Vem är du, vem är jag, levande charaaaader…
November 26, 2008 – 5:32 pm | by emmaDet här var rätt imponerande; igår länkade jag till ett ganska uppseendeväckande citat i en TV4-chatt. Idag skriver André Rickardsson på svenskans brännpunkt och berättar att det var han som ställde frågorna. Det borde svida hos en del, kan man ju hoppas.
Jan Guillou körde en “halv Maud Olofsson” i den numer ökända chatten på Aftonbladet, har det visat sig. I och för sig är det inte en stor nyhet att han inte hanterar det digitala, och låter t.ex. sin fru skriva ut mailen åt honom. Claes Krantz förutsätter de där krönikorna man betalar en tjuga för i månaden är faktiskt skrivna av honom själv dock.
* * *
Andra bloggar om: IPRED, fildelning, jan guillou, andré richardsson, wifi, internet, arga
14 Responses to “Vem är du, vem är jag, levande charaaaader…”
By West on Nov 26, 2008 | Reply
Helt OT, men jag måste bara fråga: den där riksdagssvar.se-bannern… vad föreställer den? Är det ett knivblad?
Wests senaste bloggpost..Världens kortaste öppna betafas?
By emma on Nov 26, 2008 | Reply
Anders Widén döpte rask om oss i gänget till “samurajer”, så det är faktiskt spetsen på ett samurajsvärd, inte så illa gissat med andra ord. Som iofs är påhittat av mig då’rå, eftersom jag ritade ihop det… :P
By Rikard on Nov 26, 2008 | Reply
Rickardsson slår till igen, den här gången på Newsmill, och han skräder inte orden:
Men en person med den här meritlistan är väl snarast att betrakta som en av de få högljudda gapiga bloggarna som inte har något att komma med (tjyvar och banditer, finniga pubertetsarslen!):
André Rickardsson, säkerhetskonsult på Bitsec, har tidigare arbetat med IT-säkerhet på Utrikesdepartementet och som IT-brottsutredare på Säpo. Han har anlitats som expertvittne i flera uppmärksammade fildelningsmål. Är engagerad i IT-juridiska frågor och sitter i styrelsen för Svenska föreningen för IT och Juridik.
By Sjöholm on Nov 26, 2008 | Reply
““Trådlöst: Hej jag avänder min grannes trådlösa nätverk. Blir det han som kommer att bli ansvarig för min olagliga fildelning?
Per Sundin: Det stämmer! Att idag inte skydda sitt trådlösa nätverk med tex inloggning är väldigt osmart. Mvh Per””
Smart!
Tutorial: How to Crack WPA/WPA2
http://harrychanputra.wordpress.com/2007/05/16/tutorial-how-to-crack-wpawpa2/
By Anders Andersson on Nov 26, 2008 | Reply
Såvitt jag vet stämmer det som André Rickardsson vill illustrera, att man i tvistemål (vilka tillhör civilrättens område) inte behöver visa att svaranden haft något uppsåt eller varit oaktsam; strängt taget behöver man inte identifiera någon gärningsman alls (vilket man alltså måste göra i brottmål). Inom civilrätten kan en fastighetsägare i vissa fall göras ekonomiskt ansvarig för skada som inträffat på hans mark, exempelvis halkolyckor vid bristfällig sandning. Att fastighetsägaren befann sig på semester i Thailand när olyckan skedde här hemma i Sverige, och således bevisligen inte kunde rusa fram och mildra fallet, saknar betydelse i ansvarsfrågan. Inom vissa verksamheter, till exempel tågtrafik, gäller strikt ansvar, alltså att den som bedriver verksamheten är ansvarig för eventuella olyckor även om alla upptänkliga försiktighetsmått vidtagits. Det är sådant de har försäkringar för att täcka.
Därför fungerar argument om “privatpoliser” och “proportionalitet” väldigt illa i debatten med politikerna, för de är ur ett formellt juridiskt perspektiv inte giltiga. IPRED1 har inte med brott (straffrätt) att göra, och därför skall varken polis eller åklagare blandas in i saken. Att neka upphovsrättsinnehavaren att få ut abonnentuppgifter är ur detta perspektiv lika befängt som om den som halkade och bröt benet utanför ett hus inte skulle få veta vem som äger fastigheten (i Sverige är detta trivialt, emedan fastighetsregistret är offentligt).
Jag ser dock två möjliga angreppspunkter. Den ena rör definitionen av “skada”. Vad är det man blir stämd för, att ha erbjudit upphovsrättsskyddat material för nedladdning, eller att faktiskt också ha delat ut ett visst antal kopior till olika mottagare? Har någon svensk domstol klargjort skillnaden mellan dessa två fall (som motsvarar skillnaden mellan att inte sanda och att förorsaka en halkolycka)?
Mig veterligen har det bara prövats i USA, och där har någon domstol fastslagit att det utgör intrång också att enbart erbjuda material för nedladdning, redan innan någon faktiskt har nappat på erbjudandet och laddat ned en kopia.
