Det där med bevisning
“Tingsrättens uppgift är ungefär att kontrollera att förundersökningen genomförts ordentligt”, sa Christian Engström (pp) till mig när jag träffande på honom på lunchen. Han har ju själv varit nämndeman och upplever det att för dessa är det viktigt att bevisning håller, även om man personligen kanske upplever en anklagad skyldig. Anledningen att jag bad honom förklara det för mig, var för att jag inte fattar riktigt vad bevisen är och fick under dagen en känsla av att presentationen inte riktigt borde räcka till för en fällande dom av något slag över huvud taget.
Onekligen en helt otippad vändning, att det nu känns som en möjlighet att personerna kring The Pirate Bay kan frikännas. En åtalspunkt togs bort, innebörden av det sägs vara ganska allvarlig. Jag är dessutom inte helt på det klara med vad högläsningen ur pappersmaterialet syftade till att visa för typ av brott, men det kommer en revision av åtalet imorgon. Vilket jag inte heller förstår vad det innebär.
För mig blir den stora frågan idag om det är åklagaren som brister i kunskap och förberedelse eller om det är jag som brister i det juridiska kunnandet. Ja, alltså, såklart att jag inte är tillräckligt kunnig, men jag tror ni fattar vad jag menar. Vem är det som missar målet här och om det är åklagarmyndigheten, hur sjutton gick det till?
Det känns olustigt om åklagarsidan inte har något att komma med. Kanske har jag missat något finlir eller så, ni får gärna undervisa mig i kommentarerna. Det är inte över förrän det är över och vi är bara två dagar in i en tvåveckorsperiod, men just nu känns det märkvärdigt snopet och lite läskigt.
Läskigt, för att samtidigt som rättegången pågick idag kom ett pressmeddelande som sätter hela förfarandet i ytterligare perspektiv; Ipred är i princip är klappat och klart för att dras igenom i nästa vecka. Lagen möjliggör att den rättsliga processen så att säga hoppas över och ska man vara lite krass så verkar det ju som att upphovsrättslobbyn inte har tillräcklig tyngd i bevisföringen om det två senaste dagarna är något att döma av.
Det gör ju såklart inte själva direktivet särskilt mycket bättre ur en rättssäkerhetsaspekt, skulle jag vilja påstå. Många avvaktar slutresultatet av rättegången för hur de kommer att gå vidare med upphovsrättsintrång och jag undrar om det inte hade varit en vettig förutsättning inför Ipred-lagens införande också. Ett slags generalrepetition. Om man bortser från att oberoende forskning visat att det nödvändigtvis inte förloras några pengar på fildelning — kan ifpi verkligen bevisa att intrång skett och i så fall av vem?
En liten tanke smyger sig på dock — jag får känslan av att hur än domen kommer att falla riskerar vi att bli förlorare oavsett. Frikännande, ja då “räcker inte lagarna till” även om det är bevisningen som brustit. Fällande, ja då står vi fortfarande kvar på samma plats och stampar några år till. År som det känns som vi inte har råd med riktigt.
Vi kan läsa om hur Telenor kan tvingas spärra The Pirate Bay, ett angreppssätt som använts i Danmark och som håller på att genomföras i Norge. De läckta sidorna ur ACTA-avtalet behandlar möjligheter att frånta upphovsrättsinnehavares rätt att lägga ut saker fritt på internet. Många bäckar små lite här och var knipsar av utvecklingspotentialen online i upphovsrättens namn samtidigt som det kanske inte ens är självklart att ett fildelningsmål håller för en riktig rättslig prövning.
Men det finns en ljusning på horisonten. Rick Falkvinge (pp) berättar på sin blogg om att EU-parlamentets utskott för mänskliga rättigheter, LIBE, släppt en rapport. I den krävs det att den personliga integriteten respekteras även på internet, vilket om den vinner gehör påverkar både FRA- och Ipred-lag. Här en pdf-fil (draft) med den svenska texten.
* * *
Andra bloggar om: fildelning, the pirate bay, ipred, upphovsrätt, politik, ipred, internet
Det där med IPRED kanske inte är lika självklart som det verkar. Kanske kan EU komma att lägga sig i vilket i det här fallet vore tacksamt.
http://rickfalkvinge.se/2009/02/17/sensation-eu-kraver-droppa-fra-droppa-ipred/
Jupp, skrev om det i sista paragrafen! :)
Såg inte att du hade länkat också, sorry!
emma, PDFen är en draft, inte det beslutade dokumentet. Det finns inte än i sammanställd form….
