Köpt lagstiftning och tvångsmedel leder till medborgaranställning utan rättigheter
Anna Croneman skriver återigen på Svt Opinion angående privatpolislagen. Hon skriver bland annat att domstol ska göra en proportionalitetsbedömning innan man tvingar en nätoperatör att lämna ut ägaridentiteten till en IP-adress. Eftersom jag tycker att den här sortens lagstiftning redan övergår alla rimliga proportioner så undrar jag vad det betyder egentligen. Hon tycker dessutom att det är orättvist att jämföra industrins motstånd mot självspelande pianon, kassettband och, ptjaa, alla tekniska förändringar historiskt, med internet. Att medverka till tvångsmedel och rättsosäkerhet kan ursäktas — för det är “annorlunda” den här gången. Det har varit annorlunda precis varenda gång, men facit går tydligen att tolka subjektivt.
Croneman påstår också att von Knorring (v) vill avskaffa upphovsrätt — och det tycker jag är en tråkig inställning som är rätt vanlig i debatten; påstå något som motståndaren inte anser, och slå på det. Det råder viss begreppsförvirring kring vad upphovsrätt egentligen betyder. Allt hänger dessutom på något som inte går att bevisa — att fildelning påstås vara skadligt för kultursektorn.
Henrik Pontén skrev som bekant även han på Svt Opinion igår. Ganska fult kopplar han ihop motstående ställningstagande i debatter med hotfullt beteende. Peter Sunde reagerade starkt på det, och tycker att Pontén ska leva som han lär.
FRA tänker sig börja certifiera säkerhetsföretag. Ingen är bättre än dem i säkerhetsfrågor, anser de, och såklart — har man tillgång till allas kommunikation är det svårslaget. Själv får jag associationer till hur FRA kommer att slå sig in på rekryteringsmarknaden framöver. Det är ju skitenkelt för dem att kolla upp folk och avgöra om de är av rätt kvalitet för olika positioner. Slogan: “Vi kan folk — och det vi inte kan tar vi reda på!”
Sammantaget får jag vibbar av att alltmer handlar om att frånta människor möjligheter att påverka eller ens ingå i någon form av demokratiskt system. Självutnämnda auktoriteter köper sig lagstiftning, myndigheter sneglar på att befinna sig i privata sektorn. Medborgare ska förvandlas till ett slags anställda, samtidigt som utvecklingen egentligen går tvärtemot sådana försök till kringskärningar.
* * *
Andra bloggar om: fildelning, FRA, IPRED, privatpolislagen, politik, samhälle, utveckling, internet, deltagarkultur, tvångsmedel
Hej Emma – jag hittade en artikel som jag tror kan intressera dig. [Är nästan säker på att du redan läst den]
http://www.questioncopyright.org/promise
Olof Bjarnasons senaste bloggpost..Glädje!
Suck!
Ja du Emma, skall vi någonsin få se ett slut på alla dessa stolleprov? Hur länge orkar vi kämpa emot den flodström av ignorans, som ständigt möter oss? :(
Björn Feltens senaste bloggpost..Upphovsrätt blandas fortfarande ihop med kopieringsrätt
Du låter lite uppgiven Emma och jag förstår dig. Det verkar just nu inte vara någon ände på allt elände. Det är ett krig på flera fronter och media är tysta, förutom när det gäller valet i USA, eller traditionell blockpolitik. Jag har tyvärr inga bra ideér på vad man skall göra. Frågor som inte är vänster- eller högerfrågor påverkar ju inte förhållandet mellan blocken, dessutom står de två stora riksdagspartierna varandra nära, vilket gör det hela än svårare.
“Det är ju skitenkelt för dem (läs FRA) att kolla upp folk och avgöra om de är av rätt kvalitet för olika positioner.”
Tja, vi medborgare är inte mer dumskallar än de som sitter i riksdagen, regeringen och i andra beslutande församlingar.
Vi medborgare gör väl som i de forna Öststaterna, man har en officiell version av sig, som är “offentlig” för FRA-kompisarna, och en privat som är till för de som är en närmast.
Ja, en dyspotisk värld att leva i.
Dennis Nilssons senaste bloggpost..Raresh @ Voltt Paradiso Amsterdam 01-11-2008 pt 5 with lightshow!
Vi har väl alltid haft både privata och offentliga (officiella) versioner av oss själva, inte bara i Östeuropa före 1989? Den privata sidan visar man bara för familj och vänner, i hemmet och i privata brev, medan den offentliga framgår av publika medier som torgmöten, intervjuer, tidningars insändarsidor, egna publikationer, bloggar och telefonsamtal.
Men muren föll i Berlin, så varför bygga en ny med hjälp av data-teknik, som dessutom är lika ihålig som en schweizer-ost.
Vi har rätt den här gången. Mycket mer står på spel än bara upphovsrätt eller annonymitet på nätet.
Det handlar om våra grundläggande rättigheter att inte vara övervakade 24 h om dygnet även om möjligheten finns i fall där inte skälig brottsmisstanke finns.
Om någon stod placerad utanför vårt hem 24 h om dygnet och stirrade in genom fönstret, så skulle vi polisanmäla personen.