Beatrice, Peter, Anna, Niklas och jag
November 17, 2008 – 9:03 pm | by emmaDet här är lite oroväckande; vet alla utom Beatrice Ask att privatpoliser inte är ett direktiv som Sverige måste genomföra? Men hon menade nog hela “paketet”, kanske för hon mjukar upp det genom att säga att (ytterligare) en grundprincip är att inte ta i med tuffare metoder än man tror behövs. Mary påminner Beatrice om vad det är det handlar om för säkerhets skull och Louise påpekar att det är lite för många som protesterar för att de ska kunna avfärdas som en liten “högljudd grupp”.
Peter på Opponent lyfter fram den potential som IPRED bidrar med. Rolig läsning, och tråkigt nog inte alls så otrolig teori.
Niklas Rådström är förbannad över att bli utpekat som “lat parasit” och går igenom lite olika varianter som inkomstgaranti och ersättning för utlånade böcker på bibliotek. Tycker han har en väldigt tänkvärd poäng med följande citat:
Konstnärer får ständigt höra att de måste anpassa sig till en marknad. Tonsättare tillsägs att de borde skriva en schlagerhit och författare att de borde skriva deckare. Bortsett från att detta är som att uppmana landets alla allmänläkare att bli plastikkirurger eller poliser att bli livvakter till miljardärer är det även uttryck för en djup okunnighet om hur den marknad ser ut som konstnärerna uppmanas att anpassa sig till.
Bortsett detaljerna som oftast missas när det snackas anpassning — så är det där en attityd som jag själv gör mig skyldig till emellanåt när jag debatterar fildelning. Egentligen tycker jag någonstans att det måste få finnas saker i samhället som kostar pengar, utan att nödvändigtvis generera några. Det handlar såklart om var man ska dra gränserna. För mig kan det också finnas ett värde i att veta att konst och kultur jag betalar för via skattemedel per automatik, är något jag kan få fri tillgång till. Sen är det ju såklart det där med exakt hur mycket vi ska betala, i form av rättsosäkerhet inte minst. Oavsett vilket, tycker jag att hans text är intressant och tänkvärd.
Jahaja — jag laddade ner en kopia av det danska brevet, om utifallatt något skulle hända med originalet. Och det var tur det, för nu ligger ett helt annat dokument på samma länkplats. Anna analyserar det nya innehållet som vi får ta del av.
* * *
Andra bloggar om: fildelning, kultur, IPRED, rättssäkerhet, politik, beatrice ask, danmark
13 Responses to “Beatrice, Peter, Anna, Niklas och jag”
By Hans J on Nov 17, 2008 | Reply
Hm är det månne snart dags med en SMS-kampanj för att få in svaren till riksdagssvar?
By Rikard on Nov 17, 2008 | Reply
“Lata parasiter”?
Nu kommer Liza Marklund att skicka utpressningsbrev till Herr Rådstström som på detta oförskämda vis inkräktar på hennes upphovsrätt. Det är Lizas formulering och det gällde inte kulturarbetare utan fildelare.
By Mike on Nov 18, 2008 | Reply
Skandal.
By Christher on Nov 18, 2008 | Reply
Det är så här det börjar. En del accepterar lagen och en del bryr sig inte och sen finns det dom som bryr sig och gör motstånd och blir kriminaliserade och stämplade som terrorister.
Dags för våra kära politiker att vakna upp.
Mediaindustrin konkurrerar väll på samma vilkor som övriga företag i den privata sektorn, eller?
När ett företag får konkurrans från ett annat företag så måste man ändra taktik och hitta lösningar som gagnar både konsument och företaget. Det gäller tydligen inte företagen i mediaindustrin, dom tror att det är en jävla rättighet att tjäna pengar, och när dom sedan får konkurrans från andra medier, som tv-spel, mobilspel, datorspel osv så skyller man allt på fildelarna. För det är enklare att hitta en syndabock att skylla allt på, än att inse att man måste förnya sig och tänka om om man ska kunna överleva. Istället för att tänka om och lyssna på sina konsumenter så försöker dom tvinga konsumenterna att köpa deras skit dom slänger på oss, genom att köpa sig egna lagar för att överleva.
Sen vill inte jag iaf, betala någon jävla licens för att jag nyttjar internet. Vi betalar redan dom där giriga jävla artisterna som Per Gessle och CO via kassetavgiften!
Man kanske skulle ta och kontakta politikerna och fråga om man inte kan införa en licenspeng så jag som webbutvecklare får in lite pengar i mitt företag.
Dom har blivit för giriga och det är girigheten som kommer bli deras fall.
[Sarkasm]För det är ju fildelarnas fel att jag inte säljer för den summan som jag har uppskattat
att jag borde sälja för. Uppskattade at tjag skulle sälja hemsidor för 140 miljarder kronor förra året, men fick inte in ett enda öre. Det är fildelarnas fel.[/sarkasm]
Så B.Ask jag vill ha pengar från samtliga invånare i detta land för att mitt företag ska överleva. Kan du ordna det tror du? Nähä det kan du inte, men mediaindustrin ska alltså särbehandlas som några jävla efterblivna missfoster.
By Joakim Andersson on Nov 18, 2008 | Reply
Hmmm …
Varje gång någon ska till att drämma till kreatörerna i huvvet med “parasiter” så drar man alltid upp en mycket liten artistgrupp. Nämligen:
För musik - Per Gessle.