Mikael Nilssons senaste bloggpost..Nya FRA-lagen: ni har blivit lurade!
Tack för infot MN
> För mig blir den stora frågan idag om det är åklagaren som brister i kunskap och förberedelse eller om det är jag som brister i det juridiska kunnandet.
Man kan hoppas att problemet är bristande juridisk kunnandet, men jag tror tyvärr att det är omvänt. Och det är skrämmande på många sätt.
Vi som har erfarenhet och kunnande omkring fildelningsteknik, ja IT-teknik generellt, ser jo rakt igenom åklagarens försök på att stapla en åklaga ihop som kan leta till domfällning – och förfärds!
Om detta är nivån hos våra myndigheter när det kommer till IT-kunnandet, så får man fråga: Är det samma låga nivå när det kommer till ändra krångliga ämnen som ekonomisk brott och skattefusk?
Betyder detta, att det bara är vanliga inbrottstjuvar¨, våldsmän och spritbilister som blir dömt i dagens Sverige, medens de rika som kan hyra de bästa rådgivarna i skattfrågar kan köra om hörnen med åklagarmyndigheten? Betyder det att eko-maffian nästen har fritt spel? Är det bara målvakterna som blir dömt, och de stora fisk går fri?
Svar ombedes.
Samtliga bloggare jag följer är osäkra på hur dagens drama i rättegången egentligen ska tolkas. De flesta bloggare kommer med förnuftiga tankar men ursäktar sig samtidigt med sin okunskap inom juridik. Finns det inte någon juridikkunnig i bloggosfären som kan kommentera saken? Själv tycker jag det hade varit trevligt om Mark Klamberg hade uttalat sig om dagens skådespel.
Varför envisas alla bloggare med att säga “En åtalspunkt togs bort”.. DELAR ur en åtalspunkt togs bort men punkten i sig togs inte bort. Åtalet har bara två punkter som ni känner till. Den ena är medhjälp till upphovsrättsintrång och den andra är förberedelse till upphovsrättsintrång. Medhjälp finns kvar men gäller nu enbart tillgängliggörandet av torrentfilerna. Det betyder inte att punkten är borta.
Daniel; okej, tack för infot.
Kristoffer; jag förväntar mig att folk med bättre kunskap om det juridiska kommer att dyka upp med inlägg så småningom.
“medhjälp till upphovsrättsintrång” har jag svårt att se hur de inte skall dömmas för, det kan ju inte finnas någon som inte inser att PB är konstruerad för att underlätta spridandet av spel, film, musik etc.
Jag hittade ändringsförslagen här:
http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//NONSGML+COMPARL+PE-419.843+01+DOC+PDF+V0//SV&language=SV
Notera att det är förslagen till ändringar, ingenting om vilka ändringar som faktiskt genomförts.
Fredrik; jag tror det sorterar in under att man inte dömer för något som verkar rimligt, utan som faktiskt bevisats. Om jag fattat saken rätt, så kan någon som är skyldig som synden sitta där, alla veta om det på olika sätt, men funkar inte den specifika bevisningen är det frikännande som gäller.
@fredrik
Det centrala är väl om det kan anses som medhjälp till brott i juridisk mening att sätta upp en fildelningstjänst som kan användas på olika sätt. Har man ansvar för vad andra gör med den tjänst man sätter upp?
Måste få skriva om detta guldkorn från Henrik Pontén som skriver på idg.se:
“– Det är viktigt att svenska staten har väckt det har åtalet för att slå fast att det inte är okej att bedriva en kommersiell verksamhet på andra människors kreativitet.”
Klockren beskrivning av skivbolagens hela affärsidé… ;)
Ref: http://www.idg.se/2.1085/1.211605/branschen-och-piraterna–sa-slutar-rattegangen
ConnyTs senaste bloggpost..Fildelning och Rättegången
@ConnyT: Kort och bra formulerat av dig. Om det anses att man har ansvar för hur andra använder den tjänst man har satt upp, vad händer då med tjänsten e-post? Den är ju ännu lättare att använda för att ge kopior av något till någon annan. Eller varför inte gamla hederliga snigelposten, med den kan jag skicka närmast industriellt framställda kopior på CD-skivor. Det är onekligen en viktig rättsprincip som står på spel nu, som berör alla möjliga områden i samhället.
