Inte är det samhället och demokratin som tjänar på IPRED-lagen
Det är fascinerande på många plan att läsa redogörelsen från TT för moderaternas krismöte angående IPRED. Under dagen har det varit rätt förvirrande om huruvida det ska bli en omröstning eller ej. Samma telegram lyckas till och med få fundamentalt olika rubriker i två olika tidningar. De har enats och baxat det ända hit — utan partipiska försäkrar Reinfeldt. Alla behöver vara med, sägs det, för att undvika ännu en FRA-karusell. Ändå handlar slutparagrafen om hur de som inte vill ha IPRED inom alliansen får vackert lov att kvitta ut sig. Outgrundliga äro politikers uttalanden med medial förvirring till följd.
Josh på Enligt Min Humla slår till med IPREDDR — mycket bra läsning. Den åtföljande diskussionen i kommentarsfältet är inte heller så dumt. Där beskriver bl.a. Rikmatts sina funderingar över hur äldre musik konkurrerar ut ny musik, och blir ett hot mot marknaden. Lattjo nog har det nya med IPRED-lagen beskrivits vara “mildare” när det angår äldre material, än sådant som inte släppts ännu, som mätskala för vad som ska prioriteras. Kanske gör riksdagen marknaden en björntjänst.
Rosmari på Kulturbloggen funderar över varför så många lagar dras igenom som attackerar demokratin.
På rapports sida kan man läsa att det som poliserna inte hinner med, så därför ska upphovsrättsindustrin sköta det själva via IPRED-lagen, hinner inte tingsrätten med heller. Fildelning är för dem inte ett högprioriterat brott. Lena Berke på tingsrätten uttalar sig och säger att om politikerna tycker att det här är såpass viktigt så kommer de naturligtvis prioritera det. Personligen undrar jag vad som i sin tur måste prioriteras ned då?
* * *
Andra bloggar om: IPRED, fildelning, partipiska, moderaterna, ddr, kultur, upphovsrätt, tingsrätten, politik
Enda sättet att lära marknaden är att slå den där det gör som ondast, rakt i plånboken. Går IPRED igenom så kommer jag inte att spendera en enda krona på kultur representerad av bolag som inte aktivt tar avstånd från IPRED under åtmistone ett år.
För min del så är det inte någon större uppoffring men om det är tillräckligt många som resonerar på samma sätt så kommer bolagen att få problem och förhoppningsvis försvinna.
[...] har många bra länkar varav en går till Enligt Min Humla som bland annat tar upp exemplet att branschen inte [...]
[...] Piratjägarlagen, Privatpolislagen) Äntligen blev så även moderaterna “ense” om att bifalla IPRED-lagen! Fredrik Reinfeldt är noga med att påpeka att ingen partipiska gått över [...]
[...] bloggar: Rick Falkvinge HAX1 HAX2 Opassande MMK Sagor från livbåten Creative [...]
Ja, att låta plånboken tala är ett bra sätt. Är det någon som fattar vad grafiken om IPRED i SvD egentligen innbeär?
Marys senaste bloggpost..Hoppas att det blir ett NEJ…
Kanske lite off topic men det visar följderna av såna här lagar:
RIAA stämmer svårt sjuk tonåring
Det var i någon bok om upphovsrätt (Olsson, tror jag) som jag först läste att det vid förändringar av upphovsrättslagen är praxis att tillämpa de nya bestämmelserna också på redan utgivna verk. Det störde mig att det var så (jag hade närmast den då aktuella förlängningen av skyddstiden från 50 till 70 år i åtanke), men jag accepterade det som sant. Jag minns inte huruvida det angavs någon motivering till denna praxis, men jag kan tänka mig att det betraktats som en gest av välvilja mot tidigare upphovsmän.
Jag slogs då av den konspiratoriska tanken att det kunde vara tvärtom: Att det var befintliga rättsinnehavare som, i en gest av välvilja mot framtida upphovsmän, lät de nya bestämmelserna omfatta också deras ännu ej utgivna verk, medan utökningen av skyddet för de existerande verken utgjorde huvudsyftet med lagändringen. Det kändes som en allvarlig anklagelse mot hela mediaindustrin, och jag slog den ifrån mig lika fort som den slog mig.
