Ray Beckerman, lyfter fram en av anledningarna till varför en bloggande advokat som skrivit om upphovsrättsfrågor i USA lagt ner sin blogg. Här ett försök till en översättning:

Det är verkligen deprimerande. Telefonsamtalen jag får är det värsta. Genomsnittligt ungefär ett samtal varannan dag från någon som blivit stämd för att ha fildelat musik. Jag har mina svar memorerade. Det är inte några goda nyheter för (mestadels föräldrar till) någon som blivit stämd av RIAA et al.

Jag tror att med rätt mål skulle jag vinna. Jag har ett dussintal argument mot dessa stämningar och en komplett attackplan färdig, med början i att tvinga skivbolaget att bevisa att de verkligen är rättighetsinnehavare till varje fil som de påstått sig vara och att det är nog att innehavet är intrång, att delandet inte är detsamma som distribution, att insamlade av material är liktydigt med olicensierad privat brottsundersökning, att insamlandet av informationen skett utan tillåtelse och är detsamma som att hacka någon, missbruk av rättsprocessen, osv.

Men ingen människa med något att förlora skulle göra något annat än att betala de 4-5000 dollarna och gå vidare med livet. Sorgsenheten i deras röster gör ont i mig. Detta är anledningen till att jag inte valde kriminalrätt, eller familjerätt eller ens skatterätt. Jag älskar lagstiftning, jag gillar inte det kletiga med människors liv.

Jag älskar verkligen upphovsrättslagstiftningen. Om någon skulle ge mig ett heltidsjobb med att undervisa i upphovsrättslagstiftning skulle jag antagligen dö på min post. Men jag klarar inte av att få telefonsamtal längre från människor som blivit sjanghajade av skivbolag, och skinnade (på vad det vanligtvis rör sig om) sina livs besparingar eller mer.

Ipred-lagens införande i Sverige innebär att vi importerar den här sortens verksamhet. Jag tycker det är viktigt att lyfta fram att det är så här det går till utomlands. Det är orimligt att tro att det blir annorlunda här när man i Storbritannien, Danmark och USA rapporterar hur det går till.

Arbetssättet är framtaget, maskineriet inoljat och klart. Allt som behövs är den statliga sanktioneringen för att få pressa människor på pengar utan att de anklagade har någon reell möjlighet att göra något åt saken, oskyldig eller inte.

Alice Åström (v) har gjort en interpellation till Beatrice Ask med anledning av Ipred2, som är på gång. Anders Widén finner sig plötsligt vara socialdemokraternas Ipred-expert. Farmor Gun ifrågasätter om riksdagen är vuxen sin uppgift. Johanna Nylander skriver om polismetodutredningen. Scaber funderar över vad nästa steg blir. Blay.se tar upp kontrasten i att lagstiftning av typen Ipred dras igång av politiker i syfte att “rädda kulturlivet” samtidigt som de lägger ner musikutbildningar. Stoppa Ipred.

* * *

Andra bloggar om: fildelning, upphovsrätt, utpressning, ifpi, riaa, ipred, politik

Ray Beckerman, lyfter fram en av anledningarna till varför en bloggande advokat som skrivit om upphovsrättsfrågor i USA lagt ner sin blogg. Här ett försök till en översättning: Det är verkligen deprimerande. Telefonsamtalen jag får är det värsta. Genomsnittligt ungefär ett samtal varannan dag från någon som blivit stämd för att ha fildelat musik. Jag ...