opassande

By Mackan Andersson on Dec 9, 2008 | Reply

Såg enkäten i eftermiddags och slogs av att typ två tredjedelar av de som då svarat (omkring 1800 personer) kunde tänka sig att rösta på PP.

Det säger något om hur poppis de här idiotlagarna är…

Mackan Anderssons senaste bloggpost..Kulturbabe - Lena Frisk

By Leo on Dec 9, 2008 | Reply

Artikeln i SvD var för övrigt en av de bättre om PP på senare tid i media. Den fångar verkligen vad PP är - en medborgarrättsrörelse för rättssäkerhet, integritet och privatliv - grundläggande demokratiska rättigheter.

Leos senaste bloggpost..Gratis IPRED-rättshjälp och gårdagen var en succé

By Dennis Nilsson on Dec 9, 2008 | Reply

En intressant läsakommentar om IPRED på SvD;

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2173435.svd

“en skrämmande vinkel på IPRED är …

Att ingen diskuterar hur IPRED kommer att inverka på Sveriges teknologiska utveckling, bara hur den påverkar marknaden. Handen på hjärtat.

Hur många av er tror att en förälder kommer att ge sina barn tillgång till en dator när denne förälder kan bli stämd på tiotusentals kronor för att hans / hennes 10åring skickat eller tagit emot upphovsrättsskyddat matriel?”

By Jay on Dec 9, 2008 | Reply

Tack för att du snyggade till den lite Dennis, korrekt formattering är inte mitt forté.
Mailade emma och frågade om hon sett eller hört någonting om just det tidigare idag.
Sen letade jag lite själv och hittade … ingenting.

By Anders Andersson on Dec 10, 2008 | Reply

Nej, en förälder skall inte behöva vara rädd för att sätta en dator i händerna på sin tioåring, men det kräver viss hjälp från det omgivande samhället för att undanröja de mest uppenbara riskerna:

Kommersiella datorprogram och liknande tenderar att vara behäftade med allehanda licensvillkor för användning. Genom att bryta plombering/emballage, trycka på en knapp osv ingår man ett avtal med producenten och förväntas följa avtalsvillkoren.

Omyndiga personer (under 18 år) kan dock inte lagligen ingå något avtal på egen hand; de måste ha målsmans medgivande (även om avtalet gäller deras egna pengar). Den 15-åring som köper en dyr cykel utan föräldrarnas lov har inte ingått något giltigt köpeavtal med säljaren, och det är säljaren som måste kontrollera detta eller ta risken att en irriterad förälder kommer till butiken med sonen i ena hampan, en kvaddad cykel i den andra och kräver pengarna tillbaka.

Samma sak måste rimligen gälla på datorn. Om en tioåring bryter försegligen på en CD, installerar programmet (på egen dator eller förälderns, det spelar ingen roll), bläddrar förbi en lång text med licensvillkor och trycker på “Accept” så har detta noll och intet värde som avtal betraktat. Programmet ligger på datorn, fullt fungerande, men licensvillkoren (som exempelvis kan föreskriva att programmet inte får installeras på flera datorer eller föras ut ur landet) saknar betydelse vid en eventuell tvist. Man kan inte begära att en tioåring skall förstå den rättsliga innebörden av “exklusiv nyttjanderätt” och att trycka på en knapp på bildskärmen. Den frånvarande föräldern är inte automatiskt ansvarig för ett av barnet “ingånget” avtal.

Vad som däremot förblir giltigt är den vanliga upphovsrättslagen. Den gäller också tioåringen, även om denne i rättslig mening inte kan bestraffas för ett eventuellt intrång i upphovsrätt. Huruvida tioåringen kan bli skadeståndsskyldig är en annan fråga, som jag tyvärr är oförmögen att besvara.

Licensvillkoren för “slutanvändare” av datorprogram är modellerade efter konventionella avtal mellan näringslivets aktörer inbördes. Bokförlag, skivbolag, filmproducenter och andra i denna bransch är vana att skriva detaljerade kontrakt rörande “nyttjande” av det ena eller andra verket, med friskrivningsklausuler, krav på sekretess och villkor för avtalets uppsägande. Sådana kontrakt är inte anpassade för situationen där den ena parten är en enskild konsument, en privatperson, och definitivt inte där parten är privatpersonens omyndiga barn. Likafullt har sådana klausuler smugit sig in i upphovsrättslagen, som alla är skyldiga att följa.

