Konsten att inte ta åt sig
Jag tycker att när du läser Nour el Refais debattinlägg “Håll käften, ni som förnekar könsmaktordningen” så ska du komma ihåg att det inte handlar om dig. Det handlar inte om att du personligen är dum mot henne eller nån annan. Det handlar inte heller om att du är en taskig man (om du nu råkar vara man).
Du ska helt enkelt inte ta åt dig om du känner att du inte bidrar till den situationen hon beskriver och känner igen sig i. Våga att ta in texten utan att känna dig påhoppad. Kanske kommer du förstå nåt du missat tidigare, kanske visste du redan, men du har råd att bjuda på att nån behövde få skriva av sig om det.
Ja, jag vet att män blir behandlade orättvist också. Det är knappast fråga om problemformuleringstriage — att nåt nödvändigtvis måste prioriteras över nåt annat. I kommentarsfältet ger den ena efter den andra Nour rätt att det är ett problem, nämligen, när de påstår att hon hittar på och det grämer mig.
Män jag talat med uttrycker ofta sin förtvivlan över att bli utmålade som förtryckare eller våldsverkare. Kommentarsfältet under artikeln förbättrar inte den taskiga situationen precis, och det slog mig att några kanske inte förstår det. Så jag tänkte att jag skulle ta tillfället i akt och peka på en grej om varför debatten så ofta stupar på egna grepp:
Pekar någon på en orättvisa, och du säger att det inte stämmer överens med din verklighetsbild alldeles för slarvigt så riskerar du att debattekniskt _försvara_ orättvisa. Alldeles oavsett om du aldrig gjort dig skyldig till det problem som beskrivs.
Du är en bra människa och har ingen anledning att försvara dåligt beteende. Kom ihåg det. När hon skriver “Håll käften” är det inte dig hon menar, med andra ord. (Jag misstänker att hon nog ville att det skulle vara tyst nog en stund för att få höras. Nåt vi alla vill bli, antar jag. Hörda, alltså.)
Är det en text om orättvisa som du inte hjälper till att få fäste så har du all rätt i världen att inte ta åt dig. Och kanske blir det enklare för dig då att sätta dig in i en annan individs problem och uttrycka empati. Då uppstår dessutom ett utrymme där du själv kan uttrycka dina egna problem med orättvisor du kan behöva stöd att tackla.
Jag ska själv försöka ta mitt egna råd, för övrigt. ;)
Män bidrar inte sällan med synen att män är hänsynslösa våldsverkare genom kommentarer på temat att folk (nästan) alltid får skylla sig själva om de blir utsatta för någonting av män, vilket leder till frågan om de ibland inte som kollektiv får skylla sig själva över den bild som finns av män och som de upprätthåller med sitt skitsnack :-)
.-= Johanna Sjödin´s last blog ..Tänk på vilka du vill när du knullar! =-.
Förmodligen någonting som hade behövt skrivas för länge sedan. Strukturell diskriminering i allmänhet är någonting man skulle kunna ta i mer än vad man gör.
Både Nederländerna och Sverige har numera grupper för stöd till män som inte får rätt i domstol att vara med sina barn. Uppdrag granskning gjorde en utomordentlig utredning om fortsatta problem i domstolar för män att få vårdnad för ett par år sedan (även om, och det ska påpekas, detta numera är undantagsfall: majoriteten av alla skilsmässor slutar med delad vårdnad, och det är bara vid extrem osämja konflikterna i 70% eller 80% av fallen slutar med full vårdnad för mamman).
I Spanien påvisade El País att både fäder och deras föräldrar förnekas rätten till sina barn och barnbarn efter skilsmässor. Barnledighet är någonting annat som många män kämpar för att få, till och med av mamman som i vissa fall inte ens lämnar ifrån sig rätten till ledighet!
En man berättade för mig att hans kollegor på dagis inte hade tyckt att han var mycket värd. Har hört motsvarande berättelser från nästan alla nivåer av skolväsendet /utom/ universitetet (där männen är i klar dominans, och kvinnor diskrimineras även om jag mest varit i kontakt med naturvetenskapsdelen och matematikdelen – fysikutbildningarna håller förresten på att jämna ut sig!!).
Men jaja, jag har aldrig sett männens utsatthet som mitt problem. I den mån jag själv av misstag kommer diskriminera någon man i framtiden förväntar jag mig att detta påtalas för mig, och att jag kritiseras för det. I den mån kvinnor i allmänhet diskriminerar i dessa fall tycker jag att det är dumt.
.-= Amelia Andersdotter´s last blog ..Mediahaverikommissionen =-.
Nja… hade tänkt skriva en egen post om den där, får se om jag orkar. Men i grunden så är könsmaktsordningen en tes som skuldbelägger män generellt, vilket inkluderar mig. Det är lite som när rasister säger att dom ogillar invandrare, men inte Ohman, han är ju min polare och är sjysst… vräker man ur sig sådana ord så får man nog också stå ut med att folk tar åt sig. Det är väldigt starka ord hon använder. “Förtryckt” innebär att någon förtrycker… det går inte att känna sig förtryckt utan att också skuldbelägga någon, och det är rätt tydligt vem i det här fallet.
