Först blev jag arg, sen rädd, sen fundersam
Det gäller att hålla viss balans mellan att ha en åsikt och att inte ha en åsikt. Tycker man alltför provocerande kan det reta minst lika mycket som att inte tycka nåt alls. S.k. modebloggare får ofta kritik för det och åsiktsbloggare, ptjaa, de får kritik för sina åsikter. Hör till, på nåt vis.
Åsikter är i grunden oftast subjektiva. Jag känner nog ingen som har åsikter utan att det dessutom har lite känslor med i nån kapacitet. Något som jag är medveten om och slåss med när jag sitter och tycker till om saker. Ibland lyckas jag, ibland inte, men i det stora hela försöker jag i alla fall — och är oftast irriterande resonerande till bekostnad av den uppmärksamhet man belönas av som provokatör.
Jag misslyckas som sagt ibland, fick en jättekonstig reaktion på vad jag ser som att några absolut vill förbjuda mig att tänka nyanserat om Assange-affären. Dessa upplever att jag låter min avsky för honom på något vis komma ivägen för kritiskt tänkande där jag såklart uppfattar precis samma sak om dessa, fast åt motsatt håll.
Vi hamnar i en konstig tango av “vem som har rätt att tycka och tänka”, och är mycket frustrerande, och den här gången blev jag helt enkelt förbannad. Arg på att jag inte skulle kunna få ha en subjektiv åsikt. Arg på att jag insinuerades ha åsikter jag inte har. Arg på att jag straffas för att jag valt att jobba aktivt för Piratpartiet. Och skrev dumt nog när jag var förbannad.
Det handlade alltså inte ens om att försöka påverka eller säga emot mig, utan rätt och slätt gick argumentationen i första stund ut på att, eftersom jag har en offentligt position i Piratpartiet ska jag helt enkelt inte få uttrycka vissa åsikter.
Frustrationen hänger dessutom ihop med att det stämmer nånstans, som officiell representant måste jag emellanåt zick-zacka i diskussionsslalom (inte sällan i sällskap med tillmälet att jag på nåt vis är feg då), för att det är det ansvarsfulla att göra. Å andra sidan krockar det med transparens och tydlighet och det är ju också ett ansvar att ta på allvar. Det är en daglig balans som inte hålls naturligt utan hela tiden finns med i huvudet.
Den här gången blev jag skrämd också. (Ska sägas att “diskussionen” fördes både via twitter och mitt kommentarsfält.) Och tänkte att det skulle vara så enkelt om jag inte tycker något offentligt. Klistra in länkar till videor av delfiner och en katt som leker om jag nu nödvändigtvis tänkt mig fortsätta blogga. Men slogs av att det såklart inte riktigt funkar heller, för det där med vad folk provoceras av går ju inte att styra över, med modebloggare i gott minne.
Nej, vad det utmynnar i är mitt egna problem här, nån slags diffust behov av att folk inte ska tro mig om ont, peka ut mig som Darth Vader. Människor är emellertid inte goda eller onda, de är både och. Jag måste nog stå ut med tanken på att jag nånstans är ond också, jag måste förlika mig med det, för att på det viset komma över rädslan.
Jag vet inte om det är rätt lärdom att göra, eller tror inte ens att det är eftersträvansvärt, men det är i alla fall dagens fundering. Men en sak känns i alla fall ganska klar — om jag nu upplevs ha fel, missförstås eller feltolkas i mina åsikter har jag ändå rätt att ha dem och uttrycka dem.
Även, till och med, om jag kommer på mig själv med att ha direkt fel, i ett senare läge.
Jag håller iofs inte med om att människor är både onda och goda, för min människosyn är alla goda, bara att vi har lite subjektiv bedömning för vad som är gott eller inte.
Det emotsäger förstås inte det du skriver, jag tolkar dig snarare som att vi alla har en ond sida beroende på vem som bedömmer oss. Det är förstås hälsosamt att vara medveten om, men det kan slå fel om vi börjar betrakta oss själva som onda.
Det är hur som helst mycket sunda funderingar du kommer med, fortsätt så. :)
Ja, tack Sammy, precis så. Jag måste liksom acceptera att jag framstår som ond av andra, det går liksom inte att undvika.
Sammy, det kan slå än mer fel om vi får för oss att våra handlingar inte kan få negativa konsekvenser, och det alldeles oavsett hur du har rättfärdigat dina motiv för din handling.
