Du som är politisk bloggare – vad tillför du, egentligen?
Medans bloggosfären försöker hämta sig från det lite mer dronliknande läget under valrörelsen, slickar sår och alternativt försöker hålla tillbaka allt för osnygga jubel, har jag funderat rätt mycket på varför det finns politiska bloggar över huvud taget.
Det är lite trevligt på nåt sätt att det finns så många poliska nördar, men ibland undrar jag om det verkligen inte finns andra lägen än att vara “politiker” när man diskuterar politik. Språket, veta-bättre-än-andra, vara insatt… Har den politiska bloggsfären tagit på en en smått… överlägsen ton? Talar vi om för folk, snarare än med folk?
Opinionsbildare har alltid klingat positivt för mig, en etikett som jag använt mig av själv ibland. Samhällskommentatör har lite prettovarning, men i vissa sammanhang acceptabelt. Men hur är det egentligen med det, har vi “opinionsbildare” online gått och sumpat vår egna plattform?
Frågan är om “politiska bloggosfären” har nåt existensberättigande alls, kan jag komma på mig själv med att tänka ibland. Politiska partier vill gärna använda oss som gratis valarbetare, det är ju klart.
Mindre klart trodde jag emellertid att det var att folk skulle ställa upp på det, så där fick jag så jag teg. När jag ser mig omkring i sfären så är det faktiskt med lite skämmig rodnad på kinderna jag inser att flera faktiskt inte visade sig ha den ryggrad jag trott dem om.
Det är helt klart en ganska knepig balansgång. Lojalitet, grupptillhörighet, individualitet — allt ska försöka matchas, och inte sällan med ett heltidsarbete som inte har ett dugg med hobbyn “politik” att göra. Jag känner mig inte fördömande utan just generad — vi tar till lite stora ord emellanåt i sfären, jag upplever det som att vi inte riktigt lever som vi lär.
Vi leker ledare i ord men agerar följare i handling.
Frågan är om vi verkligen har nåt att komma med när vi “talar om” och är “insatta” i olika frågeställningar, när vi inte riktigt fixar att vårda vår egna nisch — eller vad man nu ska kalla möjligheten att kunna slänga in sina två spänn i samhällsdebatten.
Det där viktiga, värdefulla, var och ens möjlighet att påverka debatten har drunknat (inte för gott hoppas jag) i ett evigt megafånande.
Måste politik vara så? För att vara riktigt jobbig — måste “politik” vara “politik”, ens? Medan jag sitter här och funderar på om jag över huvud taget tillför något — om jag ska förändra något eller så, skulle det vara intressant att höra er andras tankar om vad ni tycker om den politiska bloggosfären.
Bara en stilla undran.
OBS!…Detta är lite off-topic…OBS!
Sändningen från Piratebayrättegången idag 2010.10.11 är inställd på grund av klagomål på det dåligaljudet. Dessutom var det som skulle ske där idag inte “så viktigt att det var värt att sändas”.Sändning skall ske imorgon tis,och även fredag med mycket bättre ljud allt enligt utsago av SVT-radios lyssnarservice för ca 10 minuter sedan.CA.kl.10.15
PS: Hoppas detta ger klarhet i varför det inte finns någon sändning idag.
DS: Vidarebefodra gärna denna kommentar.JL
[...] gången priset arrangerades av Aftonbladet verkar tröttna så smått på det politiska bloggandet. Emma på Opassande skriver i ett inlägg: Frågan är om vi verkligen har nåt att komma med när vi “talar om” och är “insatta” i [...]
Jag kan ju bra alämna en lite kommentar om hur jag uppfattat mitt eget bloggande under valrörelsen (andra får bilda sig en egen uppfattning om mitt bloggande om de vill)
Jag har alltid varit Centertpartist, även när jag började blogga. Och när jag nu ser tillbaka på mitt bloggande så ändrar det karaktär i samband med FRA-lagens klubbande. Jag slutade vara lojal mot “mitt” Centerparti. Eller snarare – jag skaffade mig dubla lojaliteter, både (c) och (pp) på en gång.
