Tvingar vi folk in i sociala media?
Jag har tagit upp det gamla citatet av Tjechov många gånger;
God uppfostran är inte att inte spilla sås på duken utan att inte märka när någon annan gör det.
På sätt och vis har man tappat sin uppfostran i den stund man anmärker på andras. Även om jag tycker att det är en rätt trevlig inställning, så tror jag inte att nån av oss lyckas leva upp till den här devisen riktigt. Vi opinionsbloggare, inte minst, är ju ganska bra på att peka finger. Det går väl att opinionsbilda mer eller mindre väluppfostrat men så har vi ju samtidigt problemet med att slätstruket knappast märks.
Alla kräver att bli lyssnade på, några kräver att få bli de som lyssnas på utan att bli ifrågasatta, ett antal upplever det som ett minsta-krav att stänga av dialogen såvida inte rätt saker sägs. Det tävlas om uppmärksamheten — men frågan är vilka det är som är villiga att ge den. Särskilt utan chans att få vara med och påverka själva.
Det intressanta är att det handlar nästan enbart om de som måste ställa om från att haft ett privilegium av att bli hörda till att ingå i ett samtal. Resten av oss har på olika naturliga sätt hittat in i olika sociala konstruktioner online, för vi satt inte fast innan. I motsats till populära myter om hatare online, letar sig de flesta till de platser där de trivs och attityden är utvecklande.
Jag tänker ibland att bara för att vi hittat in naturligt har vi varit för dåliga på att hjälpa de som är fastlåsta i andra former av kommunikation. Lite som att eftersom att vår talang är medfödd förstår vi inte problematiken när andra inte har det så förspänt, eller nåt.
Ta exempelvis hela diskussionen kring “gratiskulturen” online. Där uppfattar många som måste gå från ett sätt att idka affärsverksamhet till ett annat — att de måste chansa, slänga ut saker gratis för att sen blunda och hålla tummarna. Det kan ju rimligtvis inte upplevas som världens bästa grej, precis, och lockar nog inte så många som inte hittar in naturligt. Och det är självklart inte det diskussionen handlar om i själ och hjärta.
En sån grej är ett ganska bra exempel på hur dåliga några av oss är på att lösa “andras” problem, och hur de som har problemen måste lägga ner långt mer arbete och tanke själva. Idag handlar till och med mycket av det om att förhindra andra att ta den väg som öppnats för att de som haft det förspänt tidigare, saknar karta.
Men — även bland de som satsar upplever en del sig omkörda.
Nånting jag ofta stöter på när jag snackar sociala media med icke insatta — det där med att få upplever sig riktigt orka med att ingå i dialogen. De vill gärna utnyttja möjligheterna mediet ger men missar ofta den sociala biten. “Jag skriver, producerar, skapar, leder ett företag… Tiden finns inte, det går inte att lyssna på alla.”
Eftersom jag själv använder mig av verktygen sociala media bidrar med i vardagen, är det såklart jättesvårt att koppla, även om jag nånstans förstår. Att sålla, välja kanaler och läsa när jag själv vill läsa och ingå naturligt i dialogen är inte någon stor grej för mig.
Att bygga nätverk online är en baggis — för mig. Frågan är om jag då gör rätt när jag väl hjälper till. Visst måste jag försöka, men som sagt, ibland undrar jag om jag gör fel att tvinga på uppfostrande råd och tips när förutsättningen nånstans hos mig själv varit det naturliga.
Jocke Jardenberg tacklar i alla fall i sitt inlägg, som han skrev som reaktion på ett utspel från Expressen, flera av problematikens grunder i det som populärt kallas “näthat”. Han listar upp ett antal tänkvärda punkter, som jag verkligen hoppas går fram hos de som behöver veta. Han är inte ouppfostrad som påpekar det han gör, han är hjälpsam.
Ibland tänker jag att jag väntar gärna på de som ber mig göra det, så länge de inte tvingar mig att stå still för en obestämbar tid. Och slås varje gång av att den sortens tvång gillar nog ingen att känna. Frågan är hur man kommer runt det dilemmat — känslan av tvång, som många verkar få en släng av när det handlar om internet?
[...] This post was mentioned on Twitter by Piratpartiet Live!, lillebrorsan and Razor, Emma Marie Andersson. Emma Marie Andersson said: Bloggat: Tvingar vi folk in i sociala media? http://bit.ly/gSp6yu [...]
Ett annat läsvärt inlägg, visserligen mest om att stänga ner FB-kontot, men det visar att man kan vara social på olika sätt:
http://mattiasostmar.wordpress.com/2011/01/22/4-main-reasons-why-i-deactivate-my-facebook-account-now/
:-)
.-= Markus “LAKE” Berglund´s last blog ..Ska vi också börja censurera – som Hugo Chavez gör i Venezuela =-.
[...] genom åren upplevt både när det gäller kända medieprofiler och andra bloggare. Bara för att man kritiserar, ger ett negativt omdöme eller säger att en åsikt är rakt av korkad så innebär det inte att [...]
Det här med sociala medier är intressant, jag har nog också en känsla av att folk överlag söker sig till sociala medier/sammanhang där man känner sig hemma.
Men jag anser också att det finns en baksida med sociala medier som det kanske inte diskuteras om så ofta som det borde.
Det jag tänker på då är sådant som i första hand drabbar människor som är tillräckligt intresserade för att använda sociala medier men inte tillräckligt för att orka bry sig om vad dom där uppgifterna som appar och dylikt samlar in används till. Det handlar om sociala medier som är sinnrikt konstruerade för att mjölka användarna på så mycket privat information som möjligt, ibland sker det med ganska fula metoder. T.e.x genom alarmliknande meddelanden om att säkerheten på kontot är “mycket låg” när företaget som står för mediet inte får dom uppgifter av privat personlig karaktär av användaren som dom vill ha.
Facebook är ett sådant socialt medium, jag har fått nog och kommer därför att dumpa mitt facebookkonto den 19 februari.
http://blogg.idg.se/free_thinking/2011/01/19/darfor-sa-dumpar-jag-facebook/
Därmed inte sagt att idén med sociala medier är dålig, tvärtom, den är fantastisk. Men jag tror att det vore bra för en vidare utveckling av sociala medier inte minst ur integritetssynpunkt om användarna vore lite snabbare med att straffa dom medier som börjar använda privata uppgifter alltför vidlyftigt (som t.e.x facebook) med att istället flytta till andra alternativ som respekterar användarnas integritet bättre
.-= Patrik Söderlund´s last blog ..Musikindustrin förstod marknadsföring – DÅ vill säga =-.
Patrik; jo, visst är det så att det finns massor av såna grejer att tänka på — men personligen tror jag att det är lite väl “avancerat” om man utgår från det jag försöker göra upptill. Epitetet näthat avhåller folk från att leta sig in på nätet på egna villkor, på sätt och vis. Den diskussionen du tar upp är för de av oss som redan bor och trivs här, inte för de som har svårt att hitta in. När då makthavare ska ta beslut beroende på den sortens attityd är vi såklart alla förlorare i slutändan, tänker jag.
Självklart måste vi fråga oss vad Expressen och Thomas Mattsson har för bevekelsegrunder för det fokus som han intar i saken, men det kan vi bara spekulera om. Jag tror att det finns ett samband mellan Yttrande- och Tryckfrihetskommitténs fortsatta arbete och denna artikelserie.
.-= farmorgun´s last blog ..Det du sätter fokus på får du mera av =-.
[...] on the subject: Deeped Jardenberg Mymlan Malin Opassande (in [...]