Moral är inte ett exakt mätinstrument, precis
Härom sistens frågade jag om det var okej att vara emot sexköpslagen men ändå vara motståndare till prostitution som fenomen. I kommentarsfältet var svaren i princip eniga — det var helt okej. Faktum var att flera till och med höll med om det och blev nästan förvånade över min fråga, eftersom det upplevdes som självklart.
Det är ett ständigt problem vad man läser in i debatters argument och i just debatter som berör sexalitet på ett eller annat sätt upplever jag som extra svåra. Detta för att det är så himla lätt att bli utstyrd med den “pryda dumstruten” — i ett slag kan man uppfattas som den inskränkta tanten som fått för lite… ja, ni vet vad.
Det är alltså inte säkert att det är vad andra menar, utan vad jag upplever situationen som, ska sägas. Det bor associationer i ord och uttryck som vi inte alltid är medvetna om själva och som kan fälla den mest lösningsorienterade på huvudet utan att fatta riktigt vad som hände.
Klara Tovhult sätter på twitter fingret på en grej som är nära besläktat med det här problemet: ordet “morallagstiftning“, här hennes tweets (som jag redigerat för det här formatet):
Att förklara hur värnlösa barn utsatta för övergrepp används som en förevändning för att misstänkliggöra internet är fruktansvärt svårt. Barnen utsatta för övergrepp skyddas inte av ett slutet internet. De skyddas av ett internet som är fritt. Att tala om morallagar är ungefär lika pedagogiskt som att likna arbetslinjen vid nazism. Det stärker endast den egna gruppen.
Jag upprörs inte över att Sverige inför morallagar. Jag upprörs över hur man använder barn som förevändning för att begränsa internet! Sorry folks, men ordet “morrallagar” är befläckat med manschauvinistisk högerpolitik. Snälla hitta ett annat! Vi låter som NyD från 1991 ffs.
Tänk på barnen. De får det inte bättre av ett inlåst övervakat internet. De kan inte ens kontakta BRIS.
Jag har inte exakt samma associationsbanor som henne, men skriver under på problematiken med att använda det. Det är ett ord som aldrig tillhört mig, nånsin, utan att egentligen veta varför. Och saker som inte känns inkluderande, riskerar att upplevas som uteslutande. Jag är rätt hundra på att fler än jag känner igen den här problematiken — där någon så att säga “tyckt rätt” men på något vis ändå tycks vara avståndstagande.
Finns det fler sätt att beskriva problemen med sexköpslagstiftning och vad som ska anses vara barnpornografi? Det är viktigt att så många som möjligt får möjlighet att sätta sig in i problematiken. Men jag har själv upplevt svårigheter att “komma in” i diskussionen och sätta min prägel på den.
Vad det handlar om är rädsla. Omtanke för barn som slår såpass fel att de riskerar skadas av bara farten. En önskan om att skydda barn som utnyttjas som exploateras på de mest fula sätt tänkbara. Inte minst för att det tar bort uppmärksamheten från det som nog alla är överens om behöver tacklas. Barn som far illa.
Moral används dessutom lika lätt som ett vapen från ett håll som från ett annat. Jag har exempelvis tidigare berört vad jag upplever som problematiskt att flera som kallar sig liberaler ändå inte tvekar att tala om för mig hur jag ska leva, eller raddar upp “psykoanalyserande diagnoser” för varför jag eller andra har problem som inte upplever saker som de. Moral är ett ganska starkt vapen i vilket par händer det än sätts i — och de flesta av oss bär på en alldeles egen, personlig uppsättning av det.
Så går det att komma runt den tröskeln? Går det att variera och nyansera diskussionen bättre? Jag tycker nämligen att det är oroande smalt och emellanåt omvägsbetonad spridning av frågeställningen och kanske ligger det lite hos de av oss som berättar om det. Jag tror att fler röster behöver höras, fler behöver säga ifrån. Bredden i motståndet mot detta måste kännas lika mycket som det faktiskt är.
Vi har det mycket reella problemet med att vi som folk måste gå med på att behandlas som kriminella. Attackerna mot internet fortsätter dessutom i oförminskad skala för att kontrollera oss, där inte minst barnpornografi ogenerat används som anledning.
Men för varje misshushållning av resurser, där massor av energi läggs på fel saker ser jag ytterligare barn komma till skada, på riktigt. Är det verkligen rimligt? Är det moraliskt försvarbart?
“i ett slag kan man uppfattas som den inskränkta tanten som fått för lite… ja, ni vet vad.”