Observera att detta dock gällde brottet upphovsrättsintrång, alltså huruvida den tilltalade hade gjort sig skyldig till en förbjuden gärning (som i USA sedan beivras med hjälp av straffskadestånd i ett tvistemål som rättsinnehavaren driver utan hjälp av åklagare). Det kan ju föreligga lagkrav på att man sandar även om ingen råkar halka på hela vintern.
I Sverige tillämpar vi inte straffskadestånd (än). Här är vi vana vid att låta allmän åklagare utreda och åtala för brott, medan den som lidit skada kan kräva ersättning för skadan, inte för brottet. Ett brott medför inte nödvändigtvis någon skada, och en skada kan uppstå utan att brott har begåtts. Någon kan halka och bryta benet i en skogsslänt, där markägaren definitivt inte varit skyldig att sanda.
Även om redan erbjudandet att ladda ned något skulle utgöra brott i Sverige (vilket i sig inte är klarlagt), så är det inte givet att detta erbjudande medför någon skada (ekonomisk eller ideell). Vid faktisk nedladdning är det uppenbart att det är de “osålda exemplaren” som upphovsrättsinnehavaren ser som sin förlust, och skadeståndet antas därför bli utmätt i proportion till antalet nedladdade kopior. Men om antalet olovligen nedladdade kopior är noll, då måste ju skadan också bli noll? Här räknar jag bort eventuella kopior som rättsinnehavaren själv har laddat ned för att visa på möjligheten att göra det; dessa kopior kan ju inte hävdas vara olovliga eller orsaka minskad försäljning.
Jämför detta med rättshaveristen som tar med sig några vänner och börjar spela curling på den osandade gårdsplanen för att visa hur halt det är, och sedan stämmer fastighetsägaren på kostnaderna för en olycka som dessbättre inte inträffat.
Vad som återstår är möjligen ideell skada, den nesa som rättsinnehavaren lider av att allmänheten vet att dennes verk “finns på Pirate Bay”, även om ingen har intresserat sig för verket. Jag har svårt att se att man framgångsrikt skulle kunna hävda “ideell skada” i något annat liknande sammanhang, men upphovsrätten har ju visat sig inte likna något annat rättsområde. Det är som om fastighetsägaren skulle annonsera i ortspressen att han struntar i att sanda, och blir stämd för det.
Det var den ena angreppspunkten. Den andra har framförts förut, och den handlar om att vi normalt inte gör så här i Sverige för att hävda företags rättigheter gentemot enskilda, alltså att företagen stämmer enskilda för vad de säger i telefon till varandra, för det är i praktiken vad det handlar om. Det finns kanske få juridiska hinder mot detta, men det är en rättskultur som vi helt enkelt inte har någon erfarenhet av och som kommer att få absurda konsekvenser om vi inför den.
Strängt taget skulle jag kunna bli skyldig att betala skadestånd till ett företag för att jag talat illa om dess produkter och rått mina vänner att inte handla hos det företaget, och detta trots att svensk lag inte innehåller något förbud mot ekonomiskt förtal (något som EG-rätten på sikt kanske kräver att vi inför); i Sverige kan man bara bli stämd eller åtalad för förtal av fysiska personer. Det råder inget tvivel om att företaget förlorar intäkter på grund av min bojkottkampanj; det är själva avsikten med den. Om man kan krävas på skadestånd för utebliven exemplarförsäljning på grund av ett erbjudande att ladda ned kopior gratis, varför då inte minst lika gärna på grund av att man spritt ut att de köpta exemplaren är oanvändbara?
Jag är ingen jurist; jag bara spelar en på Internet. Om jag sätter in en annons i tidningen där jag tillkännager att min cykel saknar lyse, får jag då betala skadestånd till någon medtrafikant jag aldrig har kört på?
By Tor on Nov 26, 2008 | Reply
Rickardsson skriver en annan intressant sak på Newsmill:
“Såsom lagförslaget är skrivet har inte ens operatören någon rätt att kontakta sin kund förrän en månad efter att utlämnandet har ägt rum. I lagförslaget står “ska sända en skriftlig underrättelse om detta till den som uppgifterna gäller tidigast efter en månad”. Varför denna fördröjning? Borde inte den vars personliga integritet har blivit kränkt omgående underrättas om detta? I förarbeten finns det igen motivering för denna tidsfördröjning, det kan inte heller motiveras med att information kan försvåra en eventuell utredning. Bevissäkringen borde redan ha utförts annars hade domstolen inte kunnat förelägga operatören att utlämna uppgifterna.”
By Peter Ingestad on Nov 26, 2008 | Reply
Åt helvete med “upphovsrätten”! Till Gehenna isht med hela kulturknuttemaffian med dendär XXX-69.floskel-marxistleninist-stalinist-maoist-våldspornograf-pekoralförfittaren Ian Gulliver Kallhammar på Toppen Av Ingenting - copyright anyone gäller för hela min konstnärliga produktion! För JAG förblir en man av folket, JAG lever som jag lär, och JAG sviker inte mina ideal som detdär erektilt dysfunktionella penisamplantatet apropå Homunculus, för JAG är nämligen ingen folkförrädare som dendär nyssnämnda jävla national-kaxmumrik-pösmunken, grötmannakraftens adelsdam nr Noll, Pästaren af Grundlös Hybris & Officiös Betydlighet en tour de la Débrise, connex it please, som inte tål kritik och konkurrens för då bara ställer Den sig på 1 ben, putar i trosan & fladdrar med kjolarna & tjuter i högan sky som en liten bortskämd överklasskicka på circus 9 år. Piratflagg hissad, krossa monopolet, det är rätt att göra uppror, bombardera högkvarteret! känns formuleringarna smått & gått igen? Känn på den, lilla vän!
