Hur påverkar kontrollsamhället vår kommunikation?
January 16, 2009 – 9:15 am | by emmaI går skrev jag och bad politiker försöka ta ett steg tillbaka och se helheten av vad som håller på att hända. Linda undrade i kommentarerna om det där med RFID-märkning av pappersbrev. Hon hade medvetet använt sig av traditionell postgång för att försäkra sig om att kommunikationen skulle förhållas privat, och det inspirerade till lite tankar.
Att vara smart idag är samma sak som att gömma sig undan, försöka hitta obevakade vägar. Hur det påverkar samhället i stort är ganska tungt att fundera på.
Jag kom att tänka på det där med kryptering av mail. De flesta av oss kommer nog att känna oss tvingade att använda det, om man inte redan gör det. Men jag är fortfarande inte nöjd, det räcker inte att kryptera så länge mitt kontaktnät kartläggs. Frågan är hur sådan här vetskap påverkar kommunikation i stort.
Det är inte så att jag tror att folk kommer att sluta kommunicera med varandra. Kommunikation är en grundläggande förutsättning för mänskligheten, vi kan inte existera utan det. Så länge kommunikation kommer att innebära ungefär samma sak som att utsätta sig för en risksituation, kommer det att kluras på alternativ hur man kommer runt det misstänker jag; det är inte som om jag ger upp om mänskligheten.
Men det är oundvikligt att spekulera över var utvecklingen kommer att leda. Vi är redan farligt nära att känna det som en risk att anförtro sig åt någon. Anförtroenden förresten — även oskyldigt nonsensprat med någon man inte vet kanske möjligen kommer att orsaka en flaggning i “systemet” färgar nog också av sig. Detta eftersom vår kommunikation till stor del sker digitalt, både telefoni och brevskrivning påverkas, och allt avlyssnas och registreras.
Bara det att försöka kommunicera privat behandlas alltmer misstänkt, och jag förväntar mig halvt om halvt att det kommer att dyka upp lagar vars effekt blir att man förbjuder det. Lite svarta tankar kanske, men det är svårt att undvika det när premissen är att en tidigare värdefull och helig princip i praktiken försvinner.
Kommande generationer kommer ha helt andra förhållningssätt till kommunikation. Det som nu är en rättighet som försvinner, kommer för nya generationer vara en rättighet som aldrig fanns.
När privatpersoner redan idag försöker hitta ett sätt att kommunicera, som t.ex. via pappersbrev, för att känna sig säkra på att konversationen hålls privat, finns det all anledning att fundera över det. I Tyskland har man till och med sett att man kommunicerar mycket mindre när det gäller känsliga ämnen.
Jag frågade härom sistens hur ni tänker er att kulturen kommer att se ut i framtiden. Vore intressant att höra hur ni ser att kommunikation och social interaktion kommer att se ut framöver också. Hur tror ni kunskap om att tredje part är med på vägen påverkar?
* * *
Badlands Hyena kommenterar RFID-märkning av brev också.
* * *
Andra bloggar om: kontrollsamhället, brev, internet, kommunikation, FRA, datalagringsdirektivet, politik, framtid, samhälle
25 Responses to “Hur påverkar kontrollsamhället vår kommunikation?”
By berinder on Jan 16, 2009 | Reply
Oerhört tänkvärt inlägg, som vanligt. Jag själv är rädd att du har rätt. Man tänker mer och mer på vad man skriver… Vilka organisationer vågar man stödja i skrift? Vilka är och kommer bli terrorstämplade av det maskineri som inte är särskilt finmaskigt… Näe, olustkänslor…
berinders senaste bloggpost..Årets sämsta
By Mikael Hedberg on Jan 16, 2009 | Reply
Det stora problemet är att för att undvika bevakningen krävs relativt stor teknisk kompetens. T.ex. använder nog de allra flesta i dagens läge någon form av extern epost-service i stil med hotmail eller gmail — då räcker inte att man låter den kryptera posten, eftersom bevakningen sker då mailet skickas till gmail i det fallet.
Kanske kan tjänster som TOR bli något att använda, men för de allra flesta medborgarna blir det rent tekniskt för svårt att skydda sig (i alla fall med dagens verktyg).
Lagar som ska göra sånna verktyg olagliga är dessutom redan på gång i flera andra länder, så din tanke om att det skulle komma är nog rätt säker.
