“Ett race mot framtiden”
Dagens gästinlägg är skrivet av Jerry Silfwer som driver bloggen Doktor Spinn.
GÄSTINLÄGG: Piratrörelsen kunde ha haft ett bättre 2008. Den enorma FRA-mobiliseringen till trots inleder vi ett 2009 i övervakningens tecken. Det är lätt att förlora hoppet.
En del ogillar den benämningen – pirat – och kopplar den felaktigt till stöld och avskaffande av upphovsrätten. Andra oroar sig för att rörelsen inte tar ställning i andra frågor än de som rör personlig integritet och immaterialrätt. De oroar sig för vad som kommer att hända om partiet skulle hamna i vågmästarposition.
Trots det dominerar piraternas idéströmning i de sociala kanalerna. För i alla samhällen finns människor som patologiskt måste tänka utanför boxen hela tiden. Och då nya tankar blivit hårdvaluta i det nya medielandskapet är det därför naturligt att denna högst kommunikativa grupp av människor också hätskt försvarar den mänskliga rätten till intellektuell frihet och integritet.
Kan rörelsen som sådan isoleras till denna flitigt kommunicerande grupp?
Nej. Svenskarnas benägenhet att utnyttja de sociala kanalernas möjligheter har hittills varit något av en naturkraft. I trafiken väntar vi på grönt ljus eftersom vi accepterar förbudet som en förutsättning för att allt ska fungera, men uppenbarligen trotsar vi gärna förbud om mångfaldigande av ord, bilder och toner. Vi gör inte detta för att vi är ondskefulla, vi gör det för att kunskapsdelning är mänskligt.
De yngre generationerna kommer aldrig att acceptera att de utestängs från litteratur, musik, idéer, kunskap – enbart för att de inte har råd att betala. Vi går från en exklusivitetskultur till en delningskultur. Detta paradigmskifte kan jämföras med hur den marxistiska värdeläran omintetgjordes av kapitalismens mekanismer kring utbud och efterfrågan.
Men vad händer med efterfrågan när ett utbud är oändligt? När vi måste konkurrera med gratis? Den här texten till exempel, den kan mångfaldigas igen och igen och igen. Vad händer när konsumenten har oändliga valmöjligheter utan andra insatser än tid? Det är då vi får bevittna födelsen av den sanna uppmärksamhetsekonomin.
När våra barnbarnsbarn ser tillbaka på vår tid, vad kommer de då att se? Med största säkerhet kommer den digitala revolutionen att vara tongivande i beskrivningen av den tid vi just nu lever i. Därför är det rimligt att anta att de tongivande idéströmningarna kommer att vara kopplade till denna samhällsomvälvande utveckling.
Kanske är det därför som piratrörelsen lyckas samla fritänkande individer från alla politiska läger? Den gamla politiska skalan är ju så nära knuten till vårt samtida ekonomiska tänkande att den i det närmaste blir ointressant i en uppmärksamhetsekonomi. I denna ekonomi kommer samhällsklyftorna sannolikt att bottna i kunskapsskillnader och det politiska systemet att ritas om i enlighet med detta.
Liksom det är mänskligt att dela kunskap är det också mänskligt att motsätta sig förändringar. Detta inneboende motstånd skapar en samhällelig tröghet som på sikt är nödvändig. De konservativa krafterna erbjuder oss skydd från oss själva i utbyte mot vår frihet och vår integritet – så som de gjort i alla tider. Det är samhället självt som är lackmuspapperet för vilka övergrepp som accepteras.
I detta är FRA-lagen, IPRED och datalagringsdirektivet inget mindre än rejäla övertramp och opåkallade maktmissbruk. Opåkallade eftersom det är orimligt att leta terrorister med nyckelordsspaning, orimligt att mobilisera privatpoliser, orimligt att kriminalisera hela generationer för att de ideellt delar kunskap och kultur.
Att detta är ett oacceptabelt intellektuellt gisslantagande har piratrörelsen lyckats förmedla – med emfas. Rörelsen har även vunnit anhängare i alla läger, inte bara bland samhällets individualister utan hos alla de människor som vägrar vara tamboskap ända till den dag riksdagen beslutar om att operera in RFID-chip i nacken på våra nyfödda.
Världen är på väg att bli en enhet, på riktigt. De sociala kanalerna håller i sanning på att skapa den globala byn. Sverige har en stark medieliberal tradition, en engagerad väljarkår, en stolt kulturexport, ett väl utbyggt bredband – och är i desperat behov av ett försprång in i morgondagens ekonomiska verklighet.
