Flashback, #prataomdet och maktkluster
Läste lite i tråden på Flashback om konspirationsteorierna kring #prataomdet. Eftersom jag inte riktigt orkade att läsa alla 145 sidorna (i skrivande stund) kring det hela, kanske det inte är så konstigt att jag inte riktigt hajar vad själva konspirationen går ut på. Men det verkar vara lite olika spår, det ena nån slags tanke om att sänka Julian Assange, det andra nån slags tanke att feminister vill sänka män i största allmänhet.
Jag skämtade lite med någon härom dagen att konspirationsteorierna tappat lite i skala — idag är det Mymlan, för inte så länge sedan var det Illuminati. Men även om det helt klart finns utrymme till humor om teorierna, så kan jag uppleva psykologin vara något att ta lite mer på allvar.
Ofta dyker det t.ex. upp kommentarer i mitt twitterflöde kring “bubblan”, elitformateringar av grupper av människor som på olika sätt upplevs vara innehavare av makt. Jag kan inte låta bli att se likheter mellan individerna på Flashback som spekulerar och hur det på något vis uppstått nya olika “maktkluster” i samhället de senare åren.
Nåt upplevs som fel, bland de som gräver på Flashback och jag upplever det vara färgat av ett ganska stort mått av maktlöshet. Vilket är lite förvånande med tanke på att Flashback som fenomen helt klart blivit en stor maktfaktor i Sverige, få journalister undviker nog forumet. Samtidigt hade #prataomdet en annan slags pipeline in till media, och lyckades bli publicerade på jättemånga ställen. För en åskådare “slåss” två nästan likvärdiga maktfaktorer med oredovisade ändamål och värdegrund mot varandra.
Personligen tror jag att specifika grupper får/har makt i den stund de uppfattas ha den. “Bubblan” på twitter har makt, för att andra lägger den makten hos dem på sätt och vis. Och med makt kommer ansvar, alldeles oavsett om det är makt som eftersträvats.
Sociala medier har skapat en mängd maktkluster, helt enkelt, vare sig det var tanken eller inte. Å ena sidan är det styrka i att hitta liktänkande, å andra sidan ett hot när inte andra har koll på avsikterna. När klustrena dessutom uppstår spontant, finns det ingen form av kontroll över var det tar ivägen eller nån värdegrund att tala om. Vägen är till synes fri att utnyttjas för vilka ändamål som helst.
Min egna position i bubblan kan säkert också debatteras, inbillar mig att jag antagligen har nån slags plats i den. Om än inte särskilt central figur, så kanske i krokarna i alla fall. Det är inte utan att jag dessutom blivit förvånad över de som upplever att jag är en maktfaktor i Piratpartiet. Min avsikt har aldrig varit att tillgripa mig nån slags makt, men i och med att jag upplevs ha det, så har jag ett ganska stort ansvar.
Jag kan heller inte låta bli att dra jämförelser till riksdagen och deras fullkomligt benhårda inställning till att behöva veta allt om sina medborgare, i det här sammanhanget. Den maktlöshet de verkar känna inför folket är en ganska stor drivande del antagligen. Och då ska man inte glömma krafterna som arbetar mot ett internet där människor kan uttrycka sig fritt.
Makt utmanar annan makt, och det måste på något vis slås på, det har de flesta i ryggmärgen vad det verkar. Ett annat exempel är den maktlöshet de känner på Katrineholmskuriren, trots att de av andra uppfattas vara en makthavare i samhället.
Det finns inget som provocerar så mycket som när någon framstår sitta på makt och tanken är att nån ska vara underlägsen denna. Men idag verkar flera grupper inte se att de innehar det själva. Många gånger har jag skrivit om hur folk verkar ha starka åsikter om hur andra fallerat i sitt ansvar, men sällan eller aldrig ser sitt egna.
Som vanligt tänker jag på hur litet Sverige är. Hur vi liksom blir en “petri dish” av socialt beteende och maktfördelning. Vi har inte korruption i vårt land, sägs det, men sanningen är att vår småskalighet gör att vänskapskorruption i mångt och mycket ingår i vår kultur. Vi reagerar på det instinktivt, men vi ser sällan vår egna plats i sådana sociala nätverk.
