berättelse om hur det går till i Danmark sen de fick sin version av antipiratlagen. Hårresande historia som [...]
Kan inte Piratbyrån sätta upp en försäkring med rättsskydd för just denna typ av stämningar.
Den skulle kunna finansieras på två sätt: Antingen kan man som fildelare betala en riktig premien, eller så kan alla som fildelar frivilligt donera lite via Paypal-klickande eller liknande och så läggs alla pengarna i en fond.
Ju mer man donerar desto fler poäng får man. Om man råkar illa ut är man inte garanterad att få hjälp men ju fler poäng man har fått under en längre tid desto mer välvilligt bedömd blir man när man ber om hjälp.
Det gör att att det är rationellt att även donera så lite som 10 kronor för att få en poäng i systemet.
[...] inte över undersökning om “gated communities”, Isobel kritiserar arbetslinjen, Emma presenterar en historik över de danska antipiratlagarna, Anna-Lena uppmärksammar folkpartiets önskemål om [...]
Jag är en helt vanlig medborgare som så många andra struntar totalt i det olagliga i fildelning. Jag laddar ner för att jag numera är så van att göra det när jag lyssna på musik eller har lust att se en film. Det är ju så otroligt många andra som är precis som jag, säkert ännu fler än vad man ens kan sammanställa i siffror, jag menar t.o.m min mamma och min universitetsprofessor laddar ner! Spontant känner jag väl att detta är en företeelse som på något sätt borde bli laglig, även om det kommer att dröja. Oberoende lagstiftningar och dylikt är detta ett fenomen som enbart breder ut sig och som myndigheterna aldrig kommer att få stopp på, så de kunde enligt mig koncentrera sig mer på en proposition om att göra det lagligt men eventuellt med, för mig okända, restriktioner av något slag för att inte ruinera upphovsmakarna totalt. Eller eventuellt är det musik – och filmmakarna som bör se över om hela deras produktionssätt kan borde förändras?
Lite skrämmande brev som Ole skrev men är dock inte förvånad eftersom man kunna följa samma utveckling i staterna.
Man får väl starta ett musik bolag o börja mail bomba IFPI chefen med krav brev och sedan dra det till rätten för att han inte vill betala och så får man sitt prejudikat när mitt skivbolag förlorar.
Jag tycker att upphovsrättsmaffian borde vara “hotet utifrån” som FRA ska ha som uppgift att spana på, tror ni Fidde och hans hejdukar skulle gå med på det ;)
fredagskärlek V43-08…
Denna vecka börjar nya svammeltider. Denna vecka är det premiär för the ‘t’ in wicked att lista upp lite kärlek som skrivs på fredagar, endast fredagar. Ja, ni läste rätt: Många använder sig av magiska “denna vecka i bloggsf…
Högt ärade mediabolag.
Jag har nyligen införskaffat ett exemplar av Er senaste release. Den kan jag dela till familj, släkt, vänner och bekanta för – av Er ett kalkylerat och uppskattat värde av – låt oss säga c:a 250.000.
Men för 25.000 kan jag tänka mig avstå, vilket självklart vore ekonomiskt mycket fördelaktigt för Er enligt dessa beräkningar. Ni har hela helgen på Er att fundera över detta förmånliga erbjudande.
Med vänlig hälsning och förhoppning om framtida affärsmöjligheter
Bengt Svensson
Ett par frågar…
Dessa personer som har fått dessa brev – har de brutet mot upphovsrättslagen? Ja eller nej?
Tror de på vad som står skrivet i brevet? Tror de på att en domstol vill ge dem en straff på 100.000 kr?
Om någon är skyldig till ett brott måste det bevisas, det är nog det gängse rättsmedvetandet. Om någon får ett hotbrev, där man inte gjort sig skyldig till det man anklagats för ställs man trots allt inför valet att betala (som i danmarks fall “halva beloppet”) eller acceptera en långdragen rättsprocess där man inte har en aning om hur pass rättvist man kommer att bli behandlad. En vanlig svensson har normalt sett inte resurser att skaffa sig en advokat osv, och det har ju visat sig var skitlätt att köra över folk.
Sen är det faktiskt så att där det här systemet tillämpas har helt oskyldiga människor anklagats för fildelning. En av de mest uppseendeväckande händelserna är nog den fildelningsanklagade farmorn, som var död när brottet sas genomföras.
Det är inte så enkelt att tänka att de som får brevet förtjänar det, helt enkelt. Det kallas för rättssäkerhet dessutom, att veta att man som medborgare har rätt till en rättvis rättegång med seriös bevisföring, som till dags dato inte producerats av antipiratlobbyn.
