Synvinkeln beror på var man står — flyttar man på sig förändras den
November 19, 2008 – 12:32 am | by emmaEn sak som jag irriterar mig på hos mig själv är min vana att alltid försöka se saker från flera olika håll. Jo, det är en bra egenskap, det inser jag, men ibland när jag läser såna som Lisa Magnusson, så önskar jag att jag kunde vara lite mer… onyanserad, i brist på ett bättre ord. Det är skarpt, skön ironi och andas massor av styrka.
Nu skriver Lisa om något som jag åsiktsmässigt är på samma sida som, men kan meddela att jag blir lika imponerad av Cissi Wallin, som ställde sig om helt andra staketet än jag i en fråga, men ändå framstår som rätt kul och kaxig, och ändå kan blanda in lite ödmjukhet på kuppen. Det verkar så befriande på något vis, att slippa vara “förstående”, och önskar ibland i hemlighet att jag också var lite mer så.
Men å andra sidan är det kanske lite väl mycket polariserande när man debatterar i det stora hela ändå. Det finns någon slags icke-officiell regel om att man ska förenkla så mycket som möjligt. Alla artister är giriga, alla fildelare är avskum, alla nördar dricker jolt. Det blir en sammandrabbning av ytterligheter, som emellanåt faktiskt blir lite fördummande. Till och med jag, med mitt “å ena sidan, å andra sidan”, påverkas av det och ramlar i fällan utan att egentligen mena det, helt enkelt “för att det är så det brukar vara”.
Det är en stor konst att vara människa, att veta när man ska bryta gamla ovanor, läsa samtiden och kunna identifiera räkmackorna man har möjlighet att surfa runt på, eller bara stanna upp och kolla av omgivningen. Ett av de värsta uttrycken jag vet är “det är bara att gilla läget”. Vaddå gilla läget? Suger en situation så ska man göra sitt bästa för att slippa den. Därför vill jag inte säga det till eller om kulturarbetare, egentligen, men vet att ett stort problem är att det jag skriver blir läst som så. Kanske framför allt när jag någonstans tror att läget, om det upplevdes som det ska göras, antagligen skulle gillas, på riktigt. En balansgång som antagligen ingen egentligen bemästrar till fullo.
Om det finns något som är precis helvitt eller helsvart i tillvaron, har i alla fall inte jag lyckats hitta det. Beroende på utsiktsplats, förändras bilden. Nog finns det alltid anledning att försöka undvika att låsa fast sig vid en position. Lagmentalitet och lojalitet är bra på sitt sätt, men det är viktigt att känna delaktighet också.
Så helt ärligt — hur man kan tänka sig rösta igenom Lissabonfördraget och centralisera makt till Bryssel utan, vad jag upplever det som, diskussion eller information, är för mig en fullständig gåta. Kanske är det ensidigt av mig att tänka i de banorna.
* * *
Andra bloggar om: fildelning, IPRED, upphovsrätt, nyanser, polarisering, politik, lissabonfördraget, EU
11 Responses to “Synvinkeln beror på var man står — flyttar man på sig förändras den”
By AToTheK on Nov 19, 2008 | Reply
Jag som trodde att Lissabon föredraget var dött efter att irländarna röstade nej.
saxat från wikipedia
“För att fördraget ska kunna träda i kraft krävs det att alla medlemsstater inom Europeiska unionen godkänner fördraget. Av medlemsstaterna är det enbart Irland som hållit en folkomröstning om fördraget, eftersom landets konstitution kräver det. Irländarna valde att inte godkänna Lissabonfördraget. Enligt Irlands konstitution kan landet inte ratificera fördraget förrän en ny folkomröstning eventuellt hålls i framtiden. Eftersom Irland inte godkänt fördraget kan det inte träda i kraft. Målet som de styrande inom EU haft att få fördraget i kraft innan Europaparlamentsvalet 2009 ses som högst otroligt.”
Håller dock med dig ,Emma, att det känns lite skumt att rösta igenom detta utan en folkomröstning och då med en ordentlig informations kampanja med för- och nackdelar.
By Mattias Bjärnemalm on Nov 19, 2008 | Reply
AToTheK
Som jag förstod det efter att ha pratat med lite tjänstemän från kommissionen i samband med en Brysselresa nyligen så är planen att försöka hitta ett par eftergifter till Irländarna så att de får en speciallösning som de kan acceptera samtidigt som resten av EU binds helt till fördraget som det ligger.
Mattias Bjärnemalms senaste bloggpost..EU-valet
By Martin on Nov 19, 2008 | Reply
Apropå “gilla läget” vill jag helt fräckt pimpa min egen blog :)
Jag skriver om en av mina favoritartister som precis gjort vad föräldrar gör med barn som inte vill äta sina grönsaker: hon har gjort en tävling av det. Genom att erbjuda en exklusiv live-spelning till den butik som sålt flest av hennes nya singel lockar hon folk att köpa hennes musik utan att falla i “jag har gudagiven rätt till ekonomisk ersättning som artist”-fällan. Hon gillar inte läget, och väljer att göra något åt det.
Jag älskar att bli positivt överraskad av dem man älskar :)
Martins senaste bloggpost..Ingen grin-olle, inte!
By Tim on Nov 19, 2008 | Reply
AToTheK:
Dels det som Mattias skriver men sedan hoppas man också om alla andra länder godkänner det så kommer Irändarna att inse att det kanske inte är så farligt och de sedan kan godkänna det. Personligen hoppas jag dock att någon befolkning kan få sin styrande regering att diskutera Lissabonfördraget så vi får veta mer om det.
By Mattias on Nov 19, 2008 | Reply
Jag tycker det här med Lissabonfördraget är otroligt obehagligt. Jag som trodde tanken var att Svenska folket skulle bestämma vem som ska styra i Sverige. Men nä, nu är det tydligen upp till riksdagen huruvida den yttersta makten över Sverige ska utgå från Sverige eller EU. Det här är inte roligt.
By Jan Bruun Andersen on Nov 19, 2008 | Reply
Naturligtvis får man tycka till om vad som allt - men ibland undrar jag om det också innebära att man får rösta om allt.
By Mike on Nov 19, 2008 | Reply
Synvinkeln beror på var man står — flyttar man på sig förändras den
Stämmer väl
Relativiteten i trögt vibrerande materia i större ansamlingar ger uppehovet till detta till motsats till quantfysikens snabbt vibrerabde paket energi i dom mindre ansamlingarna.
By Alex on Nov 19, 2008 | Reply
Idag dömdes 25 av de 26 blockadvakterna i Malmö för egenmäktigt förfarande (fackliga stridsåtgärder tolkas som en polisär fråga). I morgon så röstas förmodligen det som vi i fortsättningen bör referera till som Lissabondiktatet igenom. Det är ingen ljus tid för svensk arbetsrätt. :/