Hela världen på mitt köksbord
Jag följer händelserna i Egypten, sitter och uppdaterar sidor, följer livesändningar, klickar på länkar som dyker upp i twitter. Inser att när Hilary Clinton uttalar sig om situationen i Egypten är det inte hon som är historien — det är demonstranterna där. Hon och alla andra som vanligtvis har strålkastarljuset på sig blir bifigurer, nästan, även om det som sägs är viktigt och spelar roll ur ett världspolitiskt perspektiv.
Men här, vid mitt köksbord, är det demonstranterna som spelar huvudrollen. Och poliserna. Och militärerna som president Mubarak kallade in.
Samtidigt som jag med spänning följt händelseutvecklingen i Egypten så såg jag liveutsändningen av den “andra” världspremiären av filmen Life in a day. Ett projekt av Ridley Scott, som är helt gjord av insända filmer från vanliga människor världen över. En jättestark upplevelse, som jag antagligen delade tillsammans med miljontals tittare på samma gång.
Noterade i mitt twitterflöde att många satt och tittade på På Spåret och kommenterade. Innan det var det handbollsmatch som engagerade. Allt det här gör vi, tillsammans, samtidigt. Helt ofattbart, häftigt, galet och helt enormt stort.
Jag tänker att jag borde känna mig liten, men det gör jag inte. Förklara det, den som kan.
[...] This post was mentioned on Twitter by Ingela Hjulfors Berg, Jan Lindgren, Razor, Johanna Drott, Mia F and others. Mia F said: RT @opassande: Bloggat: Hela världen på mitt köksbord http://bit.ly/h4gH3j #egypten #lifeinaday #internet [...]
“Allt det här gör vi, tillsammans, samtidigt. Helt ofattbart, häftigt, galet och helt enormt stort.”
Samtidigt som jag håller med om att detta verkligen är häftigt, galet och helt enormt stort så är jag en smula bekymrad över att “vi” och “tillsammans” inte är så vi och tillsammans som ordens ursprungliga innebörd avsåg.
Bara en reflektion i tider av vi och de.
Fast då måste jag nog fråga dig vad du lägger för betydelse i ordet “tillsammans”? Tidigare var det bara På Spåret, plötsligt är man med trots att det är ett familjeprogram på tv, man behöver inte välja om man inte vill, tänkte jag när jag skrev det.
Ja, man ska inte underskatta kraften när folket går samman. Vi har sett det förut, exempelvis när östblocket kollapsade. Frågan är vilka diktaturer som blir nästa att stå på tur.
[...] DN: 1, 2, 3, 4, 5. SvD: 1, 2, 3. Bloggar om Egypten (analys): Copyriot om diktaturens historia. opassande om värdet av realtiden. In i skogen om den sista faraon. Martin Moberg om att varken EU eller [...]
Internet är ett otroligt viktigt verktyg för demokratin. Undrar om våra egna politiker vet om det?
Mind.
De dikatoriska politikerna, t ex i arabvärlden, inser internets betydelse för demokratin. Därför försöker de stänga el begränsa det fria internet.
Man undrar varför de demokratiskt valda politikerna i våra fina demokratier också i allt högre grad vill detsamma, varför de begränsar internets frihet?
@Emma: “Fast då måste jag nog fråga dig vad du lägger för betydelse i ordet “tillsammans”?”
Det är en liten del som än så länge aktivt nyttjar nätet så som det potentiellt skulle kunna nyttjas. Ser man exempelvis till politiken så var det (om jag inte minns fel) cirkus 1% som engagerade sig på nätet inför förra valet och övrig info etc togs in via traditionella kommunikationskanaler.
Vi har även den dimension som rör “det nya klassamhället” i kombination med “det gamla klassamhället”. Detta sammantaget gör att jag reagerar på “vi” och “tillsammans”. Dessa begrepp är i nuvarande kontext alldeles för exkluderande för att kännas helt ok.
Thomas; ah, okej, då fattar jag! Ja, det nya klassamhället utvecklas i rasande fart, fortfarande “de som har och de som inte har” på sätt och vis, men denna gång internet, helt klart.
[...] inte bara om att de har tillgång till datorer utan även kunskapen att kunna använda dem. Även Thomas vidrörde problematiken i en kommentar under ett annat av mina inlägg: Det är en liten del som [...]