Självcensur i all sin ruttna uppriktighet
February 6, 2009 – 8:31 am | by emmaI Danmark har domstol beslutat att nätoperatörer måste spärra åtkomst av The Pirate Bay. (Samma land där google inte får indexera tidningsartiklar.) Marcin rapporterar att det inte inneburit mer än 5 procents sänkning av dansk närvaro. (Är du intresserad av internationell fördelning av trafiken så finns det en tjusig karta att titta på.)
Danskarna har tillgång till lite tips och råd för hur man kringgår spärrfilter, och tänkte att personalen i regeringskansliet och utrikesdepartementet nog behöver något dylikt, nu när de faktiskt inte är betrodda längre.
Så jag satte mig och började gräva lite i hur det fungerar med olika tekniska lösningar för att försöka mig på att göra en lättfattlig liten guide för hur man kringgår spärrfilter. Detta riktat till politiska institutioner vars anställda skulle vilja känna sig vuxna en stund, även på arbetstid.
Av någon anledning kände jag ett oidentifierat obehag och drog mig för att publicera inlägget. Det fick ligga kvar i draft-korgen. Inte förrän jag kröp till kojs slog det mig varför.
Ju fler åtgärder av slaget “spärra, stänga av, lås ute”, desto mer kriminaliseras vi som invånare av anledningar som det finns all orsak att ifrågasätta. Vi görs till brottslingar för att vi kan tänka oss att läsa om allt möjligt, även kontroversiella saker. Vilket leder till att man är skyldig till något, oavsett syftet för informationsinhämtningen. Dvs — om vi läser om något som en tjänsteman på regeringskansliet anser vara fel sorts läsning är det något fel på oss.
Den frammarscherande trenden är att “gömma sig för statlig insyn innebär att man är kriminell” samtidigt som auktoriteter lägger sig i allt man gör, läser och funderar över. Vi ringas in, märks, förses med skygglappar och munkavle och släpps “fria” under premissen att vi inte försöker oss på att bryta de allt mer krävande restriktionerna kring åsikts- och yttrandefrihet.
En guide över hur man kringgår spärrfilter blir då en oroväckande tydlig milstolpe för hur vi inte är betrodda. Ännu värre — en dylik guide innebär idag samma sak som att uppmana folk att välja brottslighet i längden. Jag kom till och med på mig själv att bli rädd för konsekvenserna av att tipsa om hur man kringgår spärrfilter.
Kanske kommer jag att komma över den tröskeln framöver och jag kan förmå mig att publicera inlägget. Men just nu behöver jag tid att sörja att jag accepterat att det är brottsligt beteende. Trots att det egentligen borde vara helt naturligt att människor kan läsa, tycka och tänka precis vad de vill.
Jag censurerade mig själv och mår riktigt dåligt av det.
* * *
Andra bloggar om: självcensur, kontrollsamhället, spärrfilter, politik, samhälle, frihet, åsiktsfrihet, yttrandefrihet
32 Responses to “Självcensur i all sin ruttna uppriktighet”
By olle on Feb 6, 2009 | Reply
Väldigt tänkvärt, tack emma.
By jbn on Feb 6, 2009 | Reply
Instruktionerna är inte olagliga i Sverige än på ett tag. Så kör i vind, pressa på, känga hårdare.
Tacksamt nog så är vi ännu inte så blockerade som kineserna som skulle ha svårt att tillgå informationen om hur man kringgår blockeringar.
I vilket fall så är blockeringar på arbetsplatsen inte lagstadgade och därmed så är det enda man riskerar sin anställning om man kringgår dem.
By Ragnar Eklund on Feb 6, 2009 | Reply
Jag funderade lite på det du skrivit och har en liten annan syn på det, eller kanske en annan vinkel.
Om jag skulle göra en lista på hur man tar sig runt spärrfilter som jag visste skulle sprida sig (d.v.s. om jag hade en blogg med samma genomslag som din) så skulle jag också dra mig för att publicera den. För precis som när tidningar publicerar brister hos något eller någon, vare sig det är polisen eller ett spärrfilter så ger man de ansvariga en anledning att göra något åt det, täppa igen luckorna eller göra sig av med olämpliga personer.