Det inser jag nu i efterhan har varit väldigt nyttigt, då jag väldigt sällan bara “megafonar” upp partipolitik, något som hände allt för ofta tidigare…
.-= Markus “LAKE” Berglund´s last blog ..Bra svenska Starcraft 2-spelare- GamerTV =-.
Man vill väl skriva om sånt som annars inte blir skrivet om. Och så vill man göra det på ett sätt så att man övertygar sig själv.
Resten är sådant man inte kan påverka och bör strunta i. Annars mår man bara dåligt.
Jag tror att du faktiskt har hittat en starkt bidragande anledning till mitt numera minimala bloggande. Jag har svårt att hitta en anledning, att hitta något att tillföra till diskussionen (vilket iofs också ofta beror på dig, för du hinner alltid skriva det jag tänker innan mig, och det är så trist att bara posta +1 hela tiden…).
Sen tror jag dock att det största problemet de politiska bloggarna har är att de mestadels skriver för varandra. Det är ytterst sällan något som kommer från bloggarna slår igenom som nyhetsstoff, det måste till något liknande FRA-debatten för det, och det tror jag vi har sett för första och enda gången.
.-= Tomas´s last blog ..Veckan “Vi gör det för artisterna” =-.
Älskar formuleringen “Vi leker ledare i ord men agerar följare i handling”! Det är så på pricken beskrivande av hur vi funkar när tankarna inte riktigt bottnar.
.-= Micke vK´s last blog ..Det nätpolitiska manifestet =-.
och mitt svar: http://hbt-sossen.blogspot.com/2010/10/jag-vill-vara-en-motvikt.html
.-= Alexandra´s last blog ..Jag vill vara en motvikt =-.
[...] Emma skriver: Frågan är om “politiska bloggosfären” har nåt existensberättigande alls, kan jag komma på mig själv med att tänka ibland. Politiska partier vill gärna använda oss som gratis valarbetare, det är ju klart. [...]
Man ska nog inte skapa en illusion av att politiska bloggare är mer självständiga än andra. Än andra politiker, skulle jag faktiskt kunna skriva för en stor andel av dem är ju också det.
Det har sagts förut, men det mest uppseendeväckande är oförmågan att driva i stället för att bli drivna. Merparten av bloggarna tar upp och kommenterar nyheter och politisk debatt, hämtade ur de traditionella medierna. Det kan och bör ses som ett misslyckande. Sett ur den synvinkeln tycker jag din fråga “om de verkligen behövs” är berättigad.
I fjol höstas följde jag ett antal av de mer framträdande politiska bloggarna mer aktivt. Då tyckte jag att många var bra. Men, precis som du skriver, när varrörelsen kom igång på det nya året föstes en efter en utan större protester in i respektive partipolitiska fålla.
Det KAN ju vara så att en del använder bloggarna för att positionera sig i respektive partiapparat och på så sätt ta sig fram, uppåt eller vart de nu vill ta sig, påstår jag lite ironiskt.
Bra inlägg. Viktig diskussion.
.-= Gert Frost´s last blog ..6 viktiga saker om sociala webben =-.
Mycket intressant inlägg Emma! *nå’n gång ska vara den första ;)* Jag är dock lite osäker på vad du menar.
Jag uppfattar en besvikelse över somliga personers agerande och då kan det betyda lite vad som helst beroende på vilka personerna är och på vilka förväntningar besvikelserna vilar.
Finns det möjlighet att utveckla det?
Personligen så tolkar jag in vad jag alltid känt, dvs det är lite knepigt att få hurrarop, samtycke och utvecklande argumentation från människor som när det kommer till kritan ger blanka fasen i om landet blir en demokrati bara till namnet. Inte minst mot bakgrund av att dessa personer genom sitt agerande faktiskt indirekt manipulerar väljare att ex. inte rösta för ett parti som “walk the talk” s.a.s.
.-= Thomas Tvivlaren´s last blog ..Links for 2010-07-16 delicious =-.
