Oväntat är inte alltid dåligt
Jonas Berglings (PP) behandling av EDB har landat i media men framför allt blivit omskriven bland bloggar där man poängterar vikten av åsiktsfrihet, även med hjälp av satir. Via mymlan får jag reda på att google listar mitt inlägg på de översta träffarna när man söker på företagsnamnet vilket förhoppningsvis ger avtryck. Hos Code Morphin hittar jag också information om att en facebookgrupp skapats till stöd för Bergling. Infallsvinkeln tipsar om att man kan fråga delägaren Telenor vad de anser om den här saken också.
Idag kunde man läsa i Rick Falkvinges nyhetsbrev att Poolia, bemanningsföretaget som förmedlat jobbet till Bergling, kommer att låta Jonas vara kvar med lön och hjälpa honom att hitta en ny anställning. Det är en rätt stor kontrast mellan de olika företagens attityd mot anställda och det är mycket bra gjort av Poolia tycker jag.
Jag vet inte vad som är härligast med den här nyheten — att en svensk kille blivit uttagen till youtube-orkestern, eller att det faktiskt skrivs om det i prasselpressen.
Synd att det blir lite krångligt att försöka ta sig till Pennsylvania där en Vader-utställning pågår.
Apropå Pennsylvania fick den här historian mig att tappa hakan. Förväntade mig något samtidstragiskt och blir nästan inspirerad av envisheten hos mamman som inte accepterade att dottern skulle straffas med fängelse för ett skämt på myspace. Både inspirerande och inte minst fruktansvärt upprörande att domare i USA låtit sig mutas för att spärra in barn för att få “kvotan” fylld på fängelser. Men jag blir lite fundersam på vad IDG tänkte när de satte rubriken faktiskt? Nu lockade den visserligen in mig, men i alla fall.
* * *
Andra bloggar om: piratpartiet, åsiktsfrihet, edb, poolia, youtube, darth vader, politik, USA, internet
Just nu ligger det som sjunde(7:e träff) på Google..
[...] att de hade räknat med reaktionerna från bloggare så som Leo Erlandsson, Ung Pirats egen MaB, opassande, och Falkvinges medlemsbrev, som gått ut till över 12000 medlemmar, bara för att nämna [...]
Här går det undan, då har den redan hunnit sjunka undan. Rackarns. Vore bra att ha något där i toppen som ger folk en chans att få veta.
Riktigt kul att “Berglingfallet” blivit något som utvecklats bortom bloggbävningens normala räjonger.
Dock blir jag nästan lite putt av det här: “Det är en rätt stor kontrast mellan de olika företagens attityd mot anställda och det är mycket bra gjort av Poolia tycker jag.”
Vi ska vara väldigt försiktiga med att förskjuta ribban för vad vi ska betrakta som normalt. Det finns ingen som helst anledning att höja Poolia till skyarna för något som de i mina ögon självklart borde göra! Vi ska inte självmant sätta oss i en position där vi med mössan i hand tackar för vad vi nog lite till mans ser som inte bara självklarheter utan nödvändigheter i ett demokratiskt och fritt samhälle (med förbehållet att kapitalismen bara bryr sig om det som är bra för ägare och dess vinster…vilket iofs i sig själv är en vinkel att attackera då dålig PR är uselt för vinstintresset).
Låter jag sur och bitter så blev jag rejält bränd av våra folkvalda under FRA-debaclet och har insett att vi ska inte tramsa med beröm för saker som per definition inte ens borde kompromissas om. Då var det alldeles för mycket av “OJ, tack så heeemskt mycket för att du gör något så otroooligt ovanligt och berööömvärt som att sköta ditt jobb och respektera demokratin och de som röstat fram dig!”. Jag tycker vi lämnar den underdånigheten och istället kort och gott tillämpar: “Leverera eller försvinn ur min åsyn!”
Thomas Tvivlarens senaste bloggpost..Tvivlaren tackar och bockar
Poäng Thomas, tänker man från det ur en synvinkel där man blir glad över det som borde vara normalt är det lite sorgligt faktiskt. Inga skugga över Poolia alltså, utan sakernas tillstånd.
[...] bara att basunera ut det. För vem vill ha ett samhälle där folk får sparken på grund av sina politiska åsikter? Vem vill att staten ska kunna se och veta allt om ens innersta hemligheter? Dagens Sverige är på [...]
Yepp, inget ont om Poolia men jag upplever mer och mer att vi tenderar absorberas av alla bakslag så till den milda grad att vi undermedvetet normaliserar den demokratiska misshandeln.
Nu blev det ju faktiskt lite intressant då jag aldrig tidigare tänkt på det ur perspektivet “misshandel”. *spånar fritt* Det är ju faktiskt precis så här det ofta funkar även inom “vanliga” relationsrelaterade misshandelsfall. Offret normaliserar det ena efter det andra i små och gradvisa steg och över längre tid vilket är huvudorsaken till att offret stannar kvar i relationen. En dag så har det som började med mentala pikningar utvecklats till utslagna tänder, krossade revben och djupa psykiska trauman. I det här fallet har vi begränsad möjlighet att lämna relationen dessutom…
Om inte annat så kanske metaforen ovan är ett bra sätt att hålla sig vaksam och på så sätt försöka undvika den mentala effekten av den demokratiska misshandel våra förövare nu plägar utsätta oss för?
