Tankar kring internetövervakning och oförstående
Jay, som syns ofta i kommentarerna här på bloggen, delar med sig av sina funderingar i detta gästinlägg.
GÄSTINLÄGG: Detta är i grund och botten (i min mening) en generationsfråga. Tänk över det här exemplet: Du och några av dina vänner sitter på en lunchrestaurang och samtalen går som vanligt, pendlande mellan passande och opassande.
Någon kanske gör sig lustig på någon annans bekostnad, även om det inte är allvarligt menat. Elaka jämförelser mellan personer som uppfattas som dumma, elaka generaliseringar av politik och idéer som nyligen yttrats i media, nån kanske berättar att han/hon sprang på en gammal bekant som ingen sett till på ett tag. Diskussionen kanske går in på någons handikapp kontra utformingen av kontorslokalerna ni jobbar i. Kort sagt, en helt normal konversation där folk ‘vädrar sina tankar’. Handen på hjärtat nu, hur många av oss känner inte igen oss själva här?
Skulle du kunna tänka dig ha samma diskussion om det sitter en statligt anställd person med en bandspelare vid bordet och spelar in allt? För det är verkligen så enkelt, den äldre generationen håller den sortens diskussioner till luncher / pubrundor / pokerkvällar hemma hos vänner etc. Den yngre generationen håller dessa diskussioner (eller motsvarigheten till dom, då ämnen kan variera lite) på internet.
Lika lite som ni skulle kunna tänka er ha den sortens diskussioner inspelade, kan den yngre generationen tänka sig ha all kommunikation potentiellt övervakad. Jag tror att jag sitter på en hyfsad plats för att se hela bilden när det kommer till det här, jag är strax över 30-strecket så jag kan inte påstå att jag känner att jag tillhör varken den yngre eller den äldre generationen.
I min meningen är inte den intressanta frågan ”Vad kan vi ha för nytta av alla dessa lagar?” utan ”Skulle jag själv acceptera att motsvarigheten tvingades in i mitt eget liv?”. Det känns som ett otroligt misstag för alla inblandade partier att ignorera sina ungdomsförbund, som för en gångs skull är helt överrens om en fråga. För det är inte beslutsfattarna det handlar om, den generationen har redan växt upp med den självklara rätten att kunna vädra tankar utan att spelas in, det är ungdomen det handlar om.
/Jay
* * *
Andra bloggar om: gästinlägg, övervakning, kontrollsamhället, ungdom, politik, internet
En självklar tanke som den äldre generationens politiker inte verkar ha fattat, eller så förstår dom det precis men vill inte att vi (IT folket) ska ha rätten till ett privatliv som dom själv haft.
Vi vet alla hur det brukar motiveras, alla de där straussistiska hoten och hemskheterna lagarna motiveras med. Men då kan man koka ned det hela till: Måste vi övervaka dig för att bekämpa XX? Det visar hur oärlig retoriken är för en överväldigande majoritet, för av 1000 människor så är 999 riktiga i huvudet, och antagligen mer än så. Att vara övervakad är att inte vara fri, det är att inte vara betrodd på ett sätt som sätter oskyldighetspresumtionen ur spel, och det värsta av allt, i en alltför kontrollerad omgivning tenderar folk att abdikera ansvar.
Får mig att tänka på denna scenen ur “de andras liv”
http://se.youtube.com/watch?v=q8vDQaAYaQg
Jättefarligt!!!!
Terrorist Acts > 1968-2006 > Fatalities 34
http://www.nationmaster.com/country/sw-sweden/ter-terrorism
[...] gästbloggar hos Emma. Jay sätter fingret på vad det är som skiljer äldres och yngres beteende på internet och [...]
Tycker spontant att liknelsen är lite bristfällig – snarare är det så att det sitter mikrofoner överallt, vid varje gatlampa, reklamskylt, i varje restaurant och i varje kiosk. Kort sagt överallt. Allt du säger, var du än befinner dig, spelas in och analyseras. Allt hörs inte av människor, men risken finns. Som Emma själv påpekat flera gånger leder den här extremt allomfattande övervakningen av nätet till självcensur, eftersom man helt enkelt aldrig vet om man kan tala privat eller inte. Sitter du mittemot en statligt anställd övervakare vet du åtminstone säkert om att du är avlyssnad och bevakad. Det är den ständiga undran, fruktan, som är det riktigt farliga.
Se bara på hur våldtäktsrädslan spårat ur, det är ett perfekt exempel. Trots att risken för att bli utsatt för en överfallsvåldtäkt är extremt liten, så är otroligt många kvinnor påtagligt rädda för att gå själva på kvällen. En form av självcensur, vare sig den är statlig inskaffad eller inte.
Du har rätt i att det är en generationsfråga, där den äldre generationen har svårare att förstår varför så många unga är så rädda för den där osynliga, digitala våldtäktsmannen.
Martins senaste bloggpost..En gång till, med övertygelse!
Synd om “den yngre generationen” som inte verkar kunna slita sig från sina datorer för att gå ut och träffa folk. :-(
Jah Holliss senaste bloggpost..Temat för årets sista Fototriss: Genom
@John
Som av en ren händelse så är det precis lika många som dödas i trafiken en genomsnittlig månad.
[...] “Tankar kring internetövervakning och oförstående” (Opassande, gästbloggare) [...]
[...] Emma på Opassande har Jay som intressant gästbloggare. [...]
Jag har nästan övertalat mina föräldrar (40-talister) att rösta på PP. Jag försöker hela tiden hitta artiklar eller inlägg som de kan läsa för att förstå problematiken. Detta inlägg är precis ett sådant; inte för tekniskt eller långsökt, utan begripligt och rakt på sak.
Tror inte det handlar om en generationsfråga per se. Utan snarare än fråga … under en övergångsperiod.
Vi är inne i en övergångsperiod nu, just idag, fortfarande.
Rent abstrakt, i mentaliteten, är det nog inte annorlunda än hur det var mellan 1900-1910. Det enda som skiljer sig är teknikens evolution.
Så istället för generationsfråga så handlar det om komplikationen mellan de som anpassat sig (mer eller mindre) till de som kommer att anpassa sig (med tiden av helt naturliga skäl [bakåtsträvarna typ, lol]).
[...] Fler och fler vägrar acceptera maktlösheten gentemot politikerna, utan pratar om hopp. En av dem är 13-åriga Calandrella som seglat upp som en stjärnbloggare på sistone. Åldern är väsentlig. Hela medborgarrättskampen är en generationsfråga, där de äldre i riksdagen inte förstår vad de utsätter den yngre generationen för. [...]
[...] är året då vi antingen cementerar vägen mot vårt eget panoptikon, eller bryter den onda cirkeln och säger “nog nu!” Intressant? Läs även [...]
[...] jämförelsen hittar du hos Opassande av gästbloggaren Jay, oslagbart och [...]