Sex Beatrice i en lax ask
November 21, 2008 – 10:13 pm | by emmaKommer ni ihåg debattartikeln i mars tidigare i år? Nog känns det som att Beatrice valde fel fight. Jag undrar om det inte hade varit bättre om hon tagit den mot sina partikamrater istället, angående FRA. När jag läser bitschslap Barbie, Anna Troberg och Mary Jensen, så står det så tydligt och klart att det här är en omöjlig situation för vår justitieminister. Hon har lyssnat på fel människor, helt enkelt, istället för sina instinkter som jag inbillar mig att hon har med tanke på hennes hårda kritik av FRA-lagarna en gång i tiden.
Heja Karl Sigfrid, för övrigt. Måtte han denna gång bli vettigt behandlad. Det verkar för övrigt inte vara någon som gått på det där med att inte kunna jaga fildelare retroaktivt var en mildring. Piratbyråns Magnus Eriksson kallar denna “retroaktiva rättvisa” ett fult sätt att föra politik på.
Jonas Almquist, The Leather Nun, har skrivit ett debattinlägg om hur IPRED-lagen inte gör ett dugg för honom och andra upphovsrättsinnehavare. Jag reagerade på hans kommentar om att Stim inte stödjer lagen, och de förnekar detta också, men nog BORDE de. Jäkligt stark text, i alla fall och hoppas ingen missar artikeln. Missa inte heller de 100 kreatörer som protesterar mot lagen, eller Madeleine Sjöstedts inlägg om hur framtiden är fildelarnas. Bra jobbat, Aftonbladet, som levererade alla artiklarna.
Buddy Jesus har tittat på rörelsen för öppen källkod och funderar över om det inte kan implementeras i politiken. Själv har jag faktiskt funderat över om inte lagstiftning borde ske via en wiki eller så. Kanske vore något för piratpartiet att plocka upp?
Rasmus rapporterar om sina framgångar med att delta i No Music Day. Själv glömde jag helt bort den, och har under dagen avnjutit diverse olika genrer — till och med lite opera letade sig fram ur högtalarna för ovanlighetens skull.
Trots teknisk jargong så är det intressant läsning; Rick Falkvinge konstaterar att det råder allvarliga säkerhetsbrister med den digitala kommunikationen i riksdagen.
Dagens gapskratt: Joshuas Tiotusen tyska bögar.
Min rss-läsare var inte att leka med idag.
* * *
Andra bloggar om: IPRED, FRA, upphovsrätt, fildelning, öppen källkod, politik, no music day, opera, musik, kultur, riksdagen, tyska bögar
8 Responses to “Sex Beatrice i en lax ask”
By Markus "LAKE" Beglund on Nov 21, 2008 | Reply
RSS-läsare lekar man sällan med. Speciellt inte efter en vecka där man varit upptagen i princip varje kväll.
(Bara 400 poster kvar att scanna. Men dina måste man läsa direkt!)
By Christian on Nov 22, 2008 | Reply
intresant det här med “retroaktiva” lagar, då de är Grundlagsstridiga..
Strider mot regeringsformen tror jag det var, där det står att lagar alldrig kan gälla med retroaktiv verkan.
By Anders Andersson on Nov 22, 2008 | Reply
Christian, se denna kommentar angående grundlagen och retroaktiv lagstiftning. Du har strängt taget fel, fast bara lite.
By The Lonely Savage on Nov 22, 2008 | Reply
RSS-läsare är läskiga; jag sitter nu med den frustrerande uppgiften att försöka läsa de 150-nånting olästa inlägg som samlats på min läsare under de senaste 24 timmarna. Att göra det från en skakig uppkoppling på ett hotell i Uganda är inte det enklaste, kan jag ju säga.
The Lonely Savages senaste bloggpost..I, for one, welcome our new overlords!
By Christian on Nov 22, 2008 | Reply
Anders Andersson:>
Du har troligen rätt men jag skulle hänga upp mig på två saker.
dels: “annan särskild rättsverkan av brott.”
Vilket rimligtvis även täcker civilrättsliga förfaranden.
Samt att det står att “Straff” inte kan utdömas retroaktivt, skadestånd är ett straff.
Men som sagt jag är inte jurist endast läst JÖK´en och praxis finns ju inte än för sådant här om jag förstått rätt.
By Axel on Nov 22, 2008 | Reply
Ett stycke intressant artikel ang IPRED:
http://newsmill.se/artikel/2008/08/31/sverige-bor-gora-som-tyskland
By Anders Andersson on Nov 22, 2008 | Reply
Nej, skadestånd är (åtminstone formellt, juridiskt) inte ett straff. Terminologin framgår nog tydligast i 1 kap. 3 § brottsbalken:
Även om det står “i denna balk” är det inte troligt att ordet “straff” definieras annorlunda i någon annan nu gällande författning, och om så vore fallet skulle det vara ett starkt skäl att ändra lagen för att erhålla en enhetlig terminologi.
Det är alltså endast böter och fängelse som räknas som straff. Det vidare begreppet påföljd innefattar även villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård (exempelvis sluten psykiatrisk vård). Ännu tydligare blir det när man läser samma kapitels 8 §:
Detta är alltså andra möjliga konsekvenser av en fällande dom i ett brottmål, men förverkande av egendom räknas alltså inte i sig som en påföljd, och dessutom nämns även här “annan särskild rättsverkan”. Därutöver kan ett brott medföra skadeståndsskyldighet. Detta ger mig svaret på min tidigare undran; skadeståndsskyldigheten räknas tydligen inte som “annan särskild rättsverkan” (om den gjort det hade den inte behövt nämnas separat i 8 §).
Terminologin i regeringsformen är dock inte anpassad till den nyhet i svensk rätt som “skadestånd i avskräckningssyfte” utgör; det fanns inte när regeringsformen skrevs på 1960- och 1970-talen. Skadeståndet har hittills enbart varit avsett att ersätta skadan, och vilken skada (ekonomisk eller ideell) som en person har lidit av en gärning antas vara oberoende av vid tillfället gällande lag (om jag blir påkörd av en bilist, så påverkas ju inte mina vårdkostnader av att riksdagen skärper lagens definition av “vårdslöshet i trafik”). Lagändringen kan däremot påvera sannolikheten att bilisten döms att betala skadestånd, liksom hur stor del av hela skadan som bilisten anses ansvarig för.
Normalt träder då bilistens försäkringsbolag in och betalar skadeståndet, givet att det finns en försäkring. Jag känner däremot inte till att man kan försäkra sig mot böter; det skulle motverka själva poängen med bötesstraffet om enskilda solidariskt fördelade alla bötesbelopp mellan sig.
Jag träffade på termen “straffskadestånd” på några ställen, som en svensk översättning av “punitive damages”. Det är vad den här frågan handlar om; ett belopp som den skyldige skall dömas att betala, men som målsägaren (och inte staten) skall inhösta.
Ingenstans i skadeståndslagen nämns straff eller avskräckning som anledningar att betala skadestånd.