Liza Marklund — vad blir följderna?
Jag har fått frågan via mail varför jag inte skrivit något om Liza Marklund. Eftersom hon satt sig på höga, i stort falska, hästar några gånger i “mina frågor”, kan det kanske tyckas vara ett ypperligt tillfälle att slå ner på henne.
Men kortfattat vore det att sjunka till en nivå jag inte trivs riktigt med; att yttra mig om något jag inte vet något om, egentligen — jag har varken läst Gömda eller Sanningen om gömda. Under tiden följer jag med i debatten som precis alla andra, reagerar på att bloggosfären återigen blir utmålade som en klungmobb, och funderar på vad man ska lära sig av hela affären.
Jag är t.ex. helt säker på att om någon tagit initiativet att ställa Marklund till svars i traditionell media hade resten hängt på också. Där skiljer sig inte “bloggosfär” och “gammelmedia” nämnvärt från varandra. Kanske gör detta att tidningar kommer att känna sig föranledda att inte sitta på saker framöver, och då kan man fundera över vad det innebär.
Överlag undrar jag också vad Marklund egentligen förväntas göra efter all den här uppmärksamheten, eller om något förväntas av henne över huvud taget? Den position av auktoritet som hon åtnjutit hittills har nog gröpts ur rejält, får man väl säga. Det är nog både hon och alla andra medvetna om, och en anledning säkert till varför hon tar illa vid sig, även om nog det här debaclet sålt ett och annat exemplar extra av boken.
Sen kan jag inte låta bli att fundera över varför så ofta etablerade media blir “förvånade” över att människor med tillgång till bloggar verkar intressera sig för olika saker. Är det verkligen så illa att man tror att folk inte har åsikter hemma på kammaren, generellt sett?
I stort inbillar jag mig att det kommer att handla väldigt lite om hur etablerade författare förhåller sig till sanningen, som bloggares ansvar, när det här dras upp igen framöver. Ironiskt nog.
* * *
Andra bloggar om: liza marklund, gömda, bloggosfären, ansvar, sanning
Gömda och Asyl har tagits som “sanning” både i riksdag och ofta i extremfeministernas argument och som en del i beslutsunderlag för vissa nya lagar. Stalkinglagen som träder i kraft nu i mars nyttjade bl.a. Asyl som underlag. Marklunds furiösa och påhittade beskyllningar mot Elisabeth Hermon genom Expressen 1992 ses inte heller med så blida ögon. Makteliten är vana att kunna styra folks uppfattningar och helt plötsligt börjar vi dra egna slutsatser och det är både ovant och nervöst för denna elit. Många i denna elit tror sig stå lite ovanför den vanliga människan, vara lite utvald. När då gammalt maktmissbruk poppar upp på gemene mans skärmar blir situationen en aning prekär.
Hur många skulle kunna svara på vem Elisabeth Hermon var eller varför hon figurerat i media innan den här historien rullades upp? Endast de närmast sörjande?
Allt bloggbävningar tenderar att dra med sig är ett till synes bottenlöst hat som människor känner att de får ge utlopp för. Antonsson sitter i Debatt och menar att en dom för kvinnomisshandel från den tiden inte spelar någon roll längre, men en artikel från samma tid och en bok som skrevs för 16 år sedan är viktiga? Om världen förändras om 10 år och vi tycker precis tvärt om då – kan vi starta en bloggbävning åt andra hållet då?
Schwanhof, jag kommer mycket väl ihåg löpsedlarna och den s.k. Trossen-skandalen. Det var mycket uppmärksammat i samhället. I övrigt verkar du mest lite lessen över att din ikon är utsatt för kritik.
Inte så säkert att det blir några konsekvenser -det beror på om “gammelmedia” förstår frågans ansvar eller fortsätter med sitt ironiska prat om bloggare…. så långt jag har fattat det återstår det en hel massa viktigt journalistiskt grävjobb för att ta reda på hur samarbetet mellan Liza Marklund och “Mia Ericsson” såg ut, och varför de angrep Elisabeth Hermon. Fullständigt falskeligen. Marklund fortsätter att påstå att hon har en låda på vinden med bevis, trots att polisutredningar friat Hermon. Eftersom trådarna löper även till politiker, många som kan vara angelägna om att rädda ansiktet och försöka vifta undan det, så är risken att man kommer att hävda att frågan är en bagatell. Det är en Dreyfushistoria, och den måste undersökas noga. Visst är en misshandelsdom viktig, men ingen får asyl på grund av en sådan, det kan ha varit Marklunds utbroderier med k-pistbeväpnade muslimska gäng och överdrift av misshandeln som påverkade myndigheterna. Det är mycket allvarligt, och Marklunds arrogans mot Hermon tyder inte precis på att Marklund är någon hederlig människa.
Eh, frågans allvar skulle det stå…
[...] Opassande och Lenas bloggik har också bloggat om Marys [...]
Så länge vanliga massmedias förståsigpåare inte fattar att det inte finns något annat gemensamt mellan frågorna som tagits upp i olika bloggbävningar än det att vanliga media försummat just den frågan, så står de handfallna inför fenomenet. De söker något gemensamt mellan Marklundfrågan och FRA-frågan som ska förklara (olika) bloggares engagemang, men det enda gemensamma ser de inte fast det ligger framför nosen på dem: det gemensamma är ju att det är frågor där tidningar låtit bli att skriva någonting fast de hade tillgång till information och knappast kan ha trott att frågorna inte var av intresse.
