Vet vi själva om när vi hatar?
…Egentligen hade jag tänkt att tipsa om vad som antagligen är dagens stora diskussion (i ev. begränsade kretsar); den spektakulära läckan. Någon har lyckats hacka SDs databas över “sympatisörer”*. Nikke har kollat runt lite.
Men jag liksom fastnar i nån slags inre diskussion om hat, vad det är, vem som har rätt att känna det och andra småsaker… (ja, jag är lite ironisk.)
Som jag skrivit, till och med före valet, så är det bara att respektera om folk röstar SD. Ett eventuellt misslyckande i att tackla sakfrågorna eller de grundläggande problemen kan inte riktas mot de individer man lyckas identifiera. Ett intellektuellt ställningstagande, kan jag väl säga.
Jag har varit lite bekymrad över att så många skrivit och med känsla deklamerat att de minsann inte är rasister även om de röstar på SD. Eftersom jag tenderar att tro på folks ord, så har det känts smått bekymmersamt att SD därmed lurat potentiella väljare, eftersom det för mig aldrig rått några tvivel om att det är just rasism de företräder.
Men den senaste månadens utfall mot grupper i mänskligheten, där inte minst kvinnor överlag utmålats som djävulens avföda, är det nog mest bara att konstatera att det lever ett hat i samhället, som trots att man inte vill kalla det för hat, svårt att kalla nåt annat.
Det är såklart inte medmänsklighet eller kärleken till den nästa som driver tankar om att vissa helt enkelt inte ska ta plats. En instinkt om att inte vilja vara hatisk eller vara rasist är väl bra på sätt och vis, men blir bara läppars bekännelse.
Vi har lärt oss att säga att vi inte hatar, men ändå lever hatet starkt i samhället — och vi verkar vara omedvetna om att det är precis det vi gör. Vi ska inte hata, det är inte fint, det är inte utvecklande, det är dåligt. Alltså hatar vi inte, vi har “starka åsikter” möjligen, men så ointelligenta är vi inte att vi säger oss hata generellt sett. Vi är ju inte nazister, typ, vi är bättre än så…
Jag är såklart inte det minsta undantagen från den här problematiken och stora förändringar börjar vid den egna dörren. Jag vill ju helst inte hata rasister, men det är väldigt svårt att inte känna ilska och till och med förnedring i viss mån. Man måste ju kunna försvara sig, tänker jag, och inser att det är precis samma jäkla resonemang “på andra sidan myntet”.
Alla försvarar sig mot sina fiender, inbillade i de flesta fall. När vi försvarar oss känner vi oss fyllda av en kärlek (faktiskt) och gemenskap mot det vi kämpar. Inte undra på att vi inte kan identifiera vårt egna hat, eller tillåta en etikettering som går emot själva känslan i ordbetydelse.
Massor av energi har gått till att få människor att erkänna en etikett de inte velat kännas vid. Massor av mer energi lär fortsätta gå till det, misstänker jag.
I praktiken är hatet okej, så länge det är rätt grupp som hatas, alldeles oavsett social konstellation. Även om ingen vill gå med på att kalla sig rasist eller inse att de ingår i en potentiell lynchmobb. Hatet finns där, alltid, och individuellt bestämmer vi oss för när hatet är bra och när det inte är bra. Hatet har sina bra sidor som förenar och sina dåliga sidor som separerar.
Så hur ser man skillnad på ett konstruktivt hat och ett destruktivt? Eller inbillar jag mig bara att det finns såna här nyanser? Är “hat” alltid fel?
Jag hatar t.ex. tanken på det framväxande kontrollsamhället. Ett samhälle som i dagarna har rysansvärda paralleller med historiska lågvattenmärken. Tanken är att jag så att säga ska vara positiv när jag bekämpar detta. Jag ska på något vis signalera positivitet och glädje, då jag egentligen mest känner i viss mån skräck och till stora delar maktlöshet.
Det är ju t.ex. väldigt lätt för mig att presentera Piratpartiet i positiv dager, där politisk utveckling är ett faktum och fantastiskt på alla sätt och vis. Det är dock en helt annan femma att beskriva verkningarna av ett datalagringsdirektiv eller vad massövervakning innebär i praktiken med FRA-lagen.
Jag känner alltför ofta likheterna med Sverigedemokraternas framväxt och värjer mig, samtidigt som jag inser att det är allmänmänskligt. Det är så här vi fungerar, vi har bara X antal verktyg på vår Leatherman, och det är samma verktyg vi använder vad vi än gör.