[...] av “medhjälp till tillgängliggörande”. Liksom många andra så blir jag förvånad, förbryllad och alldeles knasig av det [...]
Jag har inte satt mig in i vad åtalet gäller mer precist, men när jag läser om Roswalls ändring (eller om det är en reducering) från “medhjälp till exemplarframställning” till “medhjälp till tillgängliggörande”, så är det första som slår mig att inget av dessa uttryck är en brottsrubricering. Det kommer naturligtvis inte heller att stå så i en eventuell dom, utan jag antar att formuleringen blir “medhjälp till intrång i upphovsrätt” eller något liknande.
Både exemplarframställning och tillgängliggörande definieras dock i 2 § upphovsrättslagen som de förfaranden upphovsmannen har en begränsad ensamrätt till, och det är när något av detta görs olovligen som intrånget sker.
Att Roswall släppte delen om exemplarframställning finner jag ganska naturligt, och jag frågar mig varför han alls hade med den i åtalet (hoppades han att Anakata skulle erkänna exemplarframställning på rättegångens första dag?), för så här definieras det i lagen:
Det här handlar alltså om de fysiska lagringsmedier som man kan anta har använts för att spara kopior av skyddade verk på, i klartext alla fildelares diskar och USB-minnen. Det är en smula oklart i vilken mån en dators primärminne där dylika kopior lagras flyktigt också skall räknas som “exemplar”, men det behöver vi inte gå in på här. Det torde vara uppenbart för flertalet läsare av denna blogg att Roswall omöjligen kan ha något bevis för exemplarframställning, när de enda datorer som togs i beslag för undersökning stod hos PRQ, inte i miljoner fildelares hem.
Tillgängliggörande har en längre definition, av vilken jag bara citerar relevanta delar:
(Fall nummer 2-4 hoppar jag över här…)
Traditionella exempel på överföring är rundradiosändning och väntemusik i telefonkö; det spelar alltså ingen roll vem (sändare eller mottagare) som tar initiativet till överföringen eller hur många samtidiga mottagare som betjänas av samma sändare. “Allmänheten” betyder ungefär “vem som helst”; dock utvidgas definitionen något av 2 § sista stycket (återgivet ovan) till att även gälla en större sluten krets, exempelvis en ideell förening som bjuder in en artist att mot arvode uppträda på ett medlemsmöte. All världens fildelare uppfyller rimligen lagens definition av “allmänheten”.
Däremot undrar jag huruvida något “tillgängliggörande” verkligen har ägt rum. Rundradiosändning kan vi utesluta direkt; P2P innebär ju att varje överföring har en sändare och en mottagare (om någon skulle experimentera med Bittorrent via multicast så har det gått mig förbi). Medan en radiosändning teoretiskt sett kan äga rum med noll (0) mottagare, så förutsätter P2P att en mottagare faktiskt begär att få en viss fil innan överföringen kan börja.
Här tycker jag att lagtexten är oklar, och jag skulle behöva gå tillbaka till förarbetena för att utreda vad som menas. Det står exempelvis “överföring som sker på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till verket” (min fetstil). Syftar detta “kan” på mottagarens val av plats att hämta filen till, eller på valet att alls hämta den? Räcker det att filen ligger på servern, färdig att hämtas av vem som helst, eller måste en överföring faktiskt ha påbörjats för att “tillgängliggörandet” skall anses ha ägt rum?
Det är uppenbart målsägarna vill få det till att blotta möjligheten att ladda ned något innebär fullbordat intrång, men jag tvivlar på att svensk lag håller med (jag tyckte mig se att någon hittat ett prejudikat från 1996 som är relevant i fallet).
Om det inte är fråga om fullbordat intrång (och jag talar här fortfarande om vad en för oss okänd fildelare kan ha gjort, inte om TPB), då kan ingen annan heller göras ansvarig för medhjälp till detta brott. Däremot kan fildelaren (som står beredd att sända filen till någon som ber om den) sägas ha förberett nedladdningen, och därmed intrånget (förutsatt att alla andra brottsrekvisit är uppfyllda).
