Ord och inkonsekventa visor
Sanna Lundell har blivit knäckt av näthatet och konstaterar att det nog antagligen är andra mammor som utsatt henne för detta. I den vidhängande omröstningen är i skrivande stund 94 procent röstare såna som aldrig uppträder kränkande online. Jag tror det är en ganska rättvisande siffra, nånstans, de flesta är inte elaka med flit. Det börjar bli lite av en klassiker när det gäller närvaro på nätet — hur hanterar man som människa de få som får så mycket makt genom ren och skär elakhet?
Som kontrast till det tar Studiomannen upp en grej som jag själv funderat på. Alla jäkla kramar, hjärtan och gulligheter. Det här är inte något jag plockat upp ur kommentarsfält jag följer utan snarare chattar, men har bäring ändå. Lite skämmigt att säga kanske, men det kramas alldeles förbaskat mycket. För min personliga smak då alltså. En kram, eller ett textmässigt bevis på tillgivenhet är något viktigt för mig, inte något man gör inflation av hur som helst.
Om man tolkas vara upprörd känns det dessutom inte som att ett gäng kramande björnar är vad som behövs alltid. Tror folk att man är fem år, eller? Kanske är det ett slags grafiskt reaktion mot “näthat” eller nåt… Lyft ut det i ett afk-sammanhang och försök applicera den kramkulturen i ett samtal, så tror jag ni förstår vad jag menar. Vill du ha en kram när du befinner dig mitt i en utläggning om nåt som engagerar eller rent av upprör? En del kanske vill det, vad vet jag, personligen skulle jag se det som en ganska nedsättande härskarteknik.
Nåja, jag inser att jag skickar lite motstående signaler med dessa ytterligheter, ber om ursäkt. Men det är inte helt lätt att rätta in sig i någon slags social norm och passa in online. Folk är i grund och botten hyggliga varelser i största allmänhet, men pendeln tenderar att slå ut i ytterligheter som kan vara svåra att både tolka och hantera. Man ska å ena sidan vara lyssnande å andra sidan veta när man ska ignorera. Något facit för när, finns egentligen inte eftersom det handlar om en högst individuell syn på omvärlden.
Nu börjar dessutom fler och fler företag synas online och delta i sociala medier. Anders Mildner konstaterar att vissa blivit mer nätsmarta och lärt sig hur man framstår som lyssnande utan att egentligen behöva vara det. Mycket läs- och tänkvärt, som iofs alltid med Mildners inlägg. Hur det än är så medverkar och påverkar vi alla moraliskt och etiskt, vilket nog kanske bör synas att man är medveten om i större utsträckning. Med tanke på svårigheterna att hitta sin sociala balans online för enskilda individer blir tanken lite lätt svindlande för hur man applicerar det när man plötsligt är representant för något annat, ett företag t.ex., och inte bara sig själv.
Ett företag har ju minst lika stort ansvar att se sin plats i samhället egentligen och att det är svårt är kanske inte världens bästa ursäkt för att hålla sig till “format 1A”. Kanske skulle SJ, i fallet som Mildner beskriver, ta ärligheten i kommunikationen ett steg längre och helt enkelt berätta att de inte vet hur de ska kommunicera om en sån här grej? Jag vet inte själv. Jag vet i alla fall att jag börjat känna igen formulärbeteendet som jag upplever vara precis lika intetsägande som en tryckt helsidesannons kommunikationsmässigt.
Till slut: Jag är en sån där som inte gillar ordet fitta, särskilt när det används som skällsord, vilket jättemånga i min omgivning gör. Men av nån anledning gillade jag verkligen glitterfitta. Ett bra mycket bättre bidrag till ordförrådet än ett gäng andra mindre lyckade nya ord enligt min mening.
Inkonsekvens i all sin härlighet — jag måste nog vara människa.
* * *
Andra bloggar om: sociala media, sanna lundell, bloggosfären, samhälle, näthat, sj, anders mildner, fitta, glitterfitta, inkonsekvens
[...] This post was mentioned on Twitter by Piratbloggar, Emma Marie Andersson. Emma Marie Andersson said: Ord och inkonsekventa visor http://bit.ly/8uax0F [...]