Hatet ger energi att kämpa, hatet mot rasism ger lika mycket inspiration som hatet mot invandrare. Hatet i sig har inga preferenser, det är ett verktyg vi tar till när vi tycker oss behöva det.
Jag vet varken ut eller in. Jag skulle gärna sträva mot lite mer Dalai Lama och lite mindre Hitler — nån balans däremellan vore fint. Lite samhällelig och individuell självinsikt. Lite ansvar på riktigt, inte den där sorten som är självursäktande.
Vända ena kinden till är fint, att stå upp för sin rätt är också fint. Otroligt frustrerande att gå runt och fundera på det här. Men ruskigt nyttigt.
*=Torbjörn tar i kommentarsfältet upp problemet med att säga att listan består av sympatisörer.
Menar du Dalai Lama eller Tenzin Guatso?
En instution som står bakom ett styre som vi annars är vana vid att se i talibanernas område eller en man som kämpat hårt för att inte bara återfå sin makt över ett av dessa feudalsamhällen utan samtliga?
Jag gissar att du pratar om det tredje alternativet: Bambi, vilket oxå är intressant. Frågan är nämligen varför du strävar mer mot ett auktoritärt samhälle, en misslyckad kamp och/eller en tom PR-kampanj?
Flipper; Där ser man, trodde dragningen åt ytterligheterna var tydlig iom att jag nämnde Hitler i samma mening. Men var tusan får du att jag strävar mot ett auktoritärt samhälle ifrån?
Hata och älska. Eller försöka förstå?
I kärlek gäller väl allt. Hat och kärlek ligger ibland snubblande nära vartannat.
Ibland kan försök att förstå reda upp det.
Kanske är det så i politiken också. Vi har lätt att hata och ibland att älska. Men möjligen är det mera fruktbart att blanda in lite förståelse också. Eller i vart fall ngt slags “kylig” analys?
Känner alltså att din bloggpost och min har viss släktskap…
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/09/de-gamla-partiernas-misstag-hjalpte-in.html
Lite vanskligt är det att så många refererar till läckan som ett “medlemsregister” eller som opassande: ett register över “sympatisörer” till sd.
I samband med ett skolarbete om Sverigedemokraterna beställde jag hem information om partiet via deras hemsida.
…och nu är jag uthängd. Trots att jag INTE ALLS sympatiserar med partiet.
Jag är nog inte ensam om att befinna mig i den situationen. Ett stort antal journalister och politiska motståndare har säkert också beställt informationsmaterial.
Mycket obehagligt med Sd-läckan. Jag tycker också att det är beklämmande att inte Sd kunnat få hålla sina torgmöten ifred utan att det står folk och försöker hindra dem genom att överrösta dem. Det faktum att Sd själva försöker utnyttja sin utsatthet för att sätta en underdog-bild av sig själva bör inte avhålla människor från att kritisera dessa attacker mot det demokratiska systemet.
Om det här med hat: i ett demokratiskt samtal finns det, så länge vi inte talar om handgripliga våldsamheter och hot, bara meningsmotståndare – inte fiender. I den stund motparten görs till fiende går själva den demokratiska grundtanken om intet som jag ser det. Det är ofta mer produktivt att bemöta ens meningsmotståndares åsikter så som grundade i missriktad välvilja, oförstånd eller oförmåga att se vissa samband än som flödande ur en källa av illvilja och ondska. Även om jag är litet osäker på vad företrädare som Åkesson personligen har för drivkrafter kommer ju debatter med honom egentligen att handla mer om Sd:s väljare, och jag tror nog att en majoritet av dem inte drivs av illvilja eller rasism.
“Hatet ger energi att kämpa, hatet mot rasism ger lika mycket inspiration som hatet mot invandrare”
Personligen skulle jag nog säga att ilskan ger energi att kämpa och att den som kanaliserar ilska i hat riskerar att förlora siktet på målet och känslan för proportioner.
Förresten, Svt hade bjudit in några komiker häromdagen för att tala om humor i politiken och valrörelsen. De tog upp några exempel, men missade i min mening något av det roligare som sagts i valrörelsen. Mona Sahlin uttalade sig vid något tillfälle om det paradoxala i främlingsfientligas sätt att debattera invandrare (fritt citerat): invandrarna gör fel när de tar våra jobb och de gör fel när de inte tar våra jobb.
