Bra att frågorna ställs även om svaren inte alltid är vad man vill höra
“6 miljoner sätt att jaga en älg på” är ytterligare en bok som tacklar ämnet fildelning och är skriven av Tony Ernst. Jag reagerar på att Oscar Swartz kallas “frihetstaliban” — om det är i boken eller artikelförfattaren vet jag inte. Men kanske mest uppseendeväckande är ändå uttalandet från Horace Engdahl, som anser att upphovsrättsinnehavare inte ska få dela ut sina skapelser ens om de vill. Lagen är lagen, eller nåt, typ. En för mig inte särskilt förvånande inställning eftersom jag upplever det som att det aktivt arbetas på att försöka strypa kanaler när spirande artister kan nå sina fans.
Stefan Stenudd tar farväl av skivindustrin i sin kommentar pga artikeln och påpekar hur fel det varit med konfrontationspolitik. En som tagit farväl redan, är en före detta EMI-boss i Norge, som har uttalat sig om fildelning och kommentarer “före och efter” anställningen jämförs.
Med anledning av Jan Roséns uttalanden i Metro tipsade Maria LJ i kommentarerna i mitt inlägg om saken att det gjorts en undersökning om amerikanska kompositörer. I den kan man läsa att kompositörer genomsnittligt spenderar 27 timmar i veckan med “kompositörsrelaterade aktiviteter”, och 6,4 procent av dessa kan leva av sitt arbete. De är oftast vita män och engagerar sig i nya teknologier. 43 procent finns på MySpace, 39 procent på facebook och 63 procent säger sig antingen “inte ha något emot” eller “gilla uppmärksamheten” när människor laddar ner deras musik gratis. Det är American Music Center som genomfört undersökningen.
Har spenderat ett par timmar med att följa debatten på Fores — “Vem tjänar på gratis kultur på internet?” (kommer att finnas högupplöst om något dygn). Har ni tid att avsätta så se gärna diskussionen, tyckte en hel del intressant kom upp, även om mycket är gammal “skåpmat” för redan insatta. Mot slutet nämnde någon Bergman vilket var ett sammanträffande, eftersom jag nyligen fick ett tips om att rättigheterna till vår svenska kulturikons filmarv tydligen ägs av en biograf i Aspen idag(?), något jag blev tipsad om men inte haft tid att gräva i. (Det är inte helt oväsentlig problematik att det som lekman oftast är helt omöjligt att veta vem som äger rättigheter till vad idag.) I vilket fall som helst avrundades debatten ganska uppsluppet, med gissningar från panelen om huruvida The Pirate Bay kommer att fällas eller inte i tingsrätten. Kanske är det inte så konstigt att fokus skiftade och panelen till slut ställde frågor till Peter Sunde som befann sig i publiken.
* * *
Andra bloggar om: fildelning, upphovsrätt, hur ska artisterna få betalt, jan rosén, american music center
Det är inte helt korrekt återgivet vad Horace säger i artikeln. Frågan och svaret i boken var:
Fråga: Vissa artister tycker att man kan få ladda ner deras musik, vissa inte. Tycker du att det spelar någon roll vad artisten säger? Eller är allt en upphovsrättslig debatt som först måste föras i teorin och därefter implementeras?
Horace Engdahl: Vad enskilda artister säger spelar ingen som helst roll. Lag är lag.
Jag tolkar honom som att han anser att det är just upphovsrättsinnehavaren som bestämmer, inte artisten (artist är ett lite för löst begrepp här egentligen som det går att tolka in lite vad som helst i, det kan vara upphovsman eller upphovsrättsinnehavare, eller bara någon som fått låtar skrivna till sig).
Han säger alltså inte att upphovsrättsinnehavare ska vara förbjudna att dela ut sina verk.
Ah, okej, tack för infrot Sartre. Det finns dessvärre tillräckligt med folk som säger sig ha rätt att förhindra upphovsrättsinnehavare att dela ut sina grejer redan. ACTA-avtalet ligger väl närmst till i minnet.
jo, engdahl är en riktig kuf. hoppas han kommer att trivas på caféerna i berlin när han nu får lite mer tid. han förekommer även i en recension eller vad man ska kalla det här
http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/131871-pirate-bays-grundare-stannar
[...] Opassande.se, Anna Troberg och Christian Engström (pp). [...]
Nu blir det intressant.
Tänk på barnen vs Hur ska dom få betaaaalt!
Bara för att få till en spännande match så är man böjd att ta ställning för de stackars upphovsmännen!
Såvitt jag kan bedöma av artikeln i Rocky Mountain News är det rättigheterna till Bergmans filmer i USA som en amerikansk domstol har placerat i Aspen, Colorado. Det är förstås en icke föraktlig andel av alla rättigheter efter Bergman, men det illustrerar upphovsrättens nationella karaktär; både dess innebörd och dess rättmätige innehavare definieras av lagen i det land där den hävdas.
Det behövs inte ens en rättstvist och ingripande från en domstol för att rättigheterna till ett och samma verk skall få olika innehavare i olika länder, utan det räcker med att en upphovsman avlider utan arvingar eller testamente för att ländernas motsvarigheter till Allmänna arvsfonden skall kapa åt sig “sina” andelar i respektive land (nu kan väl i och för sig ett arvskifte också ses som ett “domstolsingripande”, även om det inte föregåtts av någon egentlig tvist).