Mikael Hedbergs senaste bloggpost..The Future of PC Gaming
By Anders Andersson on Jan 16, 2009 | Reply
Jag kategoriserar kommunikationsvägar som antingen privata eller offentliga. Att samtala inom bostadens fyra väggar är privat kommunikation. Att göra det inför publik på ett öppet seminarium är offentligt. Däremellan finns gränsfall, såsom att stå på en offentlig plats (exempelvis ett torg) och samtala med någon man känner. Att samtalet rör privata angelägenheter hindrar inte utomstående från att se vilka vi två som samtalar är, och den som står tillräckligt nära kan också uppfatta en del av samtalets innehåll. Därför betraktar jag det samtalet som i princip offentligt; vissa ämnen undviker jag då, och skulle jag i ett senare skede tillfrågas i domstol om samtalets innehåll så försöker jag inte dölja det (det kan finnas vittnen). Skillnaden mellan det offentliga seminariet och “torgsamtalet” handlar främst om ämnesvalet.
Mina telefonsamtal har jag tidigare betraktat som privata, men sedan den 1 januari 2009 anser jag dem vara av samma slag som samtal på torg eller buss. Telefonnätet har blivit en offentlig plats, precis som etern där vem som helst kan lyssna på passerande radiovågor. Staten har visserligen utfärdat regler om vilka som får avlyssna vilka delar av telefonnätet, men dessa regler anser jag har ungefär samma praktiska betydelse som exempelvis förbudet mot att med tekniska hjälpmedel avlyssna vad som sägs vid ett visst bord på en uteservering, som ju också är en offentlig plats.
Resultatet av det är att jag sedan nyår inte har lyft telefonluren för att vare sig ringa eller ta emot något samtal. Numret lät jag stryka ur katalogen redan i höstas. Den 1 oktober förmodar jag att mitt nuvarande fasta abonnemang kommer att vara uppsagt, eller åtminstone flyttat till någon operatör som inte tar betalt för det. Kontantkortet i mobilen är tömt, och nu använder jag den endast som väckarklocka och nödanropstelefon (112).
Den som vill nå mig privat ombedes skicka brev på papper, eller möjligen krypterad e-post (det senare som att överlämna ett förseglat kuvert till någon annan på torget, i allas åsyn).
Trots denna förskjutning mot det offentliga av hur jag ser på min telekommunikation, så upplever jag inte (ännu) att jag har isolerat mig från omvärlden i någon väsentlig grad. Det kan ju bero på att jag redan tidigare undvikit att göra mig alltför beroende av telekommunikation för privata ändamål. Exempelvis betalar jag praktiskt taget alla mina räkningar via personkonto och papperskuvert; om dessa transaktioner “läcker” så är det mellan bankerna inbördes, inte mellan mig och min bank. Jag har inget kreditkort, utan bara ett bankomatkort som jag vid behov tar ut kontanter med.
Jag har inte heller blivit tystare, utan jag deltar i det offentliga samtalet (exempelvis på denna blogg) precis som förut. Jag har inte begränsat mig i fråga om vad jag säger, utan bara var jag säger det.
Det är möjligt att andra upplever att det har blivit svårare att få tag i mig, men det är i så fall deras problem. Vill de att jag skall svara i telefon, så får de först tipsa mig om en operatör som kan leverera tjänsten “privatsamtal”.
By Bertil Wennergren on Jan 16, 2009 | Reply
Det hjälper nog inte om politikerna tar ett steg tillbaka för att se helheten. Det de då ser är att de håller på att införa ett närmast fascistiskt kontrollsamhälle… och det ju just det som de vill! Så slutsatsen av denna helhetsblick blir då bara att de kan säga “Ja, utmärkt, vi fortsätter så!”.
Tro inte att de kör på med FRA och IPRED för att de inte förstår vad de gör. De vet precis vad de gör och vart det leder. Det är alltså fullständigt meningslöst att argumentera med dem. De ska bytas ut, allihop. Det är den enda lösningen.
By Gregor on Jan 16, 2009 | Reply
“Det stora problemet är att för att undvika bevakningen krävs relativt stor teknisk kompetens. ”
——————————————-
Rysk maffia har råd med hur duktiga dataingenjörer som helst. Jag tror att det blir så att en sådan ingenjör får följa med en mafioso på dennes besök i t.ex. Stockholm. Mafioso kommer att sköta sitt (du vet - ordna prostituerade, flyktingvägar, knark) och dataingenjören får som uppgift att ta hand om dennes kommunikationsvägar. Det och bara det. Jag vet inte vad kostnaden blir för en sådan ständig följeslagare men jag tippar att det blir vad en prostituerad tjänar på en vecka. En ordentlig månadslön i Moskva; klart maffian kommer att skydda sig.