Att publicera en sådan lista skulle vara lika mycket att hjälpa de som blir utsatta för cencur som att hjälpa de ansvariga att hitta bristerna och göra något åt det.
Täpps luckorna igen så försvinner friheten att kunna kringgå dem, vilket gör att man på så sätt skulle inskränka mer för de som redan är utsatta, men samtidigt så har de utsatta inte den friheten om de inte vet att den finns…
Det blir en svår fråga och jag förstår varför du tvivlar. Vi vet i alla fall att det finns en guide och är man nyfiken så kan man leta vidare på egen hand, eller vänta på att den dyker upp, för den finns i alla fall!
Keep it up! :)
By emma on Feb 6, 2009 | Reply
Tack Olle.
jbn; en anställning känns nog inte särskilt litet iofs, men förstår vad du menar. Dessvärre tror jag nog att folk blir snarare “lydiga” och tysta än tvärtom i största allmänhet. Till och med jag måste ta mig över den tröskeln. *suckar lite*
By emma on Feb 6, 2009 | Reply
Ragnar; det finns definitivt sådana dimensioner i mina funderingar. En annan sak som jag inte heller direkt tog upp i postningen är känslan av att jag “förlorat” genom att tipsa om hur man tar sig förbi filtren…
By Bertil Wennergren on Feb 6, 2009 | Reply
Det gjorde nog rätt som tvekade. Alla sådana där åtgärder som skulle finnas på din lista kommer nog att vara förbjudna inom tio år eller så. De som försöker använda t.ex. DNS-servrar som inte är godkända av staten kommer att klassas som terrorister, och de som använder operativsystem som statens trojaner inte kan köras på kommer att sättas i fängelse. Det kommer då att vara förbjudet att skapa eller sprida program (eller information) som kan göra det möjligt att kringgå statens “skyddande” åtgärder.
Låter det för extremt? Tänk efter: Låter det inte ungefär lika extremt som de lagar vi nu kämpar mot skulle ha låtit för tio år sedan?
Kanske det om några år t.o.m. blir förbjudet att köra ett egen operativsystem överhuvudtaget. Det enda tillåtna blir att via terminal köra ett system som ligger på en av staten godkänd server. I längden är det nog det enda sättet som staten kan behålla kontrollen på.
By Johan Svensson on Feb 6, 2009 | Reply
@Bertil: jag kan redan komma med exempel på någon som blev dömd för olaga intrång i annans dator, och dömdes till något villkorligt straff mot att all hans internetanvändande övervakades.
Men han körde Linux. Och övervakningsmjukvaran fungerade bara i Windows. Så han blev så illa tvungen att köra Windows. Att ställa upp en Windowsburk att routa genom hade ju varit busenkelt, men sånt sysslar inte goda medborgare med.
Johan Svenssons senaste bloggpost..Sharing is Caring
By Fredrik on Feb 6, 2009 | Reply
Så, plötsligt insåg man att det gick inte att vara optimist längre. Det hjälper inte att man protesterar på bloggar, insändare och i debattartiklar. Staten kör över människan lika förbannat.
Jag har länge suttit i den emotionella sits som du sitter i nu. Inte direkte uppgiven men känner mig sorgsen, nästan gråtfärdig när jag ser min frihet spolas ned i toaletten bit för bit men i en rasande takt.
Minns när vi firade att muren föll, nu skulle världen bli fri. Man skulle ta lärdom av DDR och aldrig mer skulle sådant hända i (åtminstonde) västvärlden. Man förfärades när det kom fram att Stasi faktiskt var lika hämska som dom sagt, och värre till och med. Nu var europas Skamfläck borta och den fria västvärlden kunde byggas upp.
Det som skrämmer mig mest är att det verkar inte vara så värst många som bryr sig egentligen. När jag pratar med folk i mina föräldrars årgång (65+) kommer dom med den klassiska ”jag har inget att dölja”. Och när man kommer med en liknelse ala ”tänk om dom skulle sprätta upp alla brev och läsa dom?” så säger dom bara: men det gör dom ju inte! Vad för argument skall man dra till med för att få dom att vakna? Metaforer funkar inte….
”Men va fan, jag skall ju dö snart så bara jag får min pension fram tills dess så kan staten godt kolla upp vad dom här halvanarkiserna och hobbyterroristerna som håller till där på internet!”