Alla de här bitarna ska sättas mot det som jag nämnde inledningsvis — orken att kämpa mot en mångmiljonindustri.
Det största problemet med den här lagen är faktiskt inte att man jagar pirater, det är att man låter privata intressen leka polis. Om man från statens sida ser fildelning som ett så allvarligt brott så ska polisen ha hand om det. Sen bör man ifråga sätta om det är värt besväret, hur mycket kommer det att kosta samhället att jaga pirater och framförallt hur många ungdomar måste antipiratbyrån stämma för att piratkopieringen skulle minska?
Frågan är faktiskt löjlig då det bara skulle innebära att nya former av musik/film delning skulle uppfinnas. MSN/mail/skyddade forum etc. Att dela med sig av musik eller film är inte svårt. Det går inte att vinna ett krig emot fildelningskulturen utan företagen måste inse att det gäller att vinna den vanliga konsumentens lojalitet.
@Daniel B:
Du kan ju fråga henne varför hon inte gråter så hemskt när Volvo går back och får sparka tusentals människor, då var det:
Det troliga är väl att man tvingas acceptera att bilindustrin i Sverige krymper, om inget under sker.
Om vi inte får försvara vår tunga industri varför ska vi föda en musikindustri som inte har hängt med i teknik utvecklingen.
[...] ag har fått veta dessutom, att flera skickat texten som Ole Husgaard skrev om hur det fungerat i Danmark, till politiker. [...]
@Jan Bruun Andersen
According to the latest few court cases in our High Court, the evidence that the antipirates claim in their letters they have (and which they also falsely claim has been accepted for convictions in similar cases) cannot be used to prove that the owner of the internet connection has infringed copyright. Examples could be people having open, unsecured wireless access points, and internet connections shared by several people.
This is quite interesting because we in Denmark (and in Sweden too, I believe) have two different ways of going to court. In criminal court the plaintiff has to prove the crime beyound reasonable doubt. In a civil court it is much easier for the plaintiff, as he only has to be more convincing to the judge than the defendant. The recent decisions in our High Court saying that knowledge of an IP where infringements come from and the owner of that IP does not show that the owner of the IP has done the infringement – were civil cases, with the resulting lesser burden of proof on the plaintiff (antipirates).
Another problem here is that almost all lawyers specializing in copyright law are working for the copyright lobby. There are a few that are not, but they are working at universities.
So when the antipirates started targeting private citizens in Denmark, the victims of the lawsuits could not find any lawyers who had substantial knowledge of copyright law. This lead to some very strange case law being built, as the defending lawyers (typically family lawyers) did not know how to argue the case of their clients.
The most significant case law being built because of this is the way danish copyright case law treats links on the net: In Denmark a link is considered a “public performance” of what is linked to, done by the person who created the link. But that is illegal, if you do not have permission from the copyright holder of what you link to.
A later case regarding links was the Newsbooster case. This was a company that scanned the internet issues of danish newspapers daily for keywords that their customers were interested in, and then sent out a mail to the customers with links to the articles containing the keywords they were interested in. Because of the case law regarding links Newsbooster lost the case in our High Court, and the judgment stated that it would be illegal to do this even if the newspapers had a robots.txt allowing the search engines to scan. Because of this Google was forced to manually remove the web sites of all danish newspapers from their index.
Ole Husgaards senaste bloggpost..Kommenteret Redegørelse for Graduated Response-systemet
[...] för dig att fundera över“, så jag använde samma formulering när jag skickade Ole Husgaards text tillbaka till henne. Svaret då blev “Alla typer av immateriella rättigheter omfattas av [...]
[...] om IPRED1. Men alla dessa teoretiseringar kan egentligen inte slå Ole Husgaards tydliga budskap om vad som hände i Danmark efter samma lag hade införts [...]
[...] vill dela med mig utav en kommentar som skrevs ett av Opassandes blogginlgg. Det r danska Ole Husgaard som beskriver ett danskt samhlle dr lagen redan funnits i ett par r. [...]
[...] Opassande, Piratbyrån, Argast Nu, Jan Lindgren, Angie Roger, Tommy K Johansson, Rick Falkvinge, Opassande, Jan Lindgren, Opassande, Martin Otyg, Rick Falkvinge, Rose-Mari Södergren, Charlotte Wiberg, [...]