Varför kan inte Sverige bli det land där näringslivet med kulturskaparna i täten visar vägen till framgång i den nya uppmärksamhetsekonomin?
Handsken är i alla fall kastad. Piratrörelsen har börjat mogna. Fler och fler intellektuella krafter ansluter. Istället för att med full kraft slå mot dem som ifrågasätter det nya sättet att tänka efterlyser piraterna nu mer pedagogiska debattväxlingar där fokus ligger på att öka förståelsen för problematiken och de nya möjligheterna.
Framför oss har vi ett race mot framtiden. Myndigheterna, de läser redan din privata e-post och omvärlden, den är redan i kapp. I år har vi ett val till EU-parlamentet och 2010 ett val till riksdagen. Att få en pirat invald är inget självändamål, men det kommer att krävas för att få de etablerade partierna att förstå att de måste riva upp de frihetskränkande lagarna och vända denna utveckling innan det är för sent.
Rösta pirat.
* * *
Andra bloggar om: fildelning, deltagarkultur, piratpartiet, gästinlägg, kontrollsamhället, EU-valet, politik
[...] Läs gärna min gästblogg hos opassande-emma, Ett race mot framtiden. [...]
Extremt bra skrivet, frågan är bara 090607? Jag tror att PP kommer ta plats i EU Parlamentet, just det in i smeten och röra om, som f*n..
Tack PP
[...] berättar vad som hänt medan vi firade Jul och Nyår. (Tack Beta Alfa för tipset). Läs också ett gästinlägg på Opassande om detta. Detsamma hos Anna [...]
Fantastiskt väl skrivet Jerry Silfwer.
Det här tar jag med mig som rent utbildningsmaterial rakt in i mitt sabla tröga parti, SAP, som gått vilse på mer än ett sätt. För när ni pirater kommer in i riksdagen är det bra om vi hunnit lära upp våra kamrater åtminstone något.
Anders Widéns senaste bloggpost..Idédebatt
Tack som fan!
Och tack Emma som släppte förbi postningen!
Jerrys senaste bloggpost..Sci-fi-historietter
Måste allting handla om pengar. Det är så dött.
Nemokratis senaste bloggpost..En papegoja som imiterar så gott han har förstånd
Dött.
Nemokratis senaste bloggpost..En papegoja som imiterar så gott han har förstånd
Ursäkta, jag menade då denna meningen här:
“Varför kan inte Sverige bli det land där näringslivet med kulturskaparna i täten visar vägen till framgång i den nya uppmärksamhetsekonomin?”
Uppmärksamhetsekonomi…
det låter inte kul.
låter lika tråkigt som upplevelseindustri.
Annars var det välskrivet och bra och fyllt av entusiasm.
Nemokratis senaste bloggpost..En papegoja som imiterar så gott han har förstånd
Jag får väl instämma i hyllningskören!
Men framförallt tack för att du satt ord bakom så många tankar jag själv har brottats med att få ut ur käften när jag pratar med de som inte är av den yngre generationen. När de äldre har klamrat sig fast vid sina ideal är det svårt att bryta igenom vallen för att de ska acceptera hur ungdomar egentligen tänker.
Tack
Jag håller med i sak om att pengar är dött. Pengar saknar ande, pengar saknar liv.
Men en inte helt oviktig aspekt är att piratmotståndet bottnar i just pengar. Eller ‘uteblivna intäkter’ på dött språk. Det tycker jag är synd, eftersom den nya ekonomiska verklighet som piraterna föreslår har fler vinnare än förlorare. Jag ser ingen anledning till varför kulturskaparna i det digitala samhället ska tjäna mindre pengar på samma sätt som jag inte ser att nyckelordssökning i privata mejl ger oss mer trygghet.
Därför tycker jag att det är viktigt att någon talar om för etablissemanget att dagens affärsmodeller är utdaterade, att den nya ekonomin innebär stora möjligheter – att det inte alls behöver handla om ‘uteblivna intäkter’.
Sedan är det kanske inte lika spirituellt, det är jag den förste att skriva under på!
Jerrys senaste bloggpost..Sci-fi-historietter
Underbart skrivet, men jag vill bara kommentera en sak.
Du skriver “Men vad händer med efterfrågan när ett utbud är oändligt?” och den frågan är helt relevant. Men den besrkiver inte hela sanningen.
För problemet med “utbud och efterfrågan” – en ekonomisk teori som grundas i Adam Smiths teorier, är att något allt kostar något.
