Fildelning är inte ett brott
Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag inte är så förtjust i jämförelserna mellan det utdömda skadestånden i The Pirate Bay-rättegångarna och de belopp som döms ut när människor blivit skadade eller mördade. Det har snurrat runt ett gäng såna kommentarer och varje gång jag ser det så vet jag inte riktigt vad jag ska tycka.
När David gjorde sin enkla, men starka, jämförelse i ekuriren innan valet reagerade jag inte alls på samma sätt. Det är inte som att det är fel, nånstans, att fundera över det. Jag tycker ju att det är uppåt väggarna att rättigheter av det där slaget värderas upp till fantasisummor, som blir så tydlig i den här illustrationen, exempelvis.
Men nåt med den där typen av värdering har börjat klinga lite galet med tiden. Jag tror att det är för att man underförstått säger att fildelning är ett brott. Typ, “det är ett brott men inte lika illa som när man har ihjäl en annan människa”.
Fokuset skiftar från att upphovsrättslagstiftning slår galet, till att ett brott blir värre än ett annat, eller hur jag ska försöka förklara det.
I själ och hjärta upplever jag ju inte fildelning som skadligt. Få saker här i världen är perfekta och däri ingår såklart fildelning som fenomen. Det är inte som att jag inte förstår att det finns trösklar att ta hänsyn till.
Det blir snårigt att göra den gamla hederliga jämförelsen med trafik och de offer den skördar, med fildelning, av samma anledning. Fildelning är inte skadligt, men det är biltrafik. En grad av skadlighet vi som samhälle nånstans valt att acceptera.
När det handlar om fildelning upplever jag inte ens att det finns någon form av skadlighet som vi som samhälle behöver ta ställning till eller leva med.
Att olika företagsmodeller och affärsidéer går i graven är ett naturligt förlopp. Att musik- och förläggarindustrin behöver utvecklas är inte något konstigt eller samhällsskadligt alls. Det är en smärtsam process för vissa, vilket jag nånstans respekterar, men inte skadligt för samhället.
Fildelning är positivt för samhället. Det är positivt för kulturen. Det förstör inte, mejar ner eller tillför nån kostnad för samhället som är tung att bära. Fildelning är kärlek till kulturen och hör inte hemma i den typen av lagstiftningsjämförelser alls.
Nånstans tror jag att nästan varenda en som gör de här jämförelserna känner så också, i grund och botten. Så jag avser inte att vara provocerande eller tala om för folk att de har fel. Jag vill mest bara flagga för att ibland så snurrar en del argument upp sig på sig själva.
Vi upplever inte att vi begår ett “litet brott som inte är så farligt i jämförelse” när vi fildelar. Vi är inte fuskare, lite tjuvaktiga, lider av moraldilemmor eller upplever oss göra nånting småskumt. Vi fildelar för att det är bra, punkt slut.
Ibland slipper saker vara perfekta, som tydligen fildelning. Andra gånger måste de vara perfekta för att nå gillande i piratkretsar. Man kan fråga sig varför med följande enkla experiment:
I själ och hjärta upplever jag ju inte privatkopieringsersättning som skadligt. Få saker här i världen är perfekta och däri ingår såklart privatkopieringsersättning som fenomen. Det är inte som att jag inte förstår att det finns trösklar att ta hänsyn till.
Privatkopieringsersättning är positivt för samhället. Det är positivt för kulturen. Det förstör inte, mejar ner eller tillför nån kostnad för samhället som är tung att bära. Privatkopieringsersättning är kärlek till kulturen och hör inte hemma i den typen av lagstiftningsjämförelser alls.
Det klingar väl galet redan i att “fildelning” i sig inte -är- olagligt. Delar man dock upphovsrättsskyddat material så är det olaglig fildelning.
;)
Lite som bilkörning gentemot olaglig bilkörning.
Den som inte förstår att utbyte av tankar, åsikter och material av olika slag är ett sedan urminnes tider vanligt mänskligt beteende, förstår inte heller hur fel det blir med den s k “privatkopieringsersättning” som om den samlevnadsprocess som pågår människor emellan handlar om “stöld”. Håller med dig Emma. Även om man kan se det vansinniga i de höga beloppen för skadestånd när det gäller fildelning i förhållande till andra typer av skadestånd, innebär jämförelsen att man ser fildelningen som ett brott. Det är något fundamentalt fel när en teknik straffas. En teknik, som möjliggör för grupper av människor runt klotet att dela material för att kunna föra samtal med vänner och bekanta och som sedan resulterar i en konsumtion som man betalar för, borde istället uppmuntras.
.-= farmorgun´s last blog ..Spectrial – ett demokraturens skådespel =-.
Gunsan; den snyggaste halmgubben jag sett på länge, stilpoäng för det.
Oskar; som sagt, fildelning är inte skadligt för samhället. Trafik är, olaglig bilkörning eller inte, men en skadlighet vi valt att leva med.
farmorgun; precis så *nickar*
Jag tror personligen,att många sätter dessa “Statusar” osv mycket för att visa hur snedvriden och corrupt rättsaparaten är, kan inte annat än att hålla med emma i annat fall, men nåt måste göras för att människor ska få upp ögonen för detta och den generella uppfattningen om fildelning är att det är ett brott,även om vi inte ser på det så.