Försöker man diskutera med dom lite yngre (runt 50) tycker dom att varför skall dom bry sig om att myndigheterna får verktyg att jaga musiktjuvar på internet? När man så försöker förklara att det är inte bara ”musiktjuvar” som jagas men ALLA på internet ler dom bara lite lätt. (Oj vad paranoid man är då. Varför i hela världen skulle staten göra så? Dom samlar bara det dom behöver (Eh?!?) och bryr sig inte om något mer. )
Nej, dom ”riktiga” problemen i våran vardag är ju vem som vinner Let’s dance och hur mycket skall direktörer tjäna? Kommer sydpolen att smälta bort så kungsgatan svämmer över om jag glömmer släcka på toaletten?
Så… vad gör man? Tja, jag fortsätter tjata på allt och alla att domedagen är nära. Kanske gå runt på stan med en stor skylt: ”Din frihet är utrotningshotad! Staten har dig i ett skamgrepp!”
Kanske ta till vapen? Statskupp? ”Svenska folket: Det är dags att återta kontrollen av era liv!”
Emigrera kanske? Men vart då? Kina kanske…
By Per Kjellén on Feb 6, 2009 | Reply
Kära Emma - varför oroa dig. Den som inget har att dölja behöver inte vara orolig. :-)
By Rikard on Feb 6, 2009 | Reply
Två synpunkter:
1) Oroa dig inte. På praktiskt taget varje arbetsplats jag haft har jag (och många med mig) alltid haft en reservuppsättning inställningar för att komma förbi korkade filter och brandväggar (som i bland stoppar nedladdning av godtyckliga filer pga filformatet exvis). Vem har inte t ex haft en privat webbmail för att företagets outlookcrap sätter käppar i hjulet?
2) Censuren av UD/Regeringskansliet var ett förslag. Vi måste bättra oss vad gäller att ropa varg så fort utredningar och förslag som är korkade kommer och inte rapportera om dem som om förslagen redan var antagna.
Polismetodutredningen, censuren på UD osv är alla idiotförslag (delar av dem åtminstone) men de är just utredningar och förslag. Självklart ska vi rapportera om dem och såga dem i bitar men vi bör kanske hålla oss till att de är just idiotförslag och inte redan antagna regler.
De kommer säkert att antas eftersom idiotförslag har en tendens att antas av idioter (FRA-lagförslagen antogs).
Detta är ingen kritik av just dig, Emma, utan bara en reflektion i största allmänhet.
Jag har själv begått misstaget att rapportera vidare om förslag någon gång som om det vore redan antaget.
Kram!
By emma on Feb 6, 2009 | Reply
Förslag och förslag — det är ju redan infört i regeringskansliet sedan ett par år tillbaka… men visst. Dumt att oroa sig, och dumt att ropa varg. Fast… eftersom så få ropade varg tidigare sitter vi i en ganska jobbig sits idag. Fasiken, lite vankelmodig! :D
By Rikard on Feb 6, 2009 | Reply
Ja! Problemet är nog att vi börjar bli matta av alla dumma lagförslag som sedemera antas som lagar eller regler att vi nästan börjar utgå från att varje dumt förslag kommer bli verklighet.
Du tillhör dem som är mest noggranna med att neutralt länka och väga för och emot, så min kommentar var nog lite malplacerad just på din blogg. Men jag slogs av tanken och impulsiv som jag är ville jag få det på pränt för att väcka en intressant självkritisk debatt om hur vi kan förbättra vår rapportering och kritik ytterligare ;-)
By Mia* on Feb 6, 2009 | Reply
Vad bra det är att just du skriver sådana här illustrativa inlägg - det blir så mycket tydligare och mer påtagligt än om vem som helst skulle skriva det. Ja, inte minst med tanke på bloggpriset förstås. Tack! Både för detta inlägg och för allt annat bra du gör.
En minimal språklig reflektion: “de allt mer krävande restriktionerna kring åsikts- och yttrandefrihet”, skriver du - jag skulle nog ha pratat i termer av “kvävande” restriktioner. För för mig känns de just kvävande. Jag kvävs, får inte luft… och därav undviker jag oftast att tänka för noga på eländet. Man känner sig så förtvivlat maktlös och överkörd och vem vill känna sig sådan? Jaja.