Jag tycker att Nisses förslag ovan från 12:19 är genialt! Låt oss behandla sådana där utpressningsbrev som kedjebrev. Stryk över namn, kopiera och skicka vidare till ett antal helt slumpvis utvalda svenska medborgare. Det behöver dock inte formellt ske genom uppmaning från piratpartiet, vanlig medborgaraktivism stödd och uppmuntrad av bloggosfären torde fungera ännu bättre, ge ännu bättre spridning.
PS: Kan man sedan ändra det/de uppgivna postgironumret/numren som utpressarna vill ha betalt till så att pengarna från de medborgare som faktiskt i ren skräck råkar betala förhastat istället för att gå till skivbolag/advokater går till något välgörande ändamål typ Moder Teresas organisation(eller omvänt någon av jänkarna terrorlistad islamsk bank) så kommer effekterna att ge förstasidesstoff i gammelmedia varenda dag i flera månader!
[...] Opassande, Piratbyrån, Argast Nu, Jan Lindgren, Angie Roger, Tommy K Johansson, Rick Falkvinge, Opassande, Jan Lindgren, Opassande, Martin Otyg, Rick Falkvinge, Rose-Mari Södergren, Charlotte Wiberg, [...]
Och helt plötsligt så förstår jag Reinfeldts löfte om att inte kriminalisera en hel generation. Om man jagar pirater med polisen så måste staten stå för advokaten (eller har jag sett för många amerikanska filmer?). Alltså så är Herr Reinfeldts löfte inte mindre än ett cyniskt sätt att försämra för ungdomar. Det hade faktiskt varit bättre om det gått via polisen.
[...] “frivilligt” går med på att betala några tiotusen kronor i förlikning. Så har de gjort i Danmark, och så har de gjort i alla andra länder som har infört sådan här [...]
@Ole:
Kan du inte skicka över en kopia på ett brev som faktiskt skrivits av skivbolagen i Danmark?
Så kan vi skicka det till politikerna här i Sverige?
[...] en väldigt dålig idé om man tittar på hur det blivit i de länder där det här redan införts, Danmark och USA till [...]
[...] Opassande, Staffan Danielsson, Jan Lindgren, Andra Sidan, Christopher Kullenberg, Rick Falkvinge, Opassande, Rejås Blog, Jan Lindgren, Henrik Alexandersson, Opassande, Rick Falkvinge, Jens O., Rasmus [...]
[...] farligt för Sverige att ha nio miljoner fildelare, än att tillåta dessa organisationer att fullt ut importera de amerikanska moderorganisationernas [...]
[...] Utöver detta är det givetvis ytterst viktigt att kommunicera med våra egna förvaltare; politikerna. De som inom kort kan ge upphovsrättsmaffian polisiära befogenheter och därigenom sanktionera den utpressningsverksamhet som vi redan sett i USA och Danmark. [...]
Då är min undran vem som tar pengarna. Detta är exempel på direkt samhällsskadlig verksamhet och borde om något vara olagligt.
fn vad det här suger. måste man bli partiaktiv för att det här landet inte ska ruttna?!
[...] has been one suicide because of the extortion attempts by these organizations. Seems harsh but I got the facts to back it up (sorry, just Swedish and Danish, try the [...]
[...] Opassande har lagt upp en kommentar av Ole Husgaard, som beskriver situationen i Danmark. Där har antipiraternas aktiviteter dragit in Uppskattningsvis 30-50 miljoner danska kronor från illegala fildelare. [...]
M: Det är den slutsats jag har dragit.
För övrigt är inlägget skrämmande, men tyvärr inte oväntad läsning.
[...] 27, 2008 Intressant läsning hur det gått till i Danmark med IPRED. (Uppsnappat hos [...]
[...] En historik över de danska antipiratlagarna [...]
[...] fildelning) (fildelning, rättssäkerhet, upphovsrätt) Det var inte utan intresse jag läste den här bloggposten om läget i [...]
[...] när hetsjakten på fildelarna sätts igång. På bilden ovan har ser vi ett utdrag om domen dansk 15-åring som råkade väldigt illa ut. Låt oss se vad som ligger bakom allt [...]
[...] AB, Rick Falkvinge, Opassande, Galna kocken´s kylskåp., Jan Lindgren, Rick Falkvinge, Opassande, Jan Lindgren, Opassande, Händelsehorisont, Satmaran, Rick Falkvinge, Jan Lindgren, Opassande, Jan [...]