Jag har inte uppfattat att åklagaren skulle ha ägnat de två första rättegångsdagarna åt att rabbla IP-adresser till misstänkta fildelare. All bevisning verkar ha hämtats i PRQ:s lokaler. Vi har alltså ett hypotetiskt brott begånget av ett okänt antal oidentifierade gärningsmän. Det hypotetiska brottet är antingen intrång i upphovsrätt eller förberedelse till intrång i upphovsrätt beroende på förekomsten av mottagare av filerna. För att begå detta hypotetiska brott har de hypotetiska fildelarna haft hjälp av TPB, och de allt annat än hypotetiska personerna bakom TPB kan alltså hypotetiskt åtalas för medhjälp till det hypotetiska brottet, vilket det nu är.
Till saken hör att de torrent-filer som TPB lagrat och spridit skulle kunna avgöra skillnaden mellan det rent teoretiska brottet förberedelse till intrång i upphovsrätt och ett påstående (vilket jag skulle betrakta som ett trovärdigt indicium) om samma brott. Något fullbordat intrång lär vi inte se röken av förrän Roswall åtminstone levererar IP-adressen till någon som laddat ned en fil, och helst också vederbörandes fysiska dator med denna fil intakt på.
Därför blev jag rätt paff när det framkom (hos Falkvinge, tror jag) att det inte finns några kopior av bittorrent-filer i åklagarens bevismaterial, och det därför inte ens kan visas att de kommer från TPB.
Jag är inte säker på att jag förstod det där rätt, men det är i så fall den verkliga bomben från andra rättegångsdagen, inte nedgraderingen av åtalet från “exemplarframställning” till “tillgängliggörande”.
Det handlar alltså sannolikt om “medhjälp till förberedelse till intrång i upphovsrätt”, för det är det enda som rimligen kan bevisas. Då har jag ändå knappt petat i svårigheterna att reda ut de faktiska omständigheterna i sak, vilka torde vara minst lika viktiga som den formella juridiken…
Påföljden för intrång i upphovsrätt spänner mellan böter och fängelse i upp till två år. Intrång som skett genom oaktsamhet som inte är grov är dock inte straffbart. Jag bedömer det som osannolikt att en ensam fildelare någonsin kan dömas till fängelse för att ha tillhandahållit en enstaka film ens om överföringen fullbordats; betänk att målet i Linköping avsåg ett flertal filmer och musikinspelningar.
Påföljden för förberedelse till intrång i upphovsrätt skall bestämmas under den högsta och får sättas under den lägsta gräns som gäller för fullbordat intrång. Det torde här bli fråga om lägre böter (eller rentav inga böter alls).
Enligt 23 kap. 4 § brottsbalken kan man dömas till ansvar för medhjälp till förberedelse till intrång i upphovsrätt om fängelse är föreskrivet för förberedelse till intrång i upphovsrätt. Jag utgår här från att det är påföljden för den konkreta gärning målet handlar om som avses, inte den teoretiskt maximala påföljden för något brott enligt upphovsrättslagen. Fängelse för att ha lagt upp en fil?
Att TPB sedan hävdas ha hjälpt miljoner fildelare att begå samma brott spelar ingen roll; om den enskilde fildelarens brott bara är belagt med bötesstraff så är straffvärdet för medhjälp lika med noll (0). Multiplicera det med antalet fildelare, och du får noll miljoner kronor i böter. Det är inte särskilt mycket…
Vad gäller skadeståndsanspråken så håller jag med Danowsky om att den nämnda nedgraderingen i sig inte spelar någon roll. Däremot uppfattar jag det som så att de måste få bort ledet “förberedelse till” ur brottsrubriceringen, för annars finns det rimligen ingen skada att begära ersättning för. Jag kan ju inte få skadestånd för att jag skulle ha brutit benet om min granne fullbordat sina planer på att spola en isbana på gatan utanför våra hus. På samma sätt kan målsägarna inte kräva ersättning för en exemplarförsäljning som skulle ha uteblivit om en förberedd nedladdning hade fullbordats.
Det kan ha fallit underkylt regn som på naturlig väg bildat en isgata och fått mig att bryta benen utan min grannes förskyllan. Skall han då ändå tvingas ersätta mig för den skadan eftersom han ertappades i sitt garage med en inkopplad vattenslang? Nog kräver väl skadestånd i Sverige ett visst mått av kausalt samband mellan gärning och skada?
Allt ovan naturligtvis sagt med reservation för att jag har läst ungefär noll (0) poäng juridik i vedertagen bemärkelse. Jag har bara läst lagen, ungefär som jag hjälpligt kan läsa ett datorprogram skrivet på ett språk jag egentligen inte behärskar.
Bästa kommentar jag läst.
