Almedalen dag 5 — snabbrapport
Vi i det s.k. Tantlaget har äntligen fått toaletten reparerad — hela toalettstolen byttes ut. Det är en lättnad, kan man väl säga, utan att delge allt för mycket information om vilka problem det inneburit. Däremot har jag fortfarande stora problem med uppkopplingen, en helt annan form av förstoppning som påverkar minst lika mycket. Sitter nu på lånad dator och lina.
Jag kommer att lämna datorn hemma i huset, det känns meningslöst att släpa på den när jag inte ens vet om jag kommer kunna använda den. De senaste dagarna har jag helt enkelt fått läsa in och skriva under nattetid då det äntligen gått att koppla upp sig. Tänkte försöka twittra emellanåt dock, telefonen har jag ju med mig “ändå”.
Ska införskaffa mig ett skrivblock och krafsa ner lite noteringar under dagen. Blir intressant att se hur det kommer att funka.
Hos Anna och Janne har det uppstått en diskussion om det är oseriöst att skoja till det lite i vår rapportering från Almis, så skulle vilja passa på att få in lite synpunkter om det. Är det bu eller blä att vi gör såna grejer? Tanken är att vara inkluderande, att vara lite roliga och förmedla lite av stämningen. Förhoppningsvis märks det av, om inte så tipsa gärna om hur vi kommunicerar det bättre.
Jag får en svag känsla av att brist på lina kan hänga ihop lite med den upplevda problematiken — bredden begränsas och kanske framstår vi som tramsiga när vi prioriterar det roliga. Egentligen handlar det om ventiler i en miljö som är ganska krävande. Berätta gärna vad ni tycker i alla fall — så värdefullt som det säkert är för en del att höra ifrån oss, är det för oss att höra från er. Så prata med oss.
Nu, dusch, gummiskrapa och sprillans ny toalettstol. Vi hörs senare!
* * *
Jag kom imorse att tänka på hur vi förra året bloggade om aftonbladets knarktraktamenten och hur uppskattat det verkade vara… :)
Personligen så tycker jag det är kul att försöka förmedla lite av den stämning som finns här och att det inte bara är blodigt allvar som gäller när vi jobbar den här veckan.
Synpunkt: Som icke-aktivist men stadigvarande pp-sympatisör störs jag av den alltför skämtsamma tonen. Vissa inlägg har varit så fulla av ironi, att det varit omöjligt för en utomstående att förstå vad som egentligen hänt. Om bloggen skrivs för den innersta kretsen är detta inte ett problem, men om man försöker inkludera fler i sammanhanget är det kontraproduktivt.
Mina associationer till detta “trams” är snarare till standardbloggarens malande om vad som hänt i dennes umgängeskrets under dagen än till ett seriöst parti med valda representanter i EP, och med sikte på riksdagen — i motsats till den genomtänkta och sakliga debatt och aktivitetsbeskrivning som präglat pp:s live-sida under resten av det senaste året.
Ja, ja, ja! Förmedla stämning snälla! Det är era personliga bloggar och då gör ni vad ni vill. Och om erat omdöme sa att det var okej att skämta så skall ni lita på det.
Det är otroligt viktigt att ha kul och man behöver inga ursäkter för det.
I extrema fall så kan det möjligen vara på sin plats med en liten disclaimer: “Detta är på skämt och det motsvarar inte partiets åsikter.” i början eller slutet. Men personliget tycker jag att det vore j*vligt tråkigt om det behövde gå så långt, faktiskt!
what not to like about a Pirate Survivor blogg? :)
Ni får ha hur kul som helst, men i bloggarna är ni ju lite krasst sagt väldigt offentliga representanter för ert parti.
Utbytet mellan Anna Troberg och Jan Lindgren torde vara ett mycket tacksamt byte för de antipirater i media som tenderar att kasta sig över minsta smula som går att vrida till nackdel för Piratpartiet.
.-= David Jansson´s last blog ..Announcement- New render =-.
Personligen tycker jag det känns lite över styr. När Almedalsveckan drog igång slutade den vanligtvis träffsäkra politiska analysen och min läsare fylldes istället av spam.
Jag har inget emot förmedlande av stämning. Det tycks nu ha blivit så mycket att det är svårt att hitta informationen i flödet. Tidvis har jag givit upp och helt enkelt markerat almedalsinlägg som lästa efter en hastig blick.
