opassande

Om Magdalena Ribbing var netrosexuell

June 12, 2009 – 8:29 am | by emma

Kära Magdalena,

Jag har följt dig länge men har tidigare inte behövt att skriva. Jag är nu desperat. När jag skriver provocerande på min blogg förstår inte folk att jag gör det med kärlek och avsikten är att vara underhållande. Istället möts jag av förakt och väldigt arga läsare. Är folk dumma i huvudet?

Kändisbloggare

Kära Kändisbloggare,

Det är väldigt enkelt att tänka “du får skylla dig själv” som provocerar, men det vore som att säga “var tyst, sluta skriv, om du är känslig”. Censur är ett netikettsbrott även om den läggs på en själv.

Det är fantastiskt att du vill underhålla, särskilt genom underfundiga och ibland småelaka texter. Och visst kan en arg kommentar på en provocerande postning kännas allvarligare än intentionen i den underfundiga elakheten som du är professionell nog att särskilja från undermåligt material, även om man gett sig in i leken genom att vifta med röd flagg från första början.

Netiketten föreskriver att du är noggrann med att påpeka, lugnt och sansat att en del möjligen missförstått din insats. Ett förslag på vad man kan skriva som svar i kommentarsfältet är:

“Du, jag menade faktiskt inte så illa som du tycks tro. Min föresats var att underhålla och du känner dig sårad. Det var inte meningen, hoppas att du förstår i fortsättningen att jag avser att underhålla och inte pissa på dig.”

Vad som sker i kommentarsfälten är alltså delvis även ditt ansvar, även om netiketten också föreskriver att besökare visar vederbörlig respekt, men mer om det i en uppföljande rådgivningsspalt.

Det finns inget som säger att den dåliga stämningen slutar vid en dylik insats, men man har i alla fall lämnat en god öppning för en slags lösning, att avstyra en lång och energikrävande process av grälande.

Det är svårt för läsaren att veta om de blivit arga i onödan såvida du inte kommunicerar det med dem och det stora flertalet förstår direkta och raka kommentarer av det slaget. Var intentionen dock att väcka ilska får man väl säga att du var framgångsrik, vilket inte är fy skam!

Om du tittar på den politiska bloggosfären kan du se exempel på ödmjukhet nästan dagligen. Man måste såklart följa med i diskussionerna under själva inläggen för att få en ledtråd. Tidskrävande, javisst, men värt besväret om man menar allvar med sitt bloggande.

Prestige är lite av ett netikettsbrott idag. Upplever man att man inte behöver förklara sig eller bemöta olika språkliga insatser och då med ödmjukhet, är det svårt att passa in i den stora svärmen. Där är det viktigt att se de som deltar.

Kom ihåg att netiketten inte är någon regel man lever efter men är praktiska råd och ett stöd för att alla ska kunna trivas tillsammans. Tillfälliga avsteg från sans och balans brukar behandlas med överseende bara man är noggrann att påpeka att det inte är en vana.

Ett alternativ kan vara, om dialogen inte är något för dig, att skriva krönikor eller debattartiklar i tidningar och bara läsa den på papper. Man måste naturligtvis inte delta i samtalet om man inte vill.

* * *

Andra bloggar om: netikett, netrosexuell, internet, marcus birro, dialog, bloggosfär, bloggdöd, magdalena ribbing