By Jan Paimo on Jan 16, 2009 | Reply
Jag tror att man blir tystare .. helt enkelt
Det finns en läsvärd bok ‘Natt kl 12 på dagen’ Den handlar om Stalintiden och som de flesta vet gällde det att säga tillräckligt men inte för mycket och inget ‘fel’ Man kan knappt föreställa sej hur tyst det var då - vad man än sa
Jan
Jan Paimos senaste bloggpost..Du vackra frihet …
By Calandrella on Jan 16, 2009 | Reply
Jag tänker inte ändra mitt beteende som följd av övervakning. Jag tänker fortsätta kommunicera. Övervakningen skall inte få stoppa mig.
Calandrellas senaste bloggpost..Besök Jonas Nordgren, en integritetens hjälte!
By Anders Andersson on Jan 16, 2009 | Reply
Calandrella, det är precis vad övervakarna vill - att du skall fortsätta använda de numera övervakade kanalerna som om ingenting hade hänt. Gör du det?
Det jag egentligen ville säga med min kommentar ovan, men kanske inte riktigt fick fram, är att jag inte vill låta övervakningen påverka vad jag säger. Däremot försöker jag hålla reda på var jag säger det, så att jag inte oavsiktligt avslöjar rent privata saker för någon utomstående. Det betyder att jag i vissa fall måste leta reda på nya kommunikationskanaler som jag inte har använt förut, eller återupptäcka gamla (såsom brevpapper och kuvert).
Jag ser det inte som att staten numera övervakar min privata kommunikation, för den kan inte vara både privat och övervakad på samma gång. Jag ser det i stället som att staten har förbjudit privat telekommunikation, visserligen inte med straff för dem som ändå försöker kommunicera privat, men med svåröverstigliga praktiska hinder. Metoden kan kvitta; jag betraktar numera det privata telefonsamtalet som olagligt, och eftersom jag inte vill bryta mot lagen avstår jag från att diskutera privata angelägenheter i telefon.
Jag överväger också att samla ihop all e-post jag får och lägga upp den på någon webbplats (eller varför inte dela ut den med hjälp av Pirate Bay) under förevändning att den utgör allmän handling - den skall nämligen ha inkommit till FRA, som är en statlig myndighet. Enligt tryckfrihetsförordningen har vem som helst rätt att sprida innehållet i allmänna handlingar. Finns det några rättsliga eller etiska invändningar mot ett sådant förfarande?
By emma on Jan 16, 2009 | Reply
Jag tror inte att det skulle finnas några rättsliga problem med det, faktiskt? Men instinktivt känner jag ett stort motstånd, av etiska själ. “Vad har jag skrivit i mail, till Anders?”
Annars tycker jag att det är en intressant tanke. Kanske ska man skapa ett mailprogram som är helt “öppet” online, för att påminna sig själv att andra läser, så “skärp dig för fanken, skriv inte vad som helst”..?
By Olof Bjarnason on Jan 16, 2009 | Reply
Många tänkvärda saker det här. Läskigt.
Olof Bjarnasons senaste bloggpost..Rikssamuraj farmorgun publicerar artikel i Norrtelje Tidning
By Calandrella on Jan 16, 2009 | Reply
Anders Andersson: En stor del av anledningen till att jag inte krypterar min e-post och sådant är att jag helt enkelt inte vet hur jag kan göra det…
Calandrellas senaste bloggpost..Besök Jonas Nordgren, en integritetens hjälte!
By Björn Felten on Jan 17, 2009 | Reply
Det är ju själva fan också (ursäkta språket) att man över huvud taget skall behöva tänka i ovanstående tankebanor!
Vad har vi egentligen gjort för att förtjäna sådana här politiker? Politiker som saknar all form av vett och sans.
Kan man verkligen komma så här långt i nedmonteringen av demokratin enbart genom att under ett halvsekel bädda in alla medborgare i ett täcke av virtuell trygghet, och därmed göra dem beroende av ett konstant tillflöde av denna?
För det förefaller ju vara så, att majoriteten av svenska folket fortfarande inte har fattat vad det är som håller på att hända. Mycket märkligt…
Björn Feltens senaste bloggpost..The Mentalist — min nya favoritshow
By Roger R on Jan 17, 2009 | Reply
SvD har en intressant artikel om hur försvaret hanterade meddelarskydd innan FRA…
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2335815.svd
By Bo Bengtssson on Jan 17, 2009 | Reply
Res till Cuba och lär hur kontrollen går till.
