Fyra små rätter — upphovsrätt, äganderätt, ensamrätt och allemansrätt
November 2, 2008 – 4:24 pm | by emmaOfta i diskussioner om fildelning dras argumentet om äganderätt upp — det sägs ungefär att man inte respekterar äganderätten om man tycker att fildelning är positivt. De flesta av oss äger saker, må det vara vårt boende, mark, en cykel, kläderna på kroppen eller vad det nu kan vara, och vill säkert fortsätta att äga saker. Det är nog väldigt få som är emot rätten att äga i grund botten, vare sig man är fildelare eller inte.
Upphovsrätt är inte samma sak som äganderätt, ska man kanske börja med att förklara. Snarare är upphovsrätt en form av ensamrätt, läs gärna Ricks historik om upphovsrättens uppkomst om du vill veta mer. Till exempel är det nog många som upplever sig äga olika former av någon annans upphovsrättsliga verk, tavlor är inte minst ett sådant exempel. Just driften att äga saker har jag till och med använt som argument för att belysa varför betalningsviljan bland fildelare är hög, i olika diskussioner.
Jag personligen “äger” ett stort antal filmer, dataspel och tv-seriesamlingar på cd och dvd. Flera av mina fildelande vänner är hämningslösa audiofiler och äger hyllmetrar av musik i olika format. Böcker är jag periodare på, och av någon anledning har jag svårt att göra mig av med dem, vilket orsakar lite hyllproblem. Man slänger inte en bok, liksom, trots att jag inte ens läser om hälften av dem.
På ett forum läste jag ett inlägg från en kvinna som lagt ut en bok på ett bussäte, med texten inskriven “varsågod, jag tyckte den här boken var bra, kanske du kommer att gilla den också”. Skitbra initiativ, som inte handlade om att sno pengar från en författare för att hon gav bort den, utan att det tar emot att kasta en bok — och framför allt lusten av att sprida något som är bra.
I SVT Debatt härom kvällen så användes Christian Engströms (pp) gräsmatta som argument mot fildelning. Det var snack om att någon skulle sno gräsklipparen, men även det där med att någon skulle slänga upp ett tält på gården. Observera att vi har allemansrätt i det här landet och trots det så får inte folk för sig att hårdra det och tälta i någons trädgård.
Det finns inte så mycket som en kvadratmeter mark i det här landet som inte någon äger, om det så är privatpersoner eller staten — vi plockar bär och svamp och gör inte fel när vi gör det. Markägare förlorar inkomster, skulle man kunna säga, varje gång någon drar på sig stövlarna och går ut till sina smultronställen för att fylla hinkarna. Vad long tail-effekten är för markägare, har jag faktiskt inte en aning om, det har aldrig varit någon prioritet att uppmärksamma. Men det är naturligtvis ovärderligt för samhället att vi kan leta oss ut i skogar och mark obehindrat.
Samma slags naturliga inställning till fri tillgång syns i hur många det är som delar ut internet gratis via trådlösa nätverk. Det kan vara mötesplatser som vill erbjuda mervärde, kolla in Ted Valentins utmärkta wifikarta till exempel. Eller det kan vara renodlade altruistiska motiveringar, som att alla borde ha tillgång till internet så man hjälper till med det. När något inte kostar nämnvärt, men ändå tillför ett stort värde i samhället, så är det faktiskt bra och det borde inte uppfattas som ett hot.
Äganderätt, upphovsrätt och ensamrätt lämnar alltså utrymme för allemansrätt, och glöm för all del inte biblioteken eller människors glädje av att bjuda andra på kulturupplevelser; det är helt enkelt inte onaturligt att agera från andra positioner än ägande. Vi lever ju redan i ett samhälle där sådana rätter fungerar i skön samexistens med olika “tillgänglighetskulturella” yttringar, som inte kostar oss många spänn men gör samhället omätbart rikare.
(Idag hotas förresten allemansrätten larmar bland andra Naturskyddsföreningen…)
* * *
Andra bloggar om: fildelning, upphovsrätt, allemansrätt, äganderätt, politik, kultur, samhälle, internet
16 Responses to “Fyra små rätter — upphovsrätt, äganderätt, ensamrätt och allemansrätt”
By Hanna on Nov 2, 2008 | Reply
Jag kommer att tänka på BookCrossing, som är en helt fenomenal resurs för den som vill släppa iväg sina böcker för att fler ska kunna ta del av dem. Registrera ett exemplar av en bok, lägg ut den på en buss eller var som helst, och hoppas att upphittaren rapporterar tillbaka att den blivit hittad.
Om jag klarade av att göra mig av med böcker skulle jag definitivt göra det därigenom… :)
Hannas senaste bloggpost..Första dagen
By emma on Nov 2, 2008 | Reply
Åh! Aldrig hört talas om, men precis vad jag snackar om i inlägget. Det handlar inte om att man är kallsinnig eller tjuvaktig, det är precis tvärtom.
By Björn Odlund on Nov 2, 2008 | Reply
Ett annat exempel på hur man kan “fildela”/dela med sig av böcker man inte känner att man har behov av är BookMooch. Enkelt uttryckt går det till så att man får poäng att skicka en bok man vill bli av med till någon som vill ha den, poäng som man sedan kan använda för att be någon att skicka en bok som någon annan vill bli av med till dig. :)
Samma kille som ligger bakom BookMooch som Magnatune, John Buckman.
By Jonathan on Nov 3, 2008 | Reply
Böcker kan fildelas, men inte Gräsklippare vilket Janne Josefson faktiskt lyckades få med igår.