Det känns tråkigt, för ni som är där är i mångt och mycket de som i mina ögon skulle kunna stå för de skarpaste analyserna och en uppvisning av vad som gör Internet till ett sådant fantastiskt verktyg för medborgarjournalistik.
Det är säkert kul om man är där eller personligen känner de som är där bra. Annars är det svårt att hänga med i och känna sig inkluderad i internskämten. Själv har jag tillfälligt slutat läsa några av de bloggar jag har för vana att följa och börjar väl igen först när Almedalsveckan (eller “Almis” om man nu så vill) är över.
Höjdpunkterna på politikerveckan för Piratpartiets del verkar så här långt ha varit Systembolagsmingel, sexuella anspelningar, tequila och överst på löpet i 4 dagar (och frågan är om det inte till och med överskuggar årets prinsessbröllopp i dignitet och mediabevakning)… *trumvirvel* …en trasig toalettstol. Och så har folk mage att påstå att politik inte är speciellt intressant!?
Jag hade gärna läst mer om vad som faktiskt händer där nere, hur Piratpartiet blir bemött, om det funnits möjlighet att framföra Piratpartiets åsikter och för att få alla de reportrar som samlats därnere att förstå att det här med FRA, datalagring osv definitivt inte är i deras intresse.
Nu menar jag inte att det bara måste vara “seriöst” utan jag läser även gärna instick om hur ni själva har det där nere och om saker som händer som inte har med politik att göra… men jag har varken lust, ork eller intresse att läsa om hur mycket kaffe, sprit eller sex som konsumeras blandat med minimala instick av politik.
Det känns lite som att sitta på bussen bredvid ett gäng högljudda fjortisar efter man precis avslutat en 10h arbetsdag. De har kul men ingen annan. Ändå så säger man inget för att man vet att de behöver få göra så och att de har sin fulla rätt till det.
Det här kändes taskigt att skriva – jag menar; vad gör jag själv då? Om jag nu är så jävla duktig kan väl jag börja blogga själv istället? Men du frågade efter feedback och det är här är min personliga uppfattning.
Men det viktigaste är trots allt att det är era egna bloggar och ni får och ska naturligtvis skriva precis vad ni själva vill och tycker är kul. Trots allt så följer jag många av (pirat)bloggarna dagligen och är både avundsjuk och imponerad på hur duktiga ni är på att skriva och resonera… kanske är det just därför jag känner mig lite besviken på Alme-rapporteringen. Ni har helt enkelt satt ribban skyhögt med era tidigare postningar och den här typen passar bara helt enkelt inte mig. :)
M; Faktum är att jag tror inte jag nånsin är “så bra” som du efterlyser i din kommentar, om inte det jag presterat här duger. Jag kan iofs fortsätta nämna vilka jag möter och säger hej till, som jag gjort i nån postning och vilket helt ärligt känns än mer innehållslöst än att slänga upp de funderingar som inspirerats på plats, som jag gjort hittills. Är det inte bra nog är jag aldrig bra.
Mikael; Det är precis så ytligt här som du ev. läser in i det som sägs, och kanske är det det som är störande i längden. För någon politisk “seriositet” får du faktiskt leta efter. Sen har vi det där med att åka till Visby och klämma in sig på ett gruppboende (eller vad man ska kalla det) bo tillsammans, nästan på varandra, inte tillgång till vanlig komfort — inte tillgång till tysta stunder och lugn och ro, och i mitt fall, stressigt som fanken för att få tag i lina. Vi gör vad vi kan att hålla humöret uppe både hos oss själva och andra. För att försöka förklara lite tydligare: Jag läser din kommentar som att det vore bäst om vi stannade hemma, för det du säger har bara det som alternativ i praktiken.
Kanske är det för att det är för tidigt på morgonenen för att förstå; men förväntningarna jag läser här skrämmer mig en anings, för att vara helt ärlig.
Tack för stöd och glada tillrop i övrigt! Jag sitter nu och blir lite fundersam på om jag bloggar för mycket eller för lite, får intryck av motstående reaktioner här i kommentarsfältet, vilket ju är som vanligt! ;) Men jag måste naturligtvis göra det som känns bekvämt för mig, det hoppas jag alla förstår. Däremot kanske jag inte ska stressa så förbaskat att återanknyta här på bloggen med er andra, om det mest känns spammigt. Ska fundera på det lite!
