Kanske är det bra att Piratpartiet behövs?
Jag associerar lite till The Pirate Bay när jag funderar över Piratpartiets fortsatta utveckling. Piratpartiet har ständiga diskussioner, bland medlemmar, om vart det ska ta i vägen så småningom. Mångas uppdämda behov av frågor som upplevs orepresenterade skiner igenom ofta i diskussioner. Piratpartiet var “först” med att utmana etablissemanget med helt nya grepp och har nu uppnått en status av att vara en kraft att räkna med.
Ett problem med TPB är att siten blev ganska dominerande. Det finns såklart massvis med torrentsiter, men TPBs dominans har förblivit tämligen ohotad. De var först med att spränga gränser och hävda sin rätt och det gjorde att de fick massivt stöd och inte minst beundran. Samtidigt innebar det att en bastion fanns på plats som på sätt och vis skymde sikten för nya landvinningar. Fildelning “borde” egentligen ha utvecklats mer under de senaste åren, sägs det. Nu ska jag tillägga att jag tror att branscherna som motarbetat fildelning (läs internet) kan ha med saken att göra också…
Att få eller inga partier pririoriterar integritetsfrågorna var ingången för Piratpartiet, men det verkar finnas mer att fundera över. Gammelpartiernas strävan mot mitten, exempelvis, har gjort att ganska många känner sig hemlösa får jag intryck av. När jag läser Erik Laaksos inlägg om att Piratpartiet inte borde behövas håller jag med, jag har till och med sagt det själv — men undrar om det inte är fler saker som gör att ett parti som PP är efterlängtat.
Det kan vara nog så jobbigt att behöva diskutera utvidgning av principprogrammet för PP, tycker nog flera av oss, men när man tänker efter ganska symptomatiskt. Inte minst underkänns gammelpartierna därmed. Ett nytt parti där man syns och hörs, trots att man inte alltid får som man vill, är bättre än inget — dialogpolitik som jag kallar det för. Nu finns det och de som behöver hitta “något annat” letar sig dit.
Här syns liberalerna mest kanske — drogliberaler och sexualliberaler har i partiet hittat en förhoppning om parlamentarisk representation exempelvis. Krocken som uppstår när man som engagerad pirat plötsligt får frågor om dylikt är inte alltid helt smärtfri. De som är trygga i det tvärpolitiska är det nödvändigtvis inte i det liberala. Frågan kokar ungefär ner på — bör partiet bli ett liberalt parti eller fortsätta vara ett tvärpolitiskt alternativ med sina utmejslade frågor.
Jag personligen föredrar att PP fortsätter att satsa på ett tvärpolitiskt engagemang och undviker fördelningspolitik. Även om jag nog måste erkänna mig tämligen liberal så vill jag inte göra engagemang från andra hemlöst i de otroligt viktiga frågor partiet tar tag i. Jag skulle däremot vilja se större medvetenhet för den katalysator partiet innebär, för en framväxande politisk utveckling och mångfald som tar vid där PP i sig är begränsat. Inte samla alla ägg i en korg utan genom partiets arbete uppmuntra till ytterligare politisk innovativitet.
För det är ett dilemma, på sätt och vis, att vara behövda men kanske inte nödvändigtvis kapabla att ta alla fighter som det finns ett uppdämt behov för. Framför allt med tanke på att grundfrågorna kan riskeras med ett uttänjt program. Å andra sidan är det partiets styrka att alla har möjlighet att delta och en grundläggande inställning av att diskussioner sker öppet och engagerat.
Det är nog inte så sorgligt har jag kommit fram till, när allt kommer omkring — att ett nytt sätt att närma sig politiken har uppstått. Kanske kan det här nya intresset smitta av sig i längden och nya partier dyker upp. Andan kanske till och med slår igenom i de traditionella partierna (ja, vad tusan, drömma kan man väl göra). Nu när någon visat att det går att göra och inte minst hur.
Så det kanske rent av var tur att Piratpartiet behövdes? Jag vet inte, vi får väl se hur saker och ting utvecklar sig. För stå still, lär det inte göra.
* * *
Andra bloggar om: piratpartiet, politik, internet, dialogpolitik, öppenhet, kontrollsamhället, liberalism, utveckling
Bra emma, genomtänkt och klokt som alltid.
.-= Erik Laakso´s last blog ..Kan alla leva på sin lön? =-.
