Det gör ont, men tror jag lär mig nåt
Har haft en diskussion med Paradigm i mitt kommentarsfält under inlägget med mina reaktioner kring händelserna i Norge. Jag inser att jag håller på att lära mig något här, men det är ganska jobbigt att fundera på.
Min tanke är att det inte finns vattentäta skott mellan opinionsbildning och ett växande behov av förändring av ett eller annat slag. Ett behov som i längden inspirerar till “revolutionära aktioner” hos vissa. Därför ser jag partier som till exempel Sverigedemokraterna som delvis ansvariga för det som hänt.
Jag tror inte på kollektiv bestraffning, det är själva grundproblemet med extrema resonemang till och med. Ändå har jag inga problem att känna att vi kollektivt, vare sig vi vill eller inte, skapar grogrunden för det vi är rädda för. Konsekvens är väl inte världens största mänskliga egenskap, precis.
Men för att vända på resonemanget: eftersom jag upplever att händelsen i mångt och mycket bygger på den skräck som prånglas ut av SD — hur skulle jag uppleva mitt ansvar vara skulle någon genomföra ett attentat på SD-politiker? Kanske skulle jag rentav skylla på offren för att kunna sova gott om natten?
Och jag inser att jag skulle känna ett visst ansvar som skulle bedröva mig. Jag tror att det är det jag håller på att lära mig, tillsammans med andra. Nånstans behöver cirkeln brytas men jag vet inte var eller hur. För jag vill fortsätta kunna få känna mig arg eller ledsen, fortsätta kunna uttrycka mig fritt. Men det är ett problem värt besväret att försöka lösa.
En mycket god vän brukade säga “tillsammans är vi outhärdliga”. Han har alldeles rätt.
Som individer är vi rationella, tillsammans är vi en mobb. IQ:n hos en mobb räknas ut genom att man tar värdet hos den klokaste personen i mobben och delar med antalet deltagare.
Det enda vi kan göra är att tänka själva och vägra bli får som agerar i flock. Det är så vitt jag kan se enda sättet att bryta cirkeln.
Det är en sån mental avgrund mellan att ha en (stark) åsikt och att utföra ens den minsta våldshandling i akut ilska och ännu ett jättesprång till att använda våld i planerat, kallt blod. Det kräver antingen en svår psykisk störning hos en person eller ett långt gånget “group shift” med ett grupptryck som helt ballar ur för en grupp av människor.
Man kan inte göra någons använda yttrandefrihet ansvarig för vad någon annan gör.
Därför kan jag inte ens klandra sverigepartisten som offentligt håller med Breivik i hans politiska utläggning. Det är till och med lite modigt av honom att offentligt hålla fast vid den. (Jag har förstås inget till övers för innehållet).
Järmför det med gumminackarna som direkt utnyttjar tillfället att börja tala om förbud och kontroll av konstgödsel”hanteringen”…
Det är kanske som man får lära sig i matematiken att vissa problem saknar en lösning.Vi påverkar alla varandra vare sig vi vill det eller inte. Vem som bär störst skuld är svårt att avgöra. Jag tror inte det faktum att majoriteten av politiker fryst ut och hånat SD i åratal minskat hatet. Men det har inte heller SD gjort med sina argument och uttryckssätt. Vi har alla ett ansvar för hur debatter förs och hur samhällsklimatet utvecklar sig. Jag har säkert som andra gått för långt ibland även om jag aldrig uppmanat till våld.
Frågan är också om Breivik och liknande personer egentliga är så mottagliga för påverkan. Det är han i väldigt ringa grad om han är en psykopat, narcicisst eller dylikt. Om det stämmer som någon i Google-diskussion sa att han lämnade Fremskrittspartiet för att de inte var tillräckligt radikala och för att förekomma en uteslutning så pekar det ju inte mot att han känt sig inspirerad av dessa. Men oavsett det så menar jag, med risk för att låta som en liberal, att det huvudsakliga ansvaret måste ligga på den enskilde individen.
En annan fråga som hamnat i skymmundan är den om vapenkontroll. Jag kan inte hålla med Viktualiebrodern om att det löjligt med bättre kontroll av vilka som köper konstgödsel. Risken för dåd av det här slaget beror ju på hur lätt det är att tillverka bomber. Här kan vi ju faktiskt sätta en käpp i hjulet för dessa individer.