Glömde, kan inte tröttheten som vi nog lite till mans känner över den politiska bloggosfären hänga samman med att densamma gått in i en ny fas? Området är så extremt mättat helt enkelt så att det som egentligen behövs är större sållning som läsare?
Detta kanske öppnar upp för mer kvalitet och mindre följa-John-bloggande? (Viktualiebrodern: Times are perhaps looking good?)
En annan detalj tror jag är att länkandet måste bli bättre. Fokuset bör hamna på kvalitet och mindre nepotism resp. mindre Knuffpoäng, typ. Den sociala biten måste bli mer ansvarstagande om man så vill. Å andra sidan funkar ju inte det i “den riktiga politiken” heller så kanske inte så konstigt att det kletar av sig även på bloggosfären…
Quid pro quo är mumma i maktens korridorer. Oavsett dessas lokus.
.-= Thomas Tvivlaren´s last blog ..Links for 2010-07-16 delicious =-.
Thomas; Även om man är ensamseglare på sin egna blogg så är det så att (eller i alla fall är det så för mig) det är viktigt att få intryck från andra ställen. Nu är jag i nåt slags läge att jag liksom inte känner mig inspirerad av andra vilket dels kan bero på mig själv, och dels på att vi liksom förvillat oss bort från guldkanten med bloggeriet, som jag ser det.
Visst kan det vara, och är säkert, aningens trötthet i största allmänhet, men för min egna del är det lite om att vi liksom inte riktigt tar steget fullt ut och provar att experimentera mer med vårt medium. Det lider vi alla lite till mans av, så nån särskild besvikelse att dispensera på specifika bloggare funkar inte riktigt — eftersom jag själv är inkluderad i problematiken som jag ser det.
Jag är ju till exempel bra på att länka i vanliga fall och det har varit några månader av låglänkning, eftersom jag helt krasst inte inspirerats av andra skribenter. Där ska definitivt säga att det finns en tidsaspekt också, när jag inte har tid att leta länkar så syns ju det också såklart — jag har prioriterat tiden annorlunda. Det i sin tur kan härledas till mindre “lustkänsla” för vad som produceras i textväg runt om.
Tycker det är lite krångligt att lyfta, eftersom det dels handlar om individnivå och dels snackar jag bloggosfär som om det i sin tur är en slags entitet, vilket det ju inte är. Det bara känns som att vi vek av lite för lätt nånstans på vägen — ett kollektivt vi som alla verkligen inte behöver (eller ska) ta åt sig av.
Summa summarum är bara att det var ett tag sen det var roligt i den politiska bloggsfären, och där har jag såklart ett ansvar också.
[...] antal digitala ryggdunkningar. Piratpartisten Emma Andersson som skriver den populära bloggen ”Opassande” och närmast är att betrakta som en ikon i bloggosfären går så långt att hon ifrågasätter [...]
Hej Emma och alla andra!
Det är bara att erkänna att jag också gått i fällan och blivit en tråkig bloggare. Men skam den som ger sig. Det är dags för bot och bättring! http://www.annatroberg.com/2010/10/11/no-more-mr-nice-guy/
.-= Anna Troberg´s last blog ..No more Mr Nice Guy =-.
Det är flera saker som är fel med den politiska bloggosfären. Det allra största felet är Knuff, Bloggar, Twingly, Bloggportalen och Intressant.se.
Nu lät jag himla konfrontativ, jag vet, men jag tittar på rörelser som Netroots och Centerbloggarna och moderatbloggarna vars enda syfte är att manipulera de centraliserade bloggportalerna för att hamna högst upp, och därmed nå sin publik och dränka ute de andra. Den som kan dra mest länkar vinner.
Är det bloggportalernas fel att det blivit så? Självklart inte. Men det har hänt, och den svenska bloggosfären är stendöd och urtråkig. Du hittar knappt intressanta politiska bloggar längre därför att centraliseringen har möjliggjort för partierna att ta över.
