Alla dessa känslor och tankar
Några tankar om vad som hänt och händer i Norge. Se det som mina noteringar av känslor och tankar som kanske är viktiga att gå tillbaka till sen. Ni vet, sen, när livet återgår till det vanliga och man börjar glömma, på gott och ont. Ni behöver inte läsa, det är bara jag som behöver spara det.
Jag vill inte förstå det här. Jag vill inte. Jag vill att det ska vara ofattbart. Samtidigt är det nåt där som känns, inte väntat, men inte ett mysterium heller. Är det så här det funkar när man “slutar snacka” och “gör nåt”, kommer jag på mig själv att tänka. Skjuter barn och ungdomar? Jag känner att jag inte kommer att kunna se dylika kommentarer utan att läsa in all möjlig fasa i det, framöver. Kommer det att göra mig fegare eller starkare?
Jag gjorde mitt bästa under kvällen igår att inte framstå exploatera händelsen. Och slogs av hur svårt det är att lova sig själv dylikt, när det också kan framstå oempatiskt. Det hårda, som är så allmänt accepterat varstans. Oskyldiga kommentarer och reaktioner kan tolkas som helt känslokalla till och med utan att vi vet om det handlar om det, för att vi vet att det finns där ute nånstans.
Och jag sitter redan och mentalt förbereder mig för trollen. Redan i går gick det vågor av cynism under rapporteringen. Riksdagsledmot som var absolut säker på att det handlade om en muslim av ideologiska skäl och skrev dryg kommentar. Sen från de som hade svårt att hålla tillbaka triumfen när det visade sig vara en norrman.
Det konstiga i att det hette terror först och blev ensam galning när bilden började klarna så smått. Varför är inte en ensam galning en terrorist? Hur ska jag tolka det? Jag funderar över hur jag tänkte samma sak om mannen som sköt människor i Malmö. Hur han var galning men citybombaren i julrushen var terrorist och känslomässigt kunde jag egentligen inte se någon skillnad på vad de gjort. De har tagit beslut om att oskyldiga människor ska dö.
“Dåren” som orkestrerade sin internet-karaktär, bästa finbilderna, länkarna, ledtrådarna till mannen och myten. För första gången var inte min reaktion “häng inte ut någon utan att veta om den är skyldig”. Det var ett helt oväntat tecken i tiden att känna att man inte skulle hänga ut honom, eftersom det det känns som att det är det han vill.
Min skräck för att sådant här ska hända igen ska kunna användas som anledning att förtrycka och förvränga sanning än mer. Min ovilja att förstå som gör mig sårbar. Hur jag måste vara stark. Och alla små men ohyggligt viktiga tecken på människokärlek som det bara vimlar av, bara det finns förmåga att se det. Hur viktigt det är att rikta blicken mot det.
Kram på dig Emma.
Hade redan hunnit få ur mig två av de där ‘för min egen skull’-inläggen när nästa nyhet kom med släggan.
Vill fortfarande inte öppna morgontidningen fast jag vet vad som kommer att stå där.
Kram på dig också, Björn.
[...] bloggers: Opassande, Anna Troberg, Emanuel Karlsten, Hans Egnell and dozens of [...]
Att Breivik både är uttalad “kristen” sionist och frimurare ser jag inte som något helt ointressant i sammanhanget….
Personligen har jag suttit och väntat på just den här utvecklingen. Först alla som tror att det är en muslim, sedan när det visar sig att det inte är det så kommer muslimer vara med i bilden lik förbannat eftersom allt ont i världen är muslimer/islams fel.
Nu är det ju tydligen muslimernas fel att detta har hänt.
Håller med om att det först är terrorism då det är en muslim som gör det.
Att folk i allmänhet inte fattar ens nu hur sjukt främlingsfientlighet är och vart det leder oss är fruktansvärt, och att denna hemska händelse inte får folk att se det är ännu värre.
Ibland är världen sjuk helt enkelt. Ibland är människor sjuka. Jag ska försöka komma ihåg att världen är vacker ibland också medan jag försöker förstår det som hänt även om jag vet att det inte går att förstå. Alla behöver vi nog en extra kram idag *kram*
Det skriver jag under på :-)
[...] ungdomarna, som isolerade på en ö plötsligt inser att räven är lös i hönshuset, får det att knyta sig i magen på mig. Nästan en av fem klarade sig [...]
