Näthat, eller det där med att leva som man lär
Så det debatterades näthat på tv. Närmare bestämt Filip och Fredriks Breaking News. Gäster var bland andra Anna Troberg från Piratpartiet och Robert Aschberg, som väl representerar sig själv i såna här sammanhang. Summan av kardemumman är att det är okej att dra till med rejäla övertoner i live-tv om man “är nån”, men resten måste helt enkelt hållas i schack. Jo, lite dubbelmoral där och lattjo nog antagligen något av en anledning till att tonen inte alltid varit en höjdare under tidningsartiklar.
För det är så här mediamänniskor profilerar sig. Det är genom att vara raljanta, kvicka i käften, oförskämda och komma med insinuanta påståenden av typen “har du slutat slå din fru”. Gillar man det inte, har man ingen humor. (Eller så stänger man kommentarsfält, men det hör kanske inte hit…)
Jag såg inte programmet, utan noterade till min förvåning en våg av, ptjaa, lustfylld avsky — låt oss kalla det näthat — som rasslade ut i twitterflödet när programmet sändes. Om jag tolkar det hela korrekt, så var det människor som inte tyckte om näthat, men som inte hade några problem med att uttrycka sig ogenomtänkt, om den diplomatiska formuleringen ursäktas. Vissa kommentarer var ytterligt provocerande och grälsjuka om man säger, alldeles säkert helt utan att mena det så.
Rent allmänt är det för mig ganska oroande att vi går mot en vardag där åsikten aldrig räknas utan bara vilken person det är som yttrar den. Och det är oroande att folk som överlag verkar ta sig själva på allvar och inte se sig själva som några dumskallar, köper det villkoret trots att de själva gör samma misstag som de som de anser behöver stängas ute. Annas envetna arbete om att försöka rädda kommunikationsbanorna mellan olika grupper av människor är viktigare än nånsin.
Våra publika mediapersonligheter visade tydligt var hatet kommer ifrån, hur tonen sätts och hur villigt folk följer efter. Jag behövde inte ens se programmet för att uppmärksammas på det. Näthat är underhållning, underhållning är näthat — det säljer helt enkelt.
Det slår mig att de där förfärande kommentarsfälten nog antagligen var rätt underhållande för de som hängde där. Ungefär som det var roligt för tv-tittarna att vräka ur sig både det ena och det andra under programmets gång. Tråkigt nog går den där samhällsdebatten förvandlad till underhållning ut över exempelvis femtonåringar.
Nåväl, vad gjorde Anna Troberg då, efter att ha blivit vederbörligen påhoppad (denna gång med mediamänniskors benägna bistånd och hejarop)? Hade hon lytt råden från de namnkunniga hade hon stängt av, eller nåt. Men istället gick hon in och besvarade i princip varenda tweet som nämnde henne eller Piratpartiet.
Ogenomtänkta kommentarer eller inte, de flesta var rätt trevliga prickar visade det sig. Tänka sig.
Uppdatering; vill lägga med Niklas deep|eds relevanta inlägg i frågan om tidningarnas kommentarsfält också.
I Sveriges största kvällstidning Aftonbladet kallar kulturchefen Åsa Linderborg Ikea-grundaren för Ingvar Mein Kampfrad för att denne som 17åring, definitionsmässigt ett barn, var med i Svensk socialistisk samling, ett naziinfluerat parti.
När sådant kan skrivas i Sveriges största tidning känns frågan om debattnivån på nätets kommentarsfält något futtig.
(kommentaren saxad från Skånska Dagbladet)
Jag läste den där kommentaren nån annanstans också – och ja, det är ett utmärkt exempel på det där med att det är skillnad på folk och folk.
Det är förfärligt att en stor svensk tidning har medarbetare som uttrycker sig så. Det är inget annat än ren mobbning att förvränga en persons namn i syfte att nedvärdera personen. Jag hoppas att medarbetare och kolleger skäms.
[...] tänker jag fortsätta att leva som jag lär. Jag tror att man kommer längst med vänlighet. Jag bryr mig inte om om folk skrattar åt mig. Jag [...]
Mycket bra text. Hatten av för Emma! Säger en SD-väljare, dock ej medlem.
Cello Jr´s last [type] ..Den skenheliga debatten om näthat
Tack och bock! :)
[...] blivit den du förväntar dig att alla andra ska vara tycker jag att du ska vara försiktig med att kasta sten i glashus. Dåliga förebilder med höga krav på alla andra står just nu som spön i backen. Res dig över [...]
[...] översitteri, vara underhållande i ett läge och fel i ett annat? Hur klarar folk av att avgöra skillnaden, generellt [...]