Det tror jag också, Jimpan. Tror att dylika “soundbytes” behöver följas upp lite emellanåt så det inte verkar som om folk säger “okej, jag tycker det är lite dåligt, fast inte SÅ himla dåligt” eller nåt. ;)
För mig är faktumet att fildelning inte är skadligt bara en del av det som gör jämförelserna så uppenbart vedervärdiga.
För inte så länge sedan var homosexualitet olagligt i det här pinsamma landet. Då hade en skala kunnat se ut något i den här stilen: “misshandel 15000, dråp 20000, att älska sin medmänniska fem års tukthus”.
Den som vill spendera en timme eller fem med att forska i populärkultur kan slå upp konceptet “arson murder and jaywalking” på tvtropes.org men var medveten om att tvtropes stjäl tid om man inte är försiktig.
Uppräkningarna av domstolarnas vansinnesbedömningar är en kritik av deras värderingsbild. Domstolarna tror att det är ett brott att vara en god granne och dela med sig. Riktiga människor vet att det inte är så.
hej jag vill ju bara fråga dommarna i rättegången: vad fan köper inte ni hem fil och bjuder familjen=fildelning
Dessutom tror jag lite att prisjämförelsen, på något plan, faktiskt INTE haltar. Så mycket.
Våldtäkt, misshandel etc. är brott som drabbar individer. Bötesbeloppen är skalade efter det.
Om man accepterar att upphovsmonopolsintrång är ett brott, och beaktar att de ekonomiska monopolen gått över i företagens ägo, så är det DE som drabbas. Det är ganska naturligt att deras skadestånd ska skalas efter deras förluster (sen att kritisera verklighetsuppfattningen i kalkylerna, det är en annan sak).
Så. Brottet är snarare att jämföra med patentintrång/industrispionage. Var rör sig böterna i sådana sammanhang kring för summor?
[...] Opassande skriver: Fildelning är inte ett brott [...]
Jag delar Tomas Kronvalls uppfattning, dock med reservationen att jag inte vill blanda in böter i diskussionen – böter är ett straff, som bestäms av hur allvarligt brottet är, medan skadeståndet skall bestämmas av vilken skada brottet förorsakat. Har man otur kan även ett lindrigare brott medföra stor ekonomisk skada och vice versa, så skadestånd och böter behöver inte ens vara proportionerliga mot varandra.
Det som för mig gör jämförelsen svår är att det handlar om ideell skada kontra reell dito (eller vad det kallas). Ett ideellt skadestånd är inte avsett att täcka ofrånkomliga utgifter såsom läkarbesök, reskostnader, förstörda kläder och liknande, utan det skall i stället utgöra “plåster på de själsliga såren”, en kompensation för psykiskt lidande till följd av brottet.
En juridisk person, ett företag, har inget psyke som kan lida och förtjänar därför inte heller något ideellt skadestånd, oavsett hur allvarligt brottet är. Möjligen kan företaget ha haft utgifter för att ge stöd åt den egna personalen, till exempel personer som tagits som gisslan eller stått under vapenhot i samband med ett bankrån, men i så fall ingår det beloppet normalt i det reella skadestånd som den dömde blir skyldig företaget.
Sedan är det som Tomas sätter fingret på; inte heller den reella skada som en person drabbas av kan jämföras med den som drabbar det företag som företräder hundratals eller tusentals aktieägare. Att jämföra totalbeloppen blir då verkligen att jämföra äpplen och päron. Jämför skadeståndsbelopp per mänskligt brottsoffer i stället, om det låter sig göras, och se efter hur det utfaller.
Ur rättslig synvinkel har jag svårt att se domen som vägledande i något avseende; fallet är unikt och kommer sannolikt aldrig att upprepas med samma kombination av ingredienser (varav flera har ifrågasatts var för sig). Det mest intressanta tycker jag är den långtgående (och rätt godtyckliga) bedömningen av medhjälpsansvaret; på detta sätt är ju i princip varenda nätanvändare potentiellt medansvarig för TPB:s existens, men av praktiska skäl har domstolen bara dömt de individer som åklagaren valde att åtala.
Framtiden torde vara given. Om man bara informerar människor om vad de pengar de betalar för sin underhållning används till, då blir de moraliskt sett medansvariga för användningen, och då kan de teoretiskt sett, precis som Carl Lundström, dömas för medhjälp till eventuella i sammanhanget begångna brott. Ingen domstol i världen kommer förstås att döma dem, så det blir upp till privata intressen att skipa “rättvisa” helt på egen hand.
Jag tycker att vi skall följa kung Salomos råd och klyva Internet i två delar, där underhållningsindustrin får den ena delen och nätanvändarna den andra. Då blir väl båda parter nöjda?
.-= Anders Andersson´s last blog ..SM5POR- Check out my result from Speedtestnet! http-speedtestnet-result-1046925694png thesebitsaremeantforwalking bigjumboattachmentsnothanks =-.
[...] i det här ämnet finns också hos Emma på Opassande: Fildelning är positivt för samhället. Det är positivt för kulturen. Det förstör inte, mejar [...]
[...] Opassande, Kulturbloggen, Hälsosamme [...]
Ah, my bad, glömde bort skillnaden mellan böter och skadestånd.
För övrigt, internet är en hydra. Att klyva det blir…intressant.
[...] opassande, copyriot, isobel hadley-kamptz, vänsterteknik, anders mildner, svensk myndighetskontroll, annarkia, kulturbloggen, jinge, faidros, johanna nylander, amanda brihed, badlands hyena [...]