En rapportör i varje kvarter, CSR. Jämför med en rapportör i varje hyreshus i Nazityskland.
Lyssna på all telefoni, förbjud datorer, osv osv
Inte bara förbjuda internet, förbjud datorer.
By farmorgun on Jan 17, 2009 | Reply
Bra att vi håller liv i förmågan till reflektion över konsekvenserna av riksdagsledamöternas brist på respekt för våra mänskliga rättigheter. På detta sätt bearbetar vi vårt förhållningssätt inför det som sker, samtidigt som vi inser det kloka i att finna ut kreativa sätt att hantera det spel som pågår för att ge sken av att de 15 punkterna i kompromissen gör saken bättre. Att se mejl och telefonsamtal som mer eller mindre offentliga kan vara ett sätt. Men banne mig att det är OK att riksdagsledamöterna ska få omge sina egna besök i riksdagshuset med sekretess samtidigt som de utan dubier vill att FRA ska ha tillgång till alla svenskars kommunikationsmönster!!! Beslut om det senare planeras till den 28 januari.
farmorguns senaste bloggpost..Den globala rättsordningen måste återupprättas.
By ST on Jan 18, 2009 | Reply
“Hur påverkar kontrollsamhället vår kommunikation?”
Hmm, eftersom samhället består av människor, och samhället tenderar till att vara synonymt, generellt sett, med människor, så blir då det alltså kontrollmänniskor … säg hur många människor vill inte ha kotroll, speciellt över den kommunikation som sker?
Påverkan är minimal, eftersom det allt som ofta sker i små små steg, precis enligt den anal och kontroll fixerade psykopatens reglemente. Således påverkas vi minimalt … fast i progressiv (negativ) riktning, utan att vi egentligen märker särskilt mycket av…
Så hur mycket vi påverkas, rent generellt, är summan av kardemumman av allt som kom förre nu.
//ST
By Linda on Jan 18, 2009 | Reply
Hej igen,
kan du svara på en fråga till, vad innebär RFID-märkning i praktiken? Tror mig ha en hum av det men vill veta mera korrekt. (skall blogga om det nämnligen.)
Bay the way, kul att du skrev ett inlägg pga av kommentaren.
By emma on Jan 19, 2009 | Reply
Det mesta du behöver veta om tekniken kan du hitta på wikipedia. Kortfattat är rfid en teknik som tillåter informationsavläsning från långa avstånd.
By Cronwaldt on Jan 20, 2009 | Reply
Vi vet redan var det leder, det har skett förr. Vad man med säkerhet kan utgå ifrån är “I en alltför kontrollerad omgivning, tenderar folk att abdikera ansvar”. Här måste man då inse vidden av ordet ansvar. Den klassiska ursäkten för at om möjligt slippa ansvar är ju “Jag lydde bara order..”, abdikerandet av ansvar leder alltså till lydighet. Vi är redan en mycket god bit på väg, det har pågått en förändring de senaste 15-20 åren där allt mindre ansvar och integritet uppvisas hos beslutsfattare, ja de tar allt färre beslut, i smått såväl som i stort. Vi ser hur snabbköpskassörskan begär legitimation av 75-åriga gubbar som köper en folköl tillsammans med basvarorna. Hon tar inte på sig bedömningsansvaret att bedöma ens det uppenbara och smiter ifrån ansvaret genom att lyda någon stelbent regel/order. I det stora kan sveriges agerande vid tsunamikatastrofen tjäna som ett bra exempel. De som förstod vad som hände, hade resurserna och visste detta, gjorde ingenting eftersom ingen order getts. Så såg det ut ända upp till toppen, statsministern, till den i effekt ofrivillige diktatorn. När lydighet premieras över andra värden såsom ansvarstagande, så blir extrem toppstyrning resultatet. Detta innebär också ofrånkomligen handlingsförlamning inför det oväntade.
Historiskt har detta skifte skett många gånger. Redan Platon beskrev det rätt bra i Staten för drygt två årtusenden sedan, som handlar om att klara ut vad som är rättrådiga egenskaper hos den enskilde människan, men eftersom han tyckte det är lättare att se saker i stort (staten) än i smått (den enskilde), så tänkte han sig kroppen som en stat som skulle vara lättkontrollerad så att härskarens egenskaper skulle framgå lättare. Staten är troligen övervakningsstatens litteräre urmoder nummer ett, och närmast ett måste för alla intresserade av politisk filosofi. Skall man dra växlar med Platon så är det övergången mellan demokrati och tyranneri vi nu ser, hur tyrannen uppstår ur demokratin som en beskyddare, visst känns det igen? Vi skall alla skyddas från “välj ditt gift”, alla politiska motivationer idag har sin utgångspunkt i någon mardröm, mycket sällan någon vision om en bättre värld.
