Älskade hatade internet
December 26, 2008 – 12:01 pm | by emmaEn gång i tiden var bland det värsta jag visste folk som tyckte det var helt acceptabelt att avbryta en, för att man satt och läste en bok. Det var som om man bara hade boken för att slå ihjäl tid tills någon förbarmade sig över en och gjorde hål på “ensamheten”.
Jag har upptäckt att en ny, liknande, jobbig situation uppstått med åren. Det råder något slags missförstånd om att hänga online är samma sak som att avskärma sig från verkligheten.
– Jamen, vad är det som är så bra med internet egentligen?
Lite ställd blir man ju över den frågan. Den dyker upp med jämna mellanrum i olika diskussioner jag haft med olika människor. Men den går ut på ungefär samma sak — internet är inte värt besväret, väl? Man är osocial och lite ensam, sådär, som sitter och planlöst “tittar på internetsidor” i brist på annat.
När jag på julafton skulle förklara för mamma hur jag kände två av de medbjudna i julfirandet (vi träffades online för ett antal år sedan) så får hon något lätt förvirrat i blicken. Det går liksom inte ihop att “det där internet” kan ligga till grund för djupa vänskapsrelationer. Några av mina gamla vänner har på olika sätt visat samma slags oförståelse. Det är först efter att de träffat individer som jag hängt med online, som poletten ramlat ner.
– Okej, så du sitter inte och bara “tittar” på internet, du socialiserar. Jag förstår.
De gånger “slentrianmotståndare” till internet i min omgivning kommer till denna slutsats blir jag själaglad. Det är nämligen jättesvårt att förklara det digitala samhället, och vad som är så bra med det för de som aldrig hamnat där och upplevt det själva.
Gillar man inte att läsa böcker, spelar det ju ingen roll hur många det är som säger att en bok är fantastisk. Internet är mycket mer diversifierad än en bok och går inte att jämföra annat än med det där med oförståelsen för upplevelsen är man inte insatt. Jag har helt enkelt fått för mig att det finns något för alla online — det gäller bara att hitta det. Finns det inte, så kan man skapa en sådan nisch själv. Om man vill.
Egentligen är det inte något självändamål att “alla hänger online”, eller ser ljuset så som jag gjort. Men det är två saker som jag tycker gör att det är viktigt att försöka förmedla det positiva. Det ena är att fler och fler “tvingas” online, motsträvigt, och är inte förberedda när de väl hamnar där.
– Det är bara en massa dårar online, som bara snackar en massa dynga.
En kommentar som kan dyka upp lite varstans i vardagsdiskussioner. Vad ska man säga liksom? Det är ju inte som om fikasamtalen på jobbet leder till nobelpriser nödvändigtvis. Vi snackar en massa skit som folk betraktat, och de flesta av oss har nog rätt trevligt när vi gör det. Extra roligt blir det såklart när diskussioner utmynnar i riktiga djuplodningar i exempelvis mänskliga egenskaper eller politiska händelser.
När jag försöker förklara, att så är det minsann — internet är bara ett verktyg som amplifierar allt som ingår i “vanliga vardagen” — så går det inte alltid hem. Att man kan utveckla ett ämne i egen takt, läsa om det var man själv vill, är ju ytterligare dimensionerande för vem som helst av oss. Att man kan påverka och komma med egna insikter, och hur värdefullt det är, är svårt att beskriva.
Det är ett problem att det inte riktigt går att definiera den sociala aspekten av internet. Att lyfta fram det positiva med “grupparbeten” som många diskussioner utmynnar i. Hur mänskligheten kommer närmare varandra via datorn. Jag upplever det som mitt ansvar att försöka förklara eftersom jag finns här, men har egentligen inte hittat en bra ekvation för det. Man får väl fortsätta nöta, och nöta, tills det sitter.
Det andra stora problemet är att vi i dessa tider befinner oss i en oroväckande utveckling av kommunikationshämmande lagstiftning. Att det som lagstiftas kring det digitala också färgar av sig på samhället i stort. Hur förmedlar man det ena utan att skrämmas med det andra?
* * *
Lite länkar till läsvärt: LH gör några intressanta spaningar i samband med riksdagens planer på att genomföra förändringar i grundlagen. Rasmus skänker lite mer ljus över situationen i Australien och planerna på att filtrera bittorrent-trafiken. Det har börjat dyka upp lite årskrönikor över 2008. Martin Jönsson på Svd utsåg bloggbävningen som årets mediahändelse. Thomas Hartman utser piratpartiet som årets politiska parti.
DN har gått igenom nyhetsåret, och jag inser att jag börjar fundera över om folk verkligen fattat att massavlyssning kommer att dras igång efter nyårsnatten? För som DN beskriver det, kan man få intryck av att lagen nu är bra, vilket ju faktiskt inte stämmer riktigt. Massavlyssning består, som Micke Nilsson påpekar i Expressen, och det känns som om befolkningen måste få veta det ordentligt. Finns det några skyldigheter hos riksdagen att informera alla om detta?
* * *
Andra bloggar om: internet, deltagarkultur, grundlagen, australien, bloggbävningen, piratpartiet, massavlyssning, FRA, kontrollsamhället, politik
13 Responses to “Älskade hatade internet”
By Jah Hollis on Dec 26, 2008 | Reply
Jag rekommenderar läsning av The Words julnummer. David Hepworths kolumn “And another thing” handlar denna månad om “Cult heroes - like everything - is just a click away. Why not contact one this Christmas?” Det är en kul hyllning till internets möjligheter. (Men finns, såvitt jag vet, bara i papperstidningen :-)
God fortsättning!