Läsk?
.-= Joakim Andersson´s last blog ..För bibliotek barnporr i sitt bestånd =-.
Jag tycker många har visat ganska tydligt att sexköpslagen inte fungerar för det den sägs vara/är till för. I alla fall finns det stora tvivel på att den gör det.
Då får man väl se till “kostnadssidan” och se vad den kostar i form av ökad annan brottslighet.
Jag tror att väldigt många av de utpressningsfall som varit sedan sexköpslagen infördes, inte hade funnits till bara som en följd av skämmighet, utan kriminalisering av sexköp. Utan det är lagen som kraftigt vidgat ett utrymme för utpressning.
Det finns säkert många som tycker utpressning är bra, och att det borde vara lagligt. Men det tycker inte jag.
Om nu sexköpslagen kostar mer i form av mer utpressning (därför att den bara kriminaliserar ena parten), för liten påvisbar nytta i att minska prostitutionen eller lidande för de inblandade – ja då går inte uträkningen ihop för mig.
Anna Skarhed nämnde inte ordet “utpressning” en enda gång i sin utredning. Antingen anser hon det irrelevant eller också tycker hon att utpressning borde legaliseras. Hon borde träda fram och förklara sig, tycker jag.
Jag har aldrig tänkt på att det skulle ge associationer till tokhögern att använda ord som “morallagar” eller “moralistiska lagar”. Vi kanske kan börja kalla det för “känslolagar” då? Lagar som konstruerats av känslor såsom rädsla, vrede och misstro istället för av rationella argument som att de faktiskt bidrar till ett tryggare samhälle.
Herregud vad klokt :)
Jag håller med om att begreppet “morallagar” inte känns alls bra, inte för mig personligen.
Du frågar om det finns flera sätt att beskriva lagar som barnpornografilagen eller sexköpslagen. Jag funderar på om det inte handlar om synsätt på lagstiftning som normskapande.
Lite så här tänker jag. Lagen (i brottsbalken) är en kompromiss där man slår fast vad samhället kommit överens om är fel och vad straffet ska bli om någon bryter mot denna överenskommelse. Med kommer överens ska här förstås att riksdagen stiftar lagarna med sitt representativa stöd, på regeringens förslag.
De allra flesta brotten är sådan man sedan uråldern varit överens om är ett problem och skadligt för samhället, så som stöld, våldsbrott och mord, skadegörelse, kränkning osv.
Här handlar det främst om att kompromissa fram lämpliga straff, rimliga kriterier för fastställande av skuld osv. Ingen sund (i någon slags mediannorm hos övriga medborgare då) människa tycker att stöld eller mord borde vara tillåtet. Man har alltså en situation där lagen reglerar straff för överträdelser av den allmäna normen (t ex man skall icke döda). Dessa lagar är väl då normreflekterande.
Men så finns det brott där normen är mer oklar och skadan för samhället är svårare att mäta eller ens kvantifiera än när någons bil blir snodd, eller någons barn ihjälslagen. Normen kan här skilja sig kraftigt mellan sociala grupper, åldersgrupper, ja kanske även mellan könen, mellan inkomstgrupper och mellan kanske yrkesgrupper.
Vad många kanske upplever då, när en lag stiftas där det inte råder konsensus om vare sig skada eller kompatibilitet med “normen”, är måhända att det stiftas lagar som i stället för att reflektera normen försöker förskriva eller inpränta den. Kanske kan vi kalla detta för normpreskriptiva lagar?
Jag minns t ex från fildelningsdebatten röster som höjdes för att “Lagstiftningen kommer ändra folks beteende och syn på ägande”. Jag tycker inte fildelningslagarna är att jämföra direkt med sexköpslagen men någonstans har de det gemensamt att de egentligen syftar till att ändra ett beteende, sätta en norm. “Så gör man inte.”
Jag vet inte om jag tycker att morallagar är ett passande epitet eftersom det implicerar att det finns någon makt eller grupp som sitter och värderar våra normer utifrån någon mall.
Jag ger inte så mycket för sådana konspirationsteorier utan tror att det ofta finns lättare förklaringar. Däremot är det naturligtvis så att det finns en grupp, lagstiftande församling, som vill förändra såväl beteende som förhållningssätt till den norm de vill sätta.