Den tyranniska naturen är en inställsam smilfink, en som antingen omger sig med ja-sägare, eller själv inte tvekar att spela vilken roll som helst för att markera sin förtrolighet, bara för att därefter stå där som en komplett främling när han fått som han ville. Jag tänker ofrånkomligen på krokodiltårarna och åkallandet av mamma i raksdagens talarstol den 18:e juni.. Som sagt, detta inställsamma smilfinkeri, denna lydighet, leder ofrånkomligen till extrem toppstyrning, alltså en form av tyranneri för att låna platons ord.
Det har skett förr. Tänk på vår bild av människorna bakom järnridån, i alla fall vi som är uppåt 40 och däröver kommer ihåg det. Grått, trist, teknologiskt eftersatt osv.. Tror ni att det var det ledarna ville? Kan det bli på något annat sätt när folk abdikerar ansvar, bara lyder order och gör allt i sin makt att inte sticka ut från mängden? Det som behöver göras blir inte gjort såvida ordern inte kommer uppifrån. Det vi ser hända nu är ett välbeprövat recept på hur man konkurrensmässigt som ett helt land hamnar på efterkälken. Det finns socialpsykologiska bottnar i detta som är fruktansvärt potenta på sikt. Betänk nu utvecklingen i Kina och Ryssland, tänk var de befann sig för drygt 20 år sedan och jämför med idag. Gör sedan samma jämförelse med oss och den utveckling vi slagit in på.. Tänk på den gamla kommunistpropagandan, där man framhärdade sitt systems förträffliga effektivitet genom att visa en bild från Moskvas välstädade metro jämsides från en liknande från Harlem eller Bronx.. Jag misstänker att vi gör våra söner o döttrar en stor tjänst om vi kunde uppmuntra dem att läsa ryska eller asiatiska språk, för här har det gått så långt att vi väljer effektiv brottsbekämpning framför de grundvärden som en gång var vårt moraliska vapen gentemot regimerna i öst. Den väg vi slagit in på, leder till att vi inte längre har kvar det samhälle vi ville försvara. Den oansvariga lydigheten och viljan att vara till lags har gjort oss till drakdödaren som hugger huvudena av precis de ideal vi sade oss vara för. Vi kommer obönhörligen att se mer av den varan, för det är uteslutande de lydiga och inställsamma smilfinkarna som premieras idag.
Så vart leder det Emma? Jo det leder till helvete, vi följer den där vägen som är kantad av goda intentioner och vi tror som samhälle att vi köper säkerhet till priset av grundläggande frihetsbegrepp. Vi kommer att förlora båda innan vi som samhälle nyktrar till. Tyvärr rikserar det att ta lång tid om inget mycket drastiskt och fruktansvärt hemskt händer som får oss kollektivt att visa mer ryggrad, integritet och ansvarstagande. Mest troligt kommer ingen av oss att få uppleva tillnyktrandet, antagligen inte våra barn heller, kanske våra barnbarn. Sådana här omvälvningar tar tid, generationer, men det sker.
By Gunnar A on Jan 21, 2009 | Reply
Äh lägg av! Hur intressant tror du egentligen att du är?! Ingen bryr sig om dig! Skicka du pappersbrev och kryptera dina mail du, men egentligen borde du ligga på en soffa och prata om en svår barndom eller nå´t.
Vik en foliehatt!
By Joakim Andersson on Jan 21, 2009 | Reply
“Annars tycker jag att det är en intressant tanke. Kanske ska man skapa ett mailprogram som är helt “öppet” online, för att påminna sig själv att andra läser, så “skärp dig för fanken, skriv inte vad som helst”..?” (Emma)
Bara det finns en affärsverksamhetsnisch i det hela så kan vi snart få ett automatiserat förslagsssystem (endast för Windows):
“Jag tycker att FRA” - Officeassistenten plingar: Du verkar skriva om FRA, ska du inte skriva om kålrötter istället? Ja/Nej - “påminner en del om Hamas” - Officeassistenten plingar: Du verkar skriva om terorism*, ska du inte skriva om svensk vänster istället? Ja/Nej.
Joakim Anderssons senaste bloggpost..Microbloggat idag