Jah Holliss senaste bloggpost..Isabella är väl inte mogen nog att förstå
By Johanna Sjödin on Dec 26, 2008 | Reply
Att säga till
Porrnörden: Internet är fullt av gratis porr och du behöver aldrig vara orolig att din partner ska “komma på dig” för det går alldeles utmärkt att rensa informationen. Jämför det med att ha en hög med porrtidningar eller DVDer, var fan gömmer man dem?
Mormor som girerar: Du kan betala dina räkningar gratis och inte “superbilligt endast 29 kronor” hos Direkten (kiosk i Sundsvall).
Resten får någon annan komma på ;-)
Johanna Sjödins senaste bloggpost..Att ångra sex
By Rikard on Dec 26, 2008 | Reply
FRA… Micke sätter ju fingret på problemet när han konstaterar att man inte kan få politiker att ändra sig utan man måste byta ut dem.
Att de får med sig statsorganet DN på nyspråket om att de ändrat sig efter att ha lyssnat på kritiken belyser just det problemet.
Till väljarna: Riv upp, gör om och gör rätt!
God fortsättning :)
By David on Dec 26, 2008 | Reply
Jag förstår vad du menar, själv så är jag ganska asocial, så jag kan inte säga att jag träffade mina närmaste vänner på nätet, även om det i och för sig till viss del är så bor de långt borta. Men, jag trivs å andra sidan med att vara asocial huvuddelen av tiden. (Ibland är det trevligt, även jag har sociala behov. De är bara inte så allestädes närvarande…)
Men, mitt handboks-projekt är ju riktat just till sådana internetovana människor som du berättar om.
Davids senaste bloggpost..Säkerhet på nätet
By Bertil Wennergren on Dec 26, 2008 | Reply
DN:s sätt att ljuga om FRA-lagen in sin årskrönika gjorde mig mycket upprörd. Antingen är de odugliga som journalister, eller också deltar de aktivt i desinformationen. Vågar man hoppas att det förstnämnda stämmer? Ingen större tröst men trots allt bättre än det sistnämnda.
Jag har under lång tid betraktat DN som en av de bättre svenska tidningarna, men på senare tid verkar det som att SVD har gått om. SVD skriver ju ofta mycket bra och mycket klart om FRA, PRED osv, medan DN gör - i bästa fall - en slät figur, eller - i sämsta fall - står för avgrundsmörk antidemokrati.
By lisa on Dec 26, 2008 | Reply
jag har försökt förklara internet som en kombination mellan en bok och en telefon. som en tv, men man kan snacka tillbaka. kommunikation och information i ett.
det är konstigt att så fort något är digitalt ses det som fejk och dåligt för karaktären.
By Rakel, o on Dec 26, 2008 | Reply
Det det med internetavogheten är nog mest en generationsfråga som frätande plågar de gammalsinta när de inte längre kan låtsas att det är andras fel att de heldre sitter vid datorn än umgås med dem ;) Kan nog vara värt att knyppla en och annan korsstygnsgobeläng och hänga på väggen så att budskapet går fram.
Rakel, os senaste bloggpost..CATS systemlogik & Dogmatiken
By ST on Dec 27, 2008 | Reply
“– Jamen, vad är det som är så bra med internet egentligen?”
Undrar om inte liknande frågor är standard frågor från 40-tallister och äldre … myten att det inte går att kommunicera med folk annat än via “posten” typ lever kvar, helt korrekt, men trots det så tror samma människor (väldigt generellt) att det inte går att kommunicera via Internet heller, trots SMS, MMS, Epost, Forumpost, etc … eller kanske snarare att detta är likvärdigt med gammal hederlig “post”, speciellt inte från andra länder typ, för det är usch usch, för dom har väl knappt ens telefoner där borta långt borta i stan … Näh, men det finns mobiltelefoni, Internet — Epost, Skype, och bildtelefoni (några veckor senare; så kom inte hem igen för då hör vi ju aldrig av er … :p )!
Det är nog lika härligt att se “gamla” människor förundras och förstå verkligheten med Internet som det är att se barn förundras och förstå samma sak: Istället för “Tyst, jag ser på TV!” så blir det “Tyst, nu fick jag svar!”
:p
By JörgenL on Dec 27, 2008 | Reply
Grejen är nog det att om man inte använt det själv så ser det ut som en TV, dvs en enkelriktad kanal för konsumtion, och det är det som är en del av hotet mot internet som en plats för möten, att så många inte greppar skillnaden.
Och så är det ju även för dem som bara använder nätet för att läsa aftonbladet och betala räkningar också.
Tyvärr är det nog en generationsfråga, det är få av oss över 45 som använder nätet för människa till människa kommunikation.
JörgenLs senaste bloggpost..En sosses försvarstal
By Ylva on Dec 27, 2008 | Reply
Det är ju inte så konstigt om folk är lite anti, med tanke på hur media är. Hör man ordet internet på radio är det oftast något negativt,som “hon mötte mördaren på internet” eller “de blir spelberoende på nätet”. Media är förstås rädda för konkurrensen.
By Mia on Dec 27, 2008 | Reply
Ett mycket läsvärt och bra inlägg. Jag har fått massor med IRL-vänner via internet!