Apropå Anders Mildner och SJ så tror jag att det stora misstaget folk gör är att de tror att de ska kunna delta i samtalet utan att lägga ner en massa energi och tid på att följa det.
Ur detta uppstår forumlär eller megafonkänslan. Riktig kontakt bygger alltid på att lyssnande är viktigare än talande – det må vara talad, skriven, bloggad eller twittrad kommunikation – samma regler gäller.
Regeln är: läs innan du skriver (http://fridholm.net/2009/12/31/for-att-skriva-maste-man-lasa-forst/). Som du och andra framgångsrika bloggare visat igen och igen.
.-= Göran Widham´s last blog ..Vem skall klandras egentligen? =-.
För att citera mig själv: “Faktum är att jag stört mig på andra och att andra samtidigt från flera håll noterat att jag själv ibland flödar över.”
Jag använder gärna fina superlativ och hjärtan till folk jag gillar. Du Emma vet ju hur jag är! :)
Men jag inser att det är massa folk som gör det outhärdligt med för mycket!
.-= Studiomannen´s last blog ..Peter och året 2010 =-.
Jaja, om du nu tycker det är för mycket gullande och kramande på nätet så får jag väl skriva något otrevligt istället. Så jag skriver helt enkelt: “ankskit” ;-)
Nä, skoja bara. Rätt rolig text och som oftast intressanta länkar
Javisst är det så, Peter! Jag både faller in i det själv och kan tycka att det inflaterar! Go figure, liksom… :D
Ingi; *s* Noterat!
Jag kramas gärna och mycket, även i text, och jag menar det fullt ut varje gång! =). KRAM!
.-= Mind´s last blog ..Merry Christmas! =-.
Jag håller verkligen med när det gäller detta kramande, det blir alldeles för mycket. Man vill ju inte före en diskussion för att folk ska gilla en som person, direkt.
När det gäller att folk är hyggliga i allmänhet vet jag dock inte om jag håller med, folk tenderar att bli jävligt elaka om de kan vara anonyma.
.-= fanny´s last blog ..Lär folk vad det är att tala. =-.
Jag håller med dig om svårigheterna med kramar och nätat på internet och om att man inte riktigt vet va som gäller. Widham sa en klok sak på min blogg i våras och det är att nätet gör oss till karikatyrer av oss själva. Det är något jag tycker stämmer väldigt bra.
Och jag är oxo en sån där som gärna kramas i verkligheten oxo å gärna skriver kram överallt ;) Men jag är konsekvent iaf :D
.-= klara´s last blog ..Snabbhet, internpolitik, kvinnor och Piratpartiets förändrade varumärke =-.
Brukar du ofta få kramar mitt i utläggningar? Vilka är dessa personer som ger dig digitala kramar i sådana situationer? Vänner? Fiender? Random oviktig person?
Det handlar om vänner, närmaste etiketten även om kanske inte alla känner sig så nära och kära varandra, som det kan vara i en chattkanal. ;) Det har hänt både mig och andra (hur ofta är ofta liksom?) och jag har faktiskt tagit upp det till diskussion ett par gånger också. Det är inte ett allvarligt problem, en sån där social situation som jag flera gånger så att säga accepterat även om det känts avigt och jag tycker är ett bra exempel på hur det inte finns några exakta regler som alla kan rätta sig efter hur enkelt som helst. Just det där är ju svårt, när är det dags att kramas, har de som är involverade i diskussionen “pratat klart”, upplevs diskussionen vara mer konfrontativ än den är för de som deltar (en del vill ju gärna plåstra om då) el. dyl. Tänkte du på nåt särskilt med din undran?
[...] och smått. Men som ni ser är alla som vill slå sig ner välkomna det finns gott om plats och goda hjärtan. Jag är djupt imponerad av sådana som Kent Persson och Peter Andersson som med nyfikenhet och [...]
Jag håller definitivt med dig om kramandet. Jag skriver bara kramar för att jag vet att det glädjer vissa. Jag själv tycker det är helt överflödigt.
.-= Isak Gerson´s last blog ..Kopieringskyddets retorik och logik =-.
Social comments and analytics for this post…
This post was mentioned on Twitter by Opassande: Ord och inkonsekventa visor http://bit.ly/8uax0F...