Mia*s senaste bloggpost..Ett par av mina svagheter
By emma on Feb 6, 2009 | Reply
Mia; Lite kul, för jag satt verkligen och funderade över om jag skulle använda ordet “kräva” eller “kväva”. Båda är läskigt nog passande.
By Linda on Feb 6, 2009 | Reply
Det kanske är det som är tanken och i slutändan blir de som väljer att betala kontant etc extra granskade eftersom de kanske inte har rent mjöl i påsen osv osv.
Snart har folket ögonen på varandra som i forna öst, och alla mer eller mindre “kriminella” om staten får som de vill.
“De lyckliga slavarna är
frihetens bittraste fiender.”
(Eschenbach)
By Kalle E on Feb 7, 2009 | Reply
“Instruktionerna är inte olagliga i Sverige än på ett tag”
Tja… Fast TPB håller på att åka fast för att de pekar på (instruerar, om man så vill) var upphovsrättsskyddat material finns tillgängligt.
Så jag tror inte att det är så långt kvar, tills man inte får berätta för någon hur man installerar något.
By Lukas Chadbourne on Feb 7, 2009 | Reply
Kom igen MA! Tänker du i de banorna så har “de” lyckats uppnå avsevärd mer framgång än de förtjänar.
By kenny_lex on Feb 7, 2009 | Reply
Det är Internet vi talar om och så fort informationen finns på Internet så kan man komma åt den. Blockeringar hindrar bara vanliga människor men inte hackers, terrorister, IT-kunniga och säkerhetsexperter, så rent politiskt gör dessa filter ingen nytta och rent juridiskt är dom meningslösa och ett bevis på politisk inkompetens.
Ibland är det enklare än man tror att passera ett filter och ibland behöver man inte byta DNS, det kan räcka med att man skriver IP-adress istället för HTTP-adress.
Sedan är det ju så att inte behöver instruera i hur man går förbi blockeringar, för instruktioner om hur man gör sin uppkoppling snabbare och säkrare är identiska med de instruktioner man ger för att kringgå blockeringarna, och man kan ju inte förbjuda säkerhetstips på internet.
By Bertil Wennergren on Feb 7, 2009 | Reply
“Det är Internet vi talar om och så fort informationen finns på Internet så kan man komma åt den. Blockeringar hindrar bara vanliga människor men inte hackers, terrorister, IT-kunniga och säkerhetsexperter, så rent politiskt gör dessa filter ingen nytta och rent juridiskt är dom meningslösa och ett bevis på politisk inkompetens.”
Om det blir förbjudet att kontakta vissa IP-adresser, t.ex. de som används av öppna DNS-servrar, så blir det kanske lite mer komplicerat. Din IPS ser väl vilka IP-nummer din dator kontaktar, eller hur? Om de måste rapportera det till polisen, så sitter du snart i finkan.
Då speler det ju ingen roll att informationen alltid går att få tag på. Det är ingen tröst när man sitter i fängelse, eller när man ska betala tiotusentals kronor i böter, eller när man blir totalt avstängd från nätet.
By m00ns on Feb 7, 2009 | Reply
Gjort likadant
Men kanske av en annan andledning.
För lär man ut något så får inte bara dom som behöver och förstår vad det innebär veta, utan dom som inte ska veta och utnyttjar det till sånt man inte ska lär sig med.
m00nss senaste bloggpost..Ett fall av omvänd rasism?
By josef on Feb 8, 2009 | Reply
@moon m.fl
Det vore bra om fler människor var kunniga i datorsäkerhet, visste hur man bytte proxys, anonyma nät, krypterad trafik etc. Hade djupare IT-kunskap funnits hos exempelvis var politiker hade vi kanske inte suttit med lagar som FRA och IPRED, datalagring etc.
Some may say, educate and enlighten the
bad guys, but we would disagree. The bad guys (and gals) already know
what we are presenting.” McClure.
Läs även Prof. Solove http://docs.law.gwu.edu/facweb/dsolove/ som har mycket relevant angående rätten till privatliv, anonymitet etc.