Flashback har makt. Twitter har makt. Och då inte platserna i sig, utan de spontankluster som uppstår och skapar uppmärksamhet. Med makt kommer ansvar, men vem tar det när förutsättningen är spontanitet? Går det ens?
Försök att destillera en av tankarna:
Den som har makt är inte nödvändigtvis den som hörs; det är den som folk lyssnar på som har makten.
Reflektion över frågorna på slutet: man kan förlänga tanken; går det alls att utkräva ansvar i en fungerande demokrati?
Vi vill gärna att våra politiker ska vara våra syndabockar, men om vi själva har valt dem och gett dem mandat att göra vad de gör, vem bär egentligen ansvaret?
(Därmed inte sagt att vår demokrati fungerar bra; vad våra politiker har vårt mandat att göra och inte, är allt annat än solklart – har de t.ex. mandat att införa DLD som knappt har nämnts i någon valrörelse eller samhällsdebatt överhuvud taget? Men det är en annan diskussion.)
Christer; ja, jag brukar tjata om det ganska ofta i diskussioner, att om någon representerar dig dåligt så lägg inte mer makt i den personens knä. För det är ofta så att när nån blir förbaskad, så läggs makt hos den personen genom att lägga över ansvaret dit.
Som vanligt ett intressant resonemang. Ett av dessa maktkluster som jag funderar över är TidningsUtgivarna som driver en kampanj för en enhetlig reglering av medieetik, vilket Mats Svegfors på Sveriges Radio tycker är befängt
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3938&artikel=4332695
Tycker att han har en cool attityd i motsats till “gammelmedias” uppskruvade attityd till sociala medier. Var befinner sig Piratpartiet i den här diskussionen?
För övrigt nås jag av följande meddelande:
(If you are commenting, please tell the webmaster of this site that their CommentLuv needs updating!) Vilket härmed meddelas :)
Om du inte orkar läsa hela tråden så finns en hel “hårda bevis” samlade i den här bloggen:
http://prataomvad.bloggplatsen.se/
farmor Gun; ja, det där felmeddelandet har jag inten aning om hur jag ska lösa, för när jag försöker uppdatera så säger mjukvaran att den är “up to date” :D Alternativet är att ta bort pluginen och eftersom inläggen inte syns ändå – ser jag nu – så är det väl lika bra. Aja, tekniken och jag är inte alltid överens :D
Noterar för övrigt att debattörerna i flashbacktråden (s 147) är ovilliga att ta nåt slags ansvar för sin bit i debatten, som nån slags motvikt till det jag skriver i inlägget, eftersom andra är värre. Och de har då missat poängen helt, intressant nog, men å andra sidan funkar det ganska bra som pedagogiskt exempel på vad jag menar.
De verkar helt enkelt inte förstå att de har makt (ingår i en bubbla) men upplever det som viktigt (vilket jag håller med om) att peta hål på maktbubblor. De som försvarar det kan rimligtvis inte tala för andra än sig själva, när det handlar om värdegrund för engagemanget, precis samma förhållande som för de som engagerade sig i #prataomdet.
Oredovisat och helt utan värdegrund, så påverkar man ändå, skryter om att man “stoppat” #prataomdet och inser inte att det faktiskt gör att de har nån form av kollektivt ansvar att ta hänsyn till. Jag har till och med svårt att tänka mig att SD hade lyckats ta sig in i riksdagen om inte Flashback funnits, apropå att ha makt i samhället.
Jag ska inte påstå att jag har några lösningar till det här dilemmat, men jag tror att det är bra om sådan här kunskap sprider sig mer. Det finns sällan nån att riktigt skylla på, det hänger nästan alltid på att andra är intresserade och bildar kluster.
Intressant och bra inlägg, framförallt din användning av begreppet “maktkluster”, som är mycket mer belysande än termer som “konspiration”, som är alltför lätta att avfärda.
Det ska dock påpekas att maktbalansen mellan Flashback och #prataomdet knappast är jämn. #prataomdet är ett nätverk av journalister med ett enormt samlat inflytande över massmedia. Flashbacktråden befolkas av individer som helt saknar denna mediamakt. Trots att tråden grävt fram väldigt graverande fakta om #prataomdet så kan du inte läsa ett ord om detta i MSM. Jag ska ge ett exempel:
När #prataomdet var som hetast var det tabu att diskutera initiativtagarnas band till målsägaren i Assangeaffären. Påståenden om Koljonens band till “miss A” avfärdades som konspirationsteorier, och den som framförde dessa stämplades som troll.