Thomas Tvivlarens senaste bloggpost..Tvivlaren tackar och bockar
“Yepp, inget ont om Poolia men jag upplever mer och mer att vi tenderar absorberas av alla bakslag så till den milda grad att vi undermedvetet normaliserar den demokratiska misshandeln.”
Jisses, nu fick jag mig en redig tankeställare av det jag själv skrev ovan. Det har verkligen gått så här långt? *kalla kårar*
[Var tvungen att peka ut det för mig själv. Demokratisk misshandel is the shit liksom...]
Thomas Tvivlarens senaste bloggpost..Tvivlaren tackar och bockar
Påminns lite om det här inlägget Joshen skrev.
@Thomas Tvivlaren: Att koka en groda. Värmer man vattnet för snabbt, så hoppar grodan ur grytan.
Vi är flockdjur och vi har en tendens att undvika att sticka ut från mängden alltför mycket. Vi lever alla inom en social låda av tankegods som kan kallas konsensusverklighet. Det är denna “låda” vi sedan kan vara oense inom, men så fort någon går utanför så spelar det inte längre någon roll om det som sägs är sant och riktigt, de flesta kan rent mentalt inte ta emot den informationen, alla psykologiska blockeringar slår till med full kraft. Kallas kognitiv dissonans och är något vi alla rent mentalt försöker komma ur eftersom det innebär att våra tankar står i konflikt med tidigare begrepp vi tagit för sanna. För många är detta en så obekväm situation att de på fullt allvar anser sig vara på väg att bli tokig. Riktigt tydligt blir det när man talar om religiösa. Det är när folk går utanför den almänna lådan av tankegods som diskussioner ofta urartar i ad hominem och halmgubbe-argument eller andra diskussionsmässigt logiska irrgångar. Kort sagt, argument och logiskt tänkande fungerar inte längre, stigmatisering tar vid och diverse epitet börjar klistras på folk. Kätteri och blasfemi är resultatet när någon går utanför religiösa konsensusverkligheter, men precis detsamma sker i andra sammanhang fast då brukar man inte använda de orden.
Somliga av oss kan helt enkelt inte leva i detta tillstånd av dissonans och måste hitta en lösning oavsett om lösningen är korrekt eller inte, jämför med en religiös vars “guds vägar är outgrundliga” ofta är ett fullgott svar när det kniper. Medan andra av oss inte har några problem alls med dubbeltänkandet som är resultatet av att inte lösa dissonansen och alltså kan hålla två motsägande trossatser i huvudet samtidigt som båda accepteras som sanna.
De som rent mentalt tar sig ur rådande tankelådor är givetvis också de som kan påverka den där lådans form och storlek, men eftersom det är socialpsykologi vi talar om så är det näst intill omöjligt för en enskild individ att ensam påverka. Det underlättar dock betydligt ju högre auktoritet personen besitter i det almännas ögon. Givetvis är det massmedia som har mest makt i detta avseende, just eftersom det är tankar som inmundigas av massor och det är när massans tankar förändras som den lådan förändras. Det är först då vanligt folk kan diskutera saken utan att bli stämplade som “välj ditt gift”. Jämför med att “jorden är platt och solen snurrar runt oss” eller Darwins teorier. Problemet är ju dock att de som arbetar inom massmedia också lever i samma konsensusverklighet som alla vi andra, därav det sociala i denna psykologi.
Tänk bara på vad som skett med lådan de senaste 25 åren. 1984 hade en politiker gjort tvärslut på sin politiska karriär om denne hade lagt något av de förslag som denna blogg ofta handlar om. Då var vår frihet att inte vara övervakade vårt moraliska vapen gentemot regimerna bakom järnridån. Då förstod vi rent kollektivt att den effektivitet i brottsbekämpning som resulterade i Moskvas välstädade och pampiga tunnelbana resulterade i ett samhälle vi inte ville leva i, trots att det jämfördes med en fullständigt nedklottrad motsvarighet från Harlem i NewYork. Då insåg vi rent kollektivt som folk att brottsbekämpning inte får gå ut över de värden samhället är satt att beskydda eftersom vi då gör oss en björntjänst och kastar ut babyn med badvattnet.
En del av den påverkan som sker är med ord, genom människors undermedvetna abstraktion. Det mest tydliga är t ex. hur ordet stöld använts. Detta trots att varenda människa med lite tankemöda inser att det inte riktigt är korrekt. Eller hur saker motiveras som motåtgärder till sådant som alla är rädd för, egentligen så olikt från hur maffian lovar beskydd, annars.. Eller varför inte religionens skärseld. Ingen i den breda massan gillar trafficing eller barnporr och då är det väldigt effektivt att associera till sådant, i synnerhet då inför de som av olika anledningar har svårt att gå utanför den lådan. Politiker själva hör ju till den gruppen som har svårt att gå utanför eftersom de till varje pris måste undvika stigmatisering i massmedia, att medvetet inte undvika det brukar vi kalla för politiskt självmord, alltså precis det som hänt om dagens förslag hade lagts för 25 år sedan.
Hur vänder man det? Något snabbt sätt finns inte, det handlar om att lösa dissonansen hos massorna och framförallt massmedia. Men de som vill driva utvecklingen åt andra hållet än oss, är givetvis också medvetna om detta och de har både pengar och resurser. Ett stort problem är alltför mycket inaktivitet hos människor på “vår” sida som är insatta och begriper frågorna. Det finns alldelens för många insmickrande och lydiga karriärister som helt enkelt inte vågar gå utanför i likhet med alla våra politiker.