Istället för att vara obundna, oberoende och oförvitliga har de svenska bloggarna blivit megafoner. Tack vare centraliseringen.
Och det beklagar jag djupt eftersom det fanns en tid när jag kunde få ett hum om vad som hände där hemma via bloggarna, som jag aldrig kunde få genom media.
.-= Max´s last blog ..Lies- damned lies- and statistics =-.
De flesta politiska bloggare skriver för att påverka allmänheten, men allmänheten läser inte deras bloggar. Det gör att bloggandet mest blir en show för andra bloggare. Själv bloggar jag med syfte att påverka medlemmar i Piratpartiet – informera, inspirera eller övertyga. Det gör att jag knappast blir en megafon för partideologi, eftersom jag bara bloggar när jag vill få en ändring till stånd.
.-= Jacob Hallén´s last blog ..Innehav av barnporr =-.
Att vara politiker generellt sätt är tråkigt. Varför är det så? Jo, för den vanliga politikern står och messar sitt i TV och är allt annat än nära folket och saknar självinsikt samt de lyssnar absolut inte på sina motståndare. I Sverige idag behövs en motvikt och jag tror att vi inom PP skulle vinna massor om vi även aktivt i ord och handling ställer oss på det lilla folkets sida. I dag finns det ingen politisk intressent som är villig att göra detta.
Jag har själv stått på den politiska arenan i 20 år i år och aldrig glömt att jag är en vanlig sketen människa. Jag vet att jag aldrig kommer att bli något annat heller. Men jag är den jag är och blev utsatt för ett försök till censur i denna valrörelse, då min text inte passade den som bad mig ta bort det. Jag totalvägrade då och kommer aldrig att göra det OM jag själv inte anser att skälen till att ändra mina inlägg är skäliga, vilket det inte var i det aktuella fallet.
Om vi väljer att låta flera komma ut och synas, ja då kommer vi att vinna nästkommande två valrörelser under 2014, men vi får för den sakens skull inte glömma att använda gammelmedia till att presentera våra inlägg. Gammelmedia kan också lära sig att använda oss.
Tack opassande att du alltid är en frisk fläkt. Gillar dig skarpt.
Micke
.-= Mikael Ensson´s last blog ..Att vara pappa =-.
Jag håller med dig Emma.
Men jag tror att vad du ser är att boggosfären slutat vara “radikal” på något sätt. Det är numera en självklarhet att alla som tycker sig ha något att säga, säger det.
Det är ju egentligen helt fantastiskt att man numera kan få åsikter presenterade för sig på alla sätt man någonsin kan tänka sig. Ett plockgodis i åsiktsaffären.
Själv ser jag det här som nästa steg i utvecklingen – det är kanske dags att realisera åsikterna i verkliga livet också. Nu när man kan “tala om” hur man vill ha det, vitt och brett. Kanske är det dags att “realisera” och sen blogga om det.
Jag för min egen del skulle älska att läsa om någon som utgått från en tanke, en åsikt och därifrån realiserat något som faktiskt spelar någon praktisk roll för riktiga människor.
Slutar debatten med en debatt, så är debatten värdelös.
[...] Politiskt Bloggande – Ett rop i rymden Posted on 11 Okt 2010 – by Pelli In: Bloggosfären, Politik Bloggen Opassande.se ställer i ett inlägg frågan Du som är politisk bloggare – vad tillför du, egentligen? [...]
[...] på bloggen Opassande skriver: Frågan är om “politiska bloggosfären” har nåt existensberättigande alls, kan jag [...]
Jag är förvisso knappast politisk bloggare eller särskilt intresserad av den politiska bloggosfären (vem läser en politisk blogg som inte redan är övertygad ideologiskt, egentligen?). Men jag vill påpeka att för mig så är politik inte en hobby, och kommer att för mig bli ett yrke.
För mig är politik en tråkig och jobbig kamp för rättvisa och människovärde.
.-= Job´s last blog ..Rasistcirkusen som utlystes av @wykman har planerat om sitt huvudnummer- det är Reinfeldt och Åkesson som är clownerna i mitten nu svpol =-.
