Hur ser en ful människa ut?
Det händer ibland att jag säger “jag har inte en enda ful kompis”. Det kan missförstås har jag förstått, men så är det i alla fall. De flesta av mina kompisar skulle säkert inte platsa i en annons heller, men det är liksom inte annonser som avgör vad jag upplever som snyggt eller inte (om nu snygg nödvändigtvis är motsatsen till ful).
När jag funderar vidare inser jag att jag har lite svårt att definiera vad “ful” är, ur ett estetiskt perspektiv. Om det så är medfödda fel, ärrbildningar, ålder eller vad det än kan handla om så lyckas jag inte. När jag ser mig omkring så ser jag egentligen inga fula människor, jag måste liksom få ett personligt intryck av en människa för att avgöra det — och då handlar det ju inte om utseendet längre.
Alldagliga är vi väl dessutom alla på sätt och vis, utan undantag, men fula människor, var finns de?
Själv har jag ett ganska sunt självförtroende — visst, min övervikt är ur ett hälsoperspektiv en riktig dilemma, på sistone har jag känt av det rejält. Men estetiskt ser jag fortfarande på mig själv i spegeln och tänker att jag liksom inte har nåt att skämmas för, även om jag är fullt medveten om att det kan väcka avsmak, men det är liksom en skitsak.
Ibland har jag nästan undrat om jag behöver känna mig “ful” för att få till motivationen att ta tag i det. Lite komiskt, att falla ihop och dö skulle liksom inte vara motiverande nog…
Hur det än är så fastnar jag — vad är fult och vad är snyggt? Vem bestämmer det? Det kan bli lite lagom PK sådär “alla är vackra inuti” eller så, men jag kan genuint inte se nån fulhet i människor såvida de inte är det som personer, typ elaka, arroganta — ingen solariebränna i världen kan göra en elak människa snygg, som jag ser det.
Fulhet i en estetisk betydelse är så långt ifrån konkretism jag kan komma, på sätt och vis. Jag har ingen koppling till det, om jag bortser från vad andra normer säger. Reklamnormer, och dylikt. Men ändå har utseende en ganska stor påverkan på vardagen. En sån där grej som jag inte riktigt får runt huvudet kring.
Hur funkar det för er andra?
Jag instämmer i dina tankar. Även jag har svårt att se “fula” människor – det närmaste jag kommer är att en del människors utseende inte tilltalar mig men det gör dem inte fula för den skull. Paris Hilton, exempelvis, är en människa vars utseende inte tilltalar mig på någon nivå, och även om jag tycker hon är vansinnigt oattraktiv så är det svårt för mig att kalla henne “ful”.
När jag ser på mig själv så har jag också övervikt som skapar lite ångest, men det innebär inte heller att jag tycker jag är ful. Jag har även fått bekräftat av flera oberoende människor att jag är attraktiv, vilket i sin tur dämpar eventuella ågren över min egen kropp rejält.
Ful/snygg är nog begrepp som uppstått i takt med att samhället blev ytligare. Precis som jag ogillar ordet “normal” då det antyder att nåt kan vara onormalt säger ordet “snygg” att nåt per definition också måste vara fult. Normalt finns inte, däremot finns genomsnittligt – och det är inte dåligt att tillhöra genomsnittet lika lite som att inte tillhöra det.
En intressant fråga!
.-= Klumpesnusk´s last blog ..Dagens bild och helgplaner =-.
(Jag tycker dessutom att du är snygg. Självförtroende och humor lyser igenom på ett väldigt attraktivt sätt. Just sayin’).
Är ointresse för klassificering i ful/snygg möjligen ett utslag för den geek-kultur som du (vi) är del av? Är geeks mindre skönhetsfixerade?
.-= Mackan Andersson´s last blog ..Gästblogg- Bitte Assarmos Halloweennovell =-.
Klumpesnusk; jamen visst är det så, det är inget likhetstecken mellan “jag tänder inte på” och “fulhet” på det viset, även om ordet ofta används så.
Mackan; ja, det är en intressant tanke. Fast å andra sidan har ju “geekvärlden” skapat några rediga skönhetsideal — ta bara Xena och Hercules… *garvar och väntar på att Anna säger nåt*
Om jag ska dra nån koppling till just när jag upplever nån som SNYGG, så är det faktiskt självförtroende, helt klart, bra poäng.
Hej!
Någon sa Xena?! :-D
Fast jag tror att Mackan allt har lite rätt där. Kolla på vilka geekar som jag gillar. Jag gillar Xena, Sarah Connor, Sigourney i Alien-filmerna, Uma i Kill Bill, 7/9 osv. Jag tror att det har mer med attityd att göra än med ett specifikt utseende. Eller också är jag bara en sucker för kvinnor i catsuit, stora skor och stora vapen! :-D Men jag vill ju gärna tro att det handlar om attityden. :-)
.-= Anna Troberg´s last blog ..God jul- pirater! =-.
Man kan möjligen invända också att det inte är självklart geeks som castat de där rollerna, även om geeksen tagit dem till sina hjärtan…
,,.fundera i stället över grabbarna i “The Big Bang Theory” eller Felicia Day. Eller något :) Där har det i alla fall varit riktiga geeks med i produktionen.
Mmmmm. Felicia Day… …hade fått gifta sig med mig om hon frågat i tid. Men det tåget har gått nu. Hon är säkert hjärtekrossad, stackarn… ;)
.-= Mackan Andersson´s last blog ..Gästblogg- Bitte Assarmos Halloweennovell =-.
Tittar jag tillbaka i historien så ser man ju lätt hur en del påpekat att man har varit tillsammans med några damer som ansågs som “fula” eller “för magra” etc av kompisar, då tyckte jag bara att de var extraordinärt puckade, sedan när man tittar tillbaka på gamla foton ett årtionde senare är det betydligt lättare att inse kompisarnas poänger även fast man då bara tyckte att de representerade något synnerligt okunnigt nonchalant och elakt.
Med det i bakhuvudet måste jag ändå säga skönheten ligger ganska nära det området där förståelsen och hjärtat finns. Den där flickan som sydde sina egna kläder och var gräslig på att sy och med tygval men hade en förjävla go kropp, sånt där man vill vakna upp och ha i handen och inte bara somna till. jag antar att det är skönhet för mig.
Att alla är vackra innuti låter som en sanning för tarmdyrkarna, att alla är goda betyder säkert mycket för en kannibal, själv drömmer jag ofta på kvällarna om en ny fru när nödbromsen sakta smekes, men varje morgon när jag vaknar har jag glömt hur hon såg ut. Sammanfattat så är jag nog ganska slut. ;)
.-= Kungabloggen´s last blog ..Carl-Gustav Lego – För genetiken i tiden =-.
Ful – Snygg. Ämnet är komplext och har länge fascinerat mig. Jag skulle kunna hålla en lååång utläggning i frågan, men det här är inte ett forum för långa utläggningar.
Om du inte redan sett John Cleese TV-serie om ansiktet så rekommenderar jag den. (Av beskrivningen på Wikipedia så verkar avsnitt 3 vara mest relevant här.)
Angående inre skönhet: Ponera att du ser en person för första gången och gör bedömningen – Snygg. Sedan får du reda på att personen mördat. Blir den personen, trots att utseendet inte ändras, fulare då? Låt oss säga att du senare får reda på att mordet i själva verket var självförsvar… Den skruven kan dras hur många varv som helst.
Nu blir det reklam: Skönhetsideal