Hur kommer kultur se ut i framtiden?
“Film” verkar i sig vara något som anses tätt knutet till gammeltid i genren sci-fi. Ibland undrar jag om de som skapar sci-fi för rutan “glömmer bort” att representera sitt eget skrå i futuristiska berättelser. Musik finns ofta med i filmer och tv-program med scifi-tema, scenteater möjligen, men sällan något som motsvarar bio eller tv. Om det inte råkar vara Star Trek Voyager, då biofilm relateras till som 20-hundratalssyndrom. (I Star Trek överlag är det deltagarkultur som gäller rakt av, förresten, de hänger ju på holodäck.)
Det är en generalisering av sci-fi såklart, men det fick mig i alla fall att börja fundera på det där med visioner. Just den där känslan; om ingen ser sig ha en framtid blir det svårt att hitta fotfäste i det nya, är vad jag vill komma till.
När det debatteras om fildelning så säger sig ofta motståndare inte lida av fildelning i någon praktisk mening personligen, men att det är förödande för kultursektorn oavsett. Framför allt framtida produktion får vi ofta höra. Detta lyssnar politiker till, trots att just underhållningsindustrin är en av få branscher som visar på ökning i intäkterna år efter år, och tänker sig lagstifta fram något slags konsumtionstvång.
Det är omöjligt att se in i framtiden –- men man kan såklart roa sig med att gissa. Just nu formas det kulturella uttrycket i princip av “oss själva” — youtube är den nya scenen där alla tar plats och hoppas på lite publik. Innan vi får holoteknologi att lattja med, så kan man i alla fall vara med och leka film idag.
Jag ser personligen ingen död för mediat som sådant, framför allt med tanke på att deltagarkulturen sker fredligt sida vid sida om vanlig spelfilm- och tv-produktion idag. Alldeles uppenbart gillar miljarder människor världen över att se på film. Det känns så naturligt och hemtamt att man till och med själv ger sig på att göra filmer emellanåt.
Men det finns såklart inga garantier, fast en sak känner jag starkt; när något inte behövs längre kommer det inte att saknas. Jag tror inte att det uppstår “kulturella svarta hål” — utan så länge behovet finns, finns det en marknad eller en plats för olika kulturella uttryck.
Det skulle vara jätteintressant att höra filmare (och andra kulturarbetare) prata visioner. Mycket idag handlar om försörjning så det är lite svårt att få grepp om hur det funderas i de banorna. Men jag vägrar tro att man egentligen menar att försörjningen MÅSTE se ut som nu, även om det yttrar sig som så ofta. Problemet är väl att man inte kan föreställa sig hur det blir sen, tänker jag.
Blir lite nyfiken på hur du tror att kultur kommer att se ut i framtiden?
* * *
Andra bloggar om: fildelning, film, kultur, framtidsvisioner, sci-fi, star trek, youtube, internet, politik
Har du läst The Diamond Age av Neal Stephenson? Rekommenderas varmt, om inte annat.
Det nämns aldrig några årtal, men jag tror att den utspelar sig någon gång runt år 2100, möjligen några årtionden tidigare.
Deltagarkultur är väldigt stort i form av “racting” – “reactive acting”. Ractors har implantat under huden som låter en dator läsa av alla deras rörelser och kopiera dem till en genererad datorscen, med deltagare från hela världen. En ract har väldigt sällan ett fast manus, det är snarare en lös handling som sen utspelas olika varje gång.
En “film” har ett antal ractors med roller, medan andra är helt vanligt folk som deltar, med ractors som lotsar fram handlingen och tar initiativet om icke-skådisarna inte riktigt vet vad de ska göra.
Eftersom bilden av själva karaktären är datorgenererad så tjänar ractors pengar genom korta kontrakt, som kan vara allt från fem minuters kundtjänst där de “spelar” kundservicen, med datorgenererade svar de läser upp, till återkommande roller i helt interaktiva barnhistorier (vilket är en av de stora punkterna i handlingen).
Hur tror jag kultur kommer att se ut i framtiden? Fler musiker, fler författare, fler tv-serier, fler filmare. Men, istället för snordyra Hollywood-filmer, så kommer vi att se fler och fler filmer såsom Star Wreck (se http://www.wreckamovie.com där det gemensamma “ko-operativa kreativa skapandet” sker för film). Filmer… nej, kultur skapat under lite längre tid med hjärta, humor, engagemang och passion.