[...] splittrad: De som pratar om SD och Kent Ekeroth. De som försöker diskutera vad som är okej och inte okej, som analyserar hat, våld, gammelmedias islamofoba vinklingar, utanförskap, mansroller, [...]
Kände att jag också var tvungen att skriva om allt man känner och tänker:
http://jesper-varn.blogspot.com
Du är så klok, Emma.
“Jag funderar över hur jag tänkte samma sak om mannen som sköt människor i Malmö. Hur han var galning men citybombaren i julrushen var terrorist och känslomässigt kunde jag egentligen inte se någon skillnad på vad de gjort.”
Det finns väl ingen väsentlig skillnad mellan vad de gjort, men citybombaren har ett utbrett stöd bland andra muslimer, i alla fall enligt PEW:s enkäter. Så hans agerande är mer normalt sett ur ett kulturellt och religiöst perspektiv. Malmö-skytten, liksom Oslo-skytten har mikroskopiskt stöd från kristna eller nordbor i allmänhet. De tycks ha agerat på egen hand Vilket gör det mer befogat att misstänka att de är galningar av något slag. Malmö-skytten har också diagnosen autism.
Det är därför fel att som en del gör skylla detta på främlingsfientlighet. Man kan i så fall lika gärna skylla på mångkulturalismen. Felet ligger snarare i hans hjärna i form av en personlighetsstörning. Liksom i det faktum att en person som uppenbarligen skyltar med extrema åsikter kan köpa fler ton konstgödsel utan att någon reagerar.
Fast jag upplever att det blir något av ett tankefel där från dig, Paradigm. ABB har stöd från likasinnade på sitt håll, på samma sätt. Där människor i en ideologisk gren uppmuntras att ta till drastiska metoder, och upplever sig rättfärdigade att göra dylikt. När “alla trodde” att det handlade om en islamistisk terrorist, så var det ganska många som uttryckte sitt “revolutionära” sinnelag och uttryckte sig genom att påstå att världen skulle vara en mycket bättre plats om t.ex. invandrare förbjöds eller rensades bort. Detta är kanske tomma ord från enstaka, men sägs saker tillräckligt ofta och med tillräcklig kraft bakom blir det rättesnören. Det gäller allt i samhället och vi ser det ofta. En del utnyttjar till och med den psykologin hos oss människor.
Malmöskyttens diagnos kanske har med saken att göra, det förhindrar inte att man som autist kan planera, vara intelligent och fungerande nog att genomföra såna här grejer och dessutom känna sig rättfärdigad och ha stöd i den grupp han rör sig inom. Det är alltså inte en motsättning, att någon kan ha en diagnos. Kanske gör det personen mer mottaglig för känslan av att “nåt måste göras”. Jag är den som är naiv vanligtvis (av självval) — men det är naivt att försöka kringgå den skuld man kan ha själv som bidragande orsak.
Lite av min fundering ovanför rör lite vid det där med att jag, och det jag säger, kan uppfattas som stöd för “revolutionära insatser” av samma slag. Jag skulle kunna se det som att jag blivit utnyttjad av någon, som inte är riktigt riktig i huvudet såklart, och det skulle kanske rent av kunna vara sant. Men jag kan inte bortse från att jag också deltagit i att skapa en grupptillhörighet för någon, där jag skapat rättfärdighet och grogrund för att något förskräckligt har hänt. Det har hänt dessutom att jag snuddat vid tanken, när exempelvis hackargrupper uppstår.
Själva grejen är att vi alla hjälps åt att bedriva opinion i såna här sammanhang. Vi pratar om hur saker behöver göras och skapar helt enkelt plattformar och grupperingar, mer eller mindre medvetet. För vi VILL ju ha förändring.
Men summa summarum; attentat med avsikt att ändra politiken är terrorism. En terrorist kan till och med ses som en frihetskämpe av vissa, vilket inte gör det hela särskilt mkt enklare att tackla.
Grejen är att de flesta människor är mycket lättpåverkade av omgivningen. Vill man påverka någon i extrem riktning så måste man som sekter gör isolera personen. Så den som lever ute i samhället med extrema åsikter är sannolikt en udda person som inte låter sig påverkas. Många av dem har personlighetsstörningar.De har naturligtvis inget emot om någon bekräftar deras åsikter men kan lika gärna agera helt på egen hand – som Mangs eller Una-bombaren. Det är därför jag har svårt att tro att de skulle behöva uppmuntran. Det kör sitt eget race och skiter i vad andra tycker. Många verkar tvärtom njuta av att gå emot strömmen och ser sig som övermänniskor. I så fall kan de väl kanske lika gärna uppmuntras av sina motståndare. Bör dessa i så fall ligga lågt för att inte väcka islka?