Det är hemskt tråkigt att Sd kom in, men en fördel med den parlamentariska situationen, om man nu ska försöka se en sådan, är att vi borde se en vitalisering av riksdagen som demokratisk institution.
Torbjörn; men usch, vilken jobbig situation, det var inte alls meningen att färga dig och andra på listan på det där viset.
Tor; du har flera poänger, kanske måste jag separera ilska och hat lite bättre. Som sagt jättefrustrerande att fundera på alla olika sidor eftersom inte något känns enkelt eller givet.
[...] opassande » Blog Archive » Vet vi själva om när vi hatar?. Kommer på avvägar av en inlänk från @opassande som skriver så väldigt bra om hatet som [...]
Hackandet av SD:s databas är naturligtvis något som ska fördömas. Men det är samtidigt ödets ironi att den som uttalar sig om saken är en viss säkerhetsexpert, som förekommer i Ricks exposé över IB/UB. Han kanske inte är den mest lämpade att fördöma något som, bland mycket annat, tangerar åsiktsregistrering.
Thomas Nordegren sa för några minuter sedan i P1 att det verkar vara personer som är emot IPRED och FRA som har hackat Sverigedemokraterna, vet någon vad dessa uppgifter ifrån, eller är det bara spekulationer?
[...] Nikke Index har skrivit om listan och dess ursprung, Beastankar spinner vidare på hur opassande det är och Opassande själv funderar vidare på drivkraften bakom. [...]
Känner vi till många hackers som är FÖR IPRED och FRA?
Juat sayin’…
.-= Beelzebjörn´s last blog ..Reflektioner efter val2010 =-.
As far as I know, spekulationer. Eller rättare sagt; det finns folk inom alla partier med dåligt omdöme så det kan mycket väl vara en PP:are, men det kan lika gärna vara en Vänsterpartist, FP:are, Moderat eller whatever. Det enda parti som jag inte automatiskt skulle misstänka är väl då SPI, men inte ens det är en omöjlighet.
I motsats till populära missuppfattningar så ÄR Piratpartister inte automatiskt übernerdar på hacking (precis som alla inte är tonåriga killar som fildelar och käkar pizza, vi är som folk är mest, nästan) och det finns trots allt kompetenta personer i andra partier med, ÄVEN när det gäller IT. Det kan komma som en chock, men så är det. :)
Jag har också extremt svårt att tro att någon ledande Piratpartist skulle gjort det, det är liksom inte så vi jobbar…
Jens; eh, vilka superkrafter sitter man på när man vet vad folk har för åsikter när de hackar? Tycker inte ens det är värt frågan om det är spekulation, det låter som värsta fantasy-fiktionen, rent av.
Man får nog inse hur verkligheten ser ut. Om tillräckligt många tycker tillräckligt illa om något så är risken stor att de kommer att försöka sig på olika attacker mot det. Man kan tycka vad man vill om det men det förändrar ingenting.
Om man inte skyddar sin information så kommer den med stor sannolikhet att hamna i orätta händer, särskilt om man är kontroversiell.
Jens: Sa han inget själv om varför han trodde det? Det låter som ett rätt absurt påstående att bara slänga ur sig sådär.
Thomas Nordegrens påstående (grundat på vad?) syftade till att misstänkliggöra integritetsivrare och antyda dubbelmoral. Den egentliga frågan till redaktionens nätbevakare var, hur FRA- och IPRED-motståndare kunde tycka att det var OK att publicera register av detta slag. Han fick dock svaret, att knappast några positiva reaktioner alls märkts under dagen. Tvärtom har det handlat om ett brett fördömande av dataintrånget. Men detta verkade inte ändra Nordegrens uppfattning.
Vad tror ni om denna idén ?
http://www.facebook.com/group.php?gid=155366424482289&v=wall
En massa människor (gärna invandrare) går med i SD och sedan röstar fram en ny partiordförande och därefter byter riktning på deras politik om jag förstått saken rätt så har dom bara 5000 medlemmar.
Mitt hat spar jag till rasister och homofober.
SD är både och.
Om jag inte får rösta på SD utan att bli hotad så kan man ju naturligtvis undra var dessa Demokratiska rättigheterna i landet Sverige egentligen tog vägen, eller det gäller bara de som tycker som alla andra !?.Skit samma, eventuella dårar som tar till våld i dessa frågor är välkomna så ska jag personligen banka skiten ur dom så länge jag orkar.