Vad tillför jag i den politiska bloggsfären ? Knappast mycket, jag skriver mer som någon form av “outlet”, visst det är kul om någon reagerar på det men det spelar egentligen inte så stor roll.
Jag började chatta för länge sedan, sedan blev det chat groups och efter det har det blivit bloggen.
Jag ser bloggsfären som ett stort chatrum på nätet. Jag har svårt för bloggar som bara kör monologer och släpper ut poster utan att vilja diskutera det man postat i kommentatorsfältet.
Jag retar mig en del på tidningar som skriver felaktiga saker eller att de skriver subjektiva politiska saker som om det är fakta, men jag blir indirekt ansvarig för att sprida lögnen när jag länkar till dem.
Det känns som man ger makt till dessa sidor och hjälper dem att sprida sina påståenden.
Egentligen borde jag bara strunta i det och försöka lyfta fram saker jag tycker är intressanta, förr eller senare snubblar någon på posten och ger någon form av respons.
Jag missar ofta att lyfta fram poster jag tycker är bra och ge respons på det så kanske andra kan hitta brödsmulorna och läsa posten.
.-= essbeck´s last blog ..M är inte störst och de kommer inte att vara störst de 4 åren som kommer =-.
Det här inlägget är så lysande.
Jag *hatar* partimegafoner, verkligen hatar dem. Inte en gång under valet ville jag skriva “därför ska du rösta på piratpartiet”, för i mina öron låter det bara som en reklamfilm för tvättmedel.
Jag läser nästan inga partibloggar alls. Föredrar att läsa de utanför partierna för de har oftast ett friare tänkande.
Själv läser jag mer än gärna akademiker för i deras texter hittar jag korn som blir användbara för att själv göra politiska analyser eller driva en ide.
De gånger jag propagandabloggar gör jag det mer som en konstform.
Tillför vetifan om man gör. Jag tillför nog tusen gånger mer när jag bara fritt betraktar samtiden och får folk att tänka till.
Politiska bloggar skulle kunna fungera om de var folkbildande. Det är de sällan. Oftast skriver vi bara för de redan invigda. Alltså för varandra. Precis som du säger.
Jag uppfattar bloggosfären som en lika liten värld som piratpartiet internt. Det är en ankdamm full av navelskådning och ganska lite politisk substans.
Dock glimmar det till då och då. Och den där skiten man får vada genom blir då mindre betydelsefull eftersom guldkornen är desto större.
Klara, “folkbildande”… det var ett fint ord med positiv klang. Eller inte… det kanske beror på åldern? Men OK, folkbildning i den gamla meningen, som till stor del inföll innan även den sektorn blev statsbidragsberoende, det var ju att gemensamt söka sig fram till kunskaper, till bildning, att vidga sitt vetande.
Och så vill(e) jag gärna se bloggandet också. Vad de stora elefanterna tycker och tänker (?), det får vi veta genom traditionella media. Och där är det proffstyckare som kommenterar. Bloggandet är (nog ännu) mest en ventil för det som inte får plats i andra media. En del kanske ogenomtänkt, en del så genomtänkt att det därför inte platsar i gammelmedia.
Jo Emma och Klara, som ni kanske sett hade jag liknande känslor som ni under valrörelsen. Jag erfor att det “normala” bloggandet alltmer övergick till megafonande. Som oberoende, ej partiansluten bloggare, så märkte jag att de partimärkta bloggarna i stor utsträckning dels inte kommenterade hos mig som tidigare, dels diskuterade i hög grad andra frågor. De frågor som deras partier ville ha ut. So boring…
Jag kan bara hoppas att det mera resonerande, sökande bloggandet återkommer nu efter valet. Det som i bästa mening kan vara folkbildande.
.-= Lars-Erick F´s last blog ..Liberala statsministrar – har de funnits =-.
Utvecklade mina tankar ovan lite mera i en egen bloggpost.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/10/folkbildande-bloggande.html
.-= Lars-Erick F´s last blog ..Liberala statsministrar – har de funnits =-.
