När hårt och mjukt inte riktigt samsas
Hamnade på Hultins blogg där jag såg reportaget med de besvikna C-riksdagsledamöterna och Lake skriver även han om interndemokrati. Det handlar om kärnkraft, en hjärtefråga för centerrörelsen historiskt. Själva sakfrågan är intressant i sig — men det jag fastnade på var hur Johan Linander tacklade den här diskussionen med sitt tonfall.
Möjligen är det inte Lindanders avsikt att låta som en general för en militär organisation, men så upplever jag det lite när jag med tillhörande utanförperspektiv tittar in: De som sätter sig emot förstör för partiet, inte särskilt duktiga på sina jobb (som han definierar hur det ska skötas) och vill man ha debatt är det ungefär som att öppna för hela havet stormar och förresten ljuger de ändå, ordning i leden måste det vara… Johan Linander ser faktiskt ganska taskig ut och ger, skulle tro utan att det var avsikten, kvartetten som känner sig missnöjda rätt nånstans med sin hårda attityd. Alldeles oavsett hur det står till med sakfrågan.
Inom Piratpartiet har vi diskuterat ganska mycket om framtoning. Det mjuka som måste varvas med det hårda, för det blir slagsida om det är för mycket av det ena eller det andra (och kanske var det därför jag fastnade i det perspektivet). Hur det funkar både internt och externt. En diskussion som antagligen kommer att fortgå så länge det finns folk som är engagerade. Jag tänker att det vi pratar om kanske är ett symptom som pågår överallt i samhället. Tydlighet, har rätt länge inneburit detaljstyrning och/eller regler för alla eventualiteter. Något som helt enkelt inte gått ihop i PP och som i viss mån jag kanske får omvärdera vara nåt specifikt för partiet, idag.
Eftersom vi som bekant befinner oss i något av en revolutionerande tid vad gäller folks möjligheter att synas och höras, blir kontrasterna tydligare. Det är helt klart så att man måste vara tydlig som politiker, det tror jag alla har fattat. Men innebär det att ska vara tydlighet på vilka regler som gäller och vilket håll man ska gå åt? Kan inte reglerna ifrågasättas alls för då riskerar man tryggheten? Så låter det nämligen alltför ofta, även om det nog en och annan gång inte är med flit.
Tydlighet tillsammans med tillgänglighet öppnar ganska många dörrar till politiskt intresse idag, vi börjar vänja oss vid att kunna hitta vägar att påverka. (Riktig tydlighet alltså, den som i alla fall jag associerar med öppenhet. Ett slags sätt att acceptera att det inte går att få tokordning i leden men folk vet i alla fall var de har varandra.)
Själv är jag som bekant väldigt sugen på att bryta ner några trösklar och öka den politiska öppenheten. Folk borde få chansen att känna “vardag” med politik. Politiker borde få vara människor. Ledaregenskaper finns det plats för ändå i sådana sammanhang, men kanske av en annan typ. En stark ledare är idag kanske inte den som har mest ordning i leden och visar irritation när folk går i otakt. Utan kanske den som lyckas få till det mest utvecklande klimatet för dialog. Visst, det lär nog pratas en hel del förbi varandra även framöver men jag undrar hur länge till det kommer att ses som en ledaregenskap när någon pekar med hela handen?
Jag vet inte, det var i alla fall vad jag började fundera på när jag läste inläggen. Vi befinner oss på något vis mitt i förändringen och det kan vara svårt att se riktigt vad som händer då. Men det känns lite som att det är en ton som straffar sig idag, i alla fall från mitt perspektiv. Även om man följer ett slags ordagrant facit och jag sannerligen inte är den bästa i världen på att uttrycka mig alla gånger.
Lite att fundera på i alla fall.
* * *
Andra bloggar om: centerpartiet, piratpartiet, kommunikation, politik, hårt och mjukt, dialog, internet, kärnkraft
Jag ser faktiskt fram emot att få fler i riksdagen som är möjliga att kommuncera med mer regelbundet, exempelvis via nätet.
För jag förutsätter att Piratpartisterna som kommer in i riksdagen inte kan vara mindre online än Linander, Federley och Bodström? :-)
.-= Markus “LAKE” Berglund´s last blog ..Semlerian har öppnat =-.
ja, skamligt vore det annars. ;)
Men för att komma dit så måste piraterna lära sig att skriva till och in dagspressen! Att prata med politiska journalister.
Dvs att faktiskt glömma bloggandet en aning. Det är kanske det svåra.
Och hur ska vi som är vana att läsa “allt” viktigt på bloggar reagera när en stor hop av de vi brukar se varje dag på bloggen plötsligt bara skriva ett par ggr i veckan…
.-= Lars-Erick F´s last blog ..Vart går piratpartiet? (tillägg) =-.
L-E; jag håller med om att PP behöver synas i tryckt media också. Sen är det ju lite så, normalt sett har man ett ansvar att genomföra politiken när man landar i riksdagen, men PP har ju även infört ett slags socialt ansvar dessutom. Väldigt spännande att tänka på faktiskt.
