Kan man kommunicera privat över landsgränser utan att det överförs till statlig myndighet?
Måndagspostning nummer 4 (som då råkade bli på en tisdag, ber om ursäkt). Olof gjorde rätt för sig och postade redan igår däremot.
Det har varit tungt i riksdagssvars-gruppen. Förutom att vi faktiskt allihopa har aktiva liv, familjer och arbeten har vi lagt ner oerhört mycket tid på det tvivelaktiga nöjet att bli taskigt bemötta av riksdagsledamöter. Problemet blir ju naturligtvis att om vi ger upp, ja då har politikerna vunnit. Och det har vi inte råd att bjuda på, helt ärligt. Politikerna får inte vinna detta, för det har de inte förtjänat, men man vill inte förlora sig själv i processen.
Ibland kan man läsa att ingen snackar om FRA längre, ungefär som att motståndet är borta, vilket således inte är riktigt sant. Mobilisering sker inte minst för parlamentarisk förändring via piratpartiet, t.ex. — och det är många som inte accepterar tanken att massavlyssna svenskar, bara för att de inte tjatar lika ofta som jag och de andra inom riksdagssvar om det. Jag blir fundersam över varför det dyker upp inlägg med jämna mellanrum som vill påstå motsatsen.
Det blir ett av flera sätt att demoralisera motståndet mot övervakningssamhället; ett sådant exempel får Lars Weiss stå för idag. Hans tanke är nog inte att demoralisera, men en vad jag förutsätter allvarlig oro för kontroll- och övervakningssamhället omvandlas till anklagelser mot de som har möjlighet att opinionsbilda istället för stötta det som faktiskt görs eller ta initiativ till egna aktioner.
Att våra liv dokumenteras via kameror vi inte har någon kontroll över är obehagligt, och att massavlyssning av digital trafik dessutom ger möjlighet till dokumentation över våra tankar gör inte saken bättre. I båda fallen är det tänkt att göra samhället tryggare, men sidoeffekten skapar ett än otryggare samhälle, en diskussion politiker är ovilliga att ta. Det blir inte bättre om vi som opinionsbildar inte tar den diskussionen heller utan riktar frustrationen mot fel mål.
Försök att hålla fokus på de som faktiskt är ansvariga för utvecklingen mot kontrollsamhället är viktigare som jag ser det. Riksdagssvars arbete, som började med en föreställning om att många politiker skulle svara fel på frågorna och skapa grund för en dialog med avsikt att uppdatera dem, har övergått till en dokumentation av våra politikers avskurna verklighet. De tror att vi lever i ett öppet och demokratiskt samhälle, men medverkar utan att förstå det till en ganska ruskig framtid utan folkets stöd.
4. Denna undersökning genomförs med hjälp av en dator placerad utanför Sveriges gränser. Om den s.k. FRA-lagen varit i kraft hade dina svar automatiskt överförts till en statlig myndighet.
Påstående nummer fyra är en sådan fråga som inte riksdagsledamöter alltid är helt uppdaterade i. Här svaras det “nej” ganska ofta. Några svarade modigt nog “vet ej” (stor respekt till dessa ledamöter). Det är (v) och (mp) som upprätthåller statistiken för “ja”, som vanligt kanske ska tilläggas.
Dessa båda partier debatterade mot FRA-lagen i voteringen och är därför ganska insatta. Allianspartierna, som ville ha lagen, och (s) som väl egentligen också ville ha den, fast “annorlunda”, är dock de företrädare som främst representerar vänstra sidan av pajdiagrammet här bredvid.
Kanske för att tanken är att all kommunikation som förs över till en statlig myndighet, eller om det blir en domstol, är tänkt att förstöras om inte de har med den att göra (en rättighet de råder över själva), som motiverar flera att svara “nej”. Men man tänker i så fall inte på att något måste kontrolleras för att kunna bli förstört. Det är inte säkert att politiker är medvetet oärliga alltså, utan att de inte förstår hur A leder till B.
Det är de ledamöter utav 349 som inte satt sig in i den viktigaste frågan i vår livstid, eller anser att vi medborgare har med debatten att göra, som kritiken ska riktas mot — inte mot oss andra som kämpar på. Riksdagssvar har tagit tag i FRA-frågan, som dessvärre bara är en liten del av vår sammanlagda utveckling mot ett dystert samhälle. Helheten behöver bevakas, och det gör man inte genom att veva mot varandra.
Vi bidrar med en möjlighet att skapa en plattform för att bedriva opinion om detta — känner man frustration över tingens ordning, lyft fram det som görs och stötta det istället för att ignorera det arbetet och därmed göra det svårare för ytterligare engagemang. Det är viktigt masspsykologiskt, att inte ingå i demoraliseringen av medborgarrätt och ofrivilligt hjälpa fram utvecklingen mot kontrollsamhället.
Vi har all anledning och rätt att kämpa emot denna utveckling och har inget att skämmas över. Skapa inte skam där den inte förtjänas.
* * *
Andra bloggar om: FRA, riksdagssvar.se, kontrollsamhället, övervakning, 1984, privatliv, integritet, politik
6 av 29 ~ 21%
//
Tack för att ni gör det här! Kämpa på trots oförskämdheterna!
Det är bara 3 av 29 som svarat (besvarat frågorna alltså), vilket procentsatsen baseras på, AR.
//edit; om du menar (c)s siffror alltså? Eller menar du något annat?
Tack Leo, all pepp mottages tacksamt! :)
Bra skrivet Emma!
Arbetet du och många gör är imponerande.
