En kulturkonsuments vardag
Det slog mig; en nedladdning anses alltid “kosta” för artister och kulturarbetare. En konsument av upplevelseprodukter har däremot inte någon rätt att klaga på att det kostat när de känner sig lurade. Du kan inte kräva pengar tillbaka för att ha slösat tid och pengar på en undermålig kulturell upplevelse. Men du kan ladda ner och kasta något som inte höll måttet. Fildelning är faktiskt ett sätt att få in returrätt i underhållningsbranschen.
Sen gled tanken osökt över till hur ofta jag hämtat hem saker som jag betalat för. Inte minst blev jag påmind när jag skulle sätta mig och se Deep Space Nine nyligen. En serie jag ser om och om igen. Jag köpte hela samlingen på DVD för några år sedan, men har tvingats ladda ner hela rasket, av två anledningar.
Den ena är regionskodning på min dator. Vill jag gosa ner mig i bingen med Odo och Major Kira på min macbook pro, måste jag helt enkelt ladda ner serien för att kunna se den. Regionskodning är ett gissel — herregud, jag kan ju köpa importskivor på Åhléns — varför upphovsrättsbranschen tillåts förbjuda mig och andra att SPELA skivorna, är ett mysterium av rang.
Den andra anledningen är förpackningarna av skivorna. Jag upptäckte till min fasa att den lilla “klämanordningen” för hålet i DVD-fodralet orsakade små sprickor i skivorna. Småbitar av plasten har börjat falla bort på en del skivor, och jag törs inte stoppa in dem i spelaren i min stora regionsfria spelare. (Regionsfri för att en tekniker låste upp den åt mig.) Kanske behöver jag inte säga att jag betalat åtskilliga tusen för hela samlingen.
Man skulle kanske kunna tänka sig att jag hade kunnat krångla och rippa dem själv, backa upp dem på egna skivor eller så. Men varför skulle jag göra det, när någon annan redan gjort det och delar ut det?
Ett tag var jag helt inne på att spela äventyrsspel. Det hände ofta att jag hade tekniska problem med spelen. Något funkade inte, och jag är inte tillräckligt utrustad med vare sig tålamod eller tekniskt kunnande. Det var bara att ladda ner en piratkopia och så fungerade det oftast utan problem.
Spelet “Spore” hörde jag förresten hade en begränsning till tre installationer. Du kunde alltså inte installera det mer än tre gånger. Nu har speltillverkaren tänkt om, och ger ut spelet igen, denna gång med obegränsat antal installationer. Förutsatt att det inte är på fler än fem datorer. Den crackade (uppbrutna) versionen på fildelningsnätverken hade naturligtvis inte denna begränsning så det såg mest bara löjligt ut. Ändå köpte många spelet och laddade ner den fungerande versionen istället. De betalade alltså för spelet, men kringgick den tekniska begränsningen, DRM som det kallas, genom att ladda ner spelet och köra det istället.
Måste dra en historia med lite äldre datum dessutom; jag köpte och installerade CS-paketet när det begav sig. Den svenska versionen av illustrator hade en väldigt tråkig bugg i diagramverktyget. Det gick inte att kopiera in värden i det, för att skapa det. En ganska besvärande bugg, som justerades i den engelskspråkiga versionen i ett tidigt läge, men aldrig åtgärdades i den svenska, trots upprepade löften från Adobe.
Efter flera frustrerade samtal, tipsade supporten mig om att ladda ner en engelsk version istället från valfri torrentsite. Så det gjorde jag och fick en fil av supportkillen som skulle fixa till eventuella krångel med serienumret. Alltså — supporten på mjukvaruföretaget förlitade sig på en piratkopierad version för att lösa mitt problem.
Ofta har jag med självklarhet kunnat vända mig till fildelningsnätverken för att rädda situationen. Vänner och bekanta som stöter på problem med produkter de köpt ger jag alltid rådet att ladda ner det någonstans ifrån istället för att hålla på och strula. “Någon annan har redan löst det problemet, säkert”, säger jag, och i nio fall av tio stämmer det.