I ansvarsfrågan håller jag med dig. Det finns inget skäl att inte ställa en autist eller psykopat med normal intelligens och utan vanföreställningar till svars för sina handlingar. Att felet ligger i deras hjärnor innebär inte att jag håller dem ansvarsfria. Och som en logisk konsekvens så är jag som mångkulturskeptiker inte ansvarig för Breiviks handlingar liksom du inte är ansvarig för vad någon hackare gör.
Rent generellt har jag dock ett problem med själva tanken om yttrandefrihet under ansvar. För vad skulle det ansvaret innebära rent praktiskt om inte något slags begränsning av yttrandefriheten? Vad är det man önskar när man kritiserar personer vars åsikter kanske kan få andra att begå kriminella handlingar? Att de skulle avstå och att vissa åsikter därmed aldrig skulle yttras offentligt?
Ja, yttrandefrihet är viktigt — och jag menar inte att utdela kollektivt ansvar heller, det är att hårdra en nyanserad fundering. Jag var nog ganska ensam om att offentligt uttrycka empati för SD-väljare dagen efter dådet, eftersom jag förutsätter att 7% väljare INTE förutsett eller ens velat att detta skulle hända. Men nu har det hänt, och saker och ting är inte så isolerade från varandra som man skulle vilja.
Du kan självklart inte hjälpa att någon tar dig alldeles för mycket på orden när du luftar dina upplevda problem med mångkulturella inslag i samhället, men du kan å andra sidan inte heller påstå att just den frågeställningen inte står som motivation till såna här händelser. Det har ju precis hänt, liksom.
När jag ser uttalanden av den här typen exempelvis, så blir det så uppenbart varför det känns rättfärdigat för någon, att ta till vapen. Han i artikeln är inte unik med åsikten heller. Du är lite inne på det i din kommentar till och med. Klart som tusan att den här typen av retorik blir rättfärdigande för vilken människa som helst som är “redo” att ta till “revolutionära” insatser. Det är ju “nån annans fel ju”. Precis så som ABB verkar ha haft som grundinställning inför sitt beslut.
Jag kan inte riktigt med att det skulle leda till att alla håller käften, kanske är det (attentat) ett pris vi som samhälle måste leva med fruktansvärt nog, jag orkar knappt tänka på det. Men det finns ett inslag av orsak och verkan som inte ska underskattas och beroende på hur vi fungerar som individer behöver vi hantera det.
Den typ av åsikt SD står för inspirerar till den här sortens aktioner. Det finns andra politiska grupperingar som står långt ifrån den typen av åsikter som existerar i SD, som också gör det. Gud vet vad hela den här situationen inspirerar till för motaktioner, om man säger. Och då ska det jämföras med att det finns grupper som inte inspirerar till den sortens stress och människoförakt som det (i alla fall för mig) i grunden handlar om. Det är klart att det påverkar men det är inte klart vad du eller jag kan göra åt saken. Det är inte samma sak som att kunna säga att man inte har något alls med det att göra dock. Jobbigt, men men.
edit//Jag har försökt att vända på resonemanget här för att prova hur det funkar.
Avseende yttrandefrihet: Freedom defined is freedom denied!
[...] haft en diskussion med Paradigm i mitt kommentarsfält under inlägget med mina reaktioner kring händelserna i Norge. Jag inser att jag håller på att lära mig något här, men [...]
[...] Liberaldemokraterna, Anna Troberg (PP), N24, Kent Persson (M), Radikalen, Opassande, Johan W, Sebastian (S), Peter [...]
[...] Förhastade slutsatser, överdrifter och onödig ideologisering tar större plats en klokhet, självinsikt och [...]
[...] Min första reaktion var inte chock över att det var en kristen vit man som genomfört dådet i Norge. Stämningen har har länge varit volatil (och det har ju hänt tidigare också). En del har till och med efterlyst sådana gärningar i verbalt oförstånd. Då jag inte bemötts hotfullt av invandrare i vardagen har en grupp vita människor dagligen redovisat att deras hat är evighetsdjup och att vi ska passa oss jävligt noga. [...]
[...] 23 juli: Alla dessa känslor och tankar [...]