*skakar bedrövad på huvudet*
Peter Ingestads senaste bloggpost..öppet brev till de ansvariga
By Leo on Nov 26, 2008 | Reply
Rickardsson verkar ha huvudet på skaft.
Synd att en stor del av våra folkvalda inte verkar ha det, när det kommer till demokrati eller teknik.
Leos senaste bloggpost..Säkerhetskonsulten André Rickardsson bekräftar rättsosäkerheten och filmmakarna utövar redan utpressning
By Sjöholm on Nov 27, 2008 | Reply
Konsekvensen av IPRED blir, att ifall Anders Andersson’s semestrande fastighetsägare har varit så ansvarskännande att han har satt upp gunnebostängsel runt gårdsplanen och säkrat grindarna med det rekomenderade låset EVO 2000[1], kan han fortfarande bli skadeståndskyldig för en halkolycka när någon har råkat öppna grindarna och glömmer att stänga om sig.
[1]
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1844009.svd
Hur tänkte egentligen justitiesministern att denna lagen skulle fungera?
Sjöholms senaste bloggpost..Geopolitik of the weak -The 51th state
By Anders Andersson on Nov 27, 2008 | Reply
Sjöholm: Just så, förutsatt att strikt ansvar tillämpas vid nyttjande av privat telekommunikation. Strikt ansvar stadgas enligt NE (1995) av såväl järnvägstrafiklagen (se särskilt 5 kapitlet) som miljöskadelagen (sedan 1999 ersatt av miljöbalken), men även i flera andra situationer där den skadelidande bör ges särskilt goda möjligheter att kräva ersättning.
Strikt ansvar gäller dock inte om det inte är uttryckligen stadgat i lag beträffande den aktuella verksamheten (eller följer av ingånget avtal). Finns det inga sådana bestämmelser för verksamheten, så tillämpas i stället skadeståndslagen, där enskilda åläggs ansvar endast för sådan skada som inträffat genom uppsåt eller oaktsamhet.
Syftet med det strikta ansvaret är givetvis inte att förmå de ansvariga att upphöra med verksamheten, utan att göra den tolerabel. Därför är det normalt att man försäkrar sig mot de skador som kan inträffa. Försäkring mot böter för fildelning har diskuterats förut, men här gäller det skadestånd. Jag tycker inte det är någon bra idé, men det vore intressant att få höra vad upphovsrättslobbyn tycker om den. De borde omfamna tanken, om fildelningen verkligen orsakar de intäktsförluster som de påstår att den gör, och de inte bara är ute för att statuera exempel…
By Rickard Olsson on Nov 27, 2008 | Reply
Jag ser inte att IPRED begränsats till just civilmål, det finns väl inget som hindrar t.ex. IFPI att även polisanmäla ett ev upphovsrättsintrång? Det är ju dessutom precis så de har gjort i alla mål hittills (utom ett där åklagaren valde att lägga ner de flesta åtalspunkterna som IFPI sedan valde att driva vidare själva).
Rickard Olssons senaste bloggpost..Säkerhet, rättssäkerhet, osäkerhet
By Anders Andersson on Nov 27, 2008 | Reply
Jag har inte direktivet framför mig, men IPRED1 handlar enligt flertalet bedömare om civilrättsliga sanktioner vid intrång i immateriella rättigheter (inte bara upphovsrätt). De straffrättsliga sanktionerna kommer i IPRED2, och en anledning till att det förslaget inte är antaget än är att EG-rätten enligt gällande fördrag inte innefattar straffrätt (alltså möjligheten att föreskriva för medlemsstaterna vilka gärningar som skall vara straffbara i lag). EU skulle helt enkelt överskrida sitt mandat om IPRED2 antogs nu. Den möjligheten lär dock komma i och med Lissabonfördraget.
Att IFPI hittills har använt sig av polisutredningar (och i ett fall även själva drivit ett “enskilt åtal”) har inget med IPRED1 att göra, utan kommer sig av att det är möjligt enligt svensk rätt. I andra länder, till exempel USA, är en civilrättslig stämning ofta enklare, eftersom man där i högre utsträckning använder stämningar för att kräva sin rätt, och dessutom kan få straffskadestånd (punitive damages) utdömda med belopp som vida överstiger vad som motiveras av den faktiska skadan. IPRED1 synes öppna för den typen av skadestånd också i Sverige, även om polis och åklagare inte blandas in i tvistemålen.
Det är en för Sverige främmande rättsordning som är på ingående, snart i en rättssal nära dig.