[...] skrev min fundering om vad vi tillför, om något alls, som politiska bloggare och det har dykt upp flera [...]
Jag började blogga politiskt mot bakgrund av att jag sedan lång tid sympatiserat med folkrörelsen mot EU och för att jag baxnade inför att EU-frågorna allt sedan medlemskapet helt och hållet mörkats av etablerade media. När man tidigare försökt påverka medierna – särskilt SVT att ta upp EU-medlemskapet och alla de demokratiska problem det fört med sig har man inte fått något som helst gehör, tvärtom. Detta är något som de stora partierna S och M beslutat sig för att till varje pris driva igenom över medborgarnas huvuden och trots att fördragen inneburit att Sverige ger upp sin suveränitet vilket inte är förenligt med folkviljan. EU-kritikerna blev systematiskt utfrusna i alla partier – särskilt gäller det moderater och socialdemokrater. Partitoppen beslöt sig för diktatoriska metoder mot alla nej-sägare. Det finns ingen legitimitet i beslutsprocesserna som föregått medlemskapet och ratificeringen av Lissabonfördraget. Och det är verkligen hårresande att det fått lov att gå till på det sättet. Vi ser nu också resultatet av det havererade EU-projektet. Europas ekonomier ligger i ruiner och massarbetslösheten har lett till att högerpopulismen vinner allt mer insteg. Mycket allvarlig situation. Att tiga still är omöjligt. Sen om det påverkar eller inte det återstår att se, men det känns bara som omöjligt att inte försöka få upp till ytan vad det är som egentligen händer. De lagar som trumfas igenom står i strid med allt vad demokratiska principer säger och yttrandefriheten är allvarligt hotad.
.-= Nemokrati´s last blog ..Dessa Övervärderade Valutor =-.
Du har helt rätt, om politik ska förändra så kan det inte vara politik.
Om politik ska förändra måste det beröra alla, eller så många som möjligt av den som den rör.
Med integritet tex är det svårt, hur förklarar man hur integritet känns?
.-= Josefin´s last blog ..Så här kommer det att ha gått till när Sverige röstat igenom datalagringsdirektivet =-.
[...] och direktörer, Röda Berget – Vad menar Borg med ”full sysselsättning”, opassande.se – Du som är politisk bloggare – Vad tillför du egentligen?, Mitt i steget – Arma barn, Högbergs tankar – Full sysselsättning får vi återkomma [...]
[...] om de politiska bloggarna nu. Bland annat: Kulturbloggen som tröttnat på politiska bloggare.Emma på Opassande funderade kring vad man som politisk bloggare tillför egentligen. Är det OK att vara gratis [...]
Inget har någonsin hänt, utan att man gjort något.
Man kan inte bara tala, man måste göra också.
“Do you talk the talk, or do you walk the walk.”
[...] får en känsla av déjà vu när jag tar del av Emmas funderingar kring vad man tillför (debatten) som politisk [...]
Nästan så man blir sugen på att blogga här, Piratpartiet & jag som en saga, en berättelse om en förälskelse, naturligtvis med ett slut. Kanske inte som man tror ty ett slut, innebär alltid en ny början :)
Bloggare som agerar politiska megafoner är tråkiga. De mest spännande är de som törs stå för sina värderingar men samtidigt är öppen för dialog. Jag bloggade en hel del om valet under valrörelsen, men egentligen betraktar jag inte min blogg som politisk. däremot gillar jag att bjussa på mig själv och kanska få en reaktion på det.
Mycket bra bloggat!
.-= Pierre Ringborg´s last blog ..Vart är MP i Varberg på väg =-.
[...] skrev Emma något väldigt klokt, nämligen ”Du som är politisk bloggare – vad tillför du, egentligen?”. Efter en valrörelse där allt fler bloggar blev stereotypa megafoner för sina partier följt av [...]
[...] Opassande-Emma ställer sig frågan om vad de politiska bloggarna egentligen tillför. [...]