När ska man stanna och när ska man gå?
This indecision’s bugging me
If you don’t want me, set me free
Exactly who’m I’m supposed to be
Don’t you know which clothes even fit me?
Come on and let me know
Should I cool it or should I blow? (The Clash)
Så. Mona Sahlin ställer inte upp för återval i mars nästa år och spekulationerna för vilka kandidater som finns har redan dragit igång.
Lite tidigt kanske, men nån politisk konsekvens har inte diskuterats i nån större utsträckning ännu i och med detta, utan så länge nöjer sig rätt många med att rabbla namn. (Jag föreställer mig nästan hur det sys på symboliska långklänningar och baddräkter för poängsättningen framöver.)
Den största tanken jag går och bär på är dock — när är det bäst att stanna och kämpa och när är det dags att dra?
Jag läser Mary Jensens brev till Mona Sahlin, som har en nästan “Sex in the City”-känsla, med chick väska, knyck på nacke och fjädrande gång. Många, inklusive jag nånstans, tycker att partiledaren för S var värdig och kan hålla huvudet högt.
Ändå så är det nåt som är fel med den bilden. Varför är det inte strongt att stå kvar och fightas? Varför är det “där fick dom”, när vissa går och smäller igen dörren och i jämförelse riktigt bra kämpat av andra som stannar kvar och slåss?
Rätt många gånger när sådana här situationer uppstår har jag kommit på mig själv med att inte riktigt greppa vilken regel det är man ska rätta sig efter. Det blir lite väl unket när de som på olika sätt uttryckt att Sahlin borde avgå, idag tycker att hon “tog rätt beslut”, t.ex.
Ibland kan man läsa hur nån slåss för länge eller för mycket, doftar rättshaverist eller dylikt. Ingen vill hamna i den fällan. Samtidigt är det ganska tråkigt om det innebär att folk ger upp för tidigt. Lämnar walk-over till de som egentligen inte alls innehar nånslags problemformuleringsrätt framför andra. Och därigenom faktiskt sviker genom att vika sig.
Jag vet varken ut eller in. Var det ett bra beslut eller inte? För de som inte gillar Mona Sahlin eller Socialdemokraterna över huvud taget är väl svaret solklart. Men om man nu skulle försöka vara objektiv som omväxling, vad eller vem avgör egentligen vad som är ett bra eller dåligt drag när det handlar om att stanna eller gå?
Bortsett från individens alldeles egna rätt att bestämma vilka strider den ska ta, alltså.
Emma – man måste också inse när slaget är förlorat. Då är det dags att gå. Finns inge anledning att bli ihjälslagen liksom. Hon kan låta andra reda upp lite i boet och kanske komma tillbaka sen.
.-= Mary´s last blog ..Öppet brev till Mona Sahlin =-.
[...] Bloggar: Jerker Nilsson, Svensson, Helena Duroj, Jonas Wikström, HAX, Jinge, Lasse Strömberg,Opassande, [...]
Vill bara poängtera att det inte är människan Mona Sahlin jag har något mot, det är Politikern Mona Sahlin.
.-= Scaber Nestor´s last blog ..Med risk för att bli oförskämd – Äntligen! =-.
[...] Linking blogs (5) opassande, Jonas Falk (m), Partistaten, Lidingö – Sverige – Världen, Fredrik och hans [...]
“För de som inte gillar Mona Sahlin eller Socialdemokraterna över huvud taget är väl svaret solklart.”
Mjaaa… Jag har aldrig gillat Sahlin, faktiskt. Aldrig någonsin på en fläck då jag finner henne för “produktifierad”, stylad, uddlös, opersonlig. Människan Mona syns liksom aldrig utan jag upplever att hon hela tiden visar upp en väldigt välpolerad fasad.
Trots detta vet jag inte heller om det var rätt av henne att avgå eller om hon borde stannat kvar och slagits. Eller, trots och trots, på grund av, snarare. Eftersom jag inte kunnat bedöma henne vettigt så vet jag inte om hon hade nåt att tillföra och om hon faktiskt skulle haft det i sig att förändra partiet från grunden om hon vågat “rocka loss” lite eller om hon är precis så karaktärslös som jag upplever henne.
