Multiplayer vs. föräldrarnas bekanta
December 25, 2009 – 1:23 pm | by emmaEtt återkommande samtalsämne är att det inte är hälsosamt att spela dataspel. Framför allt om det handlar om tonåringar. Det är en sån självklar sanning för så många att det förvånar mig. När jag ifrågasätter det — alla har exempel ur livet att referera till vad det verkar — “har tonåringen blivit överviktig? undernärd? slutat gå i skolan? slutat prata med sina föräldrar? slutat hänga med polare?” så fladdrar det till något osäkert i ögonen och svaret blir nej.
Det är inte som om jag tror att det aldrig någonsin kan vara ett problem av nåt slag med en tonåring, precis som med vilken människa som helst som kan komma på kant med tillvaron då och då. Men om en vänfamiljs tonårsbarn sitter vid datorn och lirar spel varje gång de kommer på besök, räcker tydligen det informationsmässigt för att dra slutsatsen att det är något fel, att det är ohälsosamt. Det sjukliga tolkas in i ointresset av att mestadels tyst sitta med när de vuxna snackar med varandra, lattjo nog.
Jag reagerar särskilt på hur de oftast inte vet vad tonåringen spelar när jag ställer frågan, ibland undrar jag om det ens är så att de vet säkert att tonåringen spelar dataspel. För de som drar slutsatserna har oftast inte själva tagit initiativ och frågat.
Undrar lite smått om samma reaktion uppstår när tonåringen står och meckar med något i garaget, eller väljer att hänga med polare annorstädes eller på sitt rum, när folk kommer på besök? Dvs gör något som väl de flesta borde kunna relatera till. Det kan kanske ses som osocialt men knappast sjukligt. Jag är lite osäker på konvenansen idag, men jag minns grälen från min ungdom när jag tvingades sitta med i hur tråkiga middagar som helst. Få var de vuxna som var kloka nog att släppa oss ur gisslanläget för att de hade förståelse.
Idag upplever jag nån slags knäpp konsensus bland folk att dataspelande inte är hälsosamt, helt utan att de ens försökt sätta sig in i vad det handlar om. Särskilt när det handlar om att just deras sällskap väljs bort till förmån för datorn… Frågan är om det verkligen handlar om oro för hälsan eller om det handlar om nån slags nedärvd artighetskutym.
Kanske vill man inte behöva bli påmind om att man är gammal och tråkig.
* * *
Andra bloggar om: dataspel, ungdom, kutym, social konvention, hälsa, internet, samhälle
18 Responses to “Multiplayer vs. föräldrarnas bekanta”
By Johan Bakke on Dec 25, 2009 | Reply
Jag kan bara hålla med! Jag har hört att “han sitter bara vid datorn” väldigt många gånger, följdfrågan från mig blir alltid: - Jasså, sitter han bara där? Gör han inget med datorn?
Många tänker inte på att datorn är ett verktyg som kan användas till hundratals olika saker, men naturligtvis kan en som inte är insatt se det som att man bara sitter vid datorn när man egentligen har använt datorn till att betala en räkning, diskutera nånting med en kompis, spela ett roligt spel och ringa ett samtal till morfar i Österike för lokalsamtalstaxa. Allt medan man enligt den oinsatte “bara sitter vid datorn”.
By Victor on Dec 25, 2009 | Reply
Håller också helt fullständigt med. Vet när man sitter i tv rummet å surfar m. dylikt.
- Jaha, du bara sitter där… (precis som man är en jvla latmask).
Men jag lyckas oftast dra paraleller med att sitta och titta på tv (vilket är vad dom gör). Med den skillnad att datan är 10ggr bättre.
Om du väntar ca 20år så kommer du se en drastisk minskning av sådana kommentarer. Generation Y lär ha skaffat sig barn då och är ju den generation som växt upp med datorn i knäet i stort sett :P
By Magnus Eriksson on Dec 25, 2009 | Reply
Det är precis som med allt annat. Att ta några öl med kompisarna på lördagen eller röka några bloss i gott sällskap är det ingen som höjer på ögonbrynen för. Inte heller att ha som ambition att gå ner i vikt eller skaffa snygg tvättbräda till sommaren.
