Identiteten i deltagarkulturen
När Joshen och jag sågs idag på demon frågade han, “så hur kändes det, att se loggan överallt på det här viset?” (Klicka på länk för att se filmen.) Förutom att jag tycker att musiken är nästan obehagligt bombastisk så känns det fantastiskt! Nu är det väl egentligen inte loggan som är grejen, utan själva folkrörelsen bakom. Men när jag ritade på den där hade jag såklart ingen aning om att den skulle få sitt eget liv, grundtanken var dock hela vägen att den skulle _få_ ha det.
Det händer ibland att folk kontaktar mig varstans ifrån för att höra efter om de får göra si eller så med den. Det där med att det inte finns något samvete i stugorna runt om stämmer helt enkelt inte och då var piratloggan egentligen aldrig ens “min”. Den används inte alltid vackert men den används vilket är hela poängen. (Tycker jag något, så tycker jag att den borde remixas mer och oftare ironiskt nog, vilket jag själv gjort här bredvid, klicka för större bild.)
Carl-Johan Rehbinder blev inspirerad av remixloggan ovanför och slängde ihop det här.
Joshen berättade också om ett kedjebrev han fått med en rolig text, en text som han kände igen från ett blogginlägg. Ingen hänvisning fanns och jag påminns om alla de där “roliga faxen” som dök upp på 80-talet där i princip aldrig den som hittat på det nämndes. Jag tror att många kopplar tillgängligheten online samman med att ursprungskreatör tappas bort. Men det är ingen motsättning, för även om det är sant är det lika sant att man instinktivt kopplar skapande med något personligt. Det måste helt enkelt inte vara en motsättning även om det ibland är så. Att folk behöver lära sig länka är en sak, att tro dem vara “tjuvar” en helt annan.
Ett fantastiskt exempel på det där med att fråga om lov står Marcus Fridholm för, vars egendesignade företagslogo nu pryder en brandmans skuldra. Den loggan var aldrig tänkt att ge sig ut på egna äventyr. Men så är det ju så att man aldrig kan veta vad det kan finnas för olika behov av att använda det. Marcus sa ja, såklart killen fick använda den som tatuering fast grundtanken egentligen varit att loggan är Marcus, en personlig symbol över hans liv och företagande.
Jag önskar att fler fick uppleva detta. Det är oftast en mer berikande känsla än pengar kommer i närheten av, faktiskt.
* * *
Andra bloggar om: deltagarkultur, remix, logga, skapande, kreativitet, internet, sharing is caring
Jag tycker verkligen om din remix på loggan! Läckert! :)
.-= Jan Lindgren´s last blog ..Brein förfalskar bevis =-.
Min kompis gjorde piratguld av loggan i etsad mässing:
http://img.photobucket.com/albums/v239/Agent_jack/IMG_0068.jpg?t=1254768195
Ojojoj, jösses vad läckert Emil!
Även “dom där under” har givetvis anammat din logga. Snygg glob har dom gjort oxå.
http://pirateparty.org.au/
b2b
Skulle du vara lika glad om det dök upp en upphovsrättsorganisation, som använder flaggan – eller något som definitivt kan likna flaggan?
.-= Joakim Andersson´s last blog ..World of spycraft =-.
Hmm, fråga om lov!
Dom som frågar gör det ju bara mest en gång, sen vågar dom aldrig fråga igen, konstigt nog, hmm, och faktiskt kan personer tydligen bli så intimiderade att dom inte ens vågar använda skiten i alla fall, fast som sagt det kanske mest beror på hur man uttrycker sig i svaret. :-()
[...] Identiteten i deltagarkulturen [...]
Joakim; Det vore nog korkat att påstå att det alltid är en positiv grej på default, om jag förstår din fråga rätt. Men jag är beredd att se den användas på sätt som inte är så kul för mig personligen för att det i det stora hela är en positiv grej. Medaljer har alltsom oftast en baksida och avvägningen jag gjort är att framsidan syns mest. Jag tror dessutom att det som idag möjligen i argumentation kan ses som en baksida antagligen inte är en överhängande risk i det stora hela. Om man funderar över hur det skulle vara om en upphovsrättsorganisation använde sig av piratloggan så vette tusan om det skulle vara en helt fel grej för piratrörelsen faktiskt? Vilken uppmärksamhet det skulle ge oss! ;)
ST; ja, det är ett problem såklart. Många tror ju att det är förbjudet att rippa sina egna CD-skivor eller DVD-filmer för att man får intryck av det i den offentliga debatten. Det är t.ex. fullt lagligt att bränna kopior och ge en vän, exempelvis.
[...] I was watching this video found on Emma’s blog. [...]
En kompis vill ha loggan på sin bil, men i annan färg än de dekaler som finns att köpa i piratbutiken. Jag blev ärligt talat rätt ställd när han utgick ifrån att det nog inte skulle vara okej att lacka loggan i avvikande färg. Lite apropå att vi oftast utgår från att saker inte är tillåtna, alltså. “Huh?”, sade jag. “Det måste det väl vara? Men visst, om du är osäker: kolla med Emma.”
.-= Mia*´s last blog ..Digital försäljning ökar – doh! =-.
Mia*; Ja, alltså, det kan ju under inga omständigheter vara acceptabelt om han inte skickar ett foto på resultatet efteråt! ;)
Nå, det var ju inte en företagslogo, utan snarare en personlig “logo”/tatuering. En symbol för min egen resa. Min företagslogo är den lilla koltrasten som funnits i tidigare teman. Men den använder jag inte på bloggen numera, eftersom bloggen blivit ett samarbetsprojekt mellan mig och Göran.
Fenixen skulle pryda min egen skuldra var det tänkt, och det kommer den väl att göra så småningom, fast i en ny egen variant.
.-= Marcus Fridholm´s last blog ..Att dela med sig, historien om en tatuering =-.
Nu har jag äntligen gjort ett blogginlägg med en liten kreativ bildkavalkad, på olika sätt fokuserande på Piratpartiet, loggor, och ibland Piratpartiets logga och symbol.
Check it out!
http://tantrikblog.wordpress.com/2009/10/12/lite-bus-och-lek-med-piratloggan/
Eller bara
http://tantrikblog.wordpress.com/
.-= Calle Rehbinder´s last blog ..Lite bus och lek med Piratloggan… =-.