För film - Mikael Persbrandt.
För litteratur - Lisa Marklund.
Det enda de här tre har gemensamt är att e kan leva (och leva gott) på sitt arbete, precis som … tja - en ensamstående ung IT-snubbe med 40 000 i månaden (före skatt).
Det är fult att tjäna pengar i Sverige. Det är därför allt på internet ska vara gratis.
Är det så?
Joakim Anderssons senaste bloggpost..Vet du vad dina barn gör i Northrend?
By Christher on Nov 18, 2008 | Reply
Dom har lika mycket rätt att tjäna pengar som vilket företag som helst. Men Det ska ske på lika vilkor. En artist står inte högre i kurs än något annat företag. Dom verkar tro att dom gör det tyvär. Dom flesta artister verkar tro att så fort man har gjort en skiva så ska man tjäna millioner och åter millioner. men när dom ser att skivan inte säljer och dom inte får tjänar sina summor dom fantiserar om, skyller dom allt på fildelningen.
Dom verkar tror att dom inte har konkurrans från andra företag som tv-spelsföretag, mbilföretag osv.
Istället för att skapa något som folk är villiga att betala för, så stämmer dom sina konsumenter och tror att konsumenterna sedan kommer köpa mer.
Girigheten blir mediaindusrins fall.
By Sammy Nordström on Nov 18, 2008 | Reply
Emma, du ska ingalunda skämmas för att vara av åsikten att mediebranschen behöver anpassa sig. Med anpassning är det ingen som menat att kreatören ska ändra på sina kreativa alster till att vara mer kommersiellt gångbara i sitt innehåll. Det är en fråga om kreatörens integritet som man t.o.m. kan tycka blir stärkt av att man inte längre behöver vända sig till en kommerciellt driven förläggare med krav på lönsamhet för att nå ut till sin publik.
Vad man pratat om när man sagt att branschen behöver anpassa sig är att affärsmodellen med kulturen som fysisk produkt sats helt ur spel i och med de nya teknikerna och att man behöver hitta nya affärsmodeller snarare än att med teknikfientliga tvångsmedel försöka upprätthålla den gamla, inget annat. Om sen produkten ifråga är den värsta sortens garagebandspunk, listettan på världens alla popmusiklistor, sjukaste porrnovellen, hetaste deckarromanen eller det mest sofistikerade och nydanande orkesterkompositionen sedan Bach, har ingen som helst relevans.
Detta är alltså bara ytterligare en i mängden av motargument till argument som aldrig yttrats, en argumentationsteknik även känd som “strawman’s argument”. Det handlar inte om att artister inte ska få betalt, det handlar inte om att man vill avskaffa upphovsrätten, det handlar inte om att alla kreatörer måste bli populister och låta innehållet av sina kreationer styras av efterfrågan. Ändå är det dessa outtalade argument som man gång på gång motargumenterar istället för att bemöta de verkliga argumenten, som t.ex. den totala avsaknaden på bevis för att fildelningen är av monetär skada för kreatörerna och den forskning som indikerar motsatsen.
Jag håller med om att vissa saker ska få kosta, att kultur är samhälllsnyttigt, att kultur är något alla bör ha tillgång till och betalar gladeligen skatt för att ha kvar institutioner så som bibliotek och museum. Men jag betalar inte skatt för att de ska tillgängliggöra någon specifik typ av verk eller ens för att avlöna upphovsmännen bakom verken de tillgängliggör.
Det är enbart museerna och bibliotekens jobb med att tillgängliggöra och arkivera kulturen som jag betalar för. Dels för att våra bibliotek och museum inte profiterar på sin verksamhet och är inte heller avsedda att fungera som arbetsgivare för konstnärer och författare. Och dels för att kreatörerna främjas av att de blir exponerade för allmännheten lika mycket som allmännheten gynnas av att ta del av deras verk.
Internet fyller idag samma funktion (som komplement, inte ersättning) som våra bibliotek och museum, fast utan en enda krona i statligt bidrag och fortfarande utan monetär skada för kreatörerna. Därför ser jag ingen anledning till att införa någon form av Internetskatt.
Sammy Nordströms senaste bloggpost..Det bortglömda tredje lägret
By Accidental Pirate on Nov 19, 2008 | Reply
Spännande ekvation för Nicklas Rådström.
5 000 inbundna böcker Á 150 kr/st = 750 000 Kr
20 000 pocketböcker Á 75Kr/st = 1 500 000 Kr
Författarens ersättning = 90 000 Kr
Det innebär 86,40 Kr per bok gick till produktion och ersättning till övriga inblandade i kedjan.
Författaren fick 3,60 kr per bok.
I.o.f.s kan han kanske förvänta sig ytterligare ersättning till sig och sina efterlevande om inte detta totalt äts upp av omkostnaderna.
Jag kanske har räknat fel men det känns som att det är någonstans här i som problemet ligger. Med dagens “print-on-demand-teknik” och uppfinningar som ordbehandlaren och rättstavningsprogram borde det gå att kapa kostnader rejält.
Återigen är det dock upp till författarna själva att se över sin egen bransch och dess affärsmodell. Om kunderna måste punga ut med 2,5 miljoner för att en författare skall få 90 000 för två års arbete är det något allvarligt fel som är väldigt trasigt.
Accidental Pirates senaste bloggpost..Det blåser upp till storm