Varje gång jag läser om antalet filer som “bara laddas ner hur som haver” utan att någonsin generera några intäkter, så tänker jag på min egen vardag. Hur ofta jag laddar ner det jag betalat för, bara av den enkla anledningen att få det att fungera. Detta anser speltillverkare, filmindustri och artister att de förlorar pengar på.
* * *
Andra bloggar om: fildelning, drm, internet, upphovsrätt, kultur, film, spel, musik, politik
Regionskodning på din dator kommer du lätt undan genom att köra VLC eller annan open-source-spelare istället för Apples låsta program.
Det är ju bra att det finns lösningar att hitta runt de problemen! :D Nu tror jag iofs att min modell är såpass sen att just den där lösningen inte funkar, om jag fattar rätt när jag googlat runt. Får väl testa nästa gång jag vill se någon av mina egna skivor. *himlar med ögonen över att behöva hålla på med sånt*
Du tar upp en viktig fråga. Politikerna tar ställning för den ena sidan mot den andra. För producentintresset mot konsumentintresset. Så skrivs lagarna. Konstigt att det blivit så här. Speciellt beträffande underhållnings- och digitala produkter har konsumenterna ingen röst i lagstiftningen.
Den främsta förklaringen verkar vara upphovsrättslobbyisternas osannolika framgångar hos politikerna. Så få som står mot så många, men de mångas intresse räknas inte.
De “sakkunniga” tjänstemännen som ska ge politikerna beslutsunderlag presenterar enbart lobbyisternas syn på saken. Politikerna själva är antingen ensidiga eller okunniga. Samtidigt är lobbyisternas argument förbluffande svaga och så uppenbart ensidiga att de borde avfärdas direkt, eller kompletteras med starkt konsumentskydd.
Det finns massor av litteratur och expertis på området som har en helt annan syn än lobbyisterna.
Jag kan bara se det som att politikerna och deras tjänstemän har vänt sig mot oss som är konsumenter, men också mot många kreatörer – långt ifrån alla kreatörer har fördel av de stora aggregatörerna.
I en så pass teknisk värld som den vi nu lever i så inser normalt marknadsaktörer att användarvänlighet inte bara är en feature utan ofta ett måste. Dock gäller detta inte marknadsaktörer vars affärsmodell bygger på juridik istället för produkt- och tjänsteutveckling.
Thomas Tvivlarens senaste bloggpost..Demokrati à la fEUdalism
Thomas Tvivlaren
“Juridik istället för produkt- och tjänsteutveckling.”
Så sant. Så sant. Att särintressena kunnat förlita sig på juridik istället för att konkurrera med prestanda och priser är politikernas och statsbyråkratins fel. Men ytterst vi som medborgare och väljare. Vi måste byta politiker som sedan rensar i byråkratin, eller i alla fall granskar och avslöjar den.
Spore’s DRM är fortfarande mongo, och samma variant ligger med i Far Cry 2:
http://www.icmpecho.com/2008/10/28/yadfs-yet-another-drm-failure-story/
Det lönar sig att ladda ner direkt istället ;)
Daniel Nyströms senaste bloggpost..Q.P. – On my way to Falun…
@Jeffer
Det är inte bara det att konsumenternas intressen inte tas till vara. Redan det att det över huvud taget anses finnas något annat intresse att beakta är fel. Falkvinge skriver träffande om det idag, och jag själv har påpekat det så många gånger utan resultat att jag, faktiskt, nästan gett upp :)
Här till exempel: http://jheidbrink.wordpress.com/2008/07/04/upphovsratt-kontra-integritetsskydd/
Upphovsrätt är ingen naturlig rätt, det är en koncession med ett syfte: Att maximera tillgången på verk. Gärna till så låg kostnad som möjligt. Om svältande artister producerar bättre än välgödda, då ska de svälta. Ska vi göda artister ska de inte gödas mer än att de producerar.
Man måste hitta en balans i upphovsrätten, precis som lobbyisterna säger. Men balansen är inte mellan skaparna (läs: skivbolagen) och konsumenterna. Balansen som ska sökas är mellan konsumenternas intresse av att maximera antalet tillgängliga verk, och det pris som konsumenterna är beredda att betala i form av begränsad äganderätt och begränsad frihet.