PS
Det här ska inte tas som någon kritik av inlägget ovan, vilket jag respekterar till fullo. Vad jag är lite orolig för är “rent mjöl i påsen” argumentet som är allenstädes levande. Då har vi sannerligen förlorat.. Bara för att ovan kunskap finns spridd så förvandlas största delen av mina medmänniskor inte per automata inte till grova brottslingar, lika lite som att kunskapen om en brödkniv oftast inte gör brukaren till en mördare.
josefs senaste bloggpost..Indielir
By Thomas Tvivlaren on Feb 9, 2009 | Reply
@Emma: Enligt säkerhetspolis och liknande övervakningsorgans normala arbetsmetoder när de övervakar politiskt aktiva så är du minst 2-klassad. Dvs i kategorin för propagandister. Klass 1 är höga partifunktionärer med mycket inflytande. I synnerhet i dessa tider så misstänker jag att man med fördel slår ihop dessa grupper.
Kort och gott, du är nog redan ringmärkt så kör så det ryker innan de munkavlat dig.
Förstår dock ditt vemod.
Vad gäller informationsspridning så tror jag det är fullt ös som gäller. Ju snarare vi når extrempunkterna, dvs när motmedel från makten helt och hållet spårat ur (vilket de iofs redan har), desto snabbare nås en kritisk massa av “vanliga människor” (de som missat bloggosfären och nätets demokratiska verktyg) som förhoppningsvis slår näven i bordet.
Thomas Tvivlarens senaste bloggpost..Tvivlaren tackar och bockar
By Herman on Feb 13, 2009 | Reply
Hej MA!
När jag läste detta inlägg första gången så kände jag en stor obehagskänsla och nästan kalla kårar faktiskt. Jag började tänka på hur tusan kommer vi att kunna kommunicera med varandra när vi möjligen, för vi vet ju inte, är drabbade av FRA och snart IPRED/IPRED2/ACTA. För egen del så jobbar jag med IT inom staten och är jätteoroad över hur det nu går snabbt utför med integriteten, oavsett hur mycket våra valda politiker försöker vispa undan och förklara de obehagliga frågorna. Därför har jag tänkt om du själv funderat på att skapa en publik nyckel, för krypterad epost, så vi som ev vill slippa snokandet från ev lagar och förordningar kan kommunicera med dig. Du känner säkert till att man har en publik nyckel som man lägger på en publik nyckelserver någonstans. Med den kan vi som har tillgång till samma funktioner i våra egna mailprogram, (Mozilla Thunderbird t ex) kryptera vårt mail till dig som då bara du kan dekryptera och läsa. En tanke i alla fall. Vi läsare kan ju ha intressanta saker att komma med som vi inte vill ska skickas i klartext över internet. Nu när storebror börjar bli för närgången. Det skulle inte alls förvåna mig om man från myndighetshåll håller koll på grupperingar som vill ha bort de här sakerna.
Jag tänkte mig ett scenario i nära framtiden där alla de här lagarna är aktiverade och hur svårt det blir att skicka något anonymt via mobil eller epost. Snart också snigelposten. Det blir ett helvete enkelt uttryckt. Det skrämmer verkligen skiten ur mig, för att ta till hur allvarligt jag ser på det hela.
Ska man emigrera till Norge kanske. De verkar just nu ha en mera förnuftiga tankar bakom vad integritet är… ;)
/Herman
By emma on Feb 13, 2009 | Reply
Hans; det är en liten källa till dåligt samvete det där, att jag inte fixat till en krypterad mailadress ännu. Jag ska försöka ta mig i kragen och fixa till det — jag måste ju numer även ta ansvar för vad andra skriver ju. Och inte minst skydda dem från insyn vill de komma i kontakt med mig. Men samtidigt känns det som en falsk trygghet, för att kontakt tagit syns ju alldeles oavsett, och kontakterna kartläggs med största sannolikhet. Men, men, jag ska försöka få till det snart nog.
Och visst tusan är det skrämmande det som pågår.
By Hans J on Feb 14, 2009 | Reply
Herman,
Emma svarar DIG men råkar använda mitt namn. Det är ju ett tecken på att hon är chokad med jobb.
Vi förlåter väl henne ;-)
By emma on Feb 14, 2009 | Reply
Men äsch då! Tack Hans och Förlåt Herman! :)