Allt det är helt naturliga beteenden men när det blir _för mycket_ så blir det farligt. Jag tycker inte att det är så konstigt när den äldre generationen som dels inte har upplevt det och inte vet vad det handlar om och dels blir bombarderad av media om dataspelens (och numera även de sociala mediernas) farlighet inte spontant kan avgöra om dotterns/sonens dataspelande är sjukligt eller inte.
Som du skriver så kommer det att bli ändring på det och när den generation som växer upp nu blir föräldrar så kommer man ha mer förståelse.
Men tror du inte att det vid det laget kommer att ha dykt upp nåt nytt som vi 80/90-talister inte förstår oss på och inte kan relatera till? Och så fort våra söner/döttrar ägnar sig åt detta något blir vi oroliga och beskyddande?
Är det inte ungdomsgenerationens roll att revoltera och testa gränserna och föräldra- (och far/morföräldra-) generationens roll att vara bakåtsträvande och återhållsamma? Jag tycker i alla fall att det verkar som en sund och hållbar världsordning.
Magnus Eriksson´s last blog ..spellistor
By Uffe on Dec 25, 2009 | Reply
Finns andra liknande dumheter, jag har sett folk på stan som går och pratar med någon apparat som de håller nära huvudet. Det borde verkligen förbjudas, det kan verkligen inte vara nyttigt att prata med apparater. Det sägs att det finns liknande apparater i folks hem också. Det är UPPRÖRANDE, någon borde GÖRA något!
Uffe´s last blog ..Stärkt integritetsskydd?
By Mikael Hedberg on Dec 25, 2009 | Reply
Jag håller helt och hållet med… nästan vad som helst framför en dator hellre än dum-passivt TV-tittande med dom skitprogram som bjuds.
Men så är jag ju “knarklangare” också så jag har väl ingen talan.
Mikael Hedberg´s last blog ..God Jul!
By Manne on Dec 25, 2009 | Reply
*datorspelande
bra skrivet annars!
By Webster on Dec 26, 2009 | Reply
Jag bor i mörkaste norrland, mitt i kulturskymningen. På 70-talet när jag var liten blev alla mina kompisar regelbundet utkastade för att de läste för mycket.
Det var osunt att sitta med näsan i en bok hela tiden. Ungar skulle vara ute och ränna omkring och leka med kottar och sätta eld på saker, eller nåt. Jävla idioti. Nu håller flera av mina vänner, som hindrades från att läsa, på att kasta ut sina ungar “som sitter för mycket framför datan”.
Jag blir så förbannad.
By susanna svensson on Dec 26, 2009 | Reply
Jag tror nog att effekterna av dataspelandet kommer att visa sig i statestiken över bilolyckor allt mer när dataspelsgeneratinerna tar körkort. En sak som är bra med dataspelen är att man tränar upp reaktionsförmågan. Reagerar man en bråkdel av en sekund snabbare än genomsnittet i en kritisk situation i trafiken kan det vara skillnaden mellan liv och död.
By Outlaw Vagabond on Dec 26, 2009 | Reply
Fast datorer ÄR ju förslöande. Jämför man spel med böcker så har man verkligen ingen koll på hur spelmarknaden ser ut. Ta det från en spelare.
By jbn on Dec 26, 2009 | Reply
Idén om bättre bilkörning är intressant. Jag fruktar lite för när rutinerade GTA-spelare får körkort, däribland räknar jag mig själv.
Vad gäller datoranvändande som antisocialt eller slappt så är det lite av varje. Det är en ganska flexibel värld men det är också ganska ungt som socialt fenomen.
Jag skulle påstå att jag när jag ursäktade mitt datorspelande och datorslöande med att jag minsann gjorde både ditten och datten var fullständigt väl medveten om att jag bullshittade för att slippa saker eller för att få fortsätta spela.