Herrejösses.
Det är ju iofs skoj att våra uttråkade ungdomar fick något att engagera sig i nu med alla konstiga anti-SD kampanjer.
Jag kan inte se alla dessa reaktioner som någonting annat än att sticka huvudet i sanden. Man vill inte veta varför folk röstar på Sverigedemokraterna, man tar inte sitiationen på allvar eller försöker analysera den och se saker från deras sida, man vill bara att dom skall försvinna från jordens yta. Det är mänskligt men det är inte sunt. Och det är INTE konstruktivt.
Det har varit samma syndrom ända sen valrörelsen började. Man ägnar sig åt förnekande. Vägrar ta i problemet, vägrar debattera, vägrar försöka förstå. Bara tävlar i att vara störst motståndare till allt som har med SD att göra och inte låtsas om att dom stadigt legat över 4% spärren.
Hat är aldrig bra. Aldrig.
Man kan inte bekämpa saker på ett positivt sätt. Det har du rätt i. Är man motståndare till någonting så finns en konflikt och då saknas positiv energi.
Vad man kan göra är att förespråka sitt eget alternativ på ett positivt sätt. Det är den konstruktiva vägen. Att erbjuda ett alternativ och påvisa fördelar med det. Rikta uppmärksamheten från det negativa och till det positiva.
Självklart måste man ibland uppmärksamma galenskap. Man får inte vara rädd att tala om det tråkiga, dåliga andra alternativet eller informera sig och andra om vad dom pysslar med men energin bör vara fokuserad på att vara för sitt alternativ och inte så mycket EMOT de andra.
Man kan väl jämföra det med att bygga varsin sandhög. Man kan välja mellan att slänga på sand på sin egen hög eller att bara stå och skyffla bort sand från motståndaren.
En annan jämförelse är en dragkamp. Skall man gräva ner sig i marken och bara försöka hålla emot eller skall man skrika “åå hej åå hej” och dra med all styrka åt sitt eget håll?
Kanske inte dom bästa liknelserna men kanske kan dom inspirera någon. :)
[...] här ett par dagar efter det val där Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen diskuteras på bloggar och Facebook: Hur kunde detta hända? Människan förefaller så tvetydig! Å ena sidan [...]
SDs intåg i riksdagen är enkel. Det finns människor i Sverige upplever följande problem:
* Ökande brottslighet
* Bostadsbrist
* Skenande offentliga utgifter
* Hög arbetslöshet
och sedan identifierar de (korrekt) invandringen som en bidragande orsak till alla dessa. Plus att de upplever att det inte finns några konkreta fördelar med en hög invandring.
Ytterligare en nagel i ögat är synen att invandrare kommer till Sverige och lever på bidrag (som också är sann i alldeles för stor utsträckning).
För de som reagerar starkt kring detta så är SD det enda partiet med trovärdighet i frågan. Det handlar alltså INTE om hata invandrare. Handlar inte om rasism bland alla de som röstat för SD. Ungefär på samma sätt som jag röstade pirat för integritetspolitikens skull, utan att fildela illegalt.
/W
Werner; som jag ser det är det rädslan för de där problemen som ökar, inte problemen i sig.
Werner, det verkar som att du gått på ett akut fall av mytus popularis. Tack och lov finns det bot mot den sjukan, statistik. :)
Så låt oss titta på dina punkter:
* Ökande brottslighet
Brottsförebyggande rådet (bra.se) gör konstant rapporter om kriminalitet och jag grävde en del i det där för ett tag sen när någon annan påstod att brottsligheten i Sverige var på en toppnivå utan motstycke i historien och jag fann att brå inte riktigt håller med.
Enligt statistiken så har antalet brottsanmälningar ökat, men det är inte samma sak som att antalet brott ökat. Brå själva konstaterar tex att antalet stölder faktiskt minskat och är numera lägre än på 90-talet (efter en topp runt 2000) och trenden är fortsatt god. När det gäller våldsbrott är det också en positiv trend och det enda där statistiken visar på en ökning är våldtäkter. Här är dock en bidragande orsak att det inte längre är skamligt att rapportera våldtäkter samt att lagstiftningen förändrats till att inkludera fler typer av övergrepp så Brå:s analys är att även sexuellt relaterade brott minskat de senaste åren.