Har du förresten någonsin ifrågasatt atombomberna över Hiroshima och Nagasaki? Var fällandet därav en god eller ond handling?
@Goodwin
Att granska sig själv kritiskt och dra lärdom av sina misstag är absolut inget man blir bättre på av att betrakta sig själv som ond. Om man är ond eller god handlar ju om vilka intentioner man har. Den dagen man börjar betrakta sig själv som ond är dagen man misstror sina egna intentioner, som att man vill illa med avsikt.
Jag menar att man bör lita på både sin egen goda vilja och andras, men förstås inte för den sakens skull sluta vara kritisk vare sig mot sig själv eller andra. Att anklaga sig själv eller andra för att vara onda är vare sig konstruktivt eller något som hjälper någon.
Det man ska tänka på är att man kan begå en handling som i sig är ond, även om man har en god intention. Om jag vill vifta bort en geting från ditt ansikt men snubblar till och råkar ge dig en smocka istället, så är handlingen ond i sig, även om intentionen är god. Jag tycker det finns en fara med att enbart titta på intentioner, man måste se på effekten av handlingar också. Som det brukar uttryckas “Vägen till helvetet är stenlagd med goda intentioner”
Jag tror att ondska, en intention om att verkligen göra ont, i verklig mening är extremt sällsynt. Därför är den inte så relevant att diskutera i de flesta fall. De allra flesat människor vill göra gott, men vi är inte alltid så bra på att lyckas…
Snarare är det de bakomliggande orsakerna till onda handlingar som är intressanta att diskutera, och då kommer man in på saker som “ändamålen helgar medlen”, “man måste upprätthålla principer”, “regler är till för att följas” och annat som gör att vi luras att ställa vår empati åt sidan och inte titta på konsekvenserna av handlingarna. Eller så handlar det ganska ofta helt enkelt om brist på empatisk förmåga, att man helt enkelt inte kan sätta sig in i någon annans plats.
De som kritiserar dig för att du vill kunna se två sidor av myntet hamnar lite i någon av dom fällorna. De kör efter principen “om kartan och verkligheten diffar så gäller kartan” och de har redan kartan klar för sig och ingen får ifrågasätta den. De är goda utifrån sin bild av verkligheten och de vill inte se att det kan finnas mer än en bild.
Jörgen, Emmas problem är att hon inte belyser alla tre sidorna av det tredimensionella myntet. Det är möjligt att hon tror att hon gör det, men då har hon lurat sig själv, för det syns inte utåt i vart fall.
Emma, jag tycker att du målar upp en halmgubbe här som du argumenterar mot. Du är inte särskilt nyanserad vad gäller fallet med AA, SW och JA. Du ifrågasätter JA, men du granskar inte kritiskt den läckta förundersökningen, det märkliga anmälningsförfarandet o.d. Har du vågat tänka tanken på att angivelsen av JA kan vara obefogad och blott en hämndåtgärd från damernas sida då de upptäckt att de inte var unika med sina erövringar av JA. Han lät sig erövras av två personer under samma period.
@Goodwin: Jag håller inte med. Jag tycker det emma gör är att säga: Wikileaks har gjort mycket gott, och Assange har varid en drivande person i detta. Men det betyder inte att han per definition är oförmögen att göra onda handlingar, så varför inte pröva ifall det ligger något bakom anklagelserna. Om de inte håller så kommer åtalet att läggas ner.
Det är i vart fall min tolkning. Visst finns det mycket konstigheter i hur åklagarna hanterade fallet från början, men jag känner mig ganska så trygg med att en rättslig prövning kommer att följa lagen.
Goodwin; Jag försökte skriva lite i början men kände inte så mycket inspiration när så mycket av diskussionen gick ut på att det var nåt fel på mitt kön. Jag har skrivit rätt mycket om just det. Kanske skulle jag ha kommit på då vad jag kommit fram till idag, men så var det nu inte. Det är orsak-verkan genomgående hela vägen, och allt handlar såklart inte enbart om hur jag är, tänker eller gör, även om jag tar upp det i postningen ovanför. Dina förväntningar är inte mina rättesnören, helt enkelt. Dina värderingar kring mitt mod är också intressanta i sammanhanget. Är jag modig som gör som du vill, eller är jag modig trots att det är obehagligt, att göra som jag vill?
Emma, du är modig som gör som du vill och särskilt väljer att vara ensidig.