“Jag personligen föredrar att PP fortsätter att satsa på ett tvärpolitiskt engagemang och undviker fördelningspolitik. Även om jag nog måste erkänna mig tämligen liberal så vill jag inte göra engagemang från andra hemlöst i de otroligt viktiga frågor partiet tar tag i. Jag skulle däremot vilja se större medvetenhet för den katalysator partiet innebär, för en framväxande politisk utveckling och mångfald som tar vid där PP i sig är begränsat. ”
Detta var bland det bästa jag läst på länge, antagligen för att det är precis så, ord för ord, som jag känner och tänker om PP.
+1 helt enkelt. :)
.-= Andreas Karlsson´s last blog ..Fler som ursäktar sig =-.
Hej!
Har du lust att sammanfatta din post? Jag förstår inte riktigt måste jag erkänna ;-)
.-= Rikard´s last blog ..The Master plan =-.
Tack Erik, för inspirationen och Andreas, för plusset! :)
Rikard; det som Andreas citerar är väl kanske den bästa sammanfattningen. Jag upplever det som att väldigt många “behöver” representation parlamentariskt av olika slag, men inte nödvändigtvis hittar det i PP bara för att de är ensamma om att vara tillgängliga för påverkan. Men att det samtidigt kan inspirera till nya vägar att arbeta politiskt.
Emma: Menar du att de verkligen inte hittar representation i PP (och söker sig annorstädes) eller att de inte borde/kommer hitta det i PP?
Jag håller med om att det borde inspirera till nya vägar politiskt, den framgång PP haft hittills. Frågan är dock hur det kan gå till praktiskt.
Ett scenario (givet att t ex drogliberaler inte känner sig representerade i PP) är att de startar ett eget parti och inspireras av PPs sätt att arbeta.
Men kommer de använda samma vågmästarstrategi så blir det spännande att se hur PP och (låt oss kalla dem) DP ska göra med vågmästarstrategin. Och hur kommer de göra med integritets- och upphovsrättsfrågorna? Inte ta ställning? Ta ställning? Tage de ställning, så blir det ett PP och ett PP(droglib)…
Eller ska vi utlysa utomborgfrid? PP kör sitt race först (och DP-falangen sitter still i båten och håller sig lugna) och sedan när PP nåt sitt mål så lämnar vi stafettpinnen till DP?
Eller hur ser du på detta med inspirationen till nya partier eller rörelser? Finns det plats? Finns det möjlighet till valsamarbete? Kommer 4%-spärren sänkas eller höjas?
Jag frågar mest för att jag är nyfiken och inte för att säga emot eller hitta svagheter (om jag ens förstått dig rätt) ;-)
Kanske rent av gammelpartierna gör om sig för att rymma fler fåfrågefalanger?
Som du märker så satte ditt inlägg igång massa frågor i mitt huvud, fler än det besvarade :D
Skulle vara intressant att höra dig utveckla tankarna!
.-= Rikard´s last blog ..The Master plan =-.
Jag tror på nåt sätt att den framväxande kritiken av ett tidigare nästan allmänt antagande om att staten ska vara en slags förälder som hela tiden sätter närmast godtyckliga gränser och dessutom lägger bevisbördan på folket när den får kritik för dessa, och hela piratgrejen hör samman på ett ganska intimt sätt.
Jag är t.ex ganska ekonomiskt vänster, men definitivt liberal när det kommer till livsstilsfrågor såsom sex, droger och nästan allt annat.
Kanske piratpartiet skulle vinna fler än de förlorar på att samla upp “liberaler” från alla läger, vänster till höger? Jag menar var har de plats idag? Ingenstans… Men man ska kanske strunta i de torraste fördelningsfrågorna…
Bara en tanke…
.-= hjalde´s last blog .. =-.
Jag dammar av en gammal postning om enfrågepartier här. Har bäring på din post Emma (dessutom så refererar jag till dig i min)
http://minamoderatakarameller.blogspot.com/search?q=enfr%C3%A5gepartier
.-= Mary´s last blog ..Tyckfritt idag om inget speciellt händer förstås… =-.
“Ett problem med TPB är att siten blev ganska dominerande.”
Om man går på den propaganda som matats av upphovsrättsindustrin, så jo då var ju TPB “dominerande”. Men det är det där med procenten.
TPB hade, har?, ca 20 miljoner användare, eller var det besökare som besöker sajten TPB? Dom har en populär tracker som också nyttjas av andra sajter.
Enligt IFPI/RIAA är det ungefär 19% som fildelar musik illegalt, i USA. Den siffran har tydligen inte ändrats sen den förra mätning. Befolkningsmängden som fått internetaccess, och då särskilt bredbandsaccess, hade mer än dubblerats, om jag inte mins helt fel, under samma tid.