Det krävs bara två saker för att bloggbävningar ska vara möjliga: att (1) många bloggar och många läser på internet; och att (2) media försummar någonting intressant. Av någon anledning intresserar de sig inte för den andra faktorn när de funderar över bloggbävningarnas orsaker.
“varför så ofta etablerade media blir “förvånade” över att människor med tillgång till bloggar verkar intressera sig för olika saker”
Det beror på att de som arbetar på gammelmedia från första utbilningsdagen och vidare från första arbetsdagen skolats in i tänkandet att det är de själva som ska leverera innehåll (“content”) till massorna.
Massornas roll är enligt gammelmedia att passivt svälja det färdigtuggade innehåll som gammelmedia levererar.
Gammelmediafolket tänker alltså i sin själ fortfarande vertikalt: en-till-många. Trots att de gör små smått patetiska ryck med hårt hållna 500 teckens kommentarsfält (Svd), eller bloggpriser (Ab) och insändarbilder. DN är ett bra exempel: DN Debatt är den tidningens interaktion med sina läsare! Det tar veckor att få in något på DN Debatt om artikeln överhuvudtaget passerar redaktionens åsiktfilter, och sedan kanske, kanske det blir ett genmäle i form av en annan artikel. DN Debatt är alltså så långt ifrån Debatt som man kan komma, medan bloggosfären sjuder och kokar och reagerar, och framförallt interagerar minutsnabbt. Dessutom utan redaktionella åsiktfilter (för de “bloggar” som är envägs- eller hårt modererade blir snabbt ointressanta och irrelevanta).
Sedan har vi den andra aspekten, och den är att gammelmedia har svårt att se hur de ska kunna behålla intäktsströmmarna (framförallt gäller det tryckt media, t ex i form av dagstidningar) om “det nya” uppmuntras och får utrymme. Det finns alltså ekonomiska orsaker till denna “förvåning” och att gammelmedia så långt som möjligt undviker att ta bloggosfären på allvar. Gammelmedia bjuder med andra ord in bloggosfären med armbågen.
Vi ser redan nu hur Aftonbladet och Expressen har förvandlats helt och hållet
- från papperstidningar med bilagor vid speciella tillfällen
- till bilagor alla dagar (filmer, modemagasin, pocketböcker, sportblad) med medhängande varumärke i form av en gammal tidning.
(både Aftonbladet och Expressen skulle gå i konkurs tämligen omgående om de inte sålde sina filmer, bilagor och böcker med pappersblaskan)
Bloggosfären gröper nu ur gammelmedias ställning mer och mer både
- avseende sättet att kommunicera
- fördjupat innehåll samt
- ekonomiskt
och det gillar inte gammelmedia.
/Erik S
Det mest läsvärda i denna historia finns på
http://svensklararen.blogspot.com/2009/01/vi-ska-fortfarande-inte-lsa-liza.html
“en artikel från samma tid”
Boken och filmen Paradiset, som kommit ut på senare år, är fiktiva verk – men Liza Marklund har många gånger sagt att de bygger på hennes artiklar i Expressen 1992 (trots att hon fick veta av åklagaren redan 1993 att Elisabeth Hermon inte begått några oegentligheter).
Hermon har berättat för mig att det fortfarande kommer fram folk till henne – t ex i Oxelösund i december – och “vet” att hon är bedragerskan de sett i filmen (de har dessutom valt en porträttlik skådespelerska, Lisa Nilsson).
Hermons dotter fick nyligen höra i skolan att hennes mamma är en bedragerska. Detta är alltså något som inte alls stämmer, utom i Marklunds fantasi.
Boken Paradiset finns dessutom fortfarande i bokhandeln i Sverige och andra länder, och historien finns dessutom i Asyl (2004) som fortfarande beskrivs som “sann” av Piratförlaget på dess hemsida.
“och en bok som skrevs för 16 år sedan”
Gömda säljs fortfarande i bokhandlar och har sedan länge varit en av de mest lästa böckerna i gymnasieskolan.
http://svensklararen.blogspot.com/2009/01/vi-ska-fortfarande-inte-lsa-liza.html
“Om världen förändras om 10 år och vi tycker precis tvärt om då – kan vi starta en bloggbävning åt andra hållet då?”
Ja!
Jag tror tyvärr storyn kan bli ett led i följande händelseutveckling:
Liza Marklund skriva kvinnomisshandel = kvinnomisshandel hemskt
Liza Marklund ljuga kvinnomisshandel =
kvinnor ljuga kvinnomisshandel
Per Ström säga “Dessa omständigheter utgör naturligtvis ingen som helst ursäkt för våldet, men de visar att det är desinformation och inget annat att hävda att det ligger i mannens natur att slå sin kvinna. Det är en liten klick socialt marginaliserade män som står för nästan all kvinnomisshandel och därmed faller tesen att våldet ingår i en generell manlig könsmaktsordning.”
= Ur “Mansförtryck och Kvinnovälde”
Per Ström säga kvinnomisshandel lögn bara galen man slår =
Per Ström ha rätt
Per Ström säga själva verket män vara förtryckta =
Alla lyssna Per Ström
Per Ström jobba tankesmedja Nya Välfärden =
Nya Välfärden ha rätt
Nya Välfärden ha antifeministisk agenda =
AntiFeministiskAgenda rätt
Alliansen lyssna tankesmedja Nya välfärden =´
alliansen stifta ny lag
Ny lag =
Tro inte kvinna barn säga man slå
Arbetslöshet öka =
man lessen dricka mera
bli som galen
Man slå =
helt ok ingen göra något längre
Ingen göra något längre =
Död kvinna barn
Ugh Ugh