Argument Null And Void.
Jonathans senaste bloggpost..Nostalgi.
By Cronwaldt on Nov 3, 2008 | Reply
Tänk dig om Christian hade sagt: Jamenvisst får du kopiera min gräsklippare om du kan. Wow! Det hade suttit som en rak höger och säkerligen dragit ned skrattsalvor lite här o där i vårt avlånga land.
By Sten-Åke Succén on Nov 3, 2008 | Reply
Jösses, tänk om ni kunde engagera era hjärtan lika mycket i några riktigt viktiga saker för mänskligheten. Då hade kanske världen sett bättre ut. Fildelning *suck*
By emma on Nov 3, 2008 | Reply
Sten-Åke: Ett rättssäkert och demokratiskt samhälle är inte värt att kämpa för, menar du? :/
By Tor on Nov 3, 2008 | Reply
Om man ska agera djävulens advokat så skulle man kunna säga att upphovsrätt handlar om ett slags äganderätt eftersom den uppvisar likheter så till vida att någon ges en ensamrätt som går att köpa eller sälja. Ensamrätten gäller naturligtvis inte verket i sig utan kontrollen över dess spridning (som upprättshålls med hjälp av rättsapparaten).
Anledning till att sådana här diskussioner ofta blir förvirrade tror jag är att man inte talar om syftet med rätten. Äganderätten för fysiska ting kan motiveras på flera sätt. T ex. så visar det sig att om många delar på en resurs så blir det ofta så att ingen riktigt tar ansvar för att underhålla och utveckla den, eller så blir den överutnyttjad. Genom ensamrätten undviks dessa problem och människor kan effektivt byta ägodelar genom handel. Upphovsrätten omstöper en oändlig resurs till en ändlig i syfte att stimulera kulturskapande. På samma sätt kan staten skapa handelsvaror av vilka andra obegränsade resurser som helst. Om yttrandefrihet lagvägen gjordes till en handelsvara - begränsad i antal och möjlig att köpa och sälja - då skulle även denna i någon mening kunna ägas. Skulle det stärka äganderätten om vi införde ett sådant system?
Min poäng är att handelsvaror har en tendens att uppfattas som egendom, men det är viktigt att inte klumpa ihop alla typer av egendom utan att för varje typ se till ensamrättens mål och medel.
På ett mer pragmatiskt plan är det förstås så att debattörer ofta förstår skillnaderna men att man ändå använder felaktiga begrepp för att de har de konnotationer man eftersöker. En kamp om språket helt enkelt.
By Robert on Nov 4, 2008 | Reply
Så bra. Sunda mysiga argument som tyvärr aldrig kommer att få fäste i själen hos de själlösa ivrarna av upphovsrättens absoluta rätt att få förbli oförändrad.
By Kom igen! on Nov 7, 2008 | Reply
Så, om man “ger bort en bok” på det sätt som beskrivs så “snor” man inte pengar från en författare. Hmm, då skulle jag - rent teoretiskt - kunna köpa första exet av en bok och sedan ge bort den. Den personen som får den läser den för att sedan ge bort den, varpå den personen läser den för att sedan ge bort den. När sedan boken har vandrat jorden runt så har alla som vill läsa boken läst den - dvs samma exemplar - och vi har bara behövt betala för ett enda ex. Gud, så praktiskt. Det är ju exakt det här fildelning handlar om och att upphovsmannen inte skulle förlora några pengar på det är ju rent, skärt skitsnack. Jag förstår varför vissa vill släppa fildelningen fri men de argument som förs fram är tyvärr baserade på önsketänkande och anpassade för den egna åsikten. Det klart som f-n att upphovsrättsinnehavaren går miste om intäkter. Sluta dröm!
By emma on Nov 7, 2008 | Reply
Teoretiskt skulle en bok kunna bli läst av alla på bibliotek utan att någonsin bli såld, ja. Men i praktiken sker inte det, serru. Så poängen som du tycks missa består — det handlar inte om att man förnekar en författare eller annan kulturarbetare pengar, det handlar om andra krafter.
By Kom igen! on Nov 13, 2008 | Reply
Emma - vad då för “andra krafter”? Jag tror att du med detta menar “folk som är för snåla för att betala för sig och därmed hittar på en massa kvasi-argument för att försvara sin rätt att stjäla”. Och vilken poäng är det jag missar? Du kan faktiskt låna musik på biblioteket också men det är liksom vad deras verksamhet går ut på och går inte att jämföra med mitt exempel. Att låna musik på biblioteket är faktiskt helt ok men att låna musik på biblioteket som du sedan laddar upp och fildelar är inte ok - är det svårt att förstå skillnaden? Skulle man försvara fildelningen med argumentet att “det går inte att stoppa ändå”, “Det är nya tider” eller något annat trams? Det spelar ingen roll vilka argument man för fram - fildelning handlar om att du försöker tillgodogöra dig något utan att betala för det. Det kan aldrig bli rätt bara för att det är tekniskt möjligt eller för att några grupperingar i samhället anser sig ha “rätt” att fritt förfoga över andras verk. Tyvärr. Väx upp, skaffa ett jobb och köp din musik för skattade pengar.
By emma on Nov 13, 2008 | Reply
Det är en ganska intressant debatt-teknik du visar prov på. Det kallas allmänt för “argumentationsfel” och du kan läsa lite om det på wikipedia. Där folk använder sig av den där “kraften” du inte förstår dig på, och delar med sig av kunskap och erfarenheter, helt utan tankar om ekonomiska avanser eller förluster.