Övervakning och trygghet
“Saker är sällan så svartvita som vi vill föreställa oss.” Så står det i en tänkvärd ledare i svenskan. Tydligen kan man installera en “offender locator” på den nya iPhone — sexualförbrytare i ditt närområde markeras med röda prickar på en karta. Information som kan vara felaktig.
Mark Klamberg efterlyser klarspråk snarare än nyspråk om avlyssning och övervakning i en debattartikel på Newsmill. Johan Folin på Södermanlands nyheter skriver om hur ökad övervakning skapar falsk trygghet.
Situationen i Storbritannien om hur familjer som stämplats som problematiska kameraövervakas i sina hem, har mötts av chock och ilska. Missa för allt i världen inte Jan Lindgrens genomgång av ASBO, där antisocialt beteende stolpats upp av engelska myndigheter och manifesterats i anmärkningsvärda åtgärder. Man blir inte mindre chockerad, precis.
* * *
Andra bloggar om: offender locator, iphone, kontrollsamhället, FRA, trygghet, politik, asbo, samhälle
Ok, här måste jag faktiskt påpeka vad jag uppfattade som borderline guilty by association.
Apple har en produkt kallad iPhone. I deras andra produkt iTunes kan man använda en AppStore för att köpa program utvecklade av dem själv och andrabland annat en applikation kallad “offender locator” utvecklad av tredjepartsutvecklare (ThinAir Wireless). Applikationen fungerar bara i USA, där Sex Offenders är tvingade per lag att registrera sig för att man ska kunna spåra dem.
Tyck vad man vill om att man registrerar människor, personligen tycker jag det är både fel och farligt. Det är dock ett tämligen långt steg från sanningen att säga att den nya iPhone-releasen kommer bundlad med tidigare nämnt program, vilket är så som jag förstod texten. Inte säkert det var så det var menat, men det kan vara bra att tänka på iaf.
caldean; min personliga tanke var inte att tänka “jävla iphone” utan snarare den galopperande övervakningstrenden överallt i samhället. Guilt by association tycker jag nog inte riktigt att det är, men tack för informationen! Som du kanske förstod fick jag infot från artikeln jag läst och länkat till, och artikeln är läsvärd vilket var anledningen till att jag tog upp det.
Offender locator har inget att göra med den nya versionen av iPhone att göra. Den går att köpa till alla versioner av iPhones och är utvecklat av ett företag som inte har med Apple att göra.
Så skriv inte att den nya iPhonen kommer med en Offender locator, för det är lika rätt som att skriva att alla nya datorer kommer med en oändlig mängd porrfilm.
.-= Hektor´s last blog ..2 km of pure joy =-.
Seriöst — av det jag skrivit ovanför är det viktigaste av allt att inte på något vis på ett gång kilometer eller så ifrån få apple att möjligen kanske se icke-trovärdiga ut om man inte läser ordentligt? Det är det viktigaste i det här inlägget? Jag har formulerat om det något, men prioritering av vad som är viktigt är i världen känner jag att man skulle kunna diskutera ett par varv faktiskt.
*mutter mutter*
Att informationen om var vissa brottlingar bor kan vara felaktig känns inte som något avgörande argument för mig. Om vi kunde lita på att informationen var korrekt, skulle det då vara positivt att ständigt ha koll på var samhällets fiender befinner sig?
Som jag ser det är problemet med denna typ av omvärldsbevakning att den vidmakthåller en mobbmentalitet, inte att fel personer riskerar att bli mobbade. En av poängerna med offentliga domstolar är att alla skall kunna förvissa sig om att misstänkta brottslingar får en rättvis dom och ett lämpligt straff att avtjäna. När straffet är avtjänat, då skall brottet i princip vara sonat och den dömde återupptagen i samhällsgemenskapen. Att somliga medborgare sätter i system att undvika kontakt med tidigare dömda brottslingar tyder på att de saknar förtroende för rättssystemet, att de helst skulle se de dömda inlåsta på livstid. Den bristen på förtroende botar man inte genom att försöka dölja vilka som straffats; då blir det bara än värre för dem som inte lyckas gömma sig.
Jag vill i stället sprida insikten om att all information kan vara felaktig, och att man inte skall fatta viktiga eller svåråterkalleliga beslut (som exempelvis ett husköp) baserat på rykten och andrahandsuppgifter utan meningsfull källkontroll. Om vi till vardags drunknar i information om våra grannar, då borde vi snart inse att allt som sägs om dem inte nödvändigtvis är sant, och då tvingas vi av praktiska skäl avstå från löst underbyggda utfrysningskampanjer.
Samtidigt vill jag inte avhända mig friheten som individ att undvika kontakt med utvalda medmänniskor på de grunder jag själv bestämmer, och i mitt fall handlar det då snarare om tiggare och försäljare än om dömda brottslingar. Jag är medveten om att även mitt beslutsunderlag kan vara felaktigt, men för mig räcker det om det finns en procedur för att åtgärda felet när det upptäcks; jag kräver inga garantier för att fel aldrig uppstår.
Apropå “guilt by association”, så har Nokia och Siemens nyligen fått utstå allvarlig kritik och bojkottaktioner för att man till den iranska staten sålt telefonisystem som möjliggjort övervakning och ingripande mot abonnenter som medverkat till de politiska demonstrationerna därstädes. På vad sätt skiljer sig dessa system från dem som installerats i flertalet länder i Europa, och som här möjliggör både övervakning och avlyssning av enskilda samtal? Kan Telia räkna med att utsättas för motsvarande bojkottaktioner från och med den 1 november, då företaget medverkat till FRA:s massavlyssning av det svenska telenätet?
Jag betvivlar att det finns elektronik som beter sig olika beroende på huruvida det är en religiös ledare eller en generaldirektör som har beordrat avlyssning av någons regimkritiska telefonsamtal (och ja, vissa meddelanden från i Sverige bosatta utländska medborgare till deras hemländer kan nog objektivt beskrivas som “regimkritiska” med avseende på regimen i Stockholm).
Så länge “lillebror” inte har befogenhet att frysa mer än sin egen familjs relationer med mig, så är jag faktiskt mindre bekymrad över att han i likhet med alla andra har tillgång till hela mitt brottsregister, än jag är över att det statliga våldsmonopolet har exklusiv tillgång till information om vad jag åt till lunch idag.
.-= Anders Andersson´s last blog ..SM5POR: 1919 års förkortning av skyddstiden är ett exempel att ta efter: http://bit.ly/2IB9gp =-.
Jag inser att jag saknat dig lite, Anders, var har du hållt hus? Som vanligt förbaskat tänkvärt, tack för det! :)