Eftersom Roswall verkar hänga upp hela åtalet på medhjälp, så vill jag förtydliga vad jag skrev i min förra kommentar genom att citera 23 kap. 4 § brottsbalken:
Observera kritieriet sist i första stycket: “i annan lag eller författning straffbelagd gärning, för vilken fängelse är föreskrivet”. “Annan lag”, det är upphovsrättslagen, det. Och fängelse är ett krav för andra lagar än brottsbalken, annars kan ingen del av 4 § tillämpas. I andra stycket skiljer lagen mellan “anstiftan” och “medhjälp”, och detta är enda stället i brottsbalken där “medhjälp” nämns i så generella termer att det kan tillämpas på intrång i upphovsrätt.
Slutsats: Den man hjälpt måste kunna få fängelse för sin gärning. I annat fall kan man inte dömas för att ha hjälpt till. Rätta mig om jag har fel, någon.
“Ansvar som i denna balk är föreskrivet för viss gärning skall ådömas inte bara den som utfört gärningen utan även annan som främjat denna med råd eller dåd.”
Om jag läser det rätt, tillsammans med resten i det citat du la upp, kan/skall enligt svensk lag också *samtliga* internetleverantörer, *samtliga* sökmotorer och ett oändligt antal programtillverkare ställas inför rätta? Ta tex. programmet Ccleaner programmerare som hjälper till att ta bort gamla poster i registret, avinstallera program och ta bort gamla installationsfiler ställas inför rätta, eftersom det hjälper till att ta bort upphovsrätsskyddade filer?
Eller samtliga antikvariat och second-hand butiker?
Slå mig gärna på fingrarna om jag nu missförstått det hela, men annars verkar det som om Roswall ser fram emot att ha häcken full tills han går i pension.
Och betyder det är det är fritt fram att skapa en polisiär eller Yakuza-liknande stat i sverige. Varför känns de dystopiska böcker och serier jag läst inte så otroliga längre?
[...] tack till Anders Andersson som i kommentarerna till mitt föregående inlägg beskrivit vad som står i lagtexterna angående “medhjälp”: Det kan ha fallit [...]
@Anders Andersson: Som jag har förstått det så har Roswall rabblat just IP-adresser på fildelare som var i samma “svärm” som när åklagarsidan laddade ner filerna. Efter att ha läst ditt inlägg så förstår jag varför, han har inget mål ifall det är ett hypotetiskt brott som behandlas.
Tydligen är det av vikt att det ska vara “svenska” IP-adresser och det är just där jag tror försvaret kommer att skjuta in sig först eftersom Roswall anser att Telia.com används av enbart svenskar medan försvaret i en bisatts sa att de vet att Telia.com används i hela norden.
Kristoffer skrev”
“Själv tycker jag det hade varit trevligt om Mark Klamberg hade uttalat sig om dagens skådespel.”
Jag är ingen expert på upphovsrätt och har inte följt sådana rättegånger särskilt. Kan därför bara ge några allmänna kommentarer. Att åklagare justerar ett åtal är inget unikt. Orsaken till att åklagaren läser så mycket ur handlingar är att i brottmål gäller muntlighetsprincipen. Muntlighetsprincipen innebär att all bevisning skall upptas muntligen av rätten. Skriftliga bevis skall läsas upp och vittnesattester är förbjudna. Parterna och vittnena skall tala fritt och får bara i undantagsfall läsa innantill. Skriftliga dokument som ingetts till rätten men som inte lästs upp under huvudförhandling får inte rätten ta hänsyn till.
[...] tillsatta och brukar vittna om att de anser sig sitta i domstolen på ett politiskt mandat. Prestigen som två regeringar investerat i att trycka till internets måste kännas på deras trötta axlar. -Även om Håkan Roswell inte framstår som …snabb, [...]
[...] Den kommunitaristiska staten, Hundarnas Pirate Bay, Lag föder lag, Striden i rätten angår oss., Det där med bevisning, Händelserik dag, Fler pinsamheter, Sent omsider…, Och så har två dagar gått, Blondinhenkes [...]
[...] Opassande [...]
Om IPRED-lagen går igenom nästa vecka – kommer pågående mål då att anhängiggöras?
Nemokratis senaste bloggpost..En Folkrörelse, En Konst, Ett Folkparti!