I kina var förhållandet före och efter än mer påtaligt, lol. USA+Kina EQ ca 5 miljoner TPB besökare.
Fråga, var tar dom andra ca 40-50 miljonerna illegala fildelare, från dessa två länder, vägen någonstan?
Här är en idé: även om en sajt har ca 2,5% av den totala mängden, så kan dom ändå vara störst, procentuellt sett. ;-)
Jag tycker ditt inlägg är välskrivet o träffar som huvudet på spiken.
Om det är positivt eller negativt vad gäller tillströmmningen av ev drogliberaler,rassar o fan och hans moster låter jag vara oskrivet.
Om PP borde utöka sin partilinje med fler frågor så anser jag personligen att det vore olyckligt, våra frågor är för viktiga helt enkelt.
Det mest fantastiska inom vårat parti är just “tvärpolitiken” Att så många kan samlas runt det mest grundläggande självklarheter, vilka är på upphällningen.
Lika olyckligt tror jag ett tydligt höger/vänster ställningstagande är.
I vardera fallet försvinner kke halva väljarkåren, har personligen inga svårigheter att välja lila (trots mina i övriga frågor vänstersympatier)
Ne nu tror jag att jag sväva ut till offtopic igen ;-( sorry ;-)
Som varandes “gammelpartist” kan man bli avundsjuk på den öppenhet o dialog som PP för. Har egentligen bara en kommentar och det är om “underkännande av gammelpartierna”.
Integritetsfrågorna är inget snack: PP har gett övriga en rejält dask på lämpligt ställe. Men på övriga samhällsområden och vad jag förstår också värderingsmässigt har PP i strategin lämnat helt öppet för “den koalition/allians som ger mest av PP:s hjärtefrågor. Dvs en form av totalt erkännande av alla andras politiska förslag utom vad gäller PP:s kärnfrågor.
Mina inlägg om PP har väl två förklaringar varav det ena är att det är ett spännande parti på sina sätt.
Men det andra är för mig en hjärtefråga: den som ber om väljarnas förtroende har en skyldighet att berätta vad man vill göra med den makt man ber om. Det är min syn. Har läst Jan Lindgrens gästblogginlägg som ger en hel del till andra partier att fundera över. Hans syn på enfrågepartier delar jag däremot inte. Men jag är som möjligen märks något..miljöskadad sen..länge…
http://opassande.se/index.php/2008/03/17/valjarnas-vapen/
Väljarna i EU-valet har gjort en annan värdering än mig och gett förtroende till PP utan att partiet har presenterat en heltäckande politik. I min värld har väljarna alltid rätt så det respekterar jag. Förstås.
Jag ser det inte alls omöjligt att PP kan nå riksdagsspärren och också, på rikspolitiken, komma in i många fullmäktige. Den möjligheten kommer med all säkerhet att få väldigt många att ställa frågor om hur partiet kommer att rösta, dels om “block” och dels i olika frågor. Väljer man till slut att hålla sig till kärnfrågorna, köra samma strategi lokalt som på riksnivå och sen kommer in på det så har väljarna dömt..
p
.-= Peter Andersson´s last blog ..Sanning eller konka – lämplig lek för landets jordbruksexperter? =-.
Hejsan. Surfade runt på nätet och hittade detta. Lägger det här istället för att skicka email. Plocka gärna bort det av vilken anledning som helst. Ville bara visa det.
http://www.guardian.co.uk/music/musicblog/2009/jul/27/filesharing-music-industry
Jag tror det är viktigt att ett “komplett” partiprogram får växa fram genom konsensus. Frågor som medlemmarna inte är överens om bör vi inte ha en ståndpunkt i. Annars så riskerar PP att tappa medlemmar i riksdagsvalet.
Redan nu märker man att media och gammelpartier försöker att pressa våra talesmän på åsikter för att kunna så split inom partiet.
Det traditionella sättet för ett parti att forma sitt program är genom att med opinionsundersökningar komma fram till vad 90% av folket vill samt krydda med någon ointressant hjärtefråga som man försöker att banka in i huvudet på väljarna (opinionsbildning).
Vi har inte den lyxen, dessutom så kan den metoden innebära att man för in mål i programmet som inte är väl genomtänkta.
Se bara på hur många repressiva lagar som drivs igenom med barnpornografi och terrorism som argument.
Vi bör gräva upp de mål som gammelpartierna en gång hade som inte längre är självklara; yttrandefrihet, integritet, demokrati m.m.
Om det inte är kontroversiellt för flertalet av våra medlemmar så kan man överväga att ta in det i partiprogrammet.