En annan viktig aspekt att vara med tryckt press,enligt mig är att ge de äldre – pensionärer och andra datorovana. Ge mer förståelse vad PPs politik är och står för, även vad internet är bra och personlig integritet för något, och hur den påverkar oss alla – rent upplysnings arbete. Hört av äldre att PP är enbart en gäng snorungar som bara vill stjäla artister och musikbands musik.Men men sagt var PP står ju för mycket annat också än fildelnig. Det gör väl i trykt press bäst som nå ut till dessa grupper.
/Per
Bra skrivet!
Det vore nog bra för de etablerade partierna och för svensk politik överlag om de etablerade partierna (speciellt partiledningarna) kunde visa mer respekt för partikamrater och väljare.
Som det är nu blir folk bara alltmer ointresserade av politik, och det är ett demokratiskt problem i sig.
Det gäller att kunna sätta ner foten utan att vara respektlös. I kontrast till att bete sig som partiledarna i Agenda igår.
Att vara öppen och kommunicera innebär att vara avbrottsstyrd, dvs aldrig ha ro att tänka igenom saker.
Öppenheten bär med sig en stor risk att försöka vara alla till lags, säga det som “kliar folk i öronen”, vara “för allt bra och mot allt dåligt”. Att alltid ha en svada att komma med.
Jag ser det nog mer som ett *problem* än som en lösning. Att man drunknar och förlorar sig själv.
Man kan inte vara alla till lags. Men man måste vara sig själv till lags. Om man förlorar sig själv, sina idéer, sina ideal, – är man bra i politikerrollen då?
Bengt; Jag tar mig friheten att tro att du inte menar att det måste antingen vara toppstyrt eller öppet? När man diskuterar saker är det ju ganska lätt hänt att det blir polariserade sidor i debatten och det kanske är lika bra att säga att jag inte väljer att ställa mig i nåt slags fundamentalistiskt eller extremt öppenhetshörn till bekostnad av arbetsro eller utveckling. Faktum var att det var lite därför jag skrev “utvecklande klimat för dialog” ovanför, just för att jag inser att nån form av ram kan behövas för att det inte bara ska bli en lavin av ord och man bara står och stampar på samma inkonklusiva fläck.
Egentligen har jag ganska mycket att säga om det, har sagt och kommer att säga, så för att inte ta upp jättemycket plats i kommentarsfältet så väljer jag nu att uttrycka mig (kanske otillfredsställande) kort i ämnet: Kan man hitta olika vägar att utveckla dialog och politisk förankring så är det positivt som jag ser det. Toppstyrning är fortfarande inte så att det ger folk att tänka över saker, om det de facto innebär att man inte får tycka till förrän det är försent. Lagom är bäst, eller nåt! ;)
Nej jag menar förstås inte antingen eller. Tänkte väl precis så långt som min näsa räckte igen, översatte mina egna känslor att gälla alla.
Jag tror man måste välja – vara öppnare mot dem som söker kommunikation för att samtala. Och hålla dem som i första hand vill träta, dvs politiker från andra partier och de flesta journalister tyvärr, kort. Även om man förlorar på det på kort sikt.
Och jag vet att du inte polariserar, utan hela tiden vill ställa bättre frågor. Det är en väldigt ovanligt och viktig egenskap som verkligen sticker ut i mängden av alla med “rätt svar”. På dåliga frågor.
Ja, precis, Bengt! Släpp in de som vill och bortse från de grälsjuka. Kanske ska göra det till ett motto eller nåt… :D
(Och tack, ibland blir jag nästan avundsjuk på de där som så självklart levererar svar på allt möjligt… men du har en poäng i att frågeställningarna inte alltid är helt optimala! *skrattar gott*)
Jag tror du missförstod “Category: General” hos Linanders bloggpost! ;-D
.-= Björn Odlund´s last blog ..Några kandidattips för primärvalet =-.
*fniss* eller så gjorde han det… ;)
Det är tydligt att det finns frustrerade människor i stort sett i alla partier.
Någonting fungerar dåligt när de som är valda till representanter inte får utöva detta representantsskap utan trakasserier. Det lönar sig för partier att hålla ihop gruppen med stenhård hand. Lösningen måste komma parallellt i alla partier så att ingen fortfarande gynnas av partipiska.
Helt OT: Angående escorter så verkar det vara ett enormt intresse för sådana. Visst är världen underlig…
[...] sedan (jag tror vi alla minns ett par exempel). Det är så många olika människor som skapar så mycket positiva föredömen att negativa vibbar drunknar ut och att det roliga, positiva och inspirerande [...]
[...] This post was mentioned on Twitter by Klara Tovhult, Gun Svensson, lillebrorsan, Urban Sundstrom, maloki and others. maloki said: RT @KlaraTovhult: http://opassande.se/index.php/2010/02/01/nar-hart-och-mjukt-inte-riktigt-samsas/ @opassande om mjukt och hårt i politiken #piratpartiet [...]