För att kunna veta hur lagen skall tolkas måste man kunna förarbeten, vägledande och prejudicerande domslut m m m m m m
Som jag tolkar bestämmelserna om medhjälp, så handlar det om uppsåtliga gärningar i anslutning till det specifika brottet, såsom att köra fram en tilltänkt flyktbil eller lämna upplysning om larmanordningar. Man kan rimligen inte göra sig skyldig till medhjälp genom oaktsamhet, ens om denna varit grov, till exempel om man glömt att låsa kassaskåpet och varit omedveten om att en tjuv dröjt sig kvar i lokalerna när man släckt och gått för dagen. Självfallet kan inte heller ett brottsoffer dömas för medhjälp till det brott han drabbats av, ens om han provocerat fram brottet (såsom grov misshandel till följd av inbördes slagsmål).
När det gäller offentliggöranden av mer allmänna anvisningar för hur man begår brott, så kompliceras saken av att dessa offentliggöranden ofta skyddas av tryckfrihetsförordningen (TF) eller yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Det kan även då vara straffbart, om det handlar om uppvigling, men det där tror jag har behandlats tidigare i fråga om anvisningar för hur man bygger hembränningsapparater, och jag vill minnas att man direkt måste uppmana läsaren att begå brottet för att uppvigling skall föreligga. Att sakligt beskriva hur en hembränningsapparat är konstruerad och används räcker inte.
Problemet är att om samma anvisningar återges i ej grundlagsskyddad form, till exempel i ett privat brev eller på en allmänt tillgänglig webbsida, så kan åklagaren använda andra brottsrubriceringar än uppvigling, exempelvis “medhjälp till …” som inte tar hänsyn till huruvida hjälpen har utgjorts av information eller fysiska handlingar, och därmed inte heller till hur eventuell information har förmedlats (offentligt eller privat).
För ett antal år sedan dömdes en doktorand vid Umeå universitet för medhjälp till hets mot folkgrupp sedan hon arrangerat en föreläsning om nazism, där föreläsaren själv var uttalad nynazist och delar av föreläsningen av både tingsrätt och hovrätt befanns utgöra hets mot folkgrupp. Hjälpen bestod i att ordna lokal, annonsera om föreläsningen och presentera föreläsaren. Ingen annan (exempelvis föreläsarens kamrater som videofilmade tillställningen, eller någon av åhörarna som genom sin närvaro bidrog till att göra den offentlig) åtalades för något brott med anledning av det inträffade. Föreläsningen hade genomförts utan universitetets uttryckliga godkännande, så universitetets rektor kunde inte heller göras ansvarig (doktoranden blev sedermera av med sin anställning på grund av sitt agerande).
Det är just det implicita uppsåtskravet som gör att jag tvivlar på att nätoperatörer, indexeringsföretag eller programmerare i allmänhet kan göras ansvariga för medhjälp till de brott som deras kunder eller andra personer begår med hjälp av deras tjänster. Däremot kan jag tänka mig att man i specifika fall finner att ett visst företag etablerats eller vissa tjänster erbjudits i syfte att stödja brottslig verksamhet. Huruvida TPB etablerats för ett sådant syfte finner jag vara en juridisk definitionsfråga snarare än en fråga om vad som har försiggått i sak. För mig är det uppenbart att TPB kan användas för både laglig och olaglig fildelning, och så länge TPB inte råder över proportionerna mellan dessa två kategorier av överföringar har jag svårt att se att det skulle spela någon roll om det i praktiken är 50-50, 90-10 eller 99-1 till ena eller andra kategorins favör.
Från USA finns ett intressant fall där en operatör (jag tror det var AOL) först ansågs sakna ansvar för vad deras kunder skrev i deras många diskussionsfora, men så fort de började radera oönskade inlägg i någon diskussion ansåg en domstol att de därmed förlorade sin ställning av neutral budbärare och påtog sig ett sådant ansvar för allt som skrevs och inte omgående raderades. Nu handlar detta om amerikansk rätt och inte svensk, men själva argumentet torde vara gångbart ändå, och för övrigt kan man fundera över vilket lands rättsväsen det är som egentligen driver målet mot TPB…
Titta gärna också på lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor, som jag anser kan tillämpas på TPB, men se särskilt 7 § andra stycket:
[...] Opassande levererar som vanligt reflektioner och länkar. Rick skriver om åklagarens fiasko och livebloggar generellt (så länge batteriet räcker). Christian Engström livebloggar också (och fick med hela gårdagen), och Oscar Swartz bevakar för Wired. [...]