Sen har jag en skepsis mot hur nyttigt det är att spela alltför intensivt, precis som att man kan göra för mycket av vad som helst. Faran med spel som WoW kan vara att de är skräddade för att vara beroendeframkallande och de har i princip inget slut. Det finns folk som saboterar sin egen skolgång och annat på grund av vissa spel. Så tanken om spelande som potentiellt farligt kommer nog inte försvinna.
Nu har det visat sig att de mer kreativa saker jag gjorde med datorn, webbdesign, programmering, osv, lönar sig i efterhand. Nu jobbar jag med saker jag tidigare mest använde som en smidig ursäkt för att kunna spela mer.
Spelande har sina fördelar och nackdelar vilket kan diskuteras i evinnerlighet.
jbn´s last blog ..Obloggat, en vecka
By Ingi on Dec 28, 2009 | Reply
Min systerson, som är typ 1,90 lång väger typ 60 kilo, spelade och spelar en hel del dautaspel. Detta så mycket att hans föräldrar var riktigt oroliga. Trots detta har han utmärkta betyg, en väldigt söt flickvän, samt ett antal SM-guld och ett VM-guld i bugg (som han dansar med en annan mycket söt flicka).
Hans föräldrar är inte så oroliga längre. Möjligtvis frustrerade över att deras 17-åriga son antingen är i skolan, sitter framför datorn, tränar dans eller umgås med sin kompisar. Dvs har ett eget liv.
By Rakel on Dec 29, 2009 | Reply
Tje för en del personer med ADHD och ADD verkar det tvärtom vara ganska bra med dataspelande för precis som för alla så kan det träna upp koncentrationen under tiden man har skoj. Sedan finns det förståss delade meningar om vilket spel som är bäst. Men det är ju sånt som ungarna brukar förstå av sig själva utan att någon datascan i finlabbet visat att de fått extratillskott av dopaminceller pga av sin träning.
Rakel´s last blog ..Sponsorernas röst!
By Robin on Dec 31, 2009 | Reply
Jag är typ uppväxt med dator i hemmet sen jag var 3, och mitt liv skulle med största sannolikhet se helt annorlunda ut om jag inte hade tillbringat en överlägset stor andel av min fritid från att jag var 13 framför datorn (jag tror att min tillvaro hade varit sämre). Min pappa, som alltid varit datorintresserad, sade aldrig nått. Min mamma sade aldrig nått, men hennes f.d. sambo (mina systrars pappa) gnällde rätt mycket när jag satt framför datorn mycket. Han försökte till och med bestämma att jag inte fick sitta så mycket framför datorn när jag var hemma hos pappa, men det gick ju inte vidare bra.
Det kanske hade varit lite positivt om jag hade tränat mer eller engagerat med i någon sådan aktivitet, för jag har alltid varit rätt otränad, även om jag nu börjat träna lite mer. Men det är ju inte som att folk som inte sitter framför datorerna hela inte är det ibland, också. Eftersom jag i övrigt har ett mycket bra liv, vilket jag tackar Internet för, så har jag 0 förståelse för de som påstår att det är farligt. Det är inte farligare än något annat - allt kan gå överstyr. Dataspel, ja. Men för varje unge som blir beroende av dataspel och förstör sitt liv finns det nog minst 1 som förstör sitt liv med alkohol eller droger.
När jag var 17 hade jag en kompis som var 15. Han satt rätt mycket vid datorn och vi träffades genom ett online-rpg, så vi pratade rätt mycket över Internet. Hans mamma sade någon gång att hon hellre ville att han var ute och festade med sina kompisar än att sitta vid datorn. Det tyckte jag var lite besynnerligt.
Hade jag varit förälder hade jag varit jätteglad om mina barn satt inne framför datorn och pratade med sina kompisar, istället för att vara ute och ränna på fester med alkohol och droger och allt vad det kan vara.