Nu känns det dock som den mest naturliga förklaringen till vad som pågår.
Om det stämmer att man nu avser att göra IPRED1 “mildare” med avseende på redan utgivna verk, då bryter man mot etablerad praxis, men det har kanske blivit politiskt nödvändigt. Det blir allt svårare att motivera dessa hårda straff och skadeståndskrav för gärningar, som de berörda upphovsmännen när de gav ut sina verk knappast kunde räkna med skulle bli olagliga efter deras död.
Jan Myrdal filar nu på ett testamente med vilket han försöker förhindra kommersialisering av hans verk och rättsövergrepp i hans namn efter hans egen död. Eftervärlden får se huruvida han lyckas. Hur gör vi med alla de verk vilkas upphovsmän inte har skrivit något testamente; skall det vara fritt fram för oss att under loppet av 50 eller 70 år definiera om deras “rättigheter” till något som får dem att rotera i sina gravar?
Om man nu överväger att mildra den aktuella lagändringen, då anser jag att man bör ta konsekvenserna av dessa argument och helt enkelt inte tillämpa den alls beträffande redan utgivna verk. Endast på så vis kan man upprätthålla något som helst samband mellan upphovsmannens intellektuella kvarlåtenskap och hans avsikter med densamma. Det vore dock inkonsekvent att inte göra likadant med alla ändringar i upphovsrätten, där IPRED1 faktiskt är en av de mindre betydelsefulla ändringarna.
Fildelningen skulle därmed fortsätta att vara tillåten som “enskilt bruk” beträffande verk utgivna före 1 juli 2005, och verk utgivna före 1 januari 1996 förblir då skyddade i endast 50 år efter upphovsmannens död oavsett när han dör. Det är den etiskt och juridiskt enda försvarbara lösningen, och den är politiskt fullkomligt omöjlig att genomföra, då den strider mot upphovsrättens faktiska syfte: Att vidmakthålla ett system med retroaktiva förmåner till redan penningstarka aktörer. Det skulle i stället gynna spridningen av redan existerande men föga känd kultur, vilket inga ekonomiska krafter har något intresse av att göra.
Varför är det till exempel Justitiedepartementet som bereder ärenden rörande upphovsrätt, och inte Kulturdepartementet? Vad var upphovsrättens syfte nu igen?
[...] vet att jag inte är nyanserad i detta inlägg. Men det är inte Reinfeldt och hans lakejer heller när de ljuger svenska folket rakt i ansiktet. De lär aldrig mer få svenska folkets [...]
Nej till IPRED… men inte av EGOISM!
IPRED kan uppfattas som vagt, men endast mycket vagt demokratifientligt genom att man vill hindra fildelning.
Det som verkligen är antidemokratiskt är att ge mer juridisk ÖVERHÖGHET MOT MEDBORGARE som i princip blir rättslösa både inför granskning /avlyssning men också genom direkta INKASSOFAKTUROR som blir svindyra eller omöjliga att överklaga.
Jag vill absolut inte uppmana någon… men om justitieministern av en olycklig slump råkar få filmer nedladdade på sitt internet-konto av hackare… då kanske saker får en annan utveckling.
I Sverige finns en dramatisk pennalism och risken är stor att folk blir terroriserade genom att anstiftare fildelar medvetet på konton där man vill “sänka” innehavaren. Man får inte öppna för sådana uppenbara terror-möjligheter mot enskilda.
Läs mer om Sveriges sanna natur, t.ex här: http://www.debatthuset.com/forums/showthread.php?t=11929
Gå sedan och AKTIVERA DIG i ett riksdagsparti eller någon rättviseorganisation. GÖR DET NU!
NÄSTA VAL MÅSTE HANDLA OM DEMOKRATIN. DEN ÄR VERKLIGEN ALLVARLIGT HOTAD!
M.v.h
Morgan Ohlson (morgan.o@passagen.se)
# Berövad alla former av inkomster /bidrag sedan 2006-08
# Hemlös sedan 2008-07-01
.