En person som säger sig vara nyanserad förväntar jag mig just nyanserad och inte raka motsatsen.
Det vore emellertid dumt av mig att utgå från att du är onyanserad och motsägelsefull. Därför gjorde jag inte det. När du sen visade mig att jag hade fel utgångspunkt så kan du ju inte skylla mig för att du faktiskt är onyanserad.
Jörgen, det är ingen som hävdar att Assange skulle vara oförmögen att begå handlingar som skulle kunna få negativa konsekvenser (förutom hans mamma då möjligen).
Men poängen är att det är en mänsklig rättighet att betraktas som oskyldig till motsatsen är bevisad. Emma intar dock annan mer “nyanserad” ståndpunkt i sitt tidigare inlägg om SVT-dokumentären.
Sammy, du missade rättfärdigandet av atombomberna.
Goodman; Whatever. I din värld är du kung.
Godwin, att vara nyanserad kan vara en fråga om vem man jämför sig med också. Du tycker att Emma är mer nyanserad än SVT men hon är ju också mer nyanserad än de som har reflexmässigt ansett att Assange måste vara oskyldig och utsatt för en komplott.
Jag kan hålla med om att det finns en del konstiga frågor i sammanhanget men konstigare saker har hänt.
I mitt tycke så har Emma varit balanserad. Hon har kanske inte detalj beskrivit alla turerna men mer uppmanat till eftertänksamhet. Antar att det är fler av Assanges proponenter som läser hennes blogg än tvärt om. Det är ju självklart då var ens balans hamnar. Inte mycket lönt i det läget att uppmana till lugn bland de som vill lyncha honom.
Men det må ju vara så att man ska betraktas som oskyldig till man är dömd (något som jag också tycker är viktigt) men det är inte samma sak som att man därför kan ge sig in och smutskasta de som har gjort anmälan vilket jag vet att många har gjort. Det känns så ofta som kvinnor själva blir anklagade när de har anmält för våldtäkt eller sexuellt ofredanden.
Sen får jag säga att det känns lite obehagligt att vi sitter här och försöker tolka henne över Emmas huvud.
Skadlig skriver: “Du tycker att Emma är mer nyanserad än SVT men hon är ju också mer nyanserad än de som har reflexmässigt ansett att Assange måste vara oskyldig och utsatt för en komplott.”
Jag får ibland höra att jag tillhör denna skara, och för mig är det otroligt frustrerande. Jag och många andra har följt Assange-fallet väldigt noga, och tagit del av i stort sett all tillgänglig information. Mina egna slutsatser har vuxit fram gradvis över åtta månader, och är allt annat än reflexmässiga.
Har man t.ex. läst polisförhören har man redan en mycket mer nyanserad bild än den som ges i media. Då har man också ett bättre underlag att dra sina egna slutsatser. Har man inte ett tillräckligt faktaunderlag, ja då kan man inte heller dra några slutsatser. Men att inte ta ställning är INTE samma sak som att vara nyanserad.
Det finns absolut ingen motsättning mellan att ha en fast övertygelse och att vara nyanserad. Tvärtom.
Skadlig,
jag har väl inte påstått att Emma har varit mer nyanserad än SVT-dokumentären? Hon har rekommenderat den, inte problematiserat den.
Att reflexmässigt stå upp för oskuldspresumtionen är en sund reflex i ett rättssamhälle. Där har många brustit i denna historia.
Även om AA och SW de facto har gjort en falsk angivelse eller obefogad angivelse mot JA så äger naturligtvis även de rätten att bli betraktade som oskyldiga tills motsatsen är bevisad.
Samtidigt ska man komma ihåg att oskuldspresumtionen gäller i förhållandet mellan stat och enskild, inte mellan enskild och enskild.
Om t.ex. AA och SW verkligen känner sig kränkta av JA så kan ju ingen annan rättmätigt gå in och beröva dem deras känsla av kränkthet. På motsvarande sätt skulle JA kunna göra. Därom vet vi inte. JA:s beteende nu tyder snarare på att han är livrädd för det svenska rättssystemet, och den rädslan är inte obefogad. (se Quickfallet eller da-Costafallet, eller fallet med de två egyptierna som Sverige förrådde genom att lämna ut dem till tortyr.)
Ivan; känns som vi båda två har hamnat i kläm.
GS; jupp, som jag sa i en postning som finns på den där listan som tydligen bevisar nåt för dig, (inte säker på vad riktigt) så gäller rättssäkerheten både för Assange och för tjejerna.