Det finns en väldigt enkel anledning till deras, upphovsmännens sk företrädare, vilja att få igenom dessa lagar/lagändringar för att slippa brottmålsprocesser: det blir billigare. Och i detta fall med dessa sk företrädare så behöver dom inte bry sig allt för mycket om en och annan moppsar upp sig, eftersom dom vet att kvantiteten, statistiskt, betalar, och många bäckar små …
Det finns ju liksom inte direkt samma skydd för den “åtalade” i civilrätten, då rätten till “försvarsadvokat” inte direkt är en rättighet i civilrättsligaprocesser. Och detta är dom ju inte dumma att försöka kapitalisera på, eftersom dom vet att det fungerar, hittills i alla fall. I ett brottmål står ju Staten för kostnaden initialt, till skillnad från i civilrätten där man själv står för kostnaden. Även om man kan få en del timmar pro-bono, vilket typ är dom timmar det tar för en advokat att sätta sig in i fallet och sen tala om vad du blir tvungen att hosta upp vilken då tenderar att komma upp i tiotusentals kronor.
Så, betala en advokat 40 000 Kr, kanske lågt räknat, plus att kanske förlora målet och hosta upp fantasisumman som de sk förespråkarna, plus alla övriga påläggskostnader … eller betala 20 000 – 50 000 Kr.
Även om man vinner så måste man ändå ligga ute med sina egna advokatkostnader, för endast i bästa fall kanske man kan få tillbaka det i form av skadestånd, och en egen stämning, förutsatt att dom då faktiskt betalar.
Möjligtvis kanske man kan blanda in försäkringsbolaget i en sådan här process, men det är ju fortfarande så att det eventuellt är du som är förövaren av ett brott, så då lär nog inte dom casha upp hur som helst … om dom nu skulle göra det vill säga.
Således, det sämsta för dessa sk förespråkare, snarare ekonomiska parasiter, är att slippa brottmål, eftersom benknäckar hot i det civila, err rättsliga, alltid fungerar … eftersom så få faktiskt gör motstånd när det kommer till kritan, finns trots allt väldigt få äkta “stoiker”, men väldigt många som gärna rår om sin egen plånbok.
Fast många bäckar små, en är ingen, men många är fler än dom vill ge sig på … ensam är trots allt inte starkast, speciellt inte ekonomiskt sett.
Så skulle folk få massutskick av dessa hotbrev så bör nog alla dessa organisera sig … blir ju liksom lite problem om tusentals inte betalar, och istället hellre tar sin chans via en polisanmälan. Istället för att det ska vara tvärtom alltså, dvs att majoriteten betalar men endast ett fåtal struntar i det.
Ty, MPAA och RIAA, och deras systerorganisationer som IFPI och APB, är inte annat än organisationer bestående av en bunt rättshaverister — enligt Svenska Akademins Ordlista.
Det kanske finns andra organisationer som jobbar så idogt hårt med att sänka rättssäkerheten till sin egen fördel, genom att få det att vara helt ok att inte polisanmäla påstådda brott, men dessa tenderar till att redan vara klassificerade som kriminella organisationer redan.
Vi ordinära medborgare får väl ta och lära av lobbyisternas arbetsgivare.
De flyttar sina tillgångar till banker i pengatvätts-paradiset Schweiz. Här hemma i Sverige är de nolltaxerare och äger inget. Så det kan ju kännas trevligt för upphovsrättstalibanerna, att vinna i domstol med sina köpta lagar.
(OBS IRONIN)
[...] Det handlar alltså om piratjägarlagen som kommer ge film- och skivbolagen fritt fram att jaga en hel ungdomsgeneration (och många äldre också). Det handlar om statligt sanktionerad utpressning, som vi vet av erfarenhet från exempelvis Danmark. [...]
[...] Ipred, det är ju då den lag som säger att skiv- och filmbranschen ska ha rätt att begära ut information om IP nummer från bredbandsleverantörerna, och då också kunna dra privatpersonerna inför en civildomstol. Man har infört det här spektaklet i Danmark, och hur det har gått kan ni läsa mer om här. [...]
[...] en systematisk massutpressning från multinationella jättar mot vanliga Svenssonbarnfamiljer. Historien från Danmark med misstagen där är sedelärande och väldigt [...]
[...] väldigt likt de gamla klassiska gangstermetoderna med utpressning. Det vet vi av erfarenhet från andra länder där film- och skivbolagen har fått de här befogenheterna. Och det är många som rasar [...]
[...] på hur det har blivit i alla de andra länder som har de här befogenheterna. Det går att läsa här. Att det inte skulle bli likadant i Sverige är bara naivt att [...]