Å andra sidan, vilken partiledare för ett riksdagsparti idag upplevs inte som karaktärslös? Till och med Jimmie Åkesson gör sitt bästa att smälta in i mängden, tar på sig uniformen och blir anonym. Det är väl möjligen Ohly som inte verkar kapabel att rätta in sig, vilket å andra sidan varit lite av Vs, fd VPKs, signum.
Sen har vi nu förstås den stora frågan, vem får vi i stället? Huvva! Så, nä, jag upplever det inte ett skit enkelt trots att jag inte gillar Sahlin. ;)
Intressant fråga du ställer, “när ska man lämna”.
Jag tror du har svaret i det du nämner, t ex “rättshaverist”. Jag avskyr begreppet, för det används oftast som ett sätt att förnedra. Men precis där tror jag också svaret finns.
Om någon likt Mona blir förnedrad (och det har hon blivit t ex genom den beryktade toblerone-kampanjen) och inte tillräckligt många ställer upp för att försvara personen så finns det ingen annan möjlighet än att träda tillbaka som jag ser det. Annars smetas förnedringen ut över organisationen också.
Därmed håller jag inte helt med Mary, förnedringen kom ju till stora delar från personer i andra blocket (men Mary har ju velat ta avstånd från smutskastning, vilket gläder mig). Fast på ett sätt håller jag med Mary, det kunde varit fler i partiet som ställt upp för Mona och försvarat henne. Kanske förstod man inte vidden av smutskastningen, det såg ju liksom bara ut som om hon fick dåliga opinions-siffror.
Och om det passade ens egen syn, dvs om man inte helt gillade henne var det kanske svårt att försvara henne.
Personligen gillade jag henne. Beslutet att samarbeta med (mp) och (v) var ett steg i rätt riktning i så motto att det kunde ses som ett försök att återinföra “politik är att vilja” i politiken. (Men både (mp) och (v) är splittrade och det var med viss sorg jag såg att de inte alltid stödde samarbetet på det sätt de kunde gjort, bl a visa vilka ideologiska argument som skulle kunna vara viktiga, framkomliga och användbara när en framtida politik stakades ut.)
PS: Kan du inte lägga till t ex “Gurken subscribe to comments” och “Subscribe2″ så det blir lite lättare att prenumerera för oss som avskyr RSS?
[...] Jerker Nilsson, Svensson1,2, Helena Duroj, Jonas Wikström, HAX, Jinge1,2,3,4,5, Lasse Strömberg,Opassande, Bildt, Jens Holm, Lena Sommestad, Ulf Bjereld, Fotolasse, Ilona Szatmari Waldau, Stefan Stenudd, [...]
När det inte gynnar ens sak att “stanna och kämpa” så är det dags att fly fältet.
Känner ett antal personer som egentligen är piratsympatisörer men som röstade på alliansen för att “de inte vill ha Sahlin som stadsminister” och jag har känt liknande vibbar från många andra: Man undviker att rösta rödgrönt p.g.a. henne.
Vi tänker inte kommentera människan Mona Sahlin, inte ens politikern Mona Sahlin utan mer gå in på den tilltagande kosmetologin kring roller av vilka grupper man kan tänkas tillhöra och vad det kan ha för innebörd för den som önskar spela ut det ena eller andra kortet i den politiska offerrolls-kaskaden som håller verkligheten borta.
Ibland är det spännande att se hur någon försöker marknadsföra bältros som en blomma nu hakar vi för en gångs skull på trenden och skyller allt på pat… nej matriarkatet.
(sedan tror jag att en av de få som kan svara på frågan du ställer är Mona själv hon hade nog bäst översikt s.a.s, för oss andra blir det nog bara mer eller mindre välunderbyggda gissningar)
.-= Kungabloggen´s last blog ..Sahlin fick gå för att hon är Kvinna =-.
Det är väl rätt att gå om man känner att man gjort allt nån kan och inte har mer att bidra med, skulle jag tro…
Rätt eller fel. Endast Mona Sahlin vet vad som är rätt för människan Mona Sahlin, och det är också viktigt. Och endast historien utvisar om (S) vinner eller förlorar på hennes avgång.
Jag önskar i alla fall Mona Sahlin lycka till.