Jag skulle vilja om formulera din fråga till “Vad händer med ett utbud när det kostar exakt noll kronor att ta fram ytterligare en vara?”
För det är just denna som skivindustrin står inför: Första kopian av ett album kan kosta många hundra tusen att framställa. Första kopian kostar exakt 0 kr att framställa (för skivbolaget).
Med en sådan ekonomisk modell – vad kan man ta betalt för första kopian?
Jerry: Jag måste hålla med Nemokrati.. Det där med “Näringslivet med kulturskaparna i täten visar vägen till framgång i den nya uppmärksamhetsekonomin”, det håller verkligen inte.
Om kulturen blir en del av näringslivet, eller uppmärksamhetsindustrin, eller någon industri eller ekonomi överhuvudtaget för den delen (känslor är inte en ändlig resurs), så är den inte kultur längre. Ok att kultur kan mätas och placeras in i olika roller i olika ekonomiska system och använder sig av pengar, men det betyder inte att det är där den SAS “finns”. Så fort det handlar om ekonomi så är det ekonomi och inte kultur. Kultur handlar om kultur. Som min käre far sade härom dagen: “Om någon säger till mig att det är bra att jag dansar för att det är bra motion så slutar jag direkt!” Man dansar för att dansa. Går man på dans för motionens skull så är det inte dans utan motion.
Det är därför t.ex. ESC och Idol inte fungerar som kulturellt koncept. Där handlar det inte om kultur, där handlar det om pengar och upplevelseindustri.
Annars många intressanta tankar och välskrivet inlägg!
Kalle E: Man ska se till att få så mycket tillbaka som man tycker att man förtjänar. Sen om det är i betalning på första kopian av något du gjort, lön från nåt annat eller privat eller offentligt bidrag, det är ju lite upp till varje situation att avgöra.
För övrigt ska vi göra sista inspelningsdagen på vår nya skiva imorgon! :-)
Johan Ronströms senaste bloggpost..2009
I alla tider har man försökt exploatera konsten och det enda som händer är att den berövas på liv.
Redan detta att vi har ett samhällsklimat där man ska behöva motivera varför man dansar och till vilken nytta det är. Vad är det för slags personligheter som ställer den typen av frågor. Döda själar. Varför de levande ska stå till svars inför dessa i en slags evigt pågående rättegång visar hur sjuka och instängda dessa döda själar är.
Nemokratis senaste bloggpost..En papegoja som imiterar så gott han har förstånd
Johan: Om jag väcks av min pushmail på morgonen, står lutad över juicepressen med DI i ena handen medan jag diskuterar kursnedgången i Asien med min mäklare via handsfree, om jag lever mitt liv från konferensrum till konferensrum, från whiteboard till whiteboard, med en stressad kaffelatte mellan utvecklingssamtal på dagis och viktiga Powerpoint-presentationer – ja, då är det i den kulturen jag lever.
Poängen är att det inte finns en kultur, det finns flera. Enbart om du förflyttar förstoringsglaset ändå ut i rymden kan kulturen beskrivas som en singularitet – och då under strikt förutsättning att vi avgränsar oss till vårt lilla hörn av universum. Låt mig därför få vara den förste att beklaga att Idol faktiskt har blivit en del av vår kultur.
Paradoxalt nog – och här kan vi nog mötas – är det många av kulturskaparna själva som hela tiden återkopplar till den ekonomiska aspekten. Siffror på ett lönebesked är knappast meningen med livet, men jag accepterar invändningarna av flera skäl, inte allra minst för att jag vill att vi alla ska kunna leva på de sätt som vi bidrar till våra medmänniskor, vårt samhälle – vår kultur.
Politiker vill förstå att den väg de stakar ut är ekonomiskt hållbar – det är deras mandat och deras ansvar. För att de ska kunna fatta riktiga beslut behöver de förstå att den nya tid vi precis har stigit in i faktiskt inte alls är kulturens död – tvärtom. Den är kulturens motherfucking last chance.
Faktum är att det är det gamla systemet som skapar avarter som Idol och ESC – inte det nya. Eller hur? För att kunna leva på sitt kulturskapande belönar våra nuvarande ekonomiska modeller de artister, författare och kreatörer som faller in i det glättiga mittfåran som du och jag kanske anser förflackar vår kulturs kvalitet. Detta är utmanande jag vet, men något att tänka på.