Men att klumpa ihop bestämmelser och lagar man inte gillar under begreppet morallagar känns mer som en halmdocka eller ett slags misstänkliggörande av dem som stiftar lagarna, än ett faktiskt argument mot lagarna (är all moral dålig?). Det känns som om man försöker förknippa förespråkarna av en lag eller ett lagpaket med något slags gammaldags kristen dygdelära när det faktiskt finns flera såväl rättssäkerhetsaspekter, praktiska aspekter och skademinimeringsaspekter man kan fokusera på om man vill kritisera lagen eller den som förespråkar den.
Kanske är det till viss mån lättja att hänfalla till retoriken kring morallagar? Man hakar på bu-kören och sågar en lag med att den är moralistisk så får det vara bra så.
Vad gäller sexköpslagen så är den ju problematisk, precis som alla lagar som rör vår sexualitet (eller kan sägas röra den, prostitution kan ju ses ur ett maktperspektiv också) eftersom det är hög beröringsångest på det temat.
Men jag tycker mig ana en trend där allt fler lagar, eller åtminstone debatter kring lagar, verkar handla om att lagstiftande församling försöker visa oss hur man ska bete sig och vad som vore den bästa normen att enas kring.
Frågan är hur vi lättas möts i en debatt kring det eventuella problemet. Genom att utmåla den ena sidan som moralister (tänk på det, vad är det för något?) eller genom att försöka tala om varför olika normer kan samexistera och framför allt, försöka undersöka effekterna på det problem man försöker lagstifta bort.
Tänker vi bort moral över huvudtaget så vad blir då kvar i t ex barnporrdebatten kring seriealbum i digital form? Leder de till att barn kränks eller lider skada? Hur löser vi det i så fall?
Tänker vi bort moral ur sexköpsdebatten, vad finns då kvar? Två personer möts och “har sex” (vad innebär det? För bägge?) och den ena betalar den andre. Vem mår dåligt av det här? Vilka är det som “säljer sex” (är det ens en bra beskrivning?)? Vilka är det som köper? Hur mår köparna? Hur mår säljarna? Vem behåller pengarna? Vem ser till att det sker under trygga former på en säker plats? Hur kan köparen veta att säljaren verkligen gör detta av glädje eller för att få betalt? Vilka nyanser finns där?
Fastnar vi i moralsnacket är jag rädd att vi bara hamnar i dikotomin: Rätt/Fel. Nyanserna riskerar försvinna.
Let the flames begin :/
.-= Rikard´s last blog ..Filterdebatten =-.
Allvarligt (lite mer, mmm):
För tio år sen var det tabu att diskutera problematiken kring invandring, trots att det finns problem med invandring. Blott att nämna “problem med invandring” genererade ganska snart ett svart ‘R’ i passet (‘R’ för ‘rasist’. Följden blev att rasism, som politik, överläts till samhällets mörkerkrafter (och nej, Sverigedemokraterna är inte vad jag menar; t om SD har sina ljusa sidor).
Först på senare är har även intellektuella röster börjat att försiktigt närma sig en mer nyanserad bild av invandring, inte minst genom t ex offentliga och “kända” personer, som pekat ut olika problemområden, t ex Nalin Pekgul.
Kanske befinner vi oss i frågan om barnpornografilagstiftning – alltså inte barnporr – där vi befann oss med rasism för tio år sen? Att debatten kvävs av rädsla för ett illusoriskt ‘P’ i passet?
Ofta stöter jag på “argument” i form av “vad har hen för agenda egentligen?”, inte bara kring barnpornografilagstiftning utan också kring, främst, prostitution. Kontentan blir att man förr eller senare slutar att prata om problem av rädsla för att bli utpekad.
Det spelar alltså ingen som helst roll vilka argument man än har, om det enda ens motståndare hör är ett “hen vill släppa barnpornorafin fri! Vad har hen för agenda egentligen ..?’
Det är förnuft och känsla. Men just nu, och kanske åratals framåt, är det känsla som styr.
.-= Joakim Andersson´s last blog ..För bibliotek barnporr i sitt bestånd =-.
[...] Deep Edition: Bildförbudet i ny tappning Klokbok: För bibliotek barnporr i sitt bestånd? Emma: Moral är inte ett exakt mätinstrument Erik Laakso: En utmärkt illustration Tinet Elmgren: Den svenska barnporrlagen och vad seriefigurer [...]
Rikard; jag vill nog returnera “klok”-kommentaren… för kanske är anledningen till att “morallagstiftning” inte känns som rätt ord, för att folk inte upplever sig ha lutat sig mot just moral. Precis sådär nyanserat som du beskriver det. Norm är ett ganska bra ord, känsla kanske rent av ännu bättre. Får fundera på det lite.
