Rick Falkvinge skriver om ett brev Sveriges Författarförbund skickat till riksdagen med anledning av privatpolislagen. Efter bara en snabb genomläsning av punkterna, så kan man slå ner på ett par punkter direkt.

Punkt 9 till exempel, är direkt lögnaktig; den som säger att den finska statistiken om att fildelning sjunkit efter genomförandet av laget. Det var en stor skandal i Finland att antipiratorganisationerna försökt exploatera en sådan felaktighet, så i just Finland kan man inte använda det argumentet. Men man roar sig med att exportera lögnen, eftersom så få kontrollerar fakta numer.

Det är djupt oroväckande att en organisation som agerar i självintresse kan säga saker som accepteras rakt av utan kontroll. IFPI har tillsammans med andra upphovsrättsorganisationer dessvärre inte någon vidare bra historik i sanningsenlig information men ändå är det vi som hela tiden backar upp vår argumentation som anses vara lögnaktiga eller på annat sätt moraliskt sviktande.

I punkt 2 står det att förslaget skulle vara rättssäkert. Det stämmer inte, eftersom de bygger på argumentet utifrån användandet av ip-adresser, som återkommer i punkt 3. Facit finns i Danmark och det hänger på att vi inte har något uttalat prejudikat om bevisningen när det gäller fildelning. IP-nummer har den inbyggda svagheten att de faktiskt inte är tillräckliga bevis för vem som genomför ett upphovsrättsintrång. Hundratals människor delar inte sällan på samma ip-adress.

Det är nog ett lätt misstag att göra, när man inte förstår tekniska förutsättningar att tro att ett IP-nummer är förklaringen och räddningen. Vi måste helt enkelt bli bättre på att informera om just detta viktiga argument. Men frågan är naturligtvis hur. Inte sällan blir man anklagad för att vilja ta bort upphovsrätten helt, trots att det inte handlar om det, man har inte skrivit eller sagt det, eller drivit den ståndpunkten.

En förutsättning för en god och saklig diskussion är att inte lägga orden i andras munnar, och ändå anklagas vi som kritiker av dylik lagstiftning att vara de som far med osaklig argumentation. Då jag personligen inte har något emot upphovsrätt i grund och botten, och delar den synpunkten med många andra kritiker, blir det i stort en omöjlig förutsättning för diskussionen att gång efter gång bli avfärdad på de mest oförskämda och infantila sätt vi ser alldeles för många exempel på.

Jag blir påmind om hur argumentering mot fildelning och för införskaffande av lagar för att bekämpa det pågår på en väldigt outvecklad nivå. Man har inte förståelse för kulturutvecklingen som sådan, och man har inte någon förståelse för hur tekniken fungerar. Problemet blir återigen att försöka kommunicera detta till lagstiftare. Och för all del till andra intressenter.

Det som sker nu, utvecklingen som skett både kulturellt och tekniskt, är inte nödvändigtvis ett hot mot upphovsrätten. Det är svårigheten när man diskuterar de här frågorna. Att förutsätta att fildelning är utarmande för artister och kulturarbetare är att faktiskt förutsätta det som måste bevisas.

Olaglig fildelning har inte bevisats vara skadlig. Vi har haft tio år på oss att se verkningarna av eventuell inverkan sedan napster kom till världen, men fortfarande kan inte någon peka på ett sådant samband. Ett direkt samband har kunnat ses i den tekniska utvecklingen — en cd-skiva har inte samma kommersiella tyngd längre. När dvd-skivor gjorde sitt intåg på marknaden, kunde man dessutom mäta ett direkt samband till sjunkande cd-försäljning där. På flera olika sätt har man pekat på anledningar till varför andelen cd-försäljning minskar, inte en enda gång har fildelning bevisats varit anledningen.

Vi ska såklart inte ha en kommersiell privatpolis i Sverige. Det är dumheter att kulturen kommer att må bra av det, för att försöka uttrycka mig på ett sätt som är enkelt att förstå. Och hur mycket man än anser att fildelning är av ondo, trots upprepade försök att peka på att det inte stämmer riktigt, så borde man vara försiktig. Per Gessles rätt att tjäna pengar (alldeles oavsett om jag skulle ha fel i att fildelning inte är skadligt) överstiger inte min och min grannes rätt till rättssäkerhet.

Rättssäkerheten är inte värd att filas på, i upphovsrättens namn. Vi som protesterar mot detta håller en för hög nivå för att det ska förstås, misstänker jag. Det verkar ju vara så troligt att fildelning är skadligt; folk laddar ju ner utan att betala för sig. Tror man dessutom att det är ungdomar endast som håller på med det, så är det bara att registrera hur lite förtroende man har för de yngre generationerna — det går bra att strunta i dem. Skitsamma att det som inte lyssnas på slängs efter att ha laddats ner, och det som tycks om läggs pengar på, på olika sätt.

Småskurenhet och skygglappar är alldeles för utbredd i diskussionen, och det suger.

Fortsätt gärna att plocka isär punkterna i kommentarerna, här eller hos Rick; kanske framför allt med tanke på att jag gled iväg i allmänt snack. När ni är i farten; fortsätt att maila och informera riksdagsledamöter om problematiken.

Rubrik till detta inlägg taget från rubrikförslagstråden, stort tack till Martin. Jag förutsätter att du inte skickar privatpolisen på mig för att ha använt rubben! ;)

* * *

Andra bloggar om: fildelning, rättssäkerhet, upphovsrätt, privatpolislagen, politik, kultur, musik

Rick Falkvinge skriver om ett brev Sveriges Författarförbund skickat till riksdagen med anledning av privatpolislagen. Efter bara en snabb genomläsning av punkterna, så kan man slå ner på ett par punkter direkt. Punkt 9 till exempel, är direkt lögnaktig; den som säger att den finska statistiken om att fildelning sjunkit efter genomförandet av laget. Det ...