Vi vill ju ha kulturell mångfald, egentligen vill vi ju det. En värld där människor väljer sina kulturer oberoende av vad de tjänar eller var de bor. Men det ställer extremt höga krav på kulturens extrema tillgänglighet, krav som till för några år sedan knappast var att tänka på.
Våra politiker tycker nog att ett sådant upplägg låter tilltalande till en gräns; pengar. De vågar inte ta steget eftersom de tror att det ekonomiska systemet kommer att kollapsa – och många kulturskapare som Guillou och Sauk gör sitt bästa för att bevara den illusionen.
Jerrys senaste bloggpost..Sci-fi-historietter
Guillou i all ära…
Jag tycker att pengar är det vapen som dödar effektivast.
Tänkandet som säger att endast den konst som är ekonomiskt vinstgivande skall få lov att leva.
Egentligen borde man tillåta den råda in absurdum.
Då skulle vi bara ha porr, vapen, droger och -
evt Guillou då
Läs gärna skuggutredningen så får ni lite inblick i hur kulturarbetarna själva känner inför den extrema liberala utilitarismen som råder.
Nemokratis senaste bloggpost..En papegoja som imiterar så gott han har förstånd
Nekromati: Förklara tydligare om du vill att jag ska bemöta.
Jag tycker absolut att kultur är kultur oavsett om den är vinstgivande eller ej. Men det finns en del som vill kommersialisera sitt skapande, som vill tjäna pengar på sin konst. Det är dessa människor – ofta starka pp-motståndare – som har problem med utdaterade affärsmodeller och som skulle tjäna på en fullt utbyggd uppmärksamhetsekonomi.
Och hörde jag “extremt liberalt utilitaristiskt”? Människan, ja. Svensk politik, nej. Jag hejar på människan, du?
Jerrys senaste bloggpost..Sci-fi-historietter
Jag tycker inte att jag var otydlig.
Förklara gärna med citat hur du menar då.
Jag menar ett förhärskande extremt nyttotänkande – att allt skall existensberättigas med nyttoargument, och kan man inte “översätta” fram den slags nyttoaspekt som kan förstås och begripas av de döda själarnas förkrympta sinnen, så blir det liksom ok för dem att säga att det inte har rätt att finnas. Ett slags förintelsetänkande – som ett tankegodsarv fran nazismen nästan.
Jag tycker inte ESC är en “avart” inte Idol heller för den delen – även om just Idol är sällsynt likriktat och del av mobbningshetsen från Robinson- och Bigbrothereran /som en slags hat-tv/, jag tycker bara att de skymmer sikten alltför mycket för annat som inte är lika industribetonat.
Nemokratis senaste bloggpost..En papegoja som imiterar så gott han har förstånd
Tillägg:
Självklart finns det människor som har konst som yrke, och måste tjäna sitt levebröd precis som alla andra.
Men för den skull skall man ju inte stifta lagar som kan sätta ungdomar i fängelse i 14 år och även i övrigt lämnar allt annat att önska när det gäller rättssäkerheten.
Nemokratis senaste bloggpost..En papegoja som imiterar så gott han har förstånd
Well, av allt att utläsa är vi alltså överens. Jag fick intrycket av att du höll med alla pp-motståndare på kreatörssidan.
Jerrys senaste bloggpost..RSS-revolutionen
Nja, det är nog en bit kvar.
Men det är bra att vi inte käbblar i onödan.
Den här nya grundlagen och akronymlagpaketet är en sån bottenlös rysare så jag tror att alla goda krafter måste samlas för att stoppa det.
Nemokratis senaste bloggpost..Man kväver inte en eld genom att hälla bensin på den
Jag är alltså också egentligen med dig!
Jag ogillar bara att som kulturarbetare bli minsta lilla associerad med näringslivet, och det avskyvärda “entreprenörskapet”.
Johan Ronströms senaste bloggpost..Pinsamt Margot
Till Johan:
Det är uppfriskande att läsa Badlands Hyena i det avseendet tycker jag. Han har fångat den klaustrofobiska andan i hela det konceptet.
Nemokratis senaste bloggpost..Man kväver inte en eld genom att hälla bensin på den
klaustrofobisk som i läger menar jag då.
Nemokratis senaste bloggpost..Man kväver inte en eld genom att hälla bensin på den
[...] hållit med – även om jag nu har gått över till just RSS. Och till och med fått skriva en gästpostning – vilket jag skyndade mig att skryta om efter prisutdelningen för den som orkade lyssna. Men även [...]
[...] Ett race mot framtiden (gästblogg hos opassande) [...]