Rent generellt kan man nog påstå att brottsligheten faktiskt inte alls ökat utan ligger på en relativt jämn nivå som varit mer eller mindre konstant sen 90-talet.
* Bostadsbrist
Vi har alltid haft bostadsbrist, orsakerna är ekonomiska och politiska. Ekonomiska så till vida att det inte lönar sig att bygga på spekulation (om inte annat för att ingen vill betala de hyror vi kommer få när bostadsmarknaden förbyggt sig) och man bygger mao inte nya bostäder förräns man ser att det kommer betala sig (vilket kräver decenniers intäkter). Politiska för att det inte är poppis att bygga precis hur mycket som helst överallt, försöker man anlägga nya hyresområden för nära andra områden kommer de som redan bor där överklaga för att det blir för mycket folk och bygger man för långt bort kommer ingen vilja bo där.
Det FINNS också gott om bostäder i landet, typiskt på orter där ingen vill bo. Se tex:
http://www.boverket.se/Om-Boverket/Pressrum/Pressmeddelanden-2010/farre-kommuner-har-bostadsbrist/
* Skenande offentliga utgifter
Mja, de har ju bromsats rätt rejält. Det är därför alla klagar på vård, skola etc. ;)
Den svenska statsskuldens utveckling har legat förhållandevis still sen mitten av 90-talet och det är därmed lite svårt att hävda att den skenar. Det gjorde den i början av 90-talet, men det får nog anses vara preskiberat nu:
https://www.riksgalden.se/templates/RGK_Templates/TwoColumnPage____1090.aspx
* Hög arbetslöshet
Visst är det så, men samtidigt är det här något som främst drabbar invandrarna själva, så i såna fall så kan man konstatera att invandringen drabbar invandrarna och inte oss andra.
http://www.svensktnaringsliv.se/fragor/integration/tufft-for-nyanlanda-invandrare-att-fa-jobb_99186.html
“sedan identifierar de (korrekt) invandringen som en bidragande orsak till alla dessa”
Jag vill här peka på det något slitna uttrycket “lögn, förbannad lögn och statistik”. SD är experter på att vinkla statistik, det de säger är sällan fel för det går att visa på statistik som insinuerar att det är invandringens fel, men att kalla det korrekt är att ta i. Låt mig ta ett exempel:
När SD talar om våldtäktsepidemi pga invandringen så baserar de det på statistik som visar att det är ca fyra gånger vanligare (fritt från minnet, men det är nånstans på den nivån) att män med invandrarbakgrund våldtar än att de som kommer från familjer som bott här i x generationer.
Det de INTE berättar är att nåt i stil med 99.3% av alla män med invandrarbakgrund aldrig har eller kommer att våldta någon och att motsvarande siffra för “svenskar” är 99.8%. De berättar inte heller att om man tittar på geografisk och social fördelning av våldtäkter, eller kriminalitet mm, så jämnas siffrorna snabbt ut och det blir snabbt tydligt att risken att någon blir kriminell eller våldsam beror MER på var du bor och hur bra ställt du har det än om du heter Mustafa eller Svensson.
Det är detta som är så bedrägligt med Sverigedemokraterna, de vinklar statistik och fakta på ett sätt som ger dem trovärdighet och det krävs tid och insikt att bemöta deras argument, vilket gör att när man försöker slå hål på de bilder SD målar upp är man från början i underläge. Se tex på hur mycket jag var tvungen att skriva för att förklara varför dessa korta fyra punkter inte stämde, jag slår vad om att många kommer läsa Werners fyra punkter och nicka instämmande, sen kommer de till min text och tappar intresset.
Sanningen är helt enkelt krångligare än vad Sverigedemokraterna vill ge sken av, men det är så otroligt mycket svårare att ge en nyanserad och rättvis bild av samhällssituationen än att vräka ur sig billiga och lättbegripliga slagord.
Därför, i kombination med att våra “etablerade” riksdagspartier totalt misslyckats med att bemöta SD, så har vi numera ett främlingsfientligt parti i riksdagen. De kom in på löften om att fixa problemen (odefinierat vilka, men förmodligen allt från våldet i skolan till att tvålen på herrarnas dass är för parfymerad), de kommer inte lyckas lösa problemen eftersom deras analys är ofullständig, men eftersom ingen annan heller kommer fixa problemen men samtidigt motarbeta SD som fan så kommer SD fortsätta kunna plocka röster genom att påstå att etablissemanget är emot dem.