Idag vet vi att flera av de mest inflytelserika medlemmarna i kärntruppen är vänner till “A”. Det förnekas inte längre av någon, men av någon anledning tycks detta idag vara helt okontroversiellt. Ingen skriver en rad om detta minst sagt märkliga förhållande.
Vad vi har här är alltså vänner till målsägaren i ett pågående rättsfall, som av media fått en rikstäckande plattform för att under falsk flagg driva opinion i frågor relaterade till fallet. Men i gammelmedia ligger locket på, för alla har fingrarna i syltburken.
Den makten rår inte Flashback på. Inte än i alla fall.
[...] Stakston är som vanligt bra, tycker jag. Marie ”Opassande” Andersson skriver om maktkluster på nätet. Malin Crona sammanfattar intressant och bra. Sofia Mirjamsdotter [...]
Ivan; vad jag vet så var Koljonen öppen med det från början, att hon var kompis med A? Ibland tänkte jag till och med att det nästan var dumt att vara öppen med det eftersom det dels skapade en air av att verkligen vara ute efter Assange och dels skapar en grund av smått misstroende! ;) Men såklart, det VAR mkt troll, och det var frågor som borde ha besvarats var det inte så rörigt här och var.
Men jag vidhåller att Flashback har makt, även om det är säkert så att man inte upplever det själv. Andra gör det ju sällan i sina spontankluster så varför skulle folket på FB vara annorlunda, typ. Inget konstigt i det alls. Jag tar liksom inte upp ordet “värdegrund” för ingenting, för är det något FB och prataomdet har gemensamt så är det att det inte går att hitta någon sådan. Eller någon specifik ansvarig för själva “rörelsen”. Och, media är makt i sverige, men liksom — internet är en ny maktfaktor också. Det som sker på FB har många gånger större bäring på mig och mina åsikter än vad som sker på melodifestivalen, t.ex. Vi blir allt fler som har vårt nav av informationsinhämtning online.
Jag har sagt det om Piratpartiet några gånger, att vi faktiskt har mer makt och möjlighet till påverkan än vi nånstans tror. Att frågorna inte är så obskyra längre, att vi faktiskt nått ut längre än vi uppfattat. Det är inte lika nödvändigt att hamna i försvarställning idag, som det var för bara ett par år sedan. Budskapet når fram, mkt tack vara plattformar på sociala medier. Vi hittar till varandra, vi jobbar på tillsammans.
Flashback har makt, och kanske eftersom den inte kanaliseras efter några interna regler eller så, så är det kanske svårt att upptäcka att det är så. Men Flashback som jag ser det, har hjälpt till att få in ett nytt parti i riksdagen, de har räddat livet på enskilda personer som försökt ta livet av sig, de har “lyckats sänka” hela rörelsen för prataomdet. Medias inflytande minskar och klustrens ökar. Att säga att det inte finns makt på FB är faktiskt att ha lite dålig självinsikt.
Vilket vi alla drabbas av emellanåt. ;)
Visst är det här intressanta frågor. Det är jag som är Berengar på Flashback, en av de få som inte är anonyma vilket faktiskt beror på att jag vill ha möjlighet att vidareutveckla det jag skriver på F på min egen ej anonyma blogg, och i möjligaste mån ta ansvar för det. Men generellt är jag rädd om anonymitetsmöjligheter på nätet varhelst de finns och så länge de inte missbrukas.
Jag tror kanske inte att en tråd på Flashback kan “sänka” en hel rörelse, däremot kan debattörerna där belysa den så att säga underifrån. Det finns ändå stora skillnader i fråga om makt och inflytande mellan rörelsen #prataomdet och Flashback, och 10 Flashbackare skulle aldrig ha en chans att få 10 debattartiklar om en viss fråga publicerade i MSM i en samlad aktion. De (vi ska jag väl säga) samarbetar heller i regel inte utanför forumet och ingår inte i några nätverk där vänskapsband och kollegialitet kan skapa lojaliteter och lojalitetskonflikter. Frågorna är viktiga och jag är glad att du tar upp dem!