Emot oss står tidernas bäst organiserade lobbyistinsats. Den har bedrivits intensivt sedan 80-talet, och sträcker sig över hela världen. Man har fått med sig regeringar som den amerikanska som tror sig ha nationella egenintressen i frågan. USA påverkar aktivt i multilaterala och bilaterala förhandlingar där de undantagslöst talar för lobbyisterna. Horder av advokater, pr-folk och reklambyråer är engagerade.
Trots detta har vi fått upp en stark debatt i Sverige. Och där har just du emma haft en nyckelroll!
Och vi är inget särintresse. Vi talar för flera miljoner människor. De som politikerna inte bryr sig om annat än på valdagen.
Emma, du knyckte ämnet för mig *ler stort och kärleksfullt*
Men det gör inget, för det är ju bara att länka hit så slapp jag skriva dubbelt. Istället skrev jag vidare på min tanketråd som inuti är kristallklar, men när jag ska formulera blir luddig och inte alls lika klart skinande.
I vanliga fall tycker jag den striden är stimulerande som författare, att verkligen söka och mejsla fram den rätta tanken och formuleringen. Nu känns läget så allvarligt och angeläget att jag bara blir frustrerad.
För övrigt, denna din postning är väldigt bra.
Anders Widéns senaste bloggpost..Tystnad i en demokrati är ondska
Great minds think alike — eller hur det nu hette! :)
Emma, det står i tabellen att (c) har lämnat 6 “svar”. Menar du att det bara är 3 av dessa som räknas med i kolumnen “Andel svar i procent”? Som läsare bör jag kunna förutsätta att “svar” betyder samma sak i båda kolumnerna. Av stapeldiagrammet får jag däremot intrycket att det bara har kommit 3 svar från (c), medan (fp) har avgivit 5 svar (och 3 “nej tack”).
För övrigt verkar procentsatsen för (s), 8%, vara baserad på summan av antalet “svar” och antalet “tackat nej”, till skillnad från vad som gäller för de övriga partierna. 7 svar från 130 ledamöter är bara 5 procent.
Dessutom är summan 19+14+5+6+2+7+0 lika med 53 svar, inte 73 som det står i tabellen.
Jag utesluter verkligen inte att jag kan ha räknat fel — men så här är tanken, och kanske var jag för dåligt på att beskriva det den här gången (tror jag varit bättre på det de tidigare postningarna); kolumnen “tackat nej” SKA vara borträknat från svarsprocenten. Det vill säga 73 ledamöter har besvarat mailet, 23 stycken för att tacka nej till att delta.
Det innebär 50 svar, totalt, vilket jag tycker är en förskräckligt dålig svarsfrekvens, inte minst med tanke på arbete nerlagt på projektet.
Alla svar finns för övrigt redovisade på riksdagssvar.se för den som vill kontrollräkna hela rasket. Jag skulle bli mycket tacksam.
Ok, då stämmer summan 73 “svar plus nej tack”. Däremot står det fortfarande att (c) har skickat 6 “svar” och 3 “nej tack”, när det borde vara 3 “svar” och 3 “nej tack” (det förklarar även skillnaden mellan dina 50 “svar” totalt och mina 53 (som jag får när jag summerar första kolumnen).
Om du menar att första kolumnen skall inkludera även antalet “nej tack”, då är detta inte konsekvent genomfört för alla partier, utan bara för (c). Jämför med (fp), som anges ha lämnat enbart 5 “svar”, eller med (m) som har lämnat 0 “svar” (12 “nej tack” uppenbarligen oräknade). Ändra “6″ till “3″ på (c) så blir det rätt.
Slutligen är 7 svar av 130 möjliga från (s) endast 5 procent, inte 8 procent. Ändra “8″ till “5″ på (s) så blir det rätt. Eller har du en annan förklaring?
Jag ser inga tabeller på riksdagssvar.se, utan endast råmaterialet (svaren). Jag kan kontrollräkna dem för att gå till botten med problemet, men jag anser inte att det behövs. Det räcker här med att titta på breven från (c). Det är siffrorna i din sammanställning som inte stämmer överens inbördes, och en del av förklaringen tror jag ligger i att ordet “svar” kan uttydas dels som “brevsvar”, dels som “svar på frågorna”. Fråga 4 har besvarats av Fredrick Federley (c), Karin Nilsson (c) och Solveig Zander (c), alltså av 3 (c)-ledamöter. Det står “6″ i första kolumnen.
Fast då skall förstås också totalsumman 73 (brevsvar) justeras ned till 70.
Tack Anders! Du är en klippa!
Fast jag måste dessutom rätta mig själv ovan: Totalsumman skall förbli 73, inte ändras till 70. Jag tänkte fel där ett tag. Det är bara “6″ (antal svar) för (c) och “8%” för (s) som skall ändras till “3″ respektive “5%”.
Från Bahnhofs nya serverpark i Stockholm:
http://computersweden.idg.se/2.2683/1.199188/serversafari-30-meter-under-jorden?showGallery=true&img=16#selected
Jan Bruun Andersen:
Haha, det är jag som “gjort” den där FRA-samverkanspunkten. :)
EDIT: Eftersom du länkade direkt till just den bilden menar jag. Fast det kanske var av misstag. ;)
drfs senaste bloggpost..Jag kommer bli stenrik tack vare IPRED
[...] liten glädjespridare till alla som inte är så glada över hetsjakten på [...]
Anders A; tack så jättemycket för hjälpen, har uppdaterat bilderna ovanför nu.
drf; du är som alltid, väldigt begåvad! :D
emma:
Haha, tack tack. :)
drfs senaste bloggpost..Jag kommer bli stenrik tack vare IPRED
Angående bilden på FRA-samverkanspunkten.
Humor är ett mäktigt vapen! Låt oss fortsätta med det…
[...] Kan man kommunicera privat över landsgränser utan att det överförs till statlig myndighet? [...]