Snabb kommentar: jag tror absolut inte det vore bäst om ni stannat hemma, men kanske att den stora poängen med att ni är där inte är bloggandet ni själva gör utan det andra ser av er. Låter det rimligt?
Har ändå hört en hel del intressant från almedalen, men det mesta har nog varit via twitter, konstigt nog. Den informationen hade varit väldigt tråkigt att vara utan.
MH; nej, jag menade inte att du tyckte så utan att det blir lite som att det är alternativet i ställd problematik, skrev nog lite slarvigt i kommentaren innan. Och absolut, att träffas och mingla är absolut vad Almedalen handlar om. Att knyta kontakter osv, inget som är rapporterbart på plats nödvändigtvis, men givande i längden.
Emma; Du frågade “är det bu eller blä att VI gör såna grejer” och skrev “tipsa gärna om hur VI kommunicerar bättre”. Jag försökte bara ge min syn generellt på det jag läst hitinitills om Almedalsveckan från de jag tror “vi” innefattar och personligen så uppskattar jag och får jag ut betydligt mer att få höra om vad som sägs på olika seminarium eller i möten med andra personer och partier än vad jag får ut av att höra om bostadssituationer och festande. Om tanken med t ex Anna Trobergs uppsluppna inlägg är att jag ska känna mig inkluderad så gick det inte hem för mig (snarare känner jag motsatsen då det blir uppenbart att jag inte är en i gänget som förstår internskämten) – jag hade nog behövt varit där för att förstå det roliga eller ens förstå över huvud taget.
Nu är det ju inte så att jag måste få ut något av det heller – ett sådant krav finns inte på vare sig dig eller de andra. Jag försökte bara svara på dina frågor och prata med er som du uppmanade…
Det går ju inte heller att komma ifrån att era bloggar främst ses som politiska även om det inte är något ni uttryckligen bett om. Och jag tror tyvärr att man måste bestämma sig i vilket/vilka fack man vill befinna sig – tycker man det är roligt att vara ett tungt och respekterat namn inom t ex politikerbloggar så kanske man ska försöka undvika skriva massor om mode eller spritmingel på Stureplan för det drar automatiskt ner trovärdigheten även om analyserna är lika starka. Skulle AC/DC börja spela schlager så betyder ju inte det att de är mindre musikaliskt begåvade – men lite av respekten skulle nog gå förlorad. Lite trist kanske… förhoppningsvis är det bara jag som resonerar så och ingen annan.
Sedan är det tråkigt om du känner att du har skyhöga förväntningar på dig som skrämmer dig och som du inte tycker du kan leva upp till. Anledningen till att jag läser din blogg kontinuerligt är att jag tycker den är grymt bra skriven med intressanta inlägg, suveräna analyser och snabb på att plocka upp nyheter. Om jag inte gillat majoriteten av dina inlägg eller om jag tyckt kvaliten varit undermålig så hade jag inte återkommit och hade jag alltid gillat alla inläggen så borde jag definititvt skaffa lite egna åsikter.
Kom ihåg att det inte är jag som sätter pressen på dig – det gör du själv. För vad spelar det egentligen för roll om jag inte gillar eller gillar din blogg?
p.s. Och idag lärde jag mig något nytt pg a din originalpostning som jag missförstått i hela mitt liv. Jag trodde “bu eller bä” betydde ungefär “dåligt eller bra” (varför “bä” skulle vara “bra” hade jag aldrig förstått) men tydligen betyder “att varken säga bu eller bä” ungefär “att inte ta ställning” och har inget med bra eller dåligt att göra (om jag fattat det rätt den här gången).
M; Vilken fantastiskt kommentar, jag blir alldeles glad! (Och visst är det så att det är jag som känner press, lite det min kommentar går ut på, måste alltid förhålla mig till såna saker. Jobbigt att vara människa, ungegär.) Principiellt vill jag nog behålla möjligheten att vara tramsig och där med riskera lite sänkt förtroende, tror jag? När jag funderade över det kom jag i alla fall till det beslutet. Vilket är lite intressant eftersom jag nog inser att jag för det mesta framstår som “seriös”, eller inte bara framstår utan faktiskt förhåller mig seriös till bloggandet. Hellre lite skit i hörnorna än ett rent helvete, du vet… Men det gäller att omsätta det i praktiken också, att inte lura folk, omedvetet, som jag tror vi är inne och tassar på som ämne nu.