Vidare så är alla som inte håller med henne precis lika goda kålsupare som dom som skriker kvädesord eller slår kvinnor? Ursäkta, men jag känner mig återigen aningen utpekad… jag köper inte teorin, men för den delen är jag inte någon som skulle stå och ropa “feministfittor” efter någon.
Det här tycker jag är en oerhört bra post om saken.
Många kvinnor känner sig som att de är underordnade och förfördelade i livet, i skolan och i samhället. Många killar känner detsamma och i allt större utsträckning. Vi borde fundera på varför folk känner att de får en skitjobbig uppväxt och tillvaro i skolan i vårt land, inte bråka om vilket kön som har förtryckt vilket. Livet är jobbigt, men jag tror inte på att skylla alla problemen på någon gruppering, vare sig den grupperingen är “invandrare” eller “vita män”.
.-= Mikael Hedberg´s last blog ..Piratpartiet måste ta ställning för den sexuella integriteten =-.
Hamnade i en jätteintressant diskussion i en chatt med anledning av det här inlägget, där Klara Tovhults läsvärda inlägg om offerrollerna kom på tapeten. Kom in på hur lite plats det finns för individen — trots märkliga kampanjer hos exempelvis Aftonbladet om “Vi gillar olika” eller hur den där slogan än går. Alla ska ju rätta in sig i leden liksom, allt handlar om det nånstans. Den dag det finns plats för individen, den dag vi i samhället verkligen tycker att olikheter är helt okej, då lär de där gruppfördomarna självdö. Om det nu nånsin kommer att gå åt det hållet. :P
[...] är lite aggressivt. Jag har svårt att veta riktigt var jag ska börja. Emma skriver om att inte ta åt sig, men det är lite svårt att inte göra det. Både i egenskap av man och i egenskap av någon som [...]
Jag tycker att när du läser Nour el Refais debattinlägg “Håll käften, ni som förnekar könsmaktordningen” så ska du komma ihåg att det inte handlar om dig [...]
Jag snackade med Camilla L. I hennes fall har du faktiskt fel, håll-käften handlade ju om henne personligen :-p Men hon tog inte heller åt sig nåt vidare faktiskt. Har man gett sig in i leken, o.s.v.. Jobbig branch!
När man säger “håll käften ni som förnekar [sätt in idé här]” så låter det väldigt likt att folk som inte ansluter sig till den specifika idén inte ska få komma till tals. Man bidrar aktivt till att stigmatisera dem som inte ställer upp på en viss idé. Det tycker jag inte hör hemma i civiliserad samhällsdebatt, lika litet som de ohyfsade kommentarer som följer.
När Nour säger “Hur kan det vara så att när vi pratar genus, som är ett kunskapsområde precis som vilken annan vetenskap som helst, att det plötsligt blir en åsiktsfråga?” så skiner dogmatiken igenom. Till och med inom de hårda naturvetenskaperna måste man få ifrågasätta teorier. Och könssociologi är inte naturvetenskap. Inom sociologin är det mycket svårare att bevisa en teori än inom t.ex. fysiken. Men från feministiskt håll vill man gärna stigmatisera all kritik mot de egna teorierna. De är ju vetenskapliga, hur understår sig motståndarna att kalla dem politisk propaganda? Varför lyssna på pojkarna när man kan lyssna på flickorna?
[...] Konsten att inte ta åt sig. [...]
@Aewheros
Bra formulerat!
Så länge något är stigmatiserande och inte får diskuteras (genusteori, barnporr, skolmetodiker etc) så är det IMHO inte längre en fråga om vetenskap utan om religion.
Och religion kan man inte diskutera. Religion har inget med rationellt tänkande att göra, det finns inget hopp om att få meningsmotståndarna att öppna sina sinnen, det finns inga möjliga framsteg att göra. Oavsett vad man har för argument kommer de att bemötas av ett krampaktigt grepp om den heliga skrift som passar stunden och mässande av “könsmaktsordning, könsmaktsordning, könsmaktsordning” eller “tänk på barnen, tänk på barnen, tänk på barnen” eller “gud, förlåt honom för han lyssnar inte på Ordet”.
Jag har gett upp. Jag försöker inte längre vara artig när jag hamnar i diskussion med Riktiga Rättrogna, jag bara går därifrån.
Om jag av någon anledning skulle vilja prata med någon som slår dövörat till kan jag vända mig till en staty i en park, och åtminstone slippa bli förolämpad av den-som-inte-lyssnar.
Junkbot; intressant med hur folk rättfärdigar sig själva, faktiskt. Å ena sidan har du problem med rätt-trogna, å andra sidan beter du dig tämligen styvnackat och onyanserat själv, alltså? Vill inte vara taskig med frågan, men ruttnar så smått på att det där med ansvar för hur rutten debatten är alltid lyckas landa “hos nån annan” TM. Slår en dövörat till är det såklart inte konstigt om en annan gör det också. Sen kan man ju skylla på att det är “nån annan” TM som började. Helt krasst, gör ingen särskilt bra ifrån sig då, tänker jag.
Finns ingen anledning att läsa artikeln för mig då antar jag då jag faktiskt förnekar könsmaktsordningen och hela den låtsas vetenskapen som kallas Genus.
Så jo, håll käften är riktat till mig :).