Joakim; Jamen precis! Är det inte “P” så är det nåt annat, lite nästan gubbsjukt, man är rädd för att ge sin välsignelse. För alldeles för ofta irrar de här diskussionerna ut i nån slags konstig “men det är naturligt att kolla på bilder”, vilket säkert är rätt i sak, men förvirrar den för mig självklara poängen: Lagarna fungerar inte för vad man föreställt sig att de ska göra, de slår fel och används som tillhygge i andra strider. Det är inte rätten att sexa sig över åldersgränser det handlar om väl? Ungefär. Som sagt, en sekundär fråga i så fall, och inte nåt jag vill ha stämplat i passet och kanske är varför det blir lite svårt att ge sig in i debatten.
Istället för “morallagar” eller “känslolagar” som någon nämnde så kanske man kan kalla dem “puritanlagar”? :)
“Puritanlagar” känns som ett väldigt dåligt förslag, om PP vill nå ut till någon annan än redan frälsta, om ens till dem. Här skulle jag naturligtvis vilja komma med ett riktigt bra förslag, för att vara konstruktiv istället för gnällig… men får tyvärr passa denna gång =)
Det saknas seriös objektiv vetenskaplig forskning om sexköpslagen och dess konsekvenser. Vi har helt utlämnade till politiserade styrda utredningar där svaren givits på förhand, moraltyckande från visst politiskt håll och populistiskt röstfiskeri från annat håll. Dom som blir lidande av det är sexarbetarna var situation har försämrats av sexköpslagen samt en ökad risk för spridning av könssjukdomar som Aids. När ett samhälle styrs av löst tyckande och ett mer eller minre slumpmässigt känsloliv och inte objektivt undersökande och intellektuell analys är samhället på väg att rasa samman.
Vi ser samma tendens inom område efter område. Sexköpslag, invandringspolitik, universitetens förflackning och förfall, islamisering (en antiintellektuell företeelse), övergivande av de europeiska fundamenten, humanism, vetenskap, teknik och demokrati.
Godnatt Sverige.
Amen!
.-= Lars-Erick F´s last blog ..Är fattigdom el rikedom problemet =-.
Libertarianer verkar ha en tendens att förutsätta att de är utan moral, och att deras vilja som påverkar lagstiftningen skulle vara något annat än moral. Underligt, men till viss del förståeligt. Det gör iaf att jag hellre kallar mig frihetlig, för att använda ett annat epitet helt enkelt X)
.-= Hanna Dönsberg´s last blog ..Almedalen och rollspelen =-.
Hej,
Det vore jättebra om de ”51” bilderna läckte ut i bloggvärlden under skydd av meddelarskyddet till någon vänligt inställd bloggare. Det skulle ge bloggosfären något konkret att relatera till i svärmens stora grupparbetet.
Om bilderna av något skäl inte läcker kan vi i bloggosfären ändå göra en hel del. Exempelvis attackera att hemliga domar gör att ingen utomstående kan granska rimligheten i domen, vilket gravt hotar rättssäkerheten. I princip kan korrupta åklagare/domstolar fälla ett foto av en solnedgång med påklädda barn för att vara barnporr.
Dessutom kan tant Gredelin och överheten inte värja sig om vi i bloggosfären tolkar barnporrlagen bokstavligt och hävdar att Carl Larssons nakna barn + Ronja Rövardotter + seriebilder av en naken 17-åring + godtycklig teen-erotisk mangabild ÄR olaglig barnporr. Domarna är ju hemliga.
Nu är det läge att slå tillbaks. Vem kan trycka upp olika T-shirts med: Erotiska mangabilder, tecknad tonårssex, Carl Larsson nakna barn? Lägg sen till bildtexter som: Förbjuden barnporr enligt svensk lag, du bryter mot svensk lag som tittar på denna bild, tecknad 17 åring – förbjuden barnporr.
[...] Deep Edition: Bildförbudet i ny tappning Klokbok: För bibliotek barnporr i sitt bestånd? Emma: Moral är inte ett exakt mätinstrument Erik Laakso: En utmärkt illustration Tinet Elmgren: Den svenska barnporrlagen och vad seriefigurer [...]
[...] Edition: Bildförbudet i ny tappning Klokbok: För bibliotek barnporr i sitt bestånd? Emma: Moral är inte ett exakt mätinstrument Erik Laakso: En utmärkt illustration Tinet Elmgren: Den svenska barnporrlagen och vad [...]