Vi säljer våra rollspels-PDF:er från 99 cent till 29.95$ i fysiskt format. Jag tror vi kommer att se fler och fler saker som säljs som sådana – först i elektroniskt format, ofta billigt i små förpackningar – sedan erbjuds de i fysiska upplagor. Titta bara på CreateSpace som erbjuder dessa tjänster redan för musik, film och böcker. Amazon.com är en av de största plattformarna som finns för att sälja – tja, vad som helst egentligen.
Jag tror på plattformar såsom Jamendo, där vi kan ta del av underbar musik och om vi kan och vill, donera. Jag har donerat förut och kommer att göra det igen. Faktum är att från och med i år kommer jag inte att spendera ett öre på “mediebolagen” – gissa vilka som kommer att få DE pengarna? Artisterna på exempelvis http://www.jamendo.com
Andreas Rönnqvists senaste bloggpost..Untapped Potential Again Available In Print
Konceptet “upphovsrätt” verkar finnas kvar i viss mån i Star Treks 2370-tal. I avsnittet “Author, author” (Star Trek: Voyager, säsong 7, avsnitt 20) författar Doktorn en holo-roman, som publiceras utan hans tillåtelse, vilket motiveras med att eftersom Doktorn är ett hologram har han inga rättigheter (implicit: immaterialrättigheter). Det hela slutar i en tribunal där en domare beslutar att han inte kan avgöra om Doktorn är en “person” eller inte, men att Doktorn täcks av lagstiftningens term “artist” och därmed har rätt att kontrollera spridningen av sitt verk. Ett bra avsnitt!
Jobs senaste bloggpost.."Utan Gud finns endast subjektiva moraliska värderingar"
Kolla filmen/pressentationen av Lessig, grymt bra.
http://www.lessig.org/blog/2008/12/wow_peace_declared.html
Inget nytt för de insatta men han har en sån otroligt bra presentationsteknik med humor och intelligens så man blir alldeles matt :-)
Vad han pratar om bla är Hybrida ekonomier dvs blandningen mellan sharing ekonomin och penga ekonomin.
Se den otroligt inspirerande!
Pertys senaste bloggpost..Granska Remissinstanserna!
Historien om Doktorn som författare leder tanken till dagens icke-mänskliga “kreatörer”, såsom djur och robotar. De tavelmålande elefanterna åtnjuter ingen upphovsrätt enligt svensk lag (och förmodligen inte heller under thailändsk). Det är enligt vårt synsätt inte en fråga om vem som innehar upphovsrätten, utan denna rätt existerar helt enkelt inte utan en mänsklig upphovsman (där “man” syftar på människan som art, inte mankön). Även om NEI i Thailand säljer elefanternas tavlor till hugade köpare, så gör de detta enbart i kraft av att de disponerar det fysiska resultatet av målerisessionerna, inte i egenskap av djurens ägare eller “förläggare” (men det skulle vara intressant att höra huruvida de har försökt hävda någon ensamrätt till att framställa kopior av tavlorna).
Likadant är det med datorer. Den programmerare som skriver ett datorprogram har upphovsrätt till programmet, men om exekvering av detta program resulterar i text, bild eller ljud av något slag, så är det en öppen fråga vem som innehar den eventuella ensamrätten till resultatet. Det hänger på vad programmet faktiskt gör, och inte nödvändigtvis på vem som skrev det eller vem som kör det aktuella exemplaret. Om programmet producerar utdata utan att låta sig “inspireras” av människors verk, så kan resultatet betraktas som en matematisk kuriositet, men det skyddas inte av upphovsrätt hur vackert eller originellt det än kan tyckas vara.