Jag är säker på att någon hundägare skulle bli upprörd.
Ang. kattvideos alltså.
Joakim; tänkte inte på det… ;) *fniss*
Emma, du är inte ond. Du verkar dock inte speciellt rationell just nu. Nu vet jag naturligtvis inte allt som har sagts på twitter m.m. men i det inlägg du länkar till så är det helt tydligt att det är du som trampar i klaveret och Ivar är resonlig i alla fall i kommentarsfältet. Du missar helt enkelt att läsa och svara på det som FAKTISKT skrivs, och i stället svarar du på andra saker som i alla fall inte skrivits i det sammanhang där dina svar visas. På samma sätt i det här inlägget när du fortsätter att beskriva det som att någon påstått att du inte får uttrycka vissa åsikter för att du är talesperson för PP. Que? Jag hittar inte en TILLSTYMMELSE till det i den diskussion som du länkar till, så det du skriver verkar väldigt förvirrat.
Troligen är det så att Assange-fallet av en eller annan anledning väcker starka känslor hos dig, och att det hindrar dig från att agera rationellt. Du skriver förvirrat, och det är en nästintill total disconnect mellan dina svar och det du besvarar. Du uppvisar alla tecken hos en person som drabbats av att hjärnan gått i totalt baklås bara för att man vill vill vill att det skall vara på ett visst sätt och inte förmår att se nyanserat på saker och ting. Tyvärr gör det att det du skriver i ämnet är värdelöst – det blir bara pinsamt när det inte finns någon trovärdighet kvar. :-(
Tack för att du klarade ut det åt mig, Patrik, det var ädelt av dig! :)
Emma!
Tyvärr kan inte heller jag se att du är speciellt nyanserad i Assange-frågan, tvärtom verkar både du och Anna Troberg ansluta er till den etablerade feministiska mediaeliten som så tydligt tagit ställning mot Julian Assange. Det verkar vara viktigare för den nya ledningen av Piratpartiet att få vara en del av maktelitens etablisemang än att vara en nagel i maktelitens ögon. Att stå upp för rättssäkerhet och yttrandefrihet verkar inte längre stå speciellt högt på Piratpartiets lista. Det är verkligen en tråkig utveckling!
Ja, verkligen Medborgare X. Jag hoppas att nån försöker jobba seriöst politiskt med de här frågorna, där jag inte räcker till. Det verkar ju finnas ganska mycket kunskap om vad som är rätt och fel, så jag hoppas inte att den värdefulla egenskapen går förlorad genom att förvänta sig saker från andra som jobbar på volontärbasis vid sidan om “vanliga livet”. Att folk kavlar upp ärmarna och gör det som behövs när vi andra amatörer missar. (Och då menar jag såklart att det inte räcker riktigt med att påtala för folk att de missar, särskilt inte om de på olika sätt är undermåliga, lite korkade osv). Seriöst alltså, behövs det arbetet måste man nog försöka se till att få det gjort istället för att bli besviken på andra.
Emma: Q.E.D. ;-)
Kan du inte sätta igång och prata piratpolitik i stället? Jag saknar den lugna, sansade och nyanserade Emma!
Patrik; jadå, det kommer, lite mkt på jobbet nu bara men ska nog få ihop nåt så småningom. (Och jag lovar att humörsdippen var över iom att jag tacklade den i textform så här, antingen ältar man eller så går man vidare, och det har jag gjort, andra behöver mer tid på sig och det är bara att respektera. Men garanterar inte att jag aldrig blir förbaskad igen, finns ju en del här i världen att reta upp sig på! ;)
[...] Nu kan jag tyvärr inte blogga mer just nu. Jag känner ett sådant omättligt behov efter att klä mig i säck och aska späka mig med min niosvansade katt tills jag vet hut. Det kan ta lite tid innan jag återkommer, eftersom jag har en så djupt rotad tanke om att det där med politiskt arbete bör vara mitt primära fokus. Det kommer att ta ett tag att piska det där ofoget ur mig så att jag kan fokusera på att greppa högaffeln och dra åstad med mina homiesar i random pöbel. Ack och ve… [...]
Ja.. Får faktiskt hålla med Patrik där. Jag vet inte heller vad som sades på twitter utan läser som vanligt bara din blogg plus kommentarer. Men upplevde samma disconnect mellan alla bollar som servades. Var lite besviken för att det aldrig kom ngn riktig poäng från ditt håll som annars brukar kunna smasha in dem galant. Ursäkta tennisreferenserna, har varken intresse för sporten eller ordvitsar : /.