Anna-Karin; så är det — att det är olika förutsättningar, helt klart. Men som makt betraktat ska nog inte de kluster som bildas på FB underskattas, som jag ser det. Man ska helt enkelt inte underskatta sin egna betydelse när samhällsdebatter drar igång. Idag syns man och påverkar på ett helt annat sätt än igår. Jag skulle kunna dra igång värsta inlägget om hur vi så att säga “glider mellan klustren” och ibland är motståndare och andra gånger medarbetare. Med anonymitet som ingrediens händer det säkert till och med utan att vi ens vet om det!
Emma: Jag var relativt tidigt i kontakt med bl.a. Lars Truedson från Medierna i P1. Han avfärdade bestämt påståenden om kopplingar mellan Koljonen och A som uttryck för någon sorts näthat. Jag har skrivit mer om detta här: http://ivanjohnson.wordpress.com/2011/01/22/lars-truedson-vill-inte-prataomdet/.
Idag, när Truedson har blivit överbevisad, tycker han inte längre att dessa kopplingar är kontroversiella, och därför inget att ta upp i sitt program.
Men visst har du rätt i att Flashback har makt. Men Flashback är också öppet för alla och envar, och deltagarna delar därför med sig av denna makt i sann demokratisk anda.
Ivan; helt ärligt har jag lite svårt att se hur “demokrati”-aspekten passar in här. Jag förstår vad du menar, men ur ett samhällsperspektiv finns det ju liksom inte någon rätt för medborgare att påverka en rörelse i nån riktning? Folk hittar till varandra, bildar kluster, gör något och kanske upplöses sambandet sett. Det finns ingen ansvarsaspekt, som man måste kunna utkräva om det ska ha ett demokratiskt perspektiv, t.ex.? Som exempel: I princip kan ju spontankluster bildas för att tvinga andra att hålla tyst om något som klustret inte gillar, vilket inte är särskilt demokratiskt. Överlag gillar jag dock att “jobba” i kluster och det är upp till var och en att vara del i det eller inte. Självklart kan “intressen” blanda sig in i kluster dock och styra mot mindre bra grejer, utnyttja engagemang osv, men det är nog en risk som jag är villig att ta i det stora hela.
Emma: Jag menar bara att den eventuella makt som finns på FB inte är exklusiv eller på något sätt uteslutande, till skillnad från den makt som finns i nätverk som #prataomdet.
Emma: Jag skulle med förtjusning läsa ett inlägg där du vidareutvecklar detta, jag har inte sett uttrycket ‘maktkluster’ förut och det känns väldigt fruktbart. Ja kluster överhuvudtaget. Och visst har du rätt i att Flashback har makt, kanske inte att förändra direkt men att belysa skeenden och företeelser så att förändring kan igångsättas. (Vilket kan vara på gott eller på ont.)
Så skedde ju med händelserna i Bjästa där diskussionstråden gav upphov till granskning i MSM vilket inte förändrade den juridiska saken men fick opinionen att svänga och öppnade mångas ögon som tidigare inte hade tänkt på hur mycket hat som kan spridas på nätet.
Anna-Karin; “på gott och ont” är verkligen passande när det handlar om detta! Vi får väl se om jag skriver ihop något framöver, kanske är ett intressant ämne ändå… :D
Ivan; ja, och samtidigt beror det lite på perspektiv, de flesta av de som bidrog till och gjorde #prataomdet så stort var inte de som hade mediala kopplingar utan alla andra som hängde på. Om man vill kan man kanske se det som att det uppstod ett löst kluster bredvid den planerade artikelserien som diskuterades via twitter och sen kördes igång. Det fanns alltså ett behov som uppfylldes, och de var liksom inte styrda åt nåt håll, de hittade en ventil och förenades i det. Kanske var grundgruppen exkluderande på så vis, men taggen fick massor av liv av dessa exkluderade människor i så fall. Det går att vrida och vända på det där lite — det jag ser är dock likheterna, snarare än skillnaderna, i hur såna här spontankluster dyker upp. Lite som att “nähä, tänker du så också? jag trodde jag var ensam om det” och hur man brukar bli lite glad när det händer. Min grundtanke är då helt enkelt att jag inte upplever att media har den makt som den haft tidigare, traditionellt, och folk klarar sig utan det i allt större utsträckning.