[...] Mumfi: @Jeffer Det är inte bara det att konsumenternas intressen inte tas till vara. Redan det att det över huvud… [...]
Jag har märkt att jag ofta samma sak, fast tvärtom. Om jag gillar en film så ser jag ofta om den flera ggr. Även om lagring numera är billigt, så är det inte alltid jag har plats att spara alla filmer på hårddisken och därför rensas de ofta ut. När jag då går förbi lågprishyllan på ICA eller ser en annons för filmen från Play.com, ja då köper jag den. Trots att jag laddat ner den och sett den, trots att jag kan ladda ner den igen. Jag väljer frivilligt att lägga pengar på att köpa en produkt jag inte bara kan få gratis, utan i vissa fall även redan HAR gratis.
Martins senaste bloggpost..FRA-lagen, möt FRA-protesten.
Det är inte bara användare som har problem med DRM även de företag som lägger in det i sina egna produkter.
När Ubisoft gav ut Rainbow Six Vegas 2 nu i sommar så hade de en del problem med Direct2Drive versionen av spelet. Den sökte nämligen efter CD’n som naturligtvis inte fanns.
Ubisoft ger ut en patch som fixar detta. Det visar sig vara samma No-CD crack som cracknings gruppen Reloaded gjort. Ubisoft gav ut denna som egen officiell patch!
Blev ett väldigt skrapande med fötterna och harklande från Ubisofts sida när det kom ut. Det kunde ju åtminstone ha gett cred ;)
Arhac; jaaa, den hade jag glömt — skitroligt!
Som den som flyttat mellan tio olika bostäder de senaste åren så har jag mina CD-skivor nedpackade i en låda i föräldrarnas källare. Vill jag lyssna på en av dem så laddar jag ner den från någon torrent. Jag har en gång betalat för det mesta jag har i musikväg på datorn, jag har däremot inte lust att bära runt en kubikmeter plast vart jag skall.
mjns senaste bloggpost..Till Frankriket
[...] värt pengarna. Så nej, jag är en ganska måttfull pirat och jag håller helt med Hoffa och emma om att fildelning är konsumenträtt. I likhet med de flesta pirater har jag inget alls emot att [...]
Detta är lite OT men det visar att det inte enbart handlar om musik och film: “… – Vi sa till Hubert Burda: Vi har en jättebra idé. Vi vill ta bort all copyright. Det tog honom fem sekunder att säga ja. Han jämförde med musikindustrin och förstod kraften i att ge något till en grupp och veta att gruppen kommer ge tillbaka till dig, säger Nora.
Nu har Burda Style 44 606 aktiva medlemmar som laddar upp videor med sig själva medan de syr i en knapp (komplett med soundtrack), bloggar och håller livlig syjunta.
– Jag var förvånad över hur många som laddar upp sina egna mönster, säger Abousteit. Det är en seriös arbetsinsats. Skapa ett mönster, beskriva alla 15–20 stegen, skanna, ladda upp. Det tar en eller två dagar.
– Folk syr inte för att tjäna pengar, säger von Karaisl. De vill skapa något. Det är en medveten livsstil…”
http://www.fokus.se/2008/10/ett-hem-for-stora-tankar/
[...] är lektion ett i varje nybörjarkurs i försäljning…) Det skulle dessutom underlätta alla kulturkonsumenters vardag en hel [...]
[...] Själv skulle jag vilja lägga till en punkt fem, en sorts fildelning som jag ofta gör mig “skyldig” till: 5. Den problemlösande fildelningen [...]
[...] står idag i en situation där musik och filmindustrin driver sina betalande kunder till vansinne genom olika försvar för sitt försvunna existensberättigande. Kopieringsskydd, t ex. Har man en [...]
[...] spel som hade så restriktivt kopieringsskydd att till och med de betalande kunderna valde att ladda ner och installera en piratversion av spelet för att kunna använda [...]
[...] ett otal misslyckade försök med DRM bestämde sig Electronic Arts för att försöka med morot istället för piska i ett [...]