Kanske du en gång för alla skulle lägga dina tankar angående J.A. på bordet så folk slutar hacka på dig för att inte göra det.
Sedan kan jag tycka att det här trots allt är DIN blogg, att det kanske inte är PPs samlade och klubbade beslut som skrivs här, vilket jag kan tycka att Ivan med flera förbiser.
Stå på dig Emma och kom igen. Efterlyser förresten också mera piratpolitik, som förr : )
/usel
Ja, det blir lite rörigt – även för mig! :D Och jag är inte perfekt på nåt vis i världen, det vore att göra mig en otjänst att tänka så, på sätt och vis. Jag har bra och dåliga dagar precis som alla andra. Mina tankar om JA är för närvarande så otroligt stigmatiserade att det är stört omöjligt, för närvarande. Det växer säkert gräs över detta också!
Som förr, förresten, menar du häromdagen då? ;) Eller har du inte känt att det varit piratrelaterade frågor en längre tid? Iofs pushat en hel del för årsmötet och försökt jobba lite vid sidan om för att underlätta deltagandet där osv… får se vad jag kan göra åt saken!
Ingen förväntar sig att du är perfekt, Emma – i alla fall gör inte jag det. Du är för det mesta kanonbra, och när du någon enstaka gång har en dålig dag så hoppas jag att du ursäktar om någon som jag ryter till och hoppas att du tar dig vidare så snabbt som möjligt.
Jag har för övrigt precis kollat färdigt på dokumentären om Assange. Intressant. Jag tycker inte att journalisterna hade gjort ett dåligt jobb, och jag håller inte med Ivar om att den var kraftigt vinklad. Förstår alltså att man kan läsa in en massa som inte stod i det han skrev.
Vad gäller Assange så finns det ingen anledning att diskutera varken honom eller de två kvinnorna. Det är något personligt som egentligen saknar allmänintresse. Det som däremot ÄR intressant är att granska svenska myndigheters agerande i den här soppan, och där tycker jag att det är för mycket snack och för lite verkstad från PPs håll.
Ja, precis så Patrik, och jag tror mig veta att Ivan håller med om det nånstans. Jag väntar lite på sätt och vis, för vad som kommer att hända, förbereder mig för både worst-case och best-case på nåt vis. Som jag skrev härom dagen i ett inlägg, det finns de som yrkar på dödsstraff för wikileaks-funktionens existens och det är ruskigt oroväckande generellt.
Ja, vad menade jag egentligen. Kanske att det var mera förut, men faktum är att när jag tänker efter så är det inget som är specifikt för dig. Allt var mer piratreleterat förut. Innan val och urblåsta lagar och direktiv.. : ) Häromdagen var jätte bra läsning förresten. Absolut.
Gillar verkligen dina inlägg som är fulla med väldigt bra länkar till sajter man annars inte hittar till eller glömmer bort.
Du har definitivt varit mitt fönster in i den här världen och det är jag otroligt tacksam för. Tack.
God Natt.
/usel
Tack usel – måste säga att ditt användarnamn är mer opassande än mitt ;) Verkligen, stort tack, det värmer!
Du har så klart rätt, Jörgen. Även en god person kan begå onda handlingar. Vad jag avsåg var dock inte mer än frågan om att dömma personen snarare än dömma dennes handlingar. Goda intentioner gör en person god, handlingar bör dock stå för sig själva.
Vilket leder mig till hur den här Goodwin verkar nästintill sjukligt fixerad vid Emma. Emma har trots allt inte gjort mer än uttryckt sina åsikter och funderingar i frågan, och vad jag ser med en stor försiktighet vad gäller vem som gjorts sig skyldig till vad. Varför Goodwin riktar sig så starkt mot just Emma framstår för mig som ett mysterium och mitt tips till Goodwin vore att tagga ner och kanske hitta någon att diskutera med som är lite mer villig att faktiskt göra det.
Jag själv tänker inte ge mig in i diskussionen om Assange alls, frågan har blivit alldeles för politiskt infekterad ändå och mår bäst av att man tvärtom försöker avpolitisera frågan så gott det går för minsta möjliga politiska inverkan på rättvisans gång, om det nu ens är möjligt efter alla turer…