“Nisse, 17 år” skulle ju vara kul. En streckgubbe med stiliserat stånd.
http://eriksubl.blogspot.com/2010/07/knulla-mig-ar-okej-men-du-far-inte-se.html
Vi måste ta ned frågan på en sansad nivå och ställa två enkla frågor.
Om tecknad barnpornografi kränker barnen som helhet måste också fotografisk barnpornografi göra detsamma. Argumentet för att ursprungligen straffbelägga barnpornografi var för att den krävde att man utnyttjade barn för att producera den. Vi får alltså följande situation.
Innehav av fotografisk barnporr:
*Kränkning av barn som grupp
*Utnyttjande av barn per proxy
Innehav av tecknad barnporr:
*Knärning av barn
Ändå är straffet detsamma även om den fotografiska barnporren i en icke-hycklande verklighet borde vara dubbelt så hög som för den tecknade. Det är alltså oacceptabelt att straffet är detsamma.
För det andra så måste vi ifrågasätta påståendet att bilderna överhuvudtaget kränker några barn. För att kränka något måste då inte den kränkta känna sig… Kränkt? Och det är sannerligen inte barnen som klagar på att de blir kränkta. Det är de vuxna. Frågan är om det inte är de vuxna som EGENTLIGEN känner sig “kränkta” av bilderna… Och då befinner vi oss på Islam vs Mohammedkarikatyrer-nivån.
[...] Edition: Bildförbudet i ny tappning, Klokbok: För bibliotek barnporr i sitt bestånd?, Emma: Moral är inte ett exakt mätinstrument, Erik Laakso: En utmärkt illustration, Tinet Elmgren: Den svenska barnporrlagen och vad [...]
Konstiga slutsatser !
Att Oisín Cantwell i sin krönika i AF idag http://qrl.se/4V drar slutsatsen att sexköpslagen ligger bakom att polismästaren Lindberg åkte fast känns långsökt. Om han inte misshandlat folk mm så hade det nog varit svårt att ta fast honom. Har visserligen ingen djupare kunskap om hur polis kom honom på spåren men tvivla att han fått en sådan uppseendeväckande straffpåföljd om han varit en vanlig torsk.
[...] Edition: Bildförbudet i ny tappning Klokbok: För bibliotek barnporr i sitt bestånd? Emma: Moral är inte ett exakt mätinstrument Erik Laakso: En utmärkt illustration Tinet Elmgren: Den svenska barnporrlagen och vad [...]
[...] Opassande frågade för en tid sedan om det fanns något alternativt begrepp till ”morallagstiftning” att beskriva [...]
[...] Edition: Bildförbudet i ny tappning Klokbok: För bibliotek barnporr i sitt bestånd? Emma: Moral är inte ett exakt mätinstrument Erik Laakso: En utmärkt illustration Tinet Elmgren: Den svenska barnporrlagen och vad [...]
Jag ser inget problem med att använda termen “morallagstiftning”, om man är noga med att använda den rätt. Förbudet mot pornografiska bilder av tecknade, ej verkliga barn, är ett typiskt exempel på morallagstiftning – den gör ingenting för att skydda barn mot verkliga övergrepp, utan det handlar om att värja sig mot det man tycker är moraliskt motbjudande – att någon pedofil någonstans sitter och runkar till tecknade bilder på barn.
Man rationaliserar förbudet med att barn som kollektiv skulle bli “kränkta” av tecknade barnporrbilder, men det är ingen som frågat barnen om de faktiskt känner sig kränkta. Det som kränks är de vuxnas moraluppfattning, inte barnen själva.
[...] För om ni skriver så kan ni bli censurerade och dessutom få problem senare i era bloggkarriärer. Så skriv i stället “Feminist med svår reumatism huggen i snippan av patriarkatet” Då visar ni också bättre och mer pedagogiskt hur kvinnor alltid är offer och hur råttan står för könsmaktordnigen med sitt regelrätta snippadestruktiva beteende. Att det i sak framställer kvinnor som några hjälplösa offer kan du strunta i för det är politiskt korrekt. Känner du inte igen din syster eller mamma i bilden och inte din dotter heller så strunta i det, det är inte politiskt korrekt att ifrågasätta kvinnans offerroll ännu. Att det sedan urlakar alla trovärdighet till ett verkligt jämställdhetsarbete kan du strunta i, det politiskt korrekta ska inte ifrågasättas. Att pride sedan är långsiktighet är kanske något annat?`Nej tillbaka till uttryckskärnan nu igen…Moral [...]