Mitt förslag till lösning på detta heter “skyddad verkstad”. Minderåriga skall helt enkelt inte behöva konfronteras med datorprogram, musik eller andra upphovsrättsskyddade verk som det inte är tillåtet att kopiera för enskilt bruk. Sådant skall man vara över 18 år för att köpa, och det är inte heller tillrådligt att vuxna “köper ut” licensbehäftade produkter åt sina egna eller andras barn (langning) eftersom kontrollen av att licensvillkoren efterlevs torde vara obefintlig. Det finns redan ett gott utbud av produkter som inte behandlar nyttjaren som en kund och därmed juridisk motpart, utan enbart som en nyfiken människa, men det kan förstås bli ännu bättre. Att låta lek-och-lär-programmet börja med att skriva ut texten “Detta program får inte kopieras utan upphovsmannens medgivande” på bildskärmen är att utsätta barnet för ett intellektuellt övergrepp.

Därför bör alla skolor, från förskolenivå och upp till gymnasiet, enbart tillhandahålla “licensfria” program och multimediaprodukter för undervisningsbruk. Tids nog, när eleven hunnit lära sig något om både upphovsrätt och avtalsrätt och dessutom själv fyllt 18 år, så kan det bli aktuellt att erbjuda program och multimediaprodukter med motsvarande innehåll, men med mer restriktiva användnings- och kopieringsvillkor, och kanske rentav mot betalning.

På det viset tror jag att problemet med “piratkopieringen” löser sig av sig självt efter några generationer.

By Jay on Dec 10, 2008 | Reply

Anders, jag håller med helt om din lösning.
vi slutar andvända licens produkter, eftersom det är abonnenten som har IP adressen, inte personen vid datorn som ska straffas enligt IPRED.

Det blir helt enkelt för farligt för en barnfamilj att ha licensierade produkter i hemmet.
Resultatet blir som sagt på sikt att hela marknaden att sälja produkter dör.

Nämn en enda förälder som skulle riskera att få sina banktillgångar frysta, och därmed inte kunna förse sin familj med mat bara för att ha en Eva Dahlgren skiva oövervakad i ett hem med barn.

By Cabcus on Dec 10, 2008 | Reply

@A.Andersson.

Skoj sak med skolor och deras programvaror samt material till undervisning. Har själv 2 pojkar i grundskola som kommer hem med läxor som är kopierade sidor från skolböcker, som skolan inte har “råd” att ge till alla elever. Skolvärlden är full av (pirat) kopierade verk och upphovsskyddat material men eftersom skolorna är (för utom vård och omsorg) de delar som alltid sparas i, blir det billigare att kopiera valda delar och/eller allt från några få böcker.
“Därför bör alla skolor, från förskolenivå och upp till gymnasiet, enbart tillhandahålla “licensfria” program och multimediaprodukter för undervisningsbruk.”
Funkar inte Va??

Tack för ett roligt och alltid lika bra inlägg dock.

Hälsningar J.Andersson

By mats p. on Dec 10, 2008 | Reply

Inom undervisning är det faktiskt tillåtet att kopiera material inom vissa ramar. Jag vet inte i vilken omfattning reglerna följs men på min tid var det inte alltid så noga…

Lite underligt är det allt. Man undrar ju hur författarna får betaaaaaalt när lärarna och eleverna har laglig rätt att stjäla deras verk?

By pv2b on Dec 10, 2008 | Reply

mats p.: Tydligen är det så att skolan tecknar ett avtal med Bonus Presskopia, så det är de som får betaaalt.

Det kostar alltså pengar att ingå ett avtal med dem om man är en friskola (alla kommuner och landsting är medlemmar) och kopieringsvillkoren är relativt begränsade.

pv2bs senaste bloggpost..Hur politiker driver igenom absurda lagförslag

By Anders Andersson on Dec 10, 2008 | Reply

Cabcus, vad är det som inte skulle fungera? När jag gick i skolan (1960- och 1970-talen) hade vi inga datorer, och de tekniska möjligheterna att kopiera kurslitteratur i mängd var små (tänk stencilapparater och kladdiga xerox-kopior). Det fanns nog kopieringsavtal redan då i enlighet med 1960 års lag, men jag betvivlar att kontrollen av hur de efterlevdes av lärarna var särskilt rigorös, och absolut ingen brydde sig om huruvida en elev kopierade några enstaka sidor ur ett häfte (annat än för att se till att kopiatorn inte utnyttjades olovligen).

Så skulle jag vilja att det fungerade idag också, även med datorernas hjälp. Jag begär inte att läromedelsproducenterna skall överge sin upphovsrätt eller publicera allting under CC-licenser, utan bara att de inte skall förbjuda eleverna att kopiera materialet för sitt eget eller sina kamraters enskilda bruk.

Att man inte utsätter minderåriga för risken att göra intrång i upphovsrätt borde inte vara konstigare än att man inte utsätter dem för risken att skära sig på vassa verktyg. Det finns en anledning till att skolans slöjdsal är låst när det inte är lektion där.