Intressant: Reinfeldt, Ask m.fl. bör förbereda sig på en kalldusch: Prejudicerande dom i Storbritannien visar att Marianne Nys EAW inte är giltig.
http://j.mp/fQq4Iq
Jerry Silfwer, även känd som Doktor Spinn, skriver också intressant på det här ämnet. Missa inte kommentarerna!
http://www.doktorspinn.se/2011/02/12/doktor-spinns-daily-smurf-tips-4/
Tack Ivan, länkade genast in det i inlägget ovanför! :)
@Ivan:
Flashbacktråden inleds med den dramatiska (och, kan man tycka, ledande) frågan: “Nästa fråga blir då: Har Julian Assanges inbjudan till Sverige varit en planerad sexfälla?”
En motfråga för att pröva denna teoris bärighet torde väl då vara:
Vilket syfte finns för svensk (medie)feminism att misskreditera Julian Assange och Wikileaks (de två går ju inte att nämna utan varandra)?
Allmänt – argumentet “rent mjöl i påsen” återkommer ofta i Flashbacktråden.
Själv påminns jag om en aforism – kasta sten i glashus.
När kommer den kritiska granskningen av Flashback?
[...] Det har varit mycket Assange i veckan, då hans fall åter togs upp i brittisk domstol. Jag är för tillfället lite Assangetrött och har inte riktigt hängt med, utan tipsar istället om den här helt irrelevanta Assange-nyheten. Att jag är trött beror delvis på sakerna som Opassande tar upp i den här utmärkta bloggposten. [...]
@Joakim Andersson: Flashbacktråden består av olika individer med olika agendor och olika värdegrunder. Vem som helst kan slänga in en hypotes i tråden. Denna stöts och blöts sedan av deltagarna gemensamt, i hopp om att hitta sanningen om #prataomdet.
Sexfälle-teorin som du nämner har vissa anhängare, men jag är rätt säker på att de är en ganska liten minoritet. Om du vill vara med och påverka samtalet bör du posta din invändning direkt i tråden, som är öppen för alla.
Jag förstår inte riktigt vad ni som skriver här menar med att ha makt. Makt har väl enbart den som faktiskt tvingar någon annan (med våld, eller hot om våld) att bete sig på ett visst sätt. Ingen är ju tvingad att tro vad någon annan påstår. Att bli lurad av någon annan är ju faktiskt ett eget val. Hela det här resonemanget uppfattar jag som att ni är ett litet gäng som simmar runt och kacklar i en liten ankdamm.
Efter att ha funderat en stund om vad som ankdammsfolket menar med makt, så är det kanske att alla människor agerar. Därmed påverkar alla mer eller mindre vad som sker i samhället. De flesta påverkar och lockar tom andra människor att bete sig på något sätt. När då någon – eller några gemensamt – påverkar ganska många andra att tro på vissa åsikter, så når det en viss nivå och då tycka alla här vara överens om att kalla det för att de dels har makt och dels har ansvar. när då denna makt når den nivån att det skrivs om det i massmedia, så är ni överens om att detta innebär makt och därmed ansvar, så kallas detta för att ha både makt och ansvar. Min konspirationsteori blir då om ni kanske är ute efter att exempelvis Flashback bör ha utgivaransvar (eller vad det kallas). Min fråga är då: “är det detta som ni vill uppnå, eller…
I så fall undrar jag om jag fortfarande vill vara medlem i Piratpartiet!
Ett annat lustigt ankdammsord är värdegrund! Vad tusan är det för något konstigt begrepp!
@Uno Hansson Wow… det var den snävaste definitionen av makt jag någonsin sett. Om de enda som har makt är “enbart den som faktiskt tvingar någon annan (med våld, eller hot om våld) att bete sig på ett visst sätt” skulle det ju betyda att vår regering och riksdagen inte har någon makt, inte heller vårt domstolsväsende (förvisso hot om frihetsberövande – men knappast våld).
Med den definitionen skulle inte heller börsbolagens VD poster innebära någon makt i Sverige och du har precis tokdissat de flesta av världens lobbyorganisationer.
Ankdamm eller inte så tror du jag får ta en till funderare på vad ordet “makt” egentligen betyder.
Uno; Ja, Sverige blir något av en “ankdamm”, ett elakare och nedsättande sätt att beskriva det jag beskriver i inlägget. Jag upplever det viktigt att inse att vi i vår kultur lutar oss mot nätverk ofta. Och att det inte finns några naturliga sätt att visa ansvar när kluster spontanskapas så frågan är hur man avkräver det av andra då.