Nu gällande upphovsrättslag skyddar dock en del annat som inte behöver vara “verk” i upphovsrättslig mening, och därför inte heller har någon “upphovsman”. Dit hör ljud- och bildupptagningar (ej regisserade eller redigerade filmer), fotografier och tabeller/databaser. Här är innehavaren av ensamrätten till ett objekt normalt den som har bekostat framställningen av objektet, vilken ofta är ett företag (en juridisk person). Då spelar det i praktiken ingen roll huruvida den egentliga framställaren är en människa eller en dator (exemplet djur lämnar jag nu därhän, då det torde begränsas till sådana djur som fångar sig själva på bild när de genom sin närvaro oavsiktligt utlöser slutaren på en av människan riggad naturkamera). Mycket av den kultur vi ser idag är i praktiken framställd av datorer, men det bryr vi oss sällan om – juridiskt är det hela filmen som räknas, inte detaljerna i en datorgenererad filmruta.
I USA är den fysiska personen som upphovsman ännu mer marginaliserad än i Europa, eftersom uppdragsgivaren där normalt också blir förste innehavare av rättigheterna till det som skapas, även när det gäller filmer, musik, litteratur och annat som vi brukar hänleda till fysiska personer. I princip kan ett företag framställa en till hundra procent datoranimerad film, slänga på en eftertext med hot om böter eller fängelse för den som kopierar, och sedan sitta på ensamrätten till densamma i decennier (samt skicka lobbyister till Washington för att förlänga skyddstiden närhelst den lider mot sitt slut). Företaget skulle kunna vara en dator. Skynet…
Bäst jag slutar här; i mitt huvud frammanas just nu bilden av hur man bränner tusentals piratkopierade filmer på bål, varvad med en sekvens där en automatisk stridsvagn rullar fram över tusentals grinande dödskallar. Är det kanske detta som den framtidsvisionen handlar om, teknikens och korporationernas slutgiltiga seger över de mänskliga piraterna? Är det upphovsrätten som ger robotarna deras livsgnista, det som deras kiselbaserade civilisation skall leva på? Bör vi alls tillåta upphovsrätt utan upphovsmänniskor?
För mig förändras kulturbegreppet vartefter och jag ser framförallt till hur jag själv konsumerar kultur. Papperstidningar – är det kultur förresten? Hur som helst de har försvunnit i vårt hus. TV – vad är det? Jag minns inte när jag kollade sist. Jo, senaste CSI men det passade då. Dags att försöka göra slut med RIKAB?
Däremot kultur i samverkan med andra, det är kul…
Marys senaste bloggpost..För den som vill vara med och minnas Alter Ego…
Jag tror att “deltagarkultur” is the shit of the future. På flera plan.
Jag tror att YouTube är ett första steg där vi inte bara själva tittar utan bidrar. På samma sätt kommer Annas idé “Spineless fiction”, där läsarna själva bidrar till och finns med i handlingen (eller något liknande) att revolutionera litteraturskapandet. Det är helt enkelt fantastiskt kul att se vad som händer med de roller/personer som man investerat i.
Rollspel tror jag kommer att öka. Både live-rollspel som ett komplement till den traditionella teaterformen, och mer traditionella papper-och-tärningsspel. De knyter trots allt folk närmre i den fysiska världen och funkar sämre online på ett väldigt paradoxalt sätt :)
Mer crossovers mellan kultur- och underhållningsbranscherna också – tävlingar, dueller, artiststall. Jag är övertygad om att vi kommer att se författare eller ännu hellre filmskapare battla inom en kort tid på TV. Givetvis med någon slags “interaktivitet” för publiken (antagligen till en början med det vanliga “ring och rösta”-tramset men på sikt kanske det öppnas upp för mer deltagarkultur.)
Och vill vi inte alla se typ Björn Ranelid och Liza Marklund göra upp i en bur i Kungsträdgården? Två går in – Liza kommer ut och slickar blodet av sin reservoarpenna…
Men det är f*n 2009 nu – var är alla läckra robotar?
Mackan Anderssons senaste bloggpost..Så Himla Vackert!
Rollspel är ju som holodeck! Fast mer utvecklande, eftersom man tvingas föreställa sig saker själv. Indierollspelet Primetime adventures handlar ju om att man tillsammans skapar och spelar en tv-serie. De berättelser som uppstått när jag spelat det har definitivt kunnat mäta sig med grädden av det som visas på tv.
Davids senaste bloggpost..Wikipedia och wikikonceptet
[...] frågade härom sistens hur ni tänker er att kulturen kommer att se ut i framtiden. Vore intressant att höra hur ni ser att kommunikation och social interaktion kommer [...]