Det finns en del otäcka likheter med mellankrigstidens Tyskland, men det lämnar jag som hemläxa till de som vill fördjupa sig på egen hand. ;)
@Qeruiem, ditt resonemang om att godtyckligt välja bland statistiken och vinkla den är förvisso applicerbar på etthundra procent av alla politiker i alla partier.
Vi har en tradition av att aldrig agrumentera, aldrig vara rationell, aldrig svara direkt på frågor, alltid undvika svåra ämnen, alltid komma med meningslösa slagord. Detta tillämpas utan undantag av alla partier hela tiden. Skall vi verkligen anklaga SD för någonting som alla andra har gjort sedan man uppfann representativ demokrati?
Är inte det lite barnsligt?
Hans; nu hänger jag nog inte med..? Hur är det barnsligt att bemöta sakfrågan? *förvirrad*
@Hans: Jag tror skillnaden ligger i att SD spelar på människors rädsla på ett sätt andra partier inte gör. SD göder bilden av att vi borde vara rädda för invandrare, rädda för deras kultur, rädda för deras integrering i samhället. Inte ens sossarnas gamla hänvisning till högerspöket når upp till samma klass som SD’s skräckpropaganda mot invandrare.
.-= EricJ´s last blog ..HTPC upgrade! =-.
Hans: Det finns en gräns för hur mycket jag är beredd att kidnappa Emmas kommentarsfält och jag tyckte jag bredde ut mig illa nog som det var. ;)
Om du läser min blog kan du snabbt bilda dig uppfattningen att jag inte på något sätt älskar våra 7 andra etablerade partier och innan Piratpartiet startades hade jag först röstat blankt i protest mot en allt mer tynande demokrati och sen, när blankrösterna slutade redovisas öppet, helt enkelt vägra rösta eftersom det var det enda sättet som det fortfarande protestera på ett sätt som syntes i statistiken.
Däremot kunde jag bara inte låta kommentaren “För de som reagerar starkt kring detta så är SD det enda partiet med trovärdighet i frågan” stå oemotsagd. Jag anser inte att SD är överdrivet trovärdiga, speciellt inte i invandrarfrågor där deras politik generellt sett stinker, men det är en aspekt där de passar som hand i handske i riksdagen eftersom de flesta där är lika goda kålsupare. Du kan läsa mer om vad jag tycker om det i min postning “Cirkus Sverige” här:
http://fullmentalstraightjacket.wordpress.com/2010/09/23/cirkus-sverige/
Nej alltså det är jättebra att visa på varför dom har fel. Men det är orättvist att specifikt anklaga SD för någonting som alla gör. Alla vinklar statistik, alla spelar på folks rädsla. Vissa spelar på rädslan för organiserad brottslighet och motorcykelgäng, vissa spelar på rädslan för att artisterna skall dö ut, vissa spelar på rädslan för massarbetslösheten och vissa spelar på rädslan för pedofilerna.
Vi skall inte låstas som om SD är dom enda som använder fulspel.
Hans, det gjorde jag inte. Jag argumenterade för att SD är duktiga på att förvränga statistik för att passa deras argument, men det implicerar inte att de på något sätt skulle vara unika.
Jag kan knappast heller förväntas göra en heltäckande analys av hur många politiker som använder vinklad information eller spelar på rädsla och hat, skulle jag göra det skulle det resultera i en text som fick Fjodor Dostojevskijs Brott och straff att se ut som en lättläst kioskdeckare speciellt anpassad för personer med lässvårigheter.
[...] Ett parti som i motsats till SD inte hade mycket att fira på valnatten är Piratpartiet. Läs gärna Andreas Ekströms utmärkta text om varför partiet stött på grund. Piratpartisten Oscar Swartz skriver om ett lyckat valresultat. Farmor Gun funderar över varför SD lockade så många fler väljare än vad Piratpartiet lyckades med. Emma Opassande har i vanlig ordning skrivit bra. [...]
Inte för att vara sån men nu var ju din kritik riktad specifikt mot SD.
Citat: “Det är detta som är så bedrägligt med Sverigedemokraterna”. Svårt att tolka det på något annat sätt än att just dom skulle vara extra bedrägliga. Annars hade det liksom räckt med att bemöta påståendena, vilket du gjorde på ett föredömligt sätt kan jag tillägga.