Värdegrund är att veta vad en samling människor har för värden gemensamt, avsikten med aktiviteten. Var och en har möjlighet att “välja lag”, men när brist på redovisade avsikter ställs mot varandra är det intressant att se att det finns fler likheter ur ett principiellt perspektiv, än det finns skillnader. Vilket för mig till frågan i slutet av inlägget, om det ens går att avkräva ansvar.
Vilket ställer resonemangen om fulspel kring #prataomdet i perspektiv. Eller ditt egna bisarra spekulerande i varför du läser den här samhällsspaningen som en grundplåt för en reglering av Flashback.
Du bestämmer själv om du vill vara medlem i piratpartiet eller inte, men jag förstår faktiskt inte hur du kopplar ihop det här inlägget med det? Vad har det att göra med Piratpartiets politik?
Menar du kanske att visa att med hot om avhopp så kan du styra vad individer säger i samhällsdebatten – försökte du vara pedagogisk här kanske? Att jag har ett ansvar för ditt medlemsskap som jag varken bett om eller vill ha? Trots att detta inte ens handlar om PP-relaterade frågor?
Uno och mtm; Makt över sin vardag vill nog de flesta ha på ett eller annat sätt och det är oftast inte “våld” som är den avgörande faktorn för om man känner att man har det eller inte — det är massor av andra saker. Inkomst, rörelsefrihet, yttrandefrihet, trygghet, rättssäkerhet — bara några få detaljer…
Emma: Ansvar går att utkräva, kanske inte av nätverket bakom #prataomdet, men väl av alla redaktioner som ställde sig bakom kampanjen.
Kampanjens avsändare (dvs vänner till målsägaren) redovisades inte någonstans, och #prataomdet framställdes i media som en spontan, folklig reaktion på aktuella händelser. Detta var en lögn rätt och slätt.
Genom att ställa sig bakom en lobbykampanj och ge den redaktionell tyngd, och samtidigt undanhålla viktiga fakta, har medierna duperat oss. Självklart har de ett ansvar för detta, och det bör utkrävas.
Ivan; just den sidan av kritiken köper jag rakt av — att mediapersonligheter har andra förutsättningar (tror jag skrev det lite längre upp). _Men_ det förhindrar ju inte att de är som folk är mest, och vad är det som säger att deras bransch inte behöver tackla problemställningar, typ. Det kan ju finnas en rutten kultur, som ingen granskar, och gör det svårt att förändra. Det förhindrar inte heller att mediapersonligheter är med (anonymt) i ifrågasättandet i klustret på FB, drar åt ett motsatt håll för att de inte vill att saker ska förändras.
Vet inte om jag förklarar så bra, men det är sällan svart eller vitt, man behöver välja mellan när man grottar ner sig i funderingarna.
Jag inbillar mig att de kunde säga att de hade folklig backning för att det var helt enkelt många som hängde på, via bloggar och kommentarer på twitter. Jag tror inte att man kan säga att det är så enkelt att det är en lögn, nånstans… men att folk känner varandra och nätverkat kring detta råder det såklart inga tvivel om.
Från en duperingsaspekt dock tycker jag du lyfter fram en intressant frågeställning, och lite av det som jag var ute efter i postningen: vem kan ställas till svars, vem bär ansvaret? Och det (som jag försöker påpeka) är ett gemensamt “problem” för alla kluster. För att ta resonemanget vidare så kan knappast lösningen vara att folk “inte får” göra saker tillsammans utan “stadgar” och “ansvarsredovisning”, eftersom det i längden skulle förhindra alla att delta i nån form av debatt öht. Men problemet finns, ändå! Jätteintressant att fundera på.
[...] anledning av diskussionerna kring mitt inlägg innan — om maktkluster och vem man ska lägga ansvaret på när klustren åstadkommer nån form av [...]
[...] vem tar egentligen ansvar? Johannes Axner, en av initiativtagarna till #prataomdet, säger så här om Anelskas [...]
[...] Två viktiga och bra inlägg av bloggaren Opassande: http://opassande.se/index.php/2011/02/13/flashback-prataomdet-och-maktkluster/ , [...]