Det kan vara värt ett försök men jag tror det är rätt meningslöst att registrera konstgödselköpare, det är en bulkprodukt för stora jordbruk (typ nere i Skåne där SD är starkast) och kan rasistidioterna inte köpa så behöver de bara stjäla från en stor gård någonstans istället, det kanske inte ens skulle bli upptäckt förrän det var för sent.
Han använde en bil också, det finns register över bilar, hur mycket hjälp var det?
Efter Columbine-massakern som utfördes av två unga killar klädda i trechcoats så var det många skolor i USA som skulle visa hur duktiga de var på säkerhet – så de förbjöd trenchcoats!
Lite risk för samma typ av reaktion här nu när alla politiker kommer att vilja visa hur handlingskraftiga de är…
Är någon någonsin i någon mån ansvarig för nån annans handlingar? Det är en svår fråga.
Jag tror att det i vart fall i nån slags moralisk mening kan finnas ett delansvar. Eftersom vi människor, även de med en ganska förvriden verklighetsuppfattning, i någon mening ändå alltid är på jakt efter ett godkännande av andra människor, så är det svårt att se att det inte till en viss del finns ett sånt ansvar.
Även en sån som ABB verkar ju söka bekräftelse från omvärden, jag tror att hans “manifest” är ett försök att skaffa sig ett sånt godkännande av dem han från sina nätodysseer uppfattar delar hans verklighetssyn.
Hade de communitys som förfäktar iden om Eurabia och det dolda muslimska maktövertagandet inte funnits så undrar jag om det verkligen slutat så här illa.
Jag tycker ändå att det finns ett kollektivt ansvar hos var och en som sprider propaganda som demoniserar meningsmotståndare och därmed förnekar deras människovärde. Det innebär alltid att det blir lättare för knäppskallar att anse att deras handlingar är försvarbara.
Visst, måhända är han så störd att han hade hittat nåt annat att snöa in på om inte han hittat antiislamistiskt hatespeech, det kan vi inte veta.
Det jag menar är inte att det inte borde vara tillåtet att var kritisk mot tex islam, men snarare att man kanske ska inse att när man uttrycker sig hatiskt och demoniserar grupper av människor, så kan det i en vriden hjärna kan uppfattas som att man ger sitt godkännande för hatiska handlingar.
Med frihet följer också ansvar för vad man använder friheten till, eftersom friheten innebär att man kan välja och man har ett moraliskt ansvar för sina val.
Om man väljer att underblåsa och uppmuntra hat, så blir man i någon mån delansvarig för vad detta hat leder till.
Som jag sa i början, det är inte en enkel fråga. Har jag något ansvar ifall nån galning ger sig på någon av de människor jag kritiserar i mitt politiska bloggande? Det är för mig inte självklart om jag kan svara ja eller nej på den frågan. Jag skulle i vart fall få en märkbar klump i magen och noga läsa vad jag sagt för at se om jag någonstans uttryckt mig på ett sätt som rimligen kan uppfattas som demoniserande eller hatiskt.
Som du säger i sista stycket är det egen eftertanke som det hela kokar ner till.
Men om man vill kräva samma av andra som av sig själv i det avseendet hamnar man i att bara kontrollerade och charmiga människor borde ha yttrandefrihet.
Det skulle vara sämre.
Nej, det är inte det jag säger, yttrandefriheten gäller fortfarande. Det jag menar är att frihet inte existerar utan möjlighet att välja, själva yttrandefriheten innebär att man kan välja hur man yttrar sig. Och inbyggt i friheten är därmed ett ansvar för det valet. Man kan välja att sprida hat eller man kan välja att sprida något annat, tex kunskap eller kärlek.
Det enda sättet man kan undvika ansvar för effekterna av det man säger är om någon annan har bestämt gränserna och talat om vad som är OK att säga. Då är det inte yttrandefrihet längre, och man slipper ta ansvar för det man säger, eftersom då ligger ansvaret på den som bestämt att det är OK att säga så.
Förstår du hur jag menar?