Bra skrivet i vanlig ordning. Speciellt när du tar upp att PP får ta disskusionen internt när många engagerade ser möjligheten att få sin hjärtefråga representerad på riksnivå.
jag tror liksom du att det bästa är att vi fortsätter vara ett tvärpolitiskt parti utan åsikter i de frågor som inte tillhör kärnfrågorna.
Annars kommer vi att förlora röster ett exempel såg jag här ovan.
hjalde skrev:
“Jag är t.ex ganska ekonomiskt vänster, men definitivt liberal när det kommer till livsstilsfrågor såsom sex, droger och nästan allt annat.”
Själv är jag ekonomiskt mycket höger och mycket konservativ gällande droger men liberal i övrigt.
Jag tror att PP:s lösning inför EU-valet är den enda lösningen som finns för att hjalde och jag skall kunna rösta på samma parti. För att komma över 4%-gränsen om ett år kommer vi behöva alla på min kant och alla på hjaldes kant tillsammans. Breddar vi programmet som så många vill är jag övertygad om att vi kommer misslyckas med att komma in i riksdagen.
Mvh
Fredrik Larsson
Varför ändra ett vinnande koncept? skulle man kunna säga.
Gammelpartierna har genom att stunta i dem, gett oss några fokusfrågor som är oerhört starka, och väljarna tycks ju ge oss förtroende baserat på de frågorna.
Visst skulle en breddning antagligen kunna ske, men risken att skrämma bort väljare är större än chansen att ta nya, så varför?
Men en sak tror jag vi ska ha klart för oss och vara oerhört stolta över: Piratpartiet har varit en katalysator och en inspirerande kraft i politiken för alla de i de andra partierna som inte har sett hur man ska kunna vända på tunga partiapparater. Jag tror varken tex Centeruppropet eller Sossar mot storebror hade blivit till närmelsevis vad de är idag utan pp, och kan vi hålla på några år till så har vi på ett avgörande sätt förankrat våra fokusfrågor som viktiga i svensk politik för ganska lång tid framåt, alldeles oavsett om vi kommer in i riksdagen eller inte.
Som jag ser det så är det en avgörande anledning till att inte tappa fokus.
Problemet med att avgränsa politiken är till en del pedagogiskt. Var drar man gränser som folk förstår och accepterar?
En variant är att PP (i fortsättningen än tydligare) endast driver “informationspolitik” (såsom frågor om privatliv, patent och upphovsrätt).
PP skulle då behöva bli tydligare med att man *inte* tar ställning i frågor om medborgerliga rättigheter och integritetspolitik som ligger *utanför* informationspolitiken (såsom t.ex att man måste betala skatt, mäns strukturella förtryck av kvinnor, att man inte får köpa sex, att vi lever i ett klassamhälle, att våldtäkt och pedofili finns, att man inte får bruka droger).
Antagligen skulle principprogrammet behöva ändras. Att driva frågor om t.ex myndigheters transparens är ok, för det är informationspolitik. Men hur är det med “rättsäkerhet”? Och “tortyrförbud”? Och Lissabonfördraget? Frågor som ligger utanför “informationspolitik” kanske kan inkluderas om det föreligger “särskilda skäl” eller nåt.
Hmm.. Nåja, bara en tanke.
[...] för att föra en kampanj för legalisering av sexköp och narkotika. (Detta har diskuterats i en bloggpost av opassande.) Ytterligare andra vill helt enkelt “applicera ett Piratperspektiv” på alltfler [...]
Tillvaron består inte av “frågor”. Tyvärr tenderar politiken att indela livet så. En smart utredare i USA ställde frågor till folk om *varför* de tyckte olika saker och fick fram värderingar i stället för åsikter. I det perspektivet visade det sej t.ex. att det var ganska tomt i den mitt mot vilken anna partier rör sej.
PP skulle alltså behöva ta reda på vad medlemmarna menar med integritet, liberalism, frihet mm mm , att fördjupa diskussionen och föra den oberoende av de heta aktuella frågorna. Kanske är det så att PP verkligen behövs som en katalysator för den frigörelse från industrisamhällets begränsningar som det talats om länge nu. Vad är Utveckling, framsteg, tillväxt ………… vad kan det vara?
Att stoppa övervakningssamhället är prio ett – det defensiva kommer alltid först, men det vore spännande att se om vi kan hitta en gemensam syn på vad det innebär att “bygga kunskapssamhället” som det stod på en valaffisch.
[...] tror inte att det är en risk, men min uppmaning till er alla är: se för fan till att inte falla i fällan nu. Bara det faktum att detta [...]