Lägesrapport om FRA
För många av oss som protesterade mot FRA-lagarna sommaren 2008 stod det klart att massavlyssning inte skulle förhindra terrorism. Det var faktiskt bara ett retoriskt grepp, inte nån fullständig eller ens nyanserad sanning. FRA fungerar inte på det vis som lät förstås under debatterna, det var jättefrustrerande.
Det går helt enkelt inte att förhindra terrorism genom massavlyssning, det krävs en uppsjö av andra insatser för att tackla dylikt (inte minst den samhällsansvariga aspekten spelar roll). Vad jag emellanåt undrar är vad FRA-lagarna behövde tvingas igenom för — egentligen?
Kommer ni ihåg de 15 punkterna? Jag tar inte upp listan för att den var så himla bra och skulle lösa alla problemen FRA och göra hela grejen ren som snö. Utan för att den har blivit något av ett monument över den politiska teater, abstraktioner, som ligger till grund för att FRA fick börja verka utan kontroll.
1. De ändamål för vilka signalspaning får bedrivas preciseras ytterligare och anges i lag i stället för i förordning.
2. Tillstånd till signalspaning ska prövas av domstol.
3. FRA ska ansöka om tillstånd för all signalspaning. Även signalspaning för regeringens behov omfattas alltså av tillståndskrav.
4. FRA ska bara få tillgång till de “trafikstråk” som domstolen bestämmer.
5. I lagen tydliggörs att FRA inte får signalspana mot trafik med både avsändare och mottagare i Sverige.
6. FRA får endast bedriva signalspaning på beställning av regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten.
7. En utredning ska tillsättas för att se över polis och säkerhetspolisens behov av underrättelser.
8. Sökbegrepp som är direkt hänförliga till en viss fysisk person får inte användas utan särskilt tillstånd.
9. Närmare föreskrifter om förstöring meddelas. I lagen tas in en hänvisning till den lagstiftning som reglerar FRA:s personuppgiftsbehandling.
10. Kontrollmyndighetens självständighet och förutsättningar för rättslig efterhandskontroll förstärks.
11. En underrättelseskyldighet till enskild införs.
12. Kontrollmyndigheten ska på begäran av enskild vara skyldig att undersöka om verksamhet avseende honom eller henne har skett i enlighet med lag.
13. Om information från själavårdande samtal skulle komma till FRA måste den omedelbart förstöras.
14. Inget råmaterial (i debatten benämnd trafikdata) får sparas i mer än ett år (ej heller av historiska, statistiska eller liknande skäl).
15. Vid kontrollstationen 2011 ska kontrollorganen göra en bedömning av huruvida FRA:s verksamhet bedrivits på ett etiskt riktigt sätt.
Vad jag vet, har ingen av punkterna kunnat följas upp av en eller annan orsak under de tre år som gått sen den där sommaren. Sommaren som numera sentimentalt åminns av politiker som fantastisk, eftersom så många deltog i den politiska debatten och riksdagssalens läktare var fyllda av engagerade.
Sen dess har vi fått veta att Säpo ska få signalspana, trots att det försäkrades om att det inte skulle komma på fråga. Domstolstanken är grundlagsvidrig, sägs det. Jag kan inte ens hitta nån information om hur det går med det där. “Kontrollstation 2011” användes i stort sett varenda diskussion från de som ville dra igenom lagen och vi har ännu inte sett till något av det. Staffan Danielsson svarade på en tweet där jag undrar över detta:
Jag vet inte hur svårt det är att få ihop något enligt den anda listor och försäkringar presenterades i retoriskt under 2008. Jag misstänker emellertid att det antagligen är svårt, om inte omöjligt, att det ska kunna fungera på ett vettigt sätt eftersom grundförutsättningarna är rätt trasiga från början.
Vi har ingen aning om de politiska avsikterna för FRA. Allt vi vet med säkerhet är att de numer har rätt att söka i vår digitala trafik, telefoner och datorer, som passerar över Sveriges gränser. Och att det inte fungerar för att förhindra terrorism. Allt annat är överlag mest bara abstraktioner för närvarande.
Vi vet (på ett ungefär) hur FRA används, men vi vet inte varför. Om det enbart i grund och botten handlade om rädsla för ryssen har man medvetet lurat folk till att känna falsk trygghet. Vilket märks på fleras frågor om FRAs funktion i efterdyningarna till attentatet i Norge och likaså ställdes i julas om självmordsbombaren.
Vad finns FRA för? Vad gör de? Var går gränsen för hur pass okontrollerad FRAs verksamhet får vara? Var går gränsen för hur pass invasiva övervakningsverktygen får vara? Politiker generellt verkar inte riktigt hålla koll på de som håller koll på oss. Kanske är de rentav också drabbade av falsk känsla av trygghet.
När datalagringsdirektivet kommer upp på tapeten i höst ska vi nog hålla i minnet hur det gått med FRA-lagarna. Just nu tycks det inte finnas några hinder för att använda saker som andan faller på. Vi har inte en bra historik på det här området.
Ett tydligt exempel på hur det går fel är ju “terroristerna” som greps i Göteborg i höstas efter ett tips om att någon pratat om att spränga Femmanhuset. Polisen tappade en mobilmast på info och slog till mot några som passade hotbilden. Problemet var att den som ringt in om “hotet” hade helt fel klockslag och spetsnaz-polisen slog sönder fel hushåll.
Vad är det som säger att DU inte väcks av att poliser vrålar och sliter i dig mitt i natten och anklagar dig för diverse skumma saker. Eftersom polisen inte kan hålla tätt lär alla i samhället snart veta via aftonbladet osv. att just DU är gripen för något otäckt. Ingen rök utan eld osv. Vid husrannsakan hittar de gamla bilder på dig när du leker naken i sanden. Pang, så åker du dit som pedofil.
Så, bara för att någon, någonstans gör något dumt så är inte du skyddad. En siffra fel i en IP-adress, en siffra fel i ett mobilnummer, en siffra fel i ett klockslag, en siffra fel i ett kortnummer, en siffra fel i en adress, ett avläsningsfel i en vägtull osv. och du åker dit.
Så, det enda som egentligen fungerar när det gäller underrättelsetjänst är vad som med en fackterm kallas “humint”, att med fötterna i marken infiltrera och spana på mystiska personer.
Exemplet med ABB är ju lysande. Efteråt hittar polisen ledtrådarna men först efter att de vet vad de letar efter. Jo, han köpte konstgödsel och diesel och bensin och aluminium och lite annat, men det gör ju bönder och andra också.
Kamerorna i London stoppade inte självmordsbombare, de kunde bara “backa bandet” och se varifrån de kom. Att polisen sedan sköt en helt oskyldig är ju ännu vansinnigare.
Det är egentligen ganska enkelt: skilj först mellan militär och civil verksamhet. Militär underrättelseverksamhet följer _inga_ regler för det finns inga regler i krig. Därför bör också medborgarna ha ett skydd mot militär verksamhet om de skulle bli drabbade. Dvs om FRAs hemliga verksamhet blir avslöjad och det visar sig att de håller på med fel saker så ska huvuden rulla. Så har det alltid varit. Om det visar sig att civila myndigheter samarbetar med militär underrättelsetjänst så ska huvuden rulla. Det bisarra är att man försöker förvandla militär verksamhet till laglig civil verksamhet och det är omöjligt eftersom det inte finns några regler i krig.
Kanske är syftet inte så mycket att bekämpa terrorism som att ge makthavarna mer generella verktyg för övervakning och kontroll av medborgarna. Man kan ju notera att vägkamerorna för trängselskatt nu ska användas för brottsbekämpning. Liknande “ändamålsglidningar” som advokatssamfundets Anne Ramberg uttryckte det är nog att vänta även på detta område.
[...] frågan kommer upp på nytt Postat den 2011-07-29 av Anders S Lindbäck FRA-frågan är aktuell igen. Inte för att man i riksdagen vill ändra lagen utan för att Ung Pirat gjorde en kupp och drog en [...]
[...] andra (t ex polisen) tillgång till spaningsinformation? Frågorna är många. Vi är några som väntar på svar. Under tiden har Ung Pirats driftige ordförande Gustav Nipe tagit saken i egna [...]
Ett ytterligare exempel på hur det kan gå fel är min holländska kompis som via MSN skrev ett ironiskt och skämtsamt meddelande till sin fd. flickvän om att han tänkte ta med ett vapen och skjuta lite på skolan dagen därpå. Detta var efter en dispyt de haft om kompisens “mörka” musiksmak (black metal) där flickvännen hävdade att bara okristna galningar lyssnade på denna typ av musik. Flickvännen ringde därefter polisen och hävdade att hon var säker på att han tänkte genomföra detta dagen därpå. Insatspolis kom till hennes hem och tittade på konversationen och stormade sedan kompisens mammas hem under natten och drog upp hela familjen från sina sängar, under vapenhot och skrämde livet ur hans lillebror och mamma. De drog ut kompisen och slängde in honom i en omärkt skåpbil utan att identifiera sig som poliser. Han friades ganska snart från misstanke om brott men placerades på en no-fly lista som numer hindrar honom från att åka till bland annat USA. Allt på grund av ett ironiskt skämt. Ett opassande skämt måhända. Men detta är bara ett exempel på hur fel det kan gå.
[...] FRA — vårt alldeles egna pris som vi fick betala. Nån gång under senhösten sägs det, ska det komma en utvärdering. Det som under debatterna kallades “Kontrollstation 2011″. Vår vardag är fylld av [...]
Just nu känns det som om “senhösten 2011″ går mot sitt slut. Men någon kontrollstation har i alla fall inte jag sett till. Någon?
Björn Felten´s last [type] ..“How many tears…”
Ja, det kanske får bli temat på årets nyårsinlägg…
Nu när hela året 2011 har passerat, så har vi väl(?) fortfarande inte sett skymten av någon kontrollstation — eller?
Skall vi verkligen låta dem komma undan så enkelt?
Björn Felten´s last [type] ..Bilprovningen säljs ut
Nä, eller jag vet inte (jag kommer då varken glömma eller låta nån komma undan). Men jag skapade detta minnesmärke i alla fall: http://opassande.se/bilder/kontrollstation2011.png