Med ansvar menar jag alltså inte juridiskt ansvar, utan moraliskt ansvar, som i “känna ansvar”, att inse att man har en del i de effekter det man säger kan få.
Det är naturligtvis upp till var och en att inse att det fungerar så, och det jag hoppas är att en del av de som hjälpt till att piska upp en hatstämmning mot islam har gjort det utan att tänka igenom vilka konsekvenser det kan få, och att de själva ska besinna detta ansvar och ändra på sitt sätt att argumentera.
Vad jag inte ser i debatten är den påverkan som “war on terror” rimligen borde haft, märk väl, påverkan, inte enda orsak.
Killen var född -79, alltså 12 år vid Kuwaitkriget och några år äldre vid balkan-krigen, han var 22 bast när krigspropagandan var som allra starkast i precis all media som fanns. I exakt hela sitt vuxna liv har han blivit matad i massmedia med en krigsretorik som mellan raderna närmast handlat om ett korståg mot islam. Jag ser det här som närmast en logisk förlängning av kriget mot terrorn och Bush-doktinen “either with us or against us”. En självutnämd knekt i kriget, som behöver utmåla islam i nazistiska termer för sin egen justifikation i ett cirkelresonemang som går ut på att nazism är dåligt och islam också är det, därmed likhetstecken mellan dem.
Tänk bara på hur många i etablissemanget som var för snabba i slutsatserna och antydde skuld i muslimsk riktning. Emma, du hade säkerligen sådana tankar själv. När de neokonservativa (ABB närmast medeltidskonservativ) med Bush-doktrinen och kriget mot terrorn fått en sådan genomslagskraft på annars sansade människor i etablissemanget, tänk då vilken påverkan det måste haft på vissa andra.
Händelsen kan dock ha det goda med sig att den markerar början till slutet på det vi sett de senaste tio åren, en ögonöppnare där folk börjar se orsak och verkan i det geopolitiska kriget maskerat som ett krig mot terror, framförallt vad det leder till. Vad som är politiskt möjligt kan komma att förändras genom ABBs dåd, förhoppningsvis till det bättre. Orden Stoltenberg använde var något av det bästa jag hört en statsman använda:
“Om en man kan hata så mycket, tänk så mycket kärlek vi kan visa tillsammans”
Gudars så fint sagt. Det är så man bekämpar terror, det är så man befrämjar fred och frihet. Inte med det hat och krigspropaganda som kriget mot terrorn började med. Det leder bara till en ond, hatisk och eskalerande hämdspiral av öga för öga, tand för tand.
Ja, om många bäckar små funkar åt ena hållet borde det förbaske mig funka åt andra hållet också.
Min sponta reaktion på dessa oerhörda terrordåd är: nu måste vi hjälpas åt att slå vakt om demokrati, öppenhet och medmänsklighet. Anders Behring Breiviks hemska dåd var ett hårt slag mot dessa värden, och det var ett oerhört hårt slag mot yttrendefriheten. Att döda sina meningsmotståndare är ju ett både effektivt och brutalt sätt att tysta debatten.
Det är klart att organisationer som SD har en viss skuld till det inträffade. Jag tror inte för ett ögonblick att SDs företrädare är beredda att döda, men deras högerextremistiska värderingar spär på ett hat i samhället som kan medverka till att knäppisar som ABB går över gränsen.
Vi som värnar om värden som demokrati, öppenhet och mångfald måste visa (exempelvis på nätet) att vi är många fler än de som bejakar mörkrets krafter. Opinionsbildning kallas det.
[...] där. Jag skulle vilja få henne att se alla dessa vanliga hederliga människor som lägger ned mycket tid och tanke på att agera föredöme och då och då säga ifrån om någon går över gränsen. Om hon fick [...]
Ola Larsmo har skrivit en artikel om hur språk verkligen betyder något i såna här sammanhang. Sätter lite fingret på vad jag känner. Även om det är lite “pågående arbete” över de här funderingarna.
Förmodligen är moderaterna och socialdemokraterna mera “ansvariga”
varför ? för att att dom bidrar till västs anti-demokrati.
[...] måste våga bryta formatet och inte hemfalla